Train Bloc

 Train Bloc föddes i Frankrike 1963 och importerades till Sverige som femåring, de som ägde honom var Stall Montigny som själva utgick från travsporten 1980. Train Bloc var en fux hingst som hade Narcisse VIII som far och Laine Argentee S som mor som båda var mer eller mindre okända i Sverige medan morfadern Chambon var en meriterat travare med två tredjeplatser i Prix d’Amerique såväl 1951 som 1952. Det är svårt att få fram uppgifter om äldre franska travare och speciellt de hästar som har imponerats hit, vars stamtavlor finns inte mycket mer än bara namn, födelseår och möjligen hur många segrar det blev.

Train Bloc startade vid 81 tillfällen med segerraden 34-9-4 och tjänade ihop 613 895 kronor. Hans snabbaste tid var på 1.16,4 med autostart och bland hans meriter var C Th Erikssons Memorial och Färjestads Jubleumslopp som femåring. Året efter som var 1969 var det segern i C L Mullers Memorial som antagligen slog till mest under detta år.

I aveln fick han 245 avkommor i Sverige som föddes mellan 1971-77 varav 193 kom till start. De som lyckades mest var Gunde, Yakis Ami och Charme Asserdal.

Källa: blodbanken.nu

 

Demografiska nyheter om Nysätra 1782

Nysätra är en socken som ligger några kilometer väster om Örsundsbro i Uppland.

 ***År 1780 hade socknen 834 invånare och 142 hushåll, 1785 var dessa siffror 842 o resp 147.

***År 1782 föddes det 28 barn varav en flicka föddes utanför äktenskapet. Tolv barn under tio år dog under året och totalt var det 20 personer som gick bort varav sju äktenskap upplöstes igenom döden.

***Fem vigslar ägde rum

***Tio barnaföderskor var mellan 25-30 år samt en tonårsflicka.

***Den vanligaste dödsorsaken var bröstfeber som sju personer dog av.

***En man/pojke dog p g a olyckshändelse.

Källor:

Folkmängdsrapporten, Tabellverket

Mortalitetsrapporten, Tabellverket 

Båda rörande Nysätrs socken.

Från banorna

 För ytterligare information ser taggen ”Från banorna”.

GIMSBÄRKE

Eller Gimma såg som detta objekt även kallats för och ligger i Borlängetrakten. Denna såg anlades 1840 och 1888 försett med två ramar, var igång in i modern tid enligt en källa. Lokal spårvidd på 700 mm mellan såg och virkesuppslag. Det fanns även 800 m lång bana med smalspår till Duvnäs station. 

HÄRSBACKA

Det är en fältspatsgruva som ligger utanför Åkersberga och som ägdes av Magretelunds Gruv AB i Stockholm och brytningen inleddes 1891. Först var det bara gårdsdrifr som bedrevs av Magretelund gård och det ovannämnda företaget togs över 1916 och året efter upptäcktes den närliggande Isättragruvan och arbetet i Härsbackagruvan låg nere mellan 1922-26. All brytning nedlades 1946 och året efter såldes både Härsbacka samt Isättra till Statens Vattenkraftsverk och ombyggdes till depåer för förvaring av olja. En internt järnväg med spårvidden 600 mm var igång mellan mellan 1918 till vissa nedlagda etapper under 1950-talet. Tre motorlok är kända varav två tillverkades av österrikiska företaget Austrio Dalmier och ett av dessa två lok köptes 1929 av Edebo Järnväg på Väddö (en notis om denna järnväg finns på bloggen). Hårsbacka var efter Kolsva och Forshammar Sveriges tredje största fältspatsgruva och gruvan har brutits på 200 m längd, 37 meter bredd och 142 meter djup.

VÄTÖ

På ön Vätö finns fyra stenhuggerier som har haft egna interna spår men ingen lokdrift och samtliga ligger på den östra sidan av ön. Det är Uddeberg, Tjärholmen, Karlsängen och Vätöberg samt Dyvik där det fanns en torvindustri. Stockholms stad drev Vätöberg mellan 1898-1941 som bl a levererade material till broar och kajer. Karlsängen bröts runt 2 000 ton råblock som senare förädlades under 1960- och 1970-talen. Vätögraniten som är mera känd som Norrtäljegraniten finns bl a i riksdagshuset på Helgeandsholmen. På ön finns det informationsskyltar om bl a stenbrytningen på Vätö.

