Torvbrytningen vid Källeryd

 Källeryd ligger mellan Herrljunga och Falköping, denna ort hade en station längs med stambanan. Det har brutit under två tidsperioderna på mossarna norr om själva orten. Den första brytningsperioden var mellan 1917-20 med en järnväg på två kilometer med rivning under 1921 och vagnarna drogs av hästar. Denna upptagning drevs av SJ och flera mossar användes för att bryta upp torven. Under hela mellankrigstiden så bröt de torv endast på mossarna med namnen Lammersta-Urstensmossarna. År 1941 övertog Svensk Torvförädling driften och järnvägen med 600 mm spårvidd lades ut igen med återigen med längden på två kilometer. Denna järnväg gick från järnvägsstationen och till den redan nämnda ”mossområdet”. Det lades även ut två kilometer långt sidospår till andra mossar och den totala spårlängden var då åtta kilometer. Allting revs upp under åren 1948-49 och i Källeryd användes tre motorlok som tillverkades av Bergbolaget AB i Lindesberg. Samtliga var tvåaxliga, tillverkade 1942 med numret 1628-1630 och med bensindrivna Fordmotorer på 30 hästkrafter men drevs av gengas under kriget. Loken var grönmålade och loket med numret 1628 hade en hytt som hade blivit gjort på hyttfabriken i den närliggande Floby. Själva företaget Svensk Torvförädling hade redan 1939 startat upp en brytning på en mosse i Sösdala i Skåne. Enligt en uppgift så pågår det en liten form av brytning i en mosse norr om Källeryd.

Källor:

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Västergötland”, 1984

Järnvägsdata med driftplatser”, 2009

Wikipedia svenskspråkiga, ”AB Svensk travförädling”

Sennan tegelbruk

 Detta halländska tegelbruk etablerades 1853 medan aktiebolaget P Olsson & Co instiftades 1911 med säte i Helsingborg. Tillverkningen bestod av fasad- och murtegel samt dräneringsrör och bolaget lades ner 1982. Tegelbruket hade en en 200 meter långt smalspårigt järnväg och en motorlok av okänt tillverkning, loket fanns iallafall 1949.

Källa: Janis Priedits, ”Industribanor i Halland”, del 6, ÖSJ-Bladet, 4/2011

Från banorna

 UPPSALA

Nu är snart inga industrispår kvar i Uppsala och just nu revs de sista stumparna upp. Bilder finns utsatta i det andra inlägget från denna uppställning utifrån åldern räknat.

ORRESTA

I denna ort som ligger mellan Enköping och Västerås fanns det en gång i tiden ett mejeri som hade en egen järnväg. Själva verksamheten pågick till 1939!!!

MORJÄRV

Sidospåret till grusgropen anlades 1917 och 1978 borttogs allt infrastruktur på platsen och numera går inte linjen där mellan Boden-Haparanda.

JOSEFSDAL

Strax utanför Sala låg Josefsdals tegelbruk som anlades 1925 och lades ner 1965, tegelbruket brann 1947. Sidospåret från Norra stambanan anlades 1925, fanns en lastplats vid stambanan också och 1971 togs allting bort.

SKULTUNA

Från Fornminnesregistret kan läsa följande om detta uppfordringsverk; Timmernedsläpp från träbro, 8x5 m (ÖNÖ-VSV), där den SÖ sidan begränsas av en räls. I övrig består nedsläppet av 7 st ledare i form av räls och stockar, i kraftig N-sluttning ned mot Svartån. Vid platsen är ån 15-20 m br och strömmar mot S och ett f.d. sågverk närmare Skultuna.

