Från banorna

 För information, se tidigare sammanställningar inom taggen ”Från banorna”.

BENGTSTORP

Den ligger inte så långt ifrån Gyttorp i Västmanland och där har det funnit både ett kalkbrott samt ångsåg. Enligt gjordes själva banvallen av skrotsten och båda objekten hade spårsystem. Efter 1917 ägdes iallafall ångsågen av Vikers AB.

LJUNGBY

Det fanns två tegelbruk på orten som låg i närheten av stationen och dessa tegelbruk var det drygt en halv kilometer emellan. Enligt en karta från 1950 var det ett järnvägsspår mellan dessa två bruk.

NOL

På denna ort har funnits ett trallspår till Nols-Norrgård.

GYTTORP

På själva anläggningen där man tillverkar sprängmedel trots ett par svåra olyckor (ett exempel var i oktober 1964 då nio personer dödades vid en explosion). Denna industri har haft elva kända motorlok för mig varav sex var i drift samtidigt. Sex av loken var tillverkade av Simplex i England och samtliga tillverkades under 1950-talet.

KOSKIVARA

År 1903 anskaffades slipers och ”torvbäringsspår” fr Carl Ström i Stockholm för att prova bryta torv i den nordligaste delen av landet. Objektet ligger ca sex mil söder om Gällivare och vid ett senare tillfälle kom ett torvverk till platsen. Spåret var 850 meter långt som bestod 5-kilosräler och man hyrde en lokomobil från Munktells. Själva upptagningen var troligen kortvarigt!!!

ROMANÄS

Vid Tranås ligger Romanäs Sanatorium och förr i tiden hade man på sjukhus samt sjukhem lokala transporter på en utdragen ”rälsslagen”bana, ofta 600 mm. På ett vykort som blev stämplat 1916 visar en smalspårigt bana i Romanäs. Man drog alltså vagnarna för hand och var ett sätt att göra en transport smidigare. 

SKEDE

Vid den småländska Skede låg Brostugans torvströfabrik och som anlades 1920, en av Smålands talrika torvindustrier en gång i tiden. Ut till torvmossen gick två separata banor med spårvidden 600 mm och inga lok är kända från detta objekt. Vagnarna drogs antingen för hand eller med lina.

KURRAVAARA

Denna objekt ligger cirka två mil norr om Kiruna och där fanns eller har funnit ett sågverk. I slutet på 1970-talet fanns det en tralla och ett antal slipers på platsen. 

HJÄRTUM

En trovströanläggning utanför Lilla Edet där man på 1920-talet började att bryta torv och där fanns det torvrivare, ströpress, cirkelsåg och en kort bana in till en torklada.

Antalet lok i Ramhäll

I Ramhäll i Uppland fann man malm under 1740-talet och sedan tog det lång tid innan man började att bearbeta malmen. Efter ett antal turer med att starta upp gruvan och olika nedläggningar så lades gruvan ner 1975. I Ramhäll har det funnit två olika spårvidder och det har varit lok på såväl 750 mm som 891 mm. På 750 mm har det funnits ett tryckluftslok som byggdes på platsen 1925 och fanns kvar tills skrotningen 1949. Man användes av ett tryckkärl på två kubikmeter som sattes på en s k Norbergsvagn. I Ramhäll har det funnits lok på 180-metersnivån och även på 230 samt 280 meter under jord. Förutom tryckluftsloket så har det funnit tolvvmotorlok varav sju var tillverkade hos Jenbacher Werke i Österrike varav sex av dem hade tjugo hästkrafter. Två lok tillverkades 1948 på ASEA i Västerås. Drygt hälften av loken blev transporterade dit efter de hade tjänstgjort vid en annan gruva. På 891 mm spårvidden användes ett ånglok som tillverkades på Helsingborgs mekaniska verkstad 1919 med tillverkningsnumret 57. Från Dannemora-Hargs järnväg anlades en åtta km lång bibana från Knaby till Ramhäll 1877 som trafikerades i början av järnvägsbolagets egna lok. Det egna Hb-loket hade tidigare använts i Ljusne i Hälsingland och kom därifrån 1923. Loket såldes och överfördes till Dannemora 1938 medan bibanan lades ner 1959, den hade då knappast varit trafikerat sedan 1951.