PERSTORP

Det blir allt färre industrier som fortfarande använder egna lok och en av dessa är ju Perstorp i Skåne. Enligt ”Längs spåret 2023” så växlar Z67648 som ägs av Svensk Tågkraft i Nässjö. Det är nog en av orsakerna som Industribaneföreningen lades ner eftersom om det blir en resa så är det självklart att resedeltagarna få åka med ett iordningställt tåg.

KLIPPAN

På denna skånska ort nedlades tegelbruket 1986 och blev senare ombyggt till en skola med namnet Tegelbruksskolan. Tegelbruket hade en kort bana ut till lertaget som gick norrut. Uppsalas motsvarighet är ju Ekeby gymnasium där skribenten själv gick vid decennietskiftet 1980/90-talen. En gång i tiden var det ett tegelbruk med namnet Ekebybruk som hade stickspår till Uppsala-Enköpings järnväg. Mer om Ekebybruk hänvisas till denna artikel; https://okandahandelser.blogspot.com/2023/03/spar-omkring-ekebybruk.html?m=0

Straffat järnvägsarbetare

 Från "Rättegångsärenden" i Södermanlands läns tidning den 19 januari 1905

Dömd järnvägsarbetare. Seveds häradsrätt har dömt August Nilsson-Särqvist från Fliseryd till 1 år och fyra månaders straffarbete, dels för det han under järnvägsresa från Eksjö till Hultsfred med knif hotat konduktören samt skadat vagnens innanrede och dels för stöld, begången på Öland. Nilsson som förut varit straffad för brott i Norge, införpassades till Västerviks länsfängelse. 

En person som inte fanns bland de frigivna straffarbetsfångarna på Svarskatalogen. Men han hade visst gått hårt till i vagnen och troligen försökte konduktören lugna ner honom utan att lyckas.

(Tidigare publicerat)

Dödligheten i några socknar 1807-10

 Denna artikel får anses vara en inledning på eventuellt senare artiklar på hemsidan och få därför betraktas som överskiktlig.

Det var många som dog då, orsaken var den rödsotepidemi som pågick då och det var drygt 50 000 personer som dog p g a denna sjukdom mellan 1808-13. I denna artikel valde jag att beskriva hur det var mellan 1807-10. Sjukdomens moderna namn är dysenteri, rödsot eller dysenteri är en sjukdom som drabbar magen i människans anatomi.

Från NE

dysenteri´ (grek. dysenteri´a, av dys- och grek. e´nteron 'tarm', 'tarmar'), rödsot, infektion i tjocktarmen. Dysenteri kan hos människa orsakas av bakterier i släktet Shigella eller av parasitiska protozoer, vanligen Entamoeba histolytica.

Om historiska förloppet under denna tid skriver Bengt Dahlin följande; Dysenteri eller rödsot som sjukdomen tidigare kallades, är en tarminfektion som ger blödningar i tarmen. Denna fruktade farsot härjade periodvis i Europa, inte minst i krigstider. I Sverige rasade en svår rödsotsepidemi åren 1773-84, då cirka 15 000 personer per år dog i farsoten – d.v.s. under perioden sammanlagt 180 000 människor. Andra stora rödsotsepidemier inträffade 1808-13 med sammanlagt 50 000 döda och 1851-60, då cirka 26 000 människor dog i farsoten. Bara under 1857 dog 10 650 svenskar i rödsot.

En avgörande orsak tycks vara de soldattransporter som varade i landet under denna tid eftersom kriget mot Ryssland pågick. Detta krig kom att kallas för det finska kriget och det var på grund av detta som det var svårt att hindra sjukdomen att spridas.

Som synes dog tre av barnen i februari år 1810. Dödsorsaken anges som rödsot, dvs dysenteri. Under 1808-1809 års krig rasade rödsoten svårt bland lantvärnet och spred sig med trupptransporter över hela landet. Åren 1809-1813 avled inemot 50 000 människor i rödsot i Sverige. Lantvärnet bildades sedan kriget mot Ryssland inletts år 1808 genom att alla män mellan 20 och 25 år som inte tillhörde krigsmakten skulle skriva in sig i hemvärnet. Av detta lantvärn uttogs 30 000 lantvärnsmän som sedan organiserades i 51 bataljoner."