Starfors tegelbruk

 Detta tegelbruk ligger strax nordost om den uppländska orten Heby och det hela började 1898 när det närliggande säteriet anlade ett tegelbruk. Själva aktiebolaget bildades 1905 och på platsen fanns såväl en äldre kvarn som ett sågverk. Bruket blev åren moderniserat och lades ner 1965, efter nedläggningen så rev man några byggnader och byggde om andra byggnader. En bana med spårvidden 600 mm anlades i samband med bruket startade och blev efter ett tag drygt en kilometer långt. Hästar användes fram till 1953 då ett motorlok anskaffades nytt från Jenbacher Werke i Österrike och såldes under samma år som banan lades ner 1958 till Slottsmöllans tegelbruk i Halmstad. Loket hade tillverkningsnumret 1165 och var dieseldriven med Jenbachsmotor på 15 hästkrafter. Detta lok tjänstgjorde på tre olika tegelbruk i tre olika landskap.

Källor:

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland ”, 1991

https://okandahandelser.blogspot.com/2023/01/jenbachloket-hos-tre-tegelbruk.html?m=0

Visby Cementfabrik

 Denna cementindustri anlades mellan 1883-85 vid Kopparsvik och 1888 bildades själva aktiebolaget. Fabriken blev såväl moderniserat som utbyggt under tidsperioderna 1907-09 och 1929-31. Under tidsperioden 1907-20 eldades fabriken med hjälp av torv från egen upptagning vid Marrebo myr som också vad igång på Gotland. Fabriken blev 1931 dotterbolag till Skånska Cements AB och fabriken var igång till 1966, först 1974 revs fabriken. Visby Cementfabrik hade egen järnväg med spårvidden 600 mm medan det var en anslutning med Visby hamn med 891 mm spårvidd. Denna järnväg anlades 1883 och var en halv kilometer långt, trafikerades av såväl Gotlands Järnvägsr (senare SJ), revs omkring 1960. Själva 600-banan var drygt 200 meter långt, nedlades 1940 med upprivning som följd. Två lok är kända; ett Warrant-lok från Vara som tillverkades cirka 1914 och kom från torvfabriken i Martebo omkring 1930 samt ett Deutz-lok, båda loken var fotogendrivna (båda loken är skrotade).

Källa: ”Industrilok på Öland och Gotland”, 1983

Bergsbrunna Tegelbruk

 Bergsbrunna Tegelbruk ligger på den östra sidan om stambanan söder om Uppsala och stadsdelen Bergsbrunna på andra sidan av järnvägen. Numera har andra företag sin verksamhet i tegelbrukets gamla lokaler. Det fanns förut tre skilda tegelbruk på platsen och det bruket som kallades för Norra Bergsbrunna Tegelbruk grundades 1898 med tillverkning på mur- och taktegel. Det var kronolänsmän som stod för ägandet av bruket i början på 1900-talet och 1917 blev tegelbruket en del av AB Byggnadsvaror i Stockholm, tre år senare såldes bruket till Mälardalens Tegelbruk. Tegelbruket förändrades genom åren såväl sin verksamhet som struktur på byggnader. Omkring 1950 ändrades produktionen till gult fasadtegel bl a och 1966 revs det gamla bruket, samtidigt började tegelbruk att hämta sin lera i Skälby i Vaksala strax öster om Uppsala. Tegelbruket lades ner 1984 sedan verksamheten hade gått på sparlåga under de sista åren. Egen järnväg med 600 mm spårvidd började att anläggas 1898 och 1917 fanns det 3,1 km spår. Under åren 1918-19 ersatte en automatisk kabelbana med 12 vagnar och totalt 4,7 km järnväg. Under 1920 anlades en utlastningsbana på 200 meter från bruket till en lastkaj på Norra Stambanan och användes ännu 1958 och 1961 uppges detta spår vara rivit. Lokdrift infördes 1936 och två nya övertag anlades 1948 samt 1961. Under 1961 nedlades all lokal järnvägstrafik på tegelbruket och ersattes av lastbilar. Två motorlok av okänd tillverkning användes och det första loket hade en Chevroletmotor som köptes 1936 (en uppgift anger att detta lok hade tjänstgjort på Näsby tegelbruk i Södermanland, men denna uppgift är samtidigt osäker. Det första loket skrotades 1948 och då kom nästa lok som skrotades 1961. För omkring tio år sedan försökte skribenten få reda på fler uppgifter när det nåddes av ett rykte om en äldre man som hade åkt med i loken som barn. Han mindes bara åkningen och om motorloken hade han däremot ingen kännedom om.