Källor:

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Johnson Anders, ”Fånga platsen”, 2008

Ett litet kalkbrott i Jämtland

 Åslägden var ett mindre kalkbrott som drevs av ett par i Trångsviken som hette Nilsson i efternamn. Själva brottet hade namnet Nilssons stenbrott, men kallades ofta för Åslägdsbrottet och det övre brottet öppnades 1927 som drevs till 1938 när det nedre brottet börjades att brytas. Själva verksamheten pågick fram till 1979 och brottet hade en kort bana med spårvidden 600 mm. T ex under åren 1957-58 bröts det 45 000 ton kalksten som såldes till sulfidfabrikerna i Järpen och Hissmofors i samma landskap.

Källa: Jan Ericson, ”Industribanor i Jämtland och Härjedalen”, 2015

Torvindustrin i Bergsäng

 Denna torvindustri var belägen åtta kilometer norr om Hagfors i Värmland och under andra världskriget var det brist på stenkol hos Uddeholms järnverk, man började då att undersöka vad omgivningarna hade att erbjuda. Man föll på en plats inte så långt ifrån Bergsäng och började då bryta bränntorv på Åsmyren 1942. Året innan hade Uddeholm köpt två Svedala torvverk av typ I-18 och tio torvvagnar från Slottmöllans AB och under premiäråret sändes det 800 ton till järnverket i Hagfors och själva torvupptagningen skedde på båda sidor av vägen Hagfors-Bergsäng. Själva torvbrytningen pågick i drygt fem år tills stenkol ifrån utlandet kunde åter importeras. En liten järnväg anlades mellan Åsmyren och utlastningen vid vägen och den hade spårvidden 600 mm. Ett tvåaxlat motorlok från Bergsbolaget i Lindesberg från 1943 med tillverkningsnumret 1671 trafikerade banan. Loket hade en bensindriven Volvomotor på 41 hästkrafter och såldes som skrot i samband med nedläggningen 1947.

Källor:

Priedits Janis, ”Industribanor i Värmland”, 2020

Småbanebladet 1/1982

Sillbo

 Tegelbruket i Sillbo i Huddunge socken som ligger i nordvästra Uppland var förut fornminnesmärkt. I området för tegelbruket finns en bytomt, fyndplats och två områden med fossila åkermarker. Drygt 500 meter öster om tegelbruket finns det en bro som stenhuggare lät bygga under mitten av 1880-talet. Tegelbruket som tidigare haft en järnväg med eget rullande materiel är numera rivningshotat p g a dåligt skick.

Källor:

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Johnson Anders, ”Fånga platsen”, 2008

Storviks tegelbruk

 Det bolag som låg bakom tegelbruket vid Storvik i Gästrikland startade 1901 och hette då Nyrönnings Såg & Tegelbruk. Det uppfördes i princip omgående ett sågverk som brann ner 1911 och sedan byggdes upp igen. Tegelbruket var i drift fram till 1970 och år 1913 anlades ett drygt 600 meter långt stickspår från Gävle-Dala järnväg/SJ till tegelbruket och stickspåret användes till mitten av 1960-talet (revs senare). Samma år som stickspåret lades ut så lades även ut en bana med spårvidden 600 mm från bruket till lertaget. Denna bana var försett med linspel och byggdes ut lite grann, år 1954 anskaffades ett motorlok från Jenbacher Werke i Österrike och det var radiostyrt. Loket avställdes 1969 och finns nu hos en museiförening i Mariefred och loket har namnet Storvik.

Källa: Mats Freding, ”Industrilok i Gästrikland & Hälsingland. 1992

Mosstorp torvindustri

 År 1900 öppnades en torvfabrik vid Mosstorpsmossen som är torvtäkt sex kilometer sydväst om Fellingsbro i Västmanland och 700 meter norr om järnvägen som går mellan Arboga och Örebro. Driften drevs av ett bolag bestående av fyra man och den var intensivt arbete på mossen fram till 1920. År 1912 övertogs driften av Eriksson & Nordkvist och den sistnämnde son övertog rörelsen 1926, under hela 1920-talet var brytningen sporadisk (fabriken användes inte efter 1925 och revs efter en tid). En lantbrukare i trakten köpte torvtäkten 1943. Ett bansystem med spårvidden 500 mm började att anläggas i samband med driften inleddes under det tidiga 1900-talet och själva banan låg ca en halv kilometer ut på mossen. Själva vändskivorna flyttades aldrig medan spåren till dessa ändrades efter behov. Spåren var som längst 1 500 meter, på vintern drogs vagnarna av hästar medan på sommaren drogs vagnarna en o en. Stora delar av banan lades ner under 1920-talets första år och det som fanns kvar vid försäljningen 1943 var vagnarna.