Källa: http://user.tninet.se/~gek102c/soldat.htm

Det var under den valda tidsperioden som det var flest offer och detta skiljer sig emellan olika socknar. Det är lite frapperande att Fröslunda socken i Uppland inte hade ett enda fall av sjukdomen fram till 1814 då en man/pojke dog av rödsot. Det var andra dödsorsaker som drabbade denna socken och ingenting tyder på att dödligheten hade tagit fart. Däremot grannsocknen Biskopskulla hade tre dödsfall av rödsot 1808 och 10 under nästa år som var ett år med hög dödlighet. Går man ner på sockennivå finner man att det kunde variera mellan olika socknar. Biskopskullas folkmängd var under 1805 på 654 invånare och fem år senare 653. Rödsoten drabbade inte dessa socknar så hårt och det går att ta reda på det med hjälp av bl a Tabellverkets material. Björklinge hade år 1805 en folkmängd på 1 148 invånare och fem år senare var folkmängden 1 097, alltså en klar folkminskning och vad berodde detta på? Jag valde denna socken eftersom den låg utefter en väg som gick norrut som senare skulle bli E4:an tills motorvägen i området blev klart.

Antalet födda/döda och dödsorsaken rödsot i Björklinge mellan 1805-13

1805: 27/27/1
1806: 28/28/1
1807: 35/37/0
1808: 38/44/9
1809: 36/71/3(17 personer hade dött av okänd eller oangiven sjukdom)
1810: 28/45/7
1811: 42/38/2
1812: 33/36/1
1813: 37/35/2

Siffrorna är lite försvånande eftersom det stora antalet av personer vars dödsorsak var okänt under 1809 när endast tre personer avled på grund av rödsot. Det som går att läsa i tablån var att dödligheten var högre än antalet födslar under samma tid. Mortaliteten översteg fertiliteten från 1807-10 och alltså under den tidsperiod som det var hög dödlighet i Sverige.

(Tidigare publicerat)

Branden i Börstils fattighus 1882

 Natten till den 31 maj 1882 blev fattighuset i Börstil socken utanför Östhammar träffat av blixten och byggnaden antändes. Tidningen Upsala skrev torsdagen den 1 juni följande; En förfärlig olycka timade natten till igår i Börstils församling, om hvilken följande telegram ingick från Östhammar. En förfärlig eldsvåda har inatt ödelagt Börstils församlings fattigvårdskasern, som i grund nedbrann. Af de 46 der inneboende fattighjonen blefvo 22 innebrända och 6, som hoppade ut från husets öfre våning, skadades mer och mindre svårt samt fördes till lasarettet.

Enligt den rapport som tidningen hade fått in utbröt elden vid ettiden på natten och eftersom det var ett åskväder som drog fram över Uppland så antogs det att åskan hade någonting att göra med själva branden. Huset var försäkrat för 15 000 kronor hos länets brandstodsbolag.

Artikeln i tidningen Upsala hade två telegram som mer eller mindre skiljdes sig på ett par detaljer. Det ena kom som har nämnts ifrån Östhammar medan det andra telegrammet kom från borgmästaren för Stockholms län (Börstil socken tillhörde Uppsala län på den tiden) hade följande innehåll; elden hade brutit ut vid midnatt, 20 personer innebrända och två saknades.

Artikeln i samma tidning den 3 juni informerades om att samtliga elva inhysehjonen i gumrummet hade omkommit, åtta av de nio intagna i gubbrummet omkom samt tre i andra utrymmen. Samtliga dödsoffer var bosatta på övervåningen medan samtliga boende på undervåningen klarade sig. I samma artikel skrevs det också om att kvarlevor från flera personer hade fått rum i en likkista.

Källor:

http://www.brandhistoriska.org/
Upsala: 1/6 och 3/6 1882

(Tidigare publicerat)

Toresunds kyrka

 Toresunds kyrka utanför Strängnäs byggdes i slutet på 1100-talet och bestod bara av långhus. Kyrkan tillbyggdes sedan med utbyggnader, torn, vapenhus och absid.

Veckholm kyrka i bilder

 Veckholm kyrka som också kallats för Trögdens domkyrka blev uppfört i slutet 1200-talet. Kyrkan var låst när besöket varade!!!

Ockelbo järnvägsstation

 

Ockelbo är ett litet samhälle i Gästrikland och Norra Stambanan anlades ursprungligen med följande knutpunkter; Uppsala-Sala-Krylbo-Storvik-Ockelbo-Ånge (nu har det blivit nya stråk. Järnvägsstationen blev färdigt 1874 och ombyggdes 1929, SJ öppnade sträckan mellan Storvik-Ockelbo för allmän trafik den 1 november 1876 (38 km) och Ockelbo-Holmsveden (27 km) exakt ett år senare. Det enskilda bolaget Gävle-Ockelbo järnväg öppnades den 15 oktober 1884 och kom under staten i juli 1938, fram till slutet på 1960-talet gick Norrlandstågen via Krylbo och Storvik till Ockelbo. Sedan järnvägen mellan Ockelbo och Gävle hade rätats ut så började dessa tåg att gå där istället. Det smalspåriga Dala-Ockelbo-Norrsundet järnväg hade en egen station i samhället som drogs in 1970. Godstrafiken i Ockelbos SJ-station  drogs in i oktober 1989 och i november 1935 öppnades den 157 km långa sträckan mellan Krylbo och Bollnäs för eldrift förbi Ockelbo. År 1919 fanns det bl a en lastkaj för nio vagnar, bispår till en brädgård, två vattenkastare, vändskiva med 12,3 meter i diameter och ett lokstall.

Källor:

https://historiskt.nu/normalsp/goj/goj_inneh.html

Järnvägsdata 1999

Järnvägsdata med driftplatser 2009

Järnvägsstationer, Järnvägsmuseum 

Olofsson Carl, ”Sveriges järnvägar”, Stockholm, 1921

Försvunna bytomter

 I Fornminnesregistret finns det en rad markeringar på f d bytomter som är försvunna, har funnits i äldre kartmaterial, nutida bebyggelse har delvis eller helt blivit bebyggt på äldre bytomt. Den f d byn Flottsund som fanns på en karta från 1666 över den närliggande Kungshamn gård och bara drygt 75 meter från där vägskälet är med 255:an. Den f d byn Flottsund ligger alltså längs med vägen från Kungshamn till länsvägen.

Hassmyra gamla bytomt ligger i Fläckebo socken i Västmanland och 500 meter lite nordväst om kyrkan ligger denna bytomt som är 180x180 meter och det är känt att byn hade fem husgrunder med sprismursrösen, två grunder efter jordkällare. Hela byn brann ner efter ett blixtnedslag 1858 när alla var i kyrkan och nu ligger byn i närheten av kyrkan med ännu mera utspridda gårdar.

Ett byområde som en gång tiden var bebott och som numera är helt undanröjt p g a odlingar är Hummelsta i Litslena socken (ej förväxlat med Hummelsta väster om Enköping. Där spåren efter Hummelsta gamla bytomt är helt bortodlade och det är området längs med vägen mot Grillby efter korsningen där man kan köra antingen mot Skolsta eller rondellen vid Litslena kyrka. Enligt en boende (om han är fortfarande i livet) så togs det bort ett antal husgrunder 1976-77 för att få tillgång till mer åker.

I Vansö socken nordväst om Strängnäs finns en bytomt som idag är delvis bebyggt av ett par boningshus och ett antal uthus. Husby är ortnamnet åt många byar i Sverige och denna by var antagligen större tidigare än vad det är idag. Enligt den geometriska avmätningen som gjordes 1722 så fanns det fyra gårdar medan storskiftekartan från 1765 fanns det sju gårdar i Husby. 

Strax sydväst om byn Bälsunda i Övergran socken i Uppland finns ett område med bebyggelselämningar och denna bytomt är inte så långt borta ifrån platsen Fiskbrunna. År 1685 fanns det två gårdar och åtta byggnader på platsen. 

Tre byar i Uppland och en vardera i Södermanland och Västmanland, men det fler motsvarande bytomter i Fornminnesregistret.

Försvunna föremål från uppländska kyrkor

 Jag har inte gått igenom alla de drygt 190 landsortkyrkorna i Uppland och har bara valt ut 14 kyrkor runt om i landskapet. Antag att omfattningen är mycket större än det som jag för närvarande känner till. De kyrkor som jag har valt ut utgör endast en mindre del av de verkliga totala antalet stölder i kyrkor. I denna artikel kommer jag inte bara skriva om stölder utan också det som kyrkorna har blivit av med. Det är framför allt tre olika kategorier som man kan dela in i när man skall skriva om försvunnen gods från kyrkorna.

• 1) Gustav Vasas konfiskation av kyrkskatt under 1500-talet. 
• 2) Stulna föremål och i synnerhet kyrksilvret. 
• 3) De kyrkogods som för närvarande är bevarade på Statens historiska museum.

I denna artikel har jag framför allt valt det andra alternativet, men kommer också att vidröra de andra två alternativen. De kyrkor som jag har valt ut är följande; Alunda, Boglösa, Hjälsta, Lillkyrka, Länna, Skuttunge, Tensta, Tillinge, Vallby, Vassunda, Vänge, Åkerby, Ärentuna och Östuna. De flesta av dessa kyrkor drabbades av inbrott under 1800-talet och då har oftast kyrksilvret blivit stulen. I exempel med Östuna så fördes vapensköldarna från kyrkan till klockstapeln för en renovering och där tog fattighjonen från de närliggande fattighuset vapensköldarna för att använda för uppvärmning. 
Det är uppenbart för mig att en eller flera ligor specialiserade sig på inbrott i kyrkorna under 1800-talets första hälft. Tre av kyrkorna drabbades i början av 1800-talet med ett mellanrum på cirka tio år, två av dessa gick det endast en månad emellan inbrotten. Dessa tre kyrkor ligger inte så långt ifrån varandra heller, drygt 10-15 kilometer ifrån varandra och det var antagligen lätt att nå dessa kyrkor. Vilka det är Vänge, Ärentuna och Åkerby, Vänge samt Åkerby drabbades av inbrott endast en månad emellan. I mars 1808 bröt en eller flera tjuvar in i sakristian till Åkerby kyrka och stal all kyrksilver, vid slutet av nästa månad råkade Vänge ut för samma sak. På grund av dessa kyrkors lägen så antar jag att det rörde sig om samma gynnare och det är lätt att tro det också, dels p g a att Vänge och Åkerby ligger enbart en mil ifrån varandra och dels om förrövarna bodde i området så kände de dessutom till dessa kyrkor. Ärentuna kyrka har genom årens lopp råkat ut för en del såväl försök som rena inbrott och om kyrkan låg närmare någon annan bebyggelse under 1800-talet känner jag för dagsläget inte till. Om kyrkbyn såg ut under början av 1800-talet som den gör idag så kan man nog påstå att kyrkans läge var mer eller mindre riskfyllt. Denna kyrka råkade ut för ett stor inbrott 1819 då nästan allting bestals. Kyrkan råkade dessutom ut för en relativt omfattande konfiskation under 1500-talet och efter det så införskaffades ett nytt kyrksilver.
Övriga kyrkor som jag nämnde i inledningen drabbades av motsvarande under mitten av detta århundrade. Skuttunge kyrka råkade ut för en stöld av en oblatask 1848 som påträffades senare och efter en reparation året efter så kom föremålet tillbaka till kyrkan. Alunda råkade ut för en stöld av kyrksilver 1851 och två år senare råkade både Tillinge samt Vassunda ut för samma händelse. Den förstnämnda kyrkan som råkade ut för inbrottet 1853 kunde de bestulna godset påträffats och då var det redan förstörd. År 1858 drabbades Lillkyrka ut för en omfattande kyrkostöld när denna kyrka blev av med i stort sett allting av värde. Tensta kyrka norr om Uppsala råkade ut för en stor stöld under 1860-talet.
Två kyrkor som båda är grannkyrkor nämndes ingenting om inbrott, däremot om Gustav Vasas konfiskation av kyrkoskatt under 1500-talet. I Boglösa kyrka strax utanför Enköping fick lämna en skatt på drygt sju kilo(34 lödiga mark och 7½ lod) under året 1545, samma år råkade även den närbelägna Vallby kyrka ut för samma sak och som dessutom råkade ut för en motsvarande konfiskation fjorton år tidigare(1531).
Länna kyrka sände två altarskåp till Historiska museet 1879 och det var ganska vanligt under denna tidsperiod att kyrkorna skickade in föremål till detta museum.

Källor(kyrkobeskrivningar)
Alunda, Bengt Ingmar Kilström, 1986
Boglösa, Mats Åmark, 1963
Hjälsta, Bengt Ingmar Kilström, 1994
Lillkyrka, Mats Åmark, 1999
Länna, Gustav Björklund, 1981
Skuttunge, Bengt Ingmar Kilström, 1991
Tensta, Bengt Ingmar Kilström, 1994
Tillinge, Bengt Stolt, 1979
Vallby, Mats Åmark(viss redigering av Kilström), 1981
Vänge, Rune Norberg, 1983
Åkerby, Åke Nisbeth, 1984
Ärentuna, Bengt Ingmar Kilström, 1996
Östuna, Åke Nisbeth, 1970

(Tidigare publicerat)

En utebliven järnväg i Uppland

 Den 11 december 1912 hade Uppsala Nya Tidning en notis om en välbesökt stämma i Bälinge socken om en normalspårig järnväg från Uppsala via Harbo till Kerstinbo vid Sala-Gysinge-Gävle järnväg. Kerstinbo hade en station längs med denna linje som också var normalspårig.

Mötet hade drygt 1400-1500 personer besökt om man utgår ifrån notisens sanningsvärde och man röstade då för att järnvägen skulle dras förbi den egna socknen. En station skulle anläggas inte så långt ifrån Bälinge kyrka och på mötet beslutade man också att en arbetsgrupp skulle arbeta med denna fråga.

Bälinge och Harbo var de större tätorterna längs med denna linje, om förslaget om att anlägga en järnvägslinje genom en glesbygd med icke avgörande industriverksamhet så var man antagligen medveten om hur det skulle gå. Det var också en viss diskussion om att järnvägar måste anläggas förbi någon ort som har dragningskraft med både tillökande industriverksamhet och folkökning. Ett annat exempel i Uppland där det stod klart i princip omgående att det inte skulle gå var Enköpings-Heby-Runhällens järnväg. En järnväg som det stod klart redan från första början inte skulle vara lönsamt. Det var ungefär samma förhållanden som järnvägen mellan Uppsala och Kerstinbo skulle har haft. Visserligen låg Heby längs med Norra stambanan och dessutom hade en växande tegelbruksindustri då, så föll EHRJ på greppet att vara lönsamt. Järnvägen mellan Uppsala och Kerstinbo diskuterades vid ett antal tillfällen vid olika riksdagssammanträden under 1910-talet innan man beslöt att det inte skulle byggas någon järnväg under 192o-talet.

Källförteckning

Freding Mats, "Industrilok i Uppland", 1991
Järnvägsdata, Stockholm, 1999
Olofsson, "Sveriges järnvägar", Stockholm, 1921
Svarskatalogen på Riksarkivet, "sökord" Kerstinbo.
Uppsala Nya Tidning, 11 december 1912

(Tidigare publicerat)

Högbonden

 Högbonden är såväl en ö som fyrplats i höjd med Nordingrå i Ångermanland och ligger ca två kilometer sydost om fiskeläget Bönhamn på fastlandet. Fyren byggdes 1909 p g a att det har funnits krav på en fyrplats sedan ångfartyget Piteå hade strandat där. Högbonden är efter Kullen på Bjärehalvön i Skåne Sveriges näst högst placerade fyr. För att få upp förnödenheter upp till fyren så användes en linbana som fortfarande finns kvar. Enligt en obekräftad uppgift skall också en kort järnväg har funnits på ön. 

Högbonden var bemannat mellan 1909-64, själva fyrtornet är 14 meter hög och eftersom fyren ligger på en höjd så är lyshöjden 75 meter. Själva lanterninen finns en lins av andra ordningen som tidigare suttit i fyren på Ölands Södra Udde mellan 1845-1906. Linsen hade luxljus, 1400 mm i omkrets, dioptrisk trumlins med totalt sex fack samt catadioptriskt krona med tolv ringar och krans med fem ringar.

År 1943 byttes luxljuset ut mot Dalen-ljus samt von Otters klippapparat som fanns från början byttes ut med intermittenshylsa med urverk. På 1960-talet inleddes arbetet med att automatisera Högbonden som detta arbeta pågick på de allra flesta fyrar i Sverige och därefter drog fyrpeesonalen in. Under samma tid drogs också en elkabel ut till ön.

Ett fiskekapell som byggdes 1659 finns i Bönhamn och detta kapell stod tidigare på grannön Höglosmen, kapellet flyttades över till fastlandet någon gång under 1800-talet. Man kan besöka Högbomden med båt och 1987 öppnades ett vandrarhem på fyrplatsen. Under tiden mellan nedläggningen 1964 och renoveringen på bostadshuset samt vandrarhemmets tillkomst så var än obebott.

På Högbonden finns även ett museum.

Källor:

https://fyr.org/wiki/index.php/H%C3%B6gbonden

Hillberg Esbjörn, ”Fyrhandboken”, Ljungby, 2007

Källgård Anders, ”Sveriges öar”, 2022

Rietz Magnus och Harry Sellman, ”Svenska fyrar”, 2009

Sirius i maratontabellen

 I år gör Sirius sin 11:e säsong i fotbollsallsvenskan och gör nu sin åttonde säsong i rad. Sirius har sedan 2017 klättrat fem placeringar  i maratontabellen och ligger fram till efter säsongen 2023 på 28:e plats. Sirius har nu chans att gå förbi IFK Malmö och har redan gått förbi IFK Eskilstuna till en 25:e plats. Mjällby låg på 400 poäng och på 25:e plats i maratontabellen och eftersom denna klubb också spelar i Allsvenskan så kommer det att dröja ytterligare innan Sirius gå om Mjällby. Gefle IF som nu ligger på 24:e plats har i dagsläget 467 poäng. Sirius facit i Allsvenskans maratontabell är fram till 2023 på 284 matcher, 82 vunna, 69 oavgjorda, 133 förluster, 345 gjorda mål, 487 insläppta och 315 poäng.

Källor:

Faktakalendern Sport 2007

https://sites.google.com/view/clasglenningfootball/hem/uefa-1st-level/sweden1

MFF två storsegrar

 I Allsvenskan har Malmö FF två storsegrar som slutade tvåsiffrigt och den första skedde den 26 maj 1949 när Jönköpings Södra besegrades med 12-0 inför 17 170 åskådare till Malmö IP. Det var Malmös andra SM-guld medan det var Jönköpings andra säsong i fotbollsallsvenskan. 

Målen kom följande och de ledde med 4-0 i halvtid;

(7)    Kjell Rosén 

(10)  Börje Tapper

(26). Karl-Erik Palmer

(45). Stellan Nilsson

(61). Rosén

(64). Palmer

(66). S Nilsson

(67). Palmer

(77). Egon Jönsson

(87). S Nilsson

(89). Tapper

(90). Tapper

OBS: Det skall vara apostrof över ”e” i Palmer också och det går inte göra denna funktion på Blogger.

Det är dock inte den största segern i Allsvenskan eftersom Helsingborgs IF vann med 13-1 mot IFK Eskilstuna den 21 oktober 1928. Malmö skulle senare stå för den största bortasegern i serien när de vann med 10-1 mot just Helsingborg den 18 augusti 1965. Då kom det 12 199 åskådare till Olympia som två spelare i Malmö FF göra tre mål vardera (Lars Granström och Leif Larsson), Bertil Elmstedt 2, Ulf Sivnert och Ingvar Svahn. Tröstmålet för hemmalaget gjordes av Matts Johansson på straff.

Källor:

Alsiö Martin, ”Hundra år med allsvenskt fotboll”, 2010

”Allsvenskan i siffror 1948-49”

http://www.fotbollsweden.se/