Källor:

Agius Roland, ”Industriepoken i Uppsala”, 2017

Bruno Wilhelm, ”Tegelindustrin i Mälarprovinserna 1815-1950”, Geographica nr 28, Uppsala, 1954

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

https://okandahandelser.blogspot.com/search?q=Bergsbrunna&m=0

Valåsens sågverk

 Valåsens sågverk utanför Karlskoga hade anor från 1600-talet och ägnades sig i början på järnbruket i form av anläggandet av en hammarsmedja. Det är oklart när det hela började inom sågrörelsen på platsen. Själva sågverket drogs igång på allvar 1883 då ett aktiebolag bildades. Sågverket är igång än idag och har haft en historik om ägarbyten och sammanslagningar genom åren samt ett par nedläggningar, år 1918 nedlagde sågen och samma år blåste hyttan ner. Sågverket har haft två spårvidder, 802 och 1435 mm. Det smalaste spåret inledde sågverket med  eftersom de lokala järnvägsbolagen hade denna spårvidd och denna bana var 0,3 km långt, lades ner 1955 med upprivning som följd. Det normalspåriga järnvägen anlades 1953 och var 180 meter långt som snabbt utbyggt till dryga kilometern och enligt uppgift finns drygt 200 meter kvar av detta spår. Loket tillverkades av Sala Maskinfabriks AB 1938 med tillverkningsnumret 137 och var dieseldriven av typen L16, motorn var från det engelska bolaget Lister. Loket användes under en kort tid i Valåsen och ett annat lok av tillverkaren var också troligen där också. Man känner till att detta lok användes på Karlsborgs bruk utanför Kalix.

Källor:

Ericson Jan, ”Loktillverkningen vid Sala Maskinfabriks AB åren 1932-53”, Jönköping, 2002

Priedits Janis, ”Industribanor i Värmland”, 2020

Sundström Erik & Hans Eriksson, ”Smalspår och sjöfart i Bergslagen, 802-banorna”, 2003

Från banorna

 För mer information se tidigare sammanställningar inom denna tagg.

NYGÄRDE

Det var ett tegelbruk utanför Kalmar som hade spårförbindelse med Smedby järnvägsstation som låg innan förstatligande längs med Kalmars järnvägar. Själva bruket lades efter en brand 1953 och på platsen finns det en skrotfirma.

ÖCKERÖ

På denna ö etablerade företaget AB Delfin som 1890 beställde axlar, hjul och lager till ett 20 tal vagnar och syftet var att tillverka fiskguano och andra produkter av fisk. Dessa varor beställdes från Arboga Mekaniska Verkstad och verksamheten hade dragits igång 1887, likvidationen skedde dock 1900.

BORKHULT

Cellulosafabriken var igång mellan 1872-1904 och en hästbana gick mellan sjöarna Yxningen och Såken. En relativt okänd industribana i Östergötland.

EBBEMÅLA

Själva torvströfabriken brann ner för ett 20-tal år sedan och i lokstallet står loket som tillverkades av Linköpings Mekaniska Verkstad omkring 1940 finns fortfarande kvar för att beskåda.

KÖLJA

En annan torvströfabrik i Blekinge som fanns utsatt på en ekonomisk karta från omkring år 1920 och en bana på 400 meter fanns också utsatt mellan fabriken och Blekinge Kustbanor. 

PITEÅ

Koler ångsåg hade enligt 67 järnvägsvagnar 1931,

HOL

Tolv kilometer från Alingsås och den sträckan av Västra Stambanan som går mellan Alingsås-Vårgårda fanns en gång i tiden en förbindelse till Hols grusgrop. Driftplatsen inrättades 1926 och mitten på 1970-talet togs den bort. Själva grustäkten ligger cirka 1,6 km söder om stambanan och gamla banvallen är också synlig från luften närmast grustäkten. Stickspåret var också uppställningsplats för järnvägsvagnar.