Källor:

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

Småbanebladet (SmB), 1/1978

Torvbrytningen vid Källeryd

 Källeryd ligger mellan Herrljunga och Falköping, denna ort hade en station längs med stambanan. Det har brutit under två tidsperioderna på mossarna norr om själva orten. Den första brytningsperioden var mellan 1917-20 med en järnväg på två kilometer med rivning under 1921 och vagnarna drogs av hästar. Denna upptagning drevs av SJ och flera mossar användes för att bryta upp torven. Under hela mellankrigstiden så bröt de torv endast på mossarna med namnen Lammersta-Urstensmossarna. År 1941 övertog Svensk Torvförädling driften och järnvägen med 600 mm spårvidd lades ut igen med återigen med längden på två kilometer. Denna järnväg gick från järnvägsstationen och till den redan nämnda ”mossområdet”. Det lades även ut två kilometer långt sidospår till andra mossar och den totala spårlängden var då åtta kilometer. Allting revs upp under åren 1948-49 och i Källeryd användes tre motorlok som tillverkades av Bergbolaget AB i Lindesberg. Samtliga var tvåaxliga, tillverkade 1942 med numret 1628-1630 och med bensindrivna Fordmotorer på 30 hästkrafter men drevs av gengas under kriget. Loken var grönmålade och loket med numret 1628 hade en hytt som hade blivit gjort på hyttfabriken i den närliggande Floby. Själva företaget Svensk Torvförädling hade redan 1939 startat upp en brytning på en mosse i Sösdala i Skåne. Enligt en uppgift så pågår det en liten form av brytning i en mosse norr om Källeryd.

Källor:

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Västergötland”, 1984

Järnvägsdata med driftplatser”, 2009

Wikipedia svenskspråkiga, ”AB Svensk travförädling”

Sennan tegelbruk

 Detta halländska tegelbruk etablerades 1853 medan aktiebolaget P Olsson & Co instiftades 1911 med säte i Helsingborg. Tillverkningen bestod av fasad- och murtegel samt dräneringsrör och bolaget lades ner 1982. Tegelbruket hade en en 200 meter långt smalspårigt järnväg och en motorlok av okänt tillverkning, loket fanns iallafall 1949.

Källa: Janis Priedits, ”Industribanor i Halland”, del 6, ÖSJ-Bladet, 4/2011

Från banorna

 UPPSALA

Nu är snart inga industrispår kvar i Uppsala och just nu revs de sista stumparna upp. Bilder finns utsatta i det andra inlägget från denna uppställning utifrån åldern räknat.

ORRESTA

I denna ort som ligger mellan Enköping och Västerås fanns det en gång i tiden ett mejeri som hade en egen järnväg. Själva verksamheten pågick till 1939!!!

MORJÄRV

Sidospåret till grusgropen anlades 1917 och 1978 borttogs allt infrastruktur på platsen och numera går inte linjen där mellan Boden-Haparanda.

JOSEFSDAL

Strax utanför Sala låg Josefsdals tegelbruk som anlades 1925 och lades ner 1965, tegelbruket brann 1947. Sidospåret från Norra stambanan anlades 1925, fanns en lastplats vid stambanan också och 1971 togs allting bort.

SKULTUNA

Från Fornminnesregistret kan läsa följande om detta uppfordringsverk; Timmernedsläpp från träbro, 8x5 m (ÖNÖ-VSV), där den SÖ sidan begränsas av en räls. I övrig består nedsläppet av 7 st ledare i form av räls och stockar, i kraftig N-sluttning ned mot Svartån. Vid platsen är ån 15-20 m br och strömmar mot S och ett f.d. sågverk närmare Skultuna.

Starfors tegelbruk

 Detta tegelbruk ligger strax nordost om den uppländska orten Heby och det hela började 1898 när det närliggande säteriet anlade ett tegelbruk. Själva aktiebolaget bildades 1905 och på platsen fanns såväl en äldre kvarn som ett sågverk. Bruket blev åren moderniserat och lades ner 1965, efter nedläggningen så rev man några byggnader och byggde om andra byggnader. En bana med spårvidden 600 mm anlades i samband med bruket startade och blev efter ett tag drygt en kilometer långt. Hästar användes fram till 1953 då ett motorlok anskaffades nytt från Jenbacher Werke i Österrike och såldes under samma år som banan lades ner 1958 till Slottsmöllans tegelbruk i Halmstad. Loket hade tillverkningsnumret 1165 och var dieseldriven med Jenbachsmotor på 15 hästkrafter. Detta lok tjänstgjorde på tre olika tegelbruk i tre olika landskap.

Källor:

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland ”, 1991

https://okandahandelser.blogspot.com/2023/01/jenbachloket-hos-tre-tegelbruk.html?m=0

Visby Cementfabrik

 Denna cementindustri anlades mellan 1883-85 vid Kopparsvik och 1888 bildades själva aktiebolaget. Fabriken blev såväl moderniserat som utbyggt under tidsperioderna 1907-09 och 1929-31. Under tidsperioden 1907-20 eldades fabriken med hjälp av torv från egen upptagning vid Marrebo myr som också vad igång på Gotland. Fabriken blev 1931 dotterbolag till Skånska Cements AB och fabriken var igång till 1966, först 1974 revs fabriken. Visby Cementfabrik hade egen järnväg med spårvidden 600 mm medan det var en anslutning med Visby hamn med 891 mm spårvidd. Denna järnväg anlades 1883 och var en halv kilometer långt, trafikerades av såväl Gotlands Järnvägsr (senare SJ), revs omkring 1960. Själva 600-banan var drygt 200 meter långt, nedlades 1940 med upprivning som följd. Två lok är kända; ett Warrant-lok från Vara som tillverkades cirka 1914 och kom från torvfabriken i Martebo omkring 1930 samt ett Deutz-lok, båda loken var fotogendrivna (båda loken är skrotade).

Källa: ”Industrilok på Öland och Gotland”, 1983

Bergsbrunna Tegelbruk

 Bergsbrunna Tegelbruk ligger på den östra sidan om stambanan söder om Uppsala och stadsdelen Bergsbrunna på andra sidan av järnvägen. Numera har andra företag sin verksamhet i tegelbrukets gamla lokaler. Det fanns förut tre skilda tegelbruk på platsen och det bruket som kallades för Norra Bergsbrunna Tegelbruk grundades 1898 med tillverkning på mur- och taktegel. Det var kronolänsmän som stod för ägandet av bruket i början på 1900-talet och 1917 blev tegelbruket en del av AB Byggnadsvaror i Stockholm, tre år senare såldes bruket till Mälardalens Tegelbruk. Tegelbruket förändrades genom åren såväl sin verksamhet som struktur på byggnader. Omkring 1950 ändrades produktionen till gult fasadtegel bl a och 1966 revs det gamla bruket, samtidigt började tegelbruk att hämta sin lera i Skälby i Vaksala strax öster om Uppsala. Tegelbruket lades ner 1984 sedan verksamheten hade gått på sparlåga under de sista åren. Egen järnväg med 600 mm spårvidd började att anläggas 1898 och 1917 fanns det 3,1 km spår. Under åren 1918-19 ersatte en automatisk kabelbana med 12 vagnar och totalt 4,7 km järnväg. Under 1920 anlades en utlastningsbana på 200 meter från bruket till en lastkaj på Norra Stambanan och användes ännu 1958 och 1961 uppges detta spår vara rivit. Lokdrift infördes 1936 och två nya övertag anlades 1948 samt 1961. Under 1961 nedlades all lokal järnvägstrafik på tegelbruket och ersattes av lastbilar. Två motorlok av okänd tillverkning användes och det första loket hade en Chevroletmotor som köptes 1936 (en uppgift anger att detta lok hade tjänstgjort på Näsby tegelbruk i Södermanland, men denna uppgift är samtidigt osäker. Det första loket skrotades 1948 och då kom nästa lok som skrotades 1961. För omkring tio år sedan försökte skribenten få reda på fler uppgifter när det nåddes av ett rykte om en äldre man som hade åkt med i loken som barn. Han mindes bara åkningen och om motorloken hade han däremot ingen kännedom om.

Källor:

Agius Roland, ”Industriepoken i Uppsala”, 2017

Bruno Wilhelm, ”Tegelindustrin i Mälarprovinserna 1815-1950”, Geographica nr 28, Uppsala, 1954

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

https://okandahandelser.blogspot.com/search?q=Bergsbrunna&m=0

Valåsens sågverk

 Valåsens sågverk utanför Karlskoga hade anor från 1600-talet och ägnades sig i början på järnbruket i form av anläggandet av en hammarsmedja. Det är oklart när det hela började inom sågrörelsen på platsen. Själva sågverket drogs igång på allvar 1883 då ett aktiebolag bildades. Sågverket är igång än idag och har haft en historik om ägarbyten och sammanslagningar genom åren samt ett par nedläggningar, år 1918 nedlagde sågen och samma år blåste hyttan ner. Sågverket har haft två spårvidder, 802 och 1435 mm. Det smalaste spåret inledde sågverket med  eftersom de lokala järnvägsbolagen hade denna spårvidd och denna bana var 0,3 km långt, lades ner 1955 med upprivning som följd. Det normalspåriga järnvägen anlades 1953 och var 180 meter långt som snabbt utbyggt till dryga kilometern och enligt uppgift finns drygt 200 meter kvar av detta spår. Loket tillverkades av Sala Maskinfabriks AB 1938 med tillverkningsnumret 137 och var dieseldriven av typen L16, motorn var från det engelska bolaget Lister. Loket användes under en kort tid i Valåsen och ett annat lok av tillverkaren var också troligen där också. Man känner till att detta lok användes på Karlsborgs bruk utanför Kalix.

Källor:

Ericson Jan, ”Loktillverkningen vid Sala Maskinfabriks AB åren 1932-53”, Jönköping, 2002

Priedits Janis, ”Industribanor i Värmland”, 2020

Sundström Erik & Hans Eriksson, ”Smalspår och sjöfart i Bergslagen, 802-banorna”, 2003

Från banorna

 För mer information se tidigare sammanställningar inom denna tagg.

NYGÄRDE

Det var ett tegelbruk utanför Kalmar som hade spårförbindelse med Smedby järnvägsstation som låg innan förstatligande längs med Kalmars järnvägar. Själva bruket lades efter en brand 1953 och på platsen finns det en skrotfirma.

ÖCKERÖ

På denna ö etablerade företaget AB Delfin som 1890 beställde axlar, hjul och lager till ett 20 tal vagnar och syftet var att tillverka fiskguano och andra produkter av fisk. Dessa varor beställdes från Arboga Mekaniska Verkstad och verksamheten hade dragits igång 1887, likvidationen skedde dock 1900.

BORKHULT

Cellulosafabriken var igång mellan 1872-1904 och en hästbana gick mellan sjöarna Yxningen och Såken. En relativt okänd industribana i Östergötland.

EBBEMÅLA

Själva torvströfabriken brann ner för ett 20-tal år sedan och i lokstallet står loket som tillverkades av Linköpings Mekaniska Verkstad omkring 1940 finns fortfarande kvar för att beskåda.

KÖLJA

En annan torvströfabrik i Blekinge som fanns utsatt på en ekonomisk karta från omkring år 1920 och en bana på 400 meter fanns också utsatt mellan fabriken och Blekinge Kustbanor. 

PITEÅ

Koler ångsåg hade enligt 67 järnvägsvagnar 1931,

HOL

Tolv kilometer från Alingsås och den sträckan av Västra Stambanan som går mellan Alingsås-Vårgårda fanns en gång i tiden en förbindelse till Hols grusgrop. Driftplatsen inrättades 1926 och mitten på 1970-talet togs den bort. Själva grustäkten ligger cirka 1,6 km söder om stambanan och gamla banvallen är också synlig från luften närmast grustäkten. Stickspåret var också uppställningsplats för järnvägsvagnar.

LÄTTINGE

I Ornö socken i Södermanland låg en gång i tiden LÄTTINGE Såg & Kvarn och fanns enligt uppgift 1911-12 och 1929. Spår drift fanns antagligen på platsen.

ÄMHAGEN

Ett mindre torvströfabrik i Småland (en av otaliga som har funnits och finns i detta landskap) och som anlades 1935, efter 1965 endast sporadiskt och numera verka allt vara borta, en kort bana med 600 mm spårvidd fanns.

Grönhögens många lok

Grönhögem på Öland har haft nio olika motorlok och det är inte rekordet eftersom gruvorna hade många fler lok än andra typer av fabriker. I Grönhögen växte från början ett kalkverk fram och sedan blev det lättbetongindustri, allt grundlades av AB Grönhögens alunverk 1905. Sedan var det olika namn på anläggningen fram till nedläggningen 1971 och ett av namnen var Ölandskalk under 1930-talet och senare Ytongs AB. Järnvägen på Grönhögen hade spårvidden 600 mm och var 1,2 km, den gick mellan Ventlinge malm och Grönhögens hamn. Den första delen av järnvägen lades ner med upprivning 1962 och den återstående nio år senare. Nio motorlok har trafikerat banan, tre lok som skrotades 1939 var av okänt fabrikat och ett av dem användes vid bruket och de två andra på själva kalkbrottsbanan. Samma år tillverkades ett motorlok på Bergsbolaget i Lindesberg med numret 1472 och detta lok kom i drift först 1943. Detta lok skrotades 1964 liksom de båda John Bergmansloken från Eskilstuna, det ena tillverkades 1943 och det andra någon gång under samma decennium. Ett till motorlok från Bergsbolaget tillverkades 1947 och köptes 1954  från Uddagården utanför Falköping, detta lok gick också som skrot 1964. Under skrotvågen så skrotades även ett lok av okänd tillverkare och det är inte mycket känt om detta lok. Det sista loket köptes 1962 och det hade tillhört olika uthyrare av lok och hade bl a varit på Graningeverket, detta lok var ett Simplex-lok som tillverkades i engelska Bedford 1950 med tillverkningsnumret 10214 och såldes 1964 till Ströms Bruks AB i Hälsingland. De sista åren så användes det traktor i den lokala trafiken på området.

Källor:

banvakt.se

Adolfsson Göran m fl, ”Ölands järnvägar”, 1987

Fjeld Ulf, ”Svenska industrimotorlok 1”, Eksjö, 1974

Industrilok på Öland och Gotland”, 1983

Järnvägsdata med driftplatser”, 2009

Från banorna

 För ytterligare information, se tidigare versioner av taggen ”Från banorna”.

MJÖLBY

På denna ort låg Norrby Tegelbruk som lades ner i början på 1970-talet och den 600 mm-järnvägen anlades under 1920-talet. Två motorlok har trafikerats på brukets egna bana, ett från Bergsbolaget i Lindesberg omkring 1942 och ett från Orenstein & Koppel 1939. Loket från Bergsbolaget kom från Karlskoga tegelbruk 1948 och skrotades 1972. Det tyska loket köptes från Ringarum i början på 1960-talet och skrotades i samband med brukets nedläggning. 

DALBY

Dalby utanför Lund är känd p g a sin medeltida kyrka som är den äldsta i Sverige (dansk en gång i tiden). På samma ort fanns det en fabrik som tillverkade lättbetong och som inleddes under 1930-talet, fabriken lades ner 1993. På området har en järnväg med spårvidden 750 mm trafikerats och bara för några år sedan fanns cirka 100 m spår kvar inne i en byggnad.

SUNNE

I Sunne i Värmland har liksom den omtalade ångbåtsbryggan i Rättvik också haft spår på sin brygga vid Frykensjöarna. Det var en tralla som transporterade gästernas bagage till/från Hotell Nilsson som revs 1976 efter ett antal bränder.

MARMAVERKET

Marma sågverk i Hälsingland bildades 1858 och enligt en artikel i Bebyggelsehistoriskt tidskrift nr 36/1998 så var det 203 anställda 1900 och 163 under 1930 (fast då var det också 345 anställda på sulfitfabriken som nyligen hade startats). Det var två olika spårvidder som användes för interna transporter. Dels var det 1000 och dels var det 1435 mm, den första spårvidden användes ett katalysatorlok byggt 1921 av Luth & Ros’en (apostrof över e) elektriska i Stockholm som 1954 kom från Söderhamn när Marmaverket inledde sin drift med lokdrift. Detta lok blev avställt 1972 och loket på den normalspåriga spårvidden var ett lok från tyska Deutz, användes mellan 1972-75 och var stationerat mestadels i Söderhamn. Det var egentligen SJ som skötte trafiken på den normalspåriga banan som anlades 1927.

KARLSRO

Karlsro kalkbruk hade sin lastplats en kort bit söder om Skövde Central och denna lastplats anlades 1918, lades ner med rivning som följd i september 1959.

Oleby ångsåg

 Detta sågverk i Värmland anlades 1890 och 1900 fick sågen en fast ångmaskin, året efter blev även ett nytt såghus färdigt. Verksamheten började att avvecklas 1965 och kort därefter byttes en ny ägare till sågen. Det gamla sågverket revs och ett nytt sågverk byggdes mittemot järnvägsstationen på orten. Ett smalspårigt sidospår på 300 meter gick från stationen till det gamla sågverket och detta spår fanns kvar i mitten på 1960-talet och i Oleby stod ett motorlok avställt som tidigare hade tjänstgjort i Skoghall.

Källa: Janis Priedits, ”Industribanor i Värmland”, 2020

Misterhults skogsbanor

 Väster om Misterhult som ligger cirka två mil norr om Oskarshamn anlades i början på mellankrigstiden till en början med en järnväg med 600 mm som blev fem kilometer långt. År 1909 bildades AB Nässjö 3 Ply Fabrik och av det köptes 7 000 tunnland skog 1918 med Misterhults egendom med övriga fastigheter i både Misterhults och Hjorteds socknar. Efter ett par ärenden med både likvidation och den slutliga konkursen 1921, två år senare kom egendomen under en tysk ägare. Då bildades AB Norrköpings Exporthyveleri och mesta av verksamheten flyttades då till närliggande Blankaholm. Nu lite grann om banorna; spårvidden var 600 mm,; 1919 anlades fem kilometer lång bana mellan sjön Göten till en plats väster om Misterhults samhälle och därifrån var också en kilometer sidospår. Några år senare (obekant när) anlades en bana från sjön Lilla Rämm till en plats strax öster om Misterhult som var sju kilometer långt. Därefter sammanslöts de båda banorna med en tre kilometer långt förbindningsbana och från de båda sjöarna Göten och Lilla Ramm fanns flottleder till sågverket i Solstadsström. Efter konkursen 1921 så avvecklades järnvägsdriften successivt och Misterhult hade både motor- och ånglok. Omkring 1919-20 kom det första loket som hade blivit tillverkat av Jönköpings Mekaniska verkstad (June-lok) och som såldes 1936 till Eds Cellulosafabriks AB (också i Småland). Sedan kom ett ytterligare motorlok som tillverkades av Oberursel i Tyskland (vidare öden okända) och omkring 1920 kom ångloket som tillverkades av Orenstein & Koppel (också tyskt) med tillverkningsnumrrt 3413/år 1909 som tidigare hade används i kolgruvor i Saar-området. Det såldes 1935 till samma ägare som det förstnämnda loket och ångloket blev skrotat 1970.

Källor:

Fjeld Ulf, ”Svenska industrimotorlok 1”, Eksjö, 1974

Gyllenberg Bo, ”Misterhults skogsbanor”, i Skogen ta tåget, 1992

Järnvägsdata 1999

Karlsson Lars Olov, ”Ånglok vid Sveriges industrier”, 2014

Priedits Janis; ”Industribanor i Småland (del 16), ÖSJ-Bladet 1/2000

Kvicksunds okända motorlok

 Tegelbruket i Kvicksund i Södermanland har det funnit två motorlok med okänd tillverkare och själva bruket var igång mellan 1934-67, men hade anor från 1815. Det var under 1934 som aktiebolaget Kvicksunds Tegelbruk bildades med säte i Eskilstuna. Banan som hade spårvidden 600 mm och gick mellan bruket-lertaget, blev totalt 1,2 mm långt. Banan trafikerades i början av hästar som drog vagnarna och nedlades 1957 med upprivning som följd!! Bruket hade två tvåaxliga motorlok av okänd tillverkare, det ena loket är inte mycket känt förutom att det är skrotat och det andra loket vet man att det hade en Volvomotor, var grönmålat, var utrustat för gengasdrift och blev skrotat omkring 1957.

Källa: ”Industrilok i Södermanland”, 1982