När Väddö kyrka brann

 Från Göteborgs-Posten 28 maj 1872 och bilden är klickbar!!!

Kyrkoherden som glömde bort begravningen

 I Uppsala Nya Tidning den 29 juli 1903 gick det att läsa följande;

Från en socken i södra Upland berättar en meddelare till UNT följande historia:

Ett barn inom församlingen hade dött och skulle begrafvas. Sorgehögtiden var utsatt till klockan 7 på e m. Processionen infann sig på den bestämda tiden, men kyrkoherden syntes ej till. Man väntade tålmodigt till klockan 9. Då sändes ändtligen bud till prästgården. Budet fann kyrkoherden ifrigt arbetande i trädgården---han hade totalt glömt af hela begrafningen. Men nu blef det bråttom, och inom kort började kyrkklockorna skalla ut övfer näjden i den stilla, fridfulla julikvällen. Som bekant lägger man sig tidigt på landet, och många hade redan slumrat in, då de plötsligt väcktes af klockornas klang. Naturligtvis trodde man, att elden brutit lös. Sprutor, yxor, ämbar och annan brandattidraj kastades på vagnarna, och i skenande fart bar det af till det förmenta brandstället, d v s kyrkan. Folk sprang öfver gärdena med brandhinkar och hakar i händerna. Något eldsken syntes visserligen inte till, men lite hvar kände tydligt att det luktade brandrök. Så stark är inbillingens makt. Man kan tänka sig, att snopenheten inte blef liten, då rätta förhållandet kom i dagen. Ganska syndiga ord lära emellertid den kvällen har fällts om den glömska själaherden. 

Jo, man undrar var det hade inträffat någonstans, inte i Veckholm eller Giresta, men någonstans har det iallafall hänt. Nu fundera man över vilken prästgård låg så långt bort att prästen inte såg varför det fanns folk utanför kyrkan. Det var nog inte bara irritation hos dem som trodde att elden hade brutit ut utan även de som var på själva begravningen. Det var så förr i tiden att om elden hade brutit ut så ljöd klockorna i kyrkan eller så får man titta var någonstans som det kommer upp rök.

(Tidigare publicerat)

Två kyrkonotiser

Hassela kyrka

Den första stenkyrkan i Hassela i Hälsingland anlades någon gång under 1200-talet. Den nuvarande kyrkan anlades 1823-26 i Karl Johans-stil och genomgick renovering i början på 1950-talet.

Källor:

Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet 

Hassela kyrka, Svenska kyrkans hemsida

Branden i Österunda kyrka

Ett brandtillbud drabbade Österunda kyrka i Uppland 1652 som då kyrkan klarade sig. I början av augusti 1687 blev kyrkan träffat av en blixt och en takryttare blev förstört, men även taket behövde bytas efteråt.

Källa: Bengt Ingvar Kilström, ”Österunda kyrka”, Upplands kyrkor IX, Uppsala, 1967

Var Lasse-Maja även i Yttergran kyrka?

 Den historiske stortjuven Lasse-Maja eller Lars Molin som han egentligen hette, det påstod att han stal all kyrksilver från kyrkan utanför Bålsta i Uppland och det påstår iallafall en lokal legend. Om inbrottet hade ägt rum så borde det vara under 1800-talets initialsskede eftersom han dömdes till livstids fängelse 1813. I artikeln om försvunna föremål från kyrkorna så drabbades en del kyrkor av stölder emellanåt och ett företeelse som tyvärr pågår fortfarande trots att många kyrkor är larmade.

Källor:

”Försvunna föremål i uppländska kyrkorna”, min artikel

"Norstedts uppslagsbok", 2003

Tuulse Armin, "Yttergran kyrka", Strängnäs, 1981

(Tidigare publicerat)

Lite grann om Häradshammars kyrka

 Häradshammar ligger på Vikbolandet 25 kilometer öster om Norrköping och den byggdes ursprungligen på 1100-talet. Kyrkan har sedan byggts om och renoverat samt att den råkade ut för en eldsvåda under 1570-talet. Dopfunten som är av mässing tillverkades på bruket i Gusum i samma landskap 1671. Elva år senare byggdes en gravtumba över familjen Ulfsparre som togs bort 1792 och fylldes istället med grus. Sakristian tillkom 1737 och fyra år senare kom tornet av trä medan klockstapeln revs. En brand som skedde i april 1806 förstörde allt trävirke, bänkinredning,predikstol och altartavla m m förstördes.

Källa: https://ep.liu.se/databases/kyrkomiljo/pdf/Ög%20kyrkor/haradshammars_kyrka.pdf

Singö kyrka

 

Singö kyrka ligger norr om Väddö vid Upplandskusten och kyrkobyggnaden är av trä och är målat med mörkröd färg  Enligt en ritning av grundplenen så ser kyrkan ut som ett kors (bild från kyrkobeskrivningen).

Innan Singö fick kyrkogård 1713 fick invånare frakta sina döda över vattnet för att jordfästa dem i Haverö kyrka. Fågelvägen mellan Söderby strax sydväst om kyrkan till Herräng på fastlandet är lite mer än fyra kilometer över Singöfjärden. Men själva bygden på Singö är gammalt och i ett pantbrev från 1334 finns ön omskriven och befolkningen på ön har dock inte varit så rika utan de hade fått klarat sig utifrån de resurser som fanns till buds. Enligt en gammalt muntligt tradition har tre kyrkor funnits på ön. Den nuvarande kyrkan byggdes av knuttimrat liggande timmer mellan 1750-53. År 1782 beslöts det på en sockenstämma att knutarna skulle beslås och 1895 genomgick en hård renovering. Under renoveringen på mitten av 1960-talet fick kyrkan mycket av det som var förr, m a o så återställdes kyrkan mycket av sin tidigare skick. År 1922 byttes taket av papp ut och man satte dit skivformat plåt istället. 

Sockengräsren till Väddö i söder går vid Örhålet som vägen åker över. Då är man på ön Fogdö-Kolskär och inga fornlämningar är kända på denna ö. Sedan kommer man till den större ön Fogdö och där finns det två fornlämningar i form av stenugn i söder och stensättning i norr. Sedan är man på själva ön Singö. Strax öster om Tranvik finns det en lämning efter en väderkvarn som sedan länge är borttagen och på platsen finns en kvarnsten med en järnring med fem järndubbar inhuggna i granitberget. Norr om samma ort finns det rester av en annan kvarn. Det finns dock fler fornlämningar och samtliga kan inte lämnas här i artikeln, dock är de inte heller så många.

Källor:

Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet 

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Sundin Lars T H, ”Singö kyrka”, Strängnäs, 1971

Skutskärs kyrka

 Kanske Upplands nordligaste kyrka eller på gränslandet mellan Uppland och Gästrikland. Kyrkan är iallafall från 1906, orten är ungt och ortens folkmängd togs fart när sågverket anlades på 1870-talet.

Från svenska Wikipedia!!!

Edebo kyrka

 Söder om Hallstavik i Uppland ligger Edebo kyrka som byggdes någon gång under den s k för folkungatiden och tidsperioden omfattar 1250-1350. Långhuset byggdes under 1400-talet, vapenhuset kort därefter och kalkmålningarna tillkom under 1500-talet av Tierpskolan.

Vid den norra stigporten finns en liten fattigbössa där folk kunde lämna en liten slant åt socknens fattigare befolkning. Den är inte så stor som fattigbössan är i Övergran utanför Bålsta.

Källa: Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet 

Arsenik i Biskopskulla prästgård

 I Uppsala Nya Tidning den 27 juni 1912.

I Biskopskullas prästgård har konstaterats förekomst af arsenik i oljefärg af omkring 20 gånger mera än lagen tillåter. Officiellt utlåtande föreligger hos handelskommistern d:r Zetterberg i Stockholm.

Såvitt vad jag vet ifrån en obekräftat källa så åtgärdades detta problem inom den närmaste framtiden.

(Tidigare publicerat)

Dopfunten i Jumkils kyrka

 Jumkils kyrka norr om Uppsala har en dopfunt från 1100-talet som kan tillskrivas att vara gjord av Semi-Byzantinos. Den anses vara vackert gjort och det finns fyra dopfuntar till som kan anknytas till denna mästare. Samtliga fyra finns på Gotland och är från samma tid. 

Källa: Johan Anund o Linda Qviström, ”Det medeltida Uppland”, 2012

Kumla kyrka i Västmanland

 Denna kyrka med samma namn som samhället i Närke och ligger strax söder om Sala samt längs med järnvägen som går mellan Sala-Tillberga. Den utvändiga delen är både gotisk och gustaviansk medan invändiga delen är gotisk. Kyrkan färdigställdes någon gång kring sekelskiftet 1200/1300-talen och t o m även sakristia samt kor. Tornet tillkom i samband med förändringen av exteriören 1758, då kyrkan också fick sin ovanligare rosa färg.

Källa: Bebyggelseregistret(äldre versionen)

(Tidigare publicerat)

Öregrund kyrka

 

År 1719 råkade kyrkan ut för en brand som gjorde att taket brann upp. Reparationerna av kyrkan pågick även under 1730- talet då även sakristian tillkom. Det är troligen kyrkan att kyrkan hade en sakristia även före branden. Enligt kyrkans arkiv så tyder det på att den första sakristian byggdes under 1670-talet. Mellan branden 1719 till mitten av detta sekel så var det mycket som hände med kyrkan. Kyrkan fick ett nytt tegeltak 1724 samt nya bänkar, 1729 tillkom predikstolen, mellan 1734-37 byggdes som sagt vad sakristian och 1744 drabbades Öregrund av en stadsbrand som bl a drabbade prästgården.

Källor:

Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet 

Blekt Karin, ”Vägvisare till kyrkorna i Uppsala län”, Uppsala, 1997

Hogdal Jon, ”Liv och landskap i Uppsala län”, Uppsala, 1993

Rosell Ingrid, ”Öregrund kyrka”, Upplands kyrkor VIII, Uppsala, 1964

Bidrog till restaureringen

 I början på maj 1885 bidrog Uppsala studentkår till två konserter i Stockholm och beslut togs att kassan skulle gå till restaureringen av Uppsala domkyrka. Själva restaureringen var nödvändigt vid denna tidpunkt och skulle vara fullbordat drygt tio år senare. Det var arkitekten Helge Zettervall som ledde arbetet med domkyrkan till den ser ut idag och målsättningen var att domkyrkan skulle få en fransk förebild.

Restaureringen pågick mellan 1885-93!!!

Källor: 

Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet

”Norstedts uppslagsbok”, 2003

Tidningen Upsala 7 maj 1885

Alnö kyrkor

Den vita är Alnö gamla kyrka som ligger ett par hundra meter från den nya kyrkan. Fr o m mitten av 1800-talet började socknen att öka sin folkmängd lavinartat och en orsak till det var en hög inflyttning. Under samma tid så etablerade den sågverksindustri som kom att prägla Sundsvallsområdet. I slutet på 1870-talet blev det dock en nedgång i produktionen av trävaror och 1879 inträffade den s k Sundsvallsstrejken med hög emigration. Den nya kyrkan byggdes för att den växande befolkningen skulle få plats. På tal om emigrationen så var det i princip ingen utvandring alls innan strejken bröt ut.

(Korten är tagna av skribenten)

 

Kyrkstallarna vid Fläckebo kyrka

 Jag har tidigare skrivit om kyrkstallarna i Fläckebo utanför Sala och dessa kyrkstallar utgör en viktig funktion i bebyggelsehistoriskt perspektiv, det är även unik eftersom ett fåtal bevarande kyrkstallar som fortfarande finns kvar. När dessa byggdes finns ingen uppgift om och troligen byggdes de någon gång mellan 1680-1850. Förutom kyrkstallarna ingår även sockenmagasinet från 1758 och dessa var för de som bodde som längst bort från kyrkan samt de som kom ifrån Svanå bruk i Haraker socken. De som kom ifrån Svanå hade också det största stallet med fyra spiltor mot de övriga på två eller tre, allting är anslutande till kyrkan från 1400-talet.

Källor:

http://okandahandelser.blogspot.com/2007/12/flckebo-vrt-ett-besk.html
Kilström Bengt Ingmar, "Fläckebo kyrka", Stockholm, 1999
Simonsson Harry, "Fläckebo kyrkomiljö-invid den vassrika sjön", Västerås, 1998
Åmark Karl, "Spannmålshandel och spannmålspolitik"; Stockholm, 1915

(Tidigare publicerat)

Njurunda kyrkoruin

Ruinen efter Njurunda kyrka som brann ner efter ett blixtnedslag 1869 och socknen beslöt att anlägga en ny kyrka en bit därifrån. På kyrkogården finns ett antal gravvårdar och den är omgivning av stenmur med två stigluckor. Enligt denna förteckning blev Erik Johan Nordling präst i socknen och en befattning han skulle ha fram till sin död i november 1910.

http://blasta.familyds.org/herdamin/njurunda.pdf

Fotot togs av skribenten i juli 2022.

 

Märkliga präster

En beryktat präst(från "Tjuvar och charlataneri släktforskningens värld" på http://www.genealogi.se/)

Nils Rabenius. Mest herostratiskt ryktbar bland svenska falsifikatörer är kyrkoherden i Hedemora Nils Rabenius, född 1648, död 1717. Rabenius drevs bland annat av en egenartad släktfåfänga att i äkta medeltidsurkunder radera ut namn och i stället skriva in fingerade medlemmar av en uppdiktad Rabbe-ätt. En del Rabeniusförfalskningar har tidigt vunnit allmän tilltro och spridning, och därför är det ytterst svårt att utrota uppgifterna ur litteraturen. En följd av Rabenius framfart är att han förstörde en rad medeltida urkunder så att det inte längre är möjligt att läsa de ursprungliga namnen. Rabenius bravader har klarlagts av Nils Ahnlund i monografin "Nils Rabenius (1646-1717). Studier i svensk historiografi" (1927).

Det är en präst som förfalskade dokument och det har delvis orsakat problem för bl a släktforskare. Sedan har jag hittat en antavla där det finns en präst som mördade en person och detta hände inom Öckerö socken utanför Göteborg.

Jag har hittat fall i både Sverige och England om prästöden som inte är det allra bästa om man utgår ifrån prästyrket och må präster vara. Ett exempel är prästen i Silbodal socken i Värmland som förgiftade fem fattiga personer under tidig 1860-tal. Ungefär tio år senare inträffade en smärre prästskandal i Tvååker socken i Halland när en präst slog nattvardsbarn. Bl a en föräldrarlös pojke som hade kommit försent till nattvardens läsningar och om han skulle göra det igen så skulle han få en kok med stryk. Nu var inte präster bara sådana där personligheter utan av också en annan form av karaktär, nämligen hålla på med huskurer som prästen i Älmeåkra socken gjorde innan han dog 1898. En präst i engelska Eaton gjorde sig skyldig till flertal bedrägerier under 1870-talet och det var en präst inom den engelska högkyrkan.

Källor:

www.genealogi.se

Borås tidning 9/8-1898

Dagens nyheter; 8/3-1873 och 20/10-1875

(Tidigare publicerat)

Stöld från kyrkogården

I en rättegångssak som publicerades i Göteborgsposten den 20 januari 1874 handlade om änkan Karolina Hammarlund från Gamla Lödöse som förut varit straffat för stölder. I detta brottsmål hade hon i slutet på december tagit åtskilliga tefat och glasburkar med blommor från gravarna på den Nya begravningsplatsen i Göteborg. Hon dömdes av Göteborgs rådhusrätt till ett år och sex månaders straffarbete och vanfrejd över sju år.

(Tidigare publicerat)

Prästen tvingades att hålla nattvard

 I Norra Åkarp socken i Skåne tvingades prästen H Jöransson Feuk av snapphanar att hålla nattvardsgudstjänst ute i det fria vid ett stort klippblock. Det var under 1670-talet som den lokala traditionen att denna händelse skulle har ägt rum.

Källa: Fornlämningsregistret Norra Åkarp 32

(Tidigare publicerat)

Yttergarns kyrka

 Denna kyrka ligger utanför Bålsta och är en av de mindre kyrkorna i Uppsala stift. Denna kyrka var antagligen en gårdskyrka i början till den närbelägna Ekillas gård. Man vet inte hur gammal denna kyrka är som också räknas som en av de äldre romanska kyrkorna i Uppland. Kyrkan härrör från 1100-talets andra hälft. Den har ett säreget utseende och tornet är nog lite större än själva kyrkobyggnaden. Troligen i början på 1300-talet hade man gjort försök till att utvidga kyrkan med att utöka tornrummet med en valvbåge av tegel. Enligt en uppgift ryms kyrkan för ett 70-tal personer och kyrkan har också kalkmålningar av den välkände kyrkomålaren Albertus Pictor. Längs med stenmuren mot parkeringen finns ett tiotal gravstenar som också får betraktas som kulturgravar.

Källor:

Amund Johan och Linda Qviström, ”Det medeltida Uppland”, 2012

Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet

Tuulse Arne, ”Yttergarns kyrka”, Strängnäs, 1978