LÄTTINGE

I Ornö socken i Södermanland låg en gång i tiden LÄTTINGE Såg & Kvarn och fanns enligt uppgift 1911-12 och 1929. Spår drift fanns antagligen på platsen.

ÄMHAGEN

Ett mindre torvströfabrik i Småland (en av otaliga som har funnits och finns i detta landskap) och som anlades 1935, efter 1965 endast sporadiskt och numera verka allt vara borta, en kort bana med 600 mm spårvidd fanns.

Grönhögens många lok

Grönhögem på Öland har haft nio olika motorlok och det är inte rekordet eftersom gruvorna hade många fler lok än andra typer av fabriker. I Grönhögen växte från början ett kalkverk fram och sedan blev det lättbetongindustri, allt grundlades av AB Grönhögens alunverk 1905. Sedan var det olika namn på anläggningen fram till nedläggningen 1971 och ett av namnen var Ölandskalk under 1930-talet och senare Ytongs AB. Järnvägen på Grönhögen hade spårvidden 600 mm och var 1,2 km, den gick mellan Ventlinge malm och Grönhögens hamn. Den första delen av järnvägen lades ner med upprivning 1962 och den återstående nio år senare. Nio motorlok har trafikerat banan, tre lok som skrotades 1939 var av okänt fabrikat och ett av dem användes vid bruket och de två andra på själva kalkbrottsbanan. Samma år tillverkades ett motorlok på Bergsbolaget i Lindesberg med numret 1472 och detta lok kom i drift först 1943. Detta lok skrotades 1964 liksom de båda John Bergmansloken från Eskilstuna, det ena tillverkades 1943 och det andra någon gång under samma decennium. Ett till motorlok från Bergsbolaget tillverkades 1947 och köptes 1954  från Uddagården utanför Falköping, detta lok gick också som skrot 1964. Under skrotvågen så skrotades även ett lok av okänd tillverkare och det är inte mycket känt om detta lok. Det sista loket köptes 1962 och det hade tillhört olika uthyrare av lok och hade bl a varit på Graningeverket, detta lok var ett Simplex-lok som tillverkades i engelska Bedford 1950 med tillverkningsnumret 10214 och såldes 1964 till Ströms Bruks AB i Hälsingland. De sista åren så användes det traktor i den lokala trafiken på området.

Källor:

banvakt.se

Adolfsson Göran m fl, ”Ölands järnvägar”, 1987

Fjeld Ulf, ”Svenska industrimotorlok 1”, Eksjö, 1974

Industrilok på Öland och Gotland”, 1983

Järnvägsdata med driftplatser”, 2009

Från banorna

 För ytterligare information, se tidigare versioner av taggen ”Från banorna”.

MJÖLBY

På denna ort låg Norrby Tegelbruk som lades ner i början på 1970-talet och den 600 mm-järnvägen anlades under 1920-talet. Två motorlok har trafikerats på brukets egna bana, ett från Bergsbolaget i Lindesberg omkring 1942 och ett från Orenstein & Koppel 1939. Loket från Bergsbolaget kom från Karlskoga tegelbruk 1948 och skrotades 1972. Det tyska loket köptes från Ringarum i början på 1960-talet och skrotades i samband med brukets nedläggning. 

DALBY

Dalby utanför Lund är känd p g a sin medeltida kyrka som är den äldsta i Sverige (dansk en gång i tiden). På samma ort fanns det en fabrik som tillverkade lättbetong och som inleddes under 1930-talet, fabriken lades ner 1993. På området har en järnväg med spårvidden 750 mm trafikerats och bara för några år sedan fanns cirka 100 m spår kvar inne i en byggnad.

SUNNE

I Sunne i Värmland har liksom den omtalade ångbåtsbryggan i Rättvik också haft spår på sin brygga vid Frykensjöarna. Det var en tralla som transporterade gästernas bagage till/från Hotell Nilsson som revs 1976 efter ett antal bränder.

MARMAVERKET

Marma sågverk i Hälsingland bildades 1858 och enligt en artikel i Bebyggelsehistoriskt tidskrift nr 36/1998 så var det 203 anställda 1900 och 163 under 1930 (fast då var det också 345 anställda på sulfitfabriken som nyligen hade startats). Det var två olika spårvidder som användes för interna transporter. Dels var det 1000 och dels var det 1435 mm, den första spårvidden användes ett katalysatorlok byggt 1921 av Luth & Ros’en (apostrof över e) elektriska i Stockholm som 1954 kom från Söderhamn när Marmaverket inledde sin drift med lokdrift. Detta lok blev avställt 1972 och loket på den normalspåriga spårvidden var ett lok från tyska Deutz, användes mellan 1972-75 och var stationerat mestadels i Söderhamn. Det var egentligen SJ som skötte trafiken på den normalspåriga banan som anlades 1927.

KARLSRO

Karlsro kalkbruk hade sin lastplats en kort bit söder om Skövde Central och denna lastplats anlades 1918, lades ner med rivning som följd i september 1959.

Oleby ångsåg

 Detta sågverk i Värmland anlades 1890 och 1900 fick sågen en fast ångmaskin, året efter blev även ett nytt såghus färdigt. Verksamheten började att avvecklas 1965 och kort därefter byttes en ny ägare till sågen. Det gamla sågverket revs och ett nytt sågverk byggdes mittemot järnvägsstationen på orten. Ett smalspårigt sidospår på 300 meter gick från stationen till det gamla sågverket och detta spår fanns kvar i mitten på 1960-talet och i Oleby stod ett motorlok avställt som tidigare hade tjänstgjort i Skoghall.

Källa: Janis Priedits, ”Industribanor i Värmland”, 2020

Misterhults skogsbanor

 Väster om Misterhult som ligger cirka två mil norr om Oskarshamn anlades i början på mellankrigstiden till en början med en järnväg med 600 mm som blev fem kilometer långt. År 1909 bildades AB Nässjö 3 Ply Fabrik och av det köptes 7 000 tunnland skog 1918 med Misterhults egendom med övriga fastigheter i både Misterhults och Hjorteds socknar. Efter ett par ärenden med både likvidation och den slutliga konkursen 1921, två år senare kom egendomen under en tysk ägare. Då bildades AB Norrköpings Exporthyveleri och mesta av verksamheten flyttades då till närliggande Blankaholm. Nu lite grann om banorna; spårvidden var 600 mm,; 1919 anlades fem kilometer lång bana mellan sjön Göten till en plats väster om Misterhults samhälle och därifrån var också en kilometer sidospår. Några år senare (obekant när) anlades en bana från sjön Lilla Rämm till en plats strax öster om Misterhult som var sju kilometer långt. Därefter sammanslöts de båda banorna med en tre kilometer långt förbindningsbana och från de båda sjöarna Göten och Lilla Ramm fanns flottleder till sågverket i Solstadsström. Efter konkursen 1921 så avvecklades järnvägsdriften successivt och Misterhult hade både motor- och ånglok. Omkring 1919-20 kom det första loket som hade blivit tillverkat av Jönköpings Mekaniska verkstad (June-lok) och som såldes 1936 till Eds Cellulosafabriks AB (också i Småland). Sedan kom ett ytterligare motorlok som tillverkades av Oberursel i Tyskland (vidare öden okända) och omkring 1920 kom ångloket som tillverkades av Orenstein & Koppel (också tyskt) med tillverkningsnumrrt 3413/år 1909 som tidigare hade används i kolgruvor i Saar-området. Det såldes 1935 till samma ägare som det förstnämnda loket och ångloket blev skrotat 1970.

Källor:

Fjeld Ulf, ”Svenska industrimotorlok 1”, Eksjö, 1974

Gyllenberg Bo, ”Misterhults skogsbanor”, i Skogen ta tåget, 1992

Järnvägsdata 1999

Karlsson Lars Olov, ”Ånglok vid Sveriges industrier”, 2014

Priedits Janis; ”Industribanor i Småland (del 16), ÖSJ-Bladet 1/2000

Kvicksunds okända motorlok

 Tegelbruket i Kvicksund i Södermanland har det funnit två motorlok med okänd tillverkare och själva bruket var igång mellan 1934-67, men hade anor från 1815. Det var under 1934 som aktiebolaget Kvicksunds Tegelbruk bildades med säte i Eskilstuna. Banan som hade spårvidden 600 mm och gick mellan bruket-lertaget, blev totalt 1,2 mm långt. Banan trafikerades i början av hästar som drog vagnarna och nedlades 1957 med upprivning som följd!! Bruket hade två tvåaxliga motorlok av okänd tillverkare, det ena loket är inte mycket känt förutom att det är skrotat och det andra loket vet man att det hade en Volvomotor, var grönmålat, var utrustat för gengasdrift och blev skrotat omkring 1957.

Källa: ”Industrilok i Södermanland”, 1982

Kalkbrytningen i Hisvåla

 Runt sjön Skvien (den stavas så) finns det ett antal lämningar bl a efter en kalkugn som fortfarande finns i orten Hisvåla i Dalarna. Hisvåla ligger dryga halvmilen öster om Leksand och vid sjöns södra strand. Runt sjön finns det bl a fossil åkermark något väster om sjön, där även rest av en liggmila finns. Söder om sjön finns förutom kalkugnen även ytterligare en liggmila (kolbotten), ett 100x40 meter stort gruvområde (enligt Fornminnesregistret finns det en ca 30 meter lång järnnatns), kalkugnen, ytterligare ett gruvhål och en trefaldighetskälla. Öster om sjön finns ett offerkast samt ytterligare skogsbruksanläggningar, där har också funnits ett mindre kalkbrott. Runt Bodberget har det funnits kalkbrott som sedan har bränt i kalkugnen. Kalkbruket med ugnen anlades 1915 och på platsen gick en drygt 100 meter lång järnväg med spårvidden 600 mm som man drog tippvagnar på, ett sidospår till avfallstippen fanns också. Hela denna rörelse lades ner 1945 och ännu finns det rester kvar efter såväl gruvområdet som kalkugnen. 

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrijärnvägar i Dalarna”, Kalmar, 2014

Ripa Magnus (redaktör), ”Malmer, industriella mineral och bergarter i Dalarnas län”, del 1, 2015

Ödeborgs tegelbruk

 Detta tegelbruk låg i södra delen av Dalsland som anlades på Brattfors egendom genom fabrikören Hjalmar Andersson samt andra personers försorg. Samma år bildades det AB Brattefors Tegelbruk och 1911 kom det under Ödeborgs Bruks ägo (likvidation tre år senare). Tillverkningen pågick sedan under Ödeborgs Tegelbruk och tillverkningen bestod av mur- och taktegel. Under 1943 utvidgades bruket för att därefter minska sin tillverkning successivt med bara vara igång under sommaråret. Tegelbruket lades ner 1954 och då var utarrenderat under några år för läggas ned helt fem år senare, det var rivet 1967. En 600 mm-järnväg anlades 1898 och den pendlade mellan 100-200 meter innan den förlängdes under 1940-talet till dryga 0,4 km. Handdrift pågick fram tills banan blev till det fördubbla, därefter drevs vagnarna med linspel och motorlok anskaffades under 1950-talet. Två motorlok är kända, ett av dem tillverkades hos Hunslet Engine i Leeds omkring 1952 och var dieseldriven med en Alisa-Craig-motor på tjugo hästkrafter. Det andra loket togs till Ödeborg av någon av arrendatorerna och hade ett okänt ursprung. Båda loken ställdes av 1965 och såldes som skrot 1965.

Källa: Mats Freding, ”Industrilok i Bohuslän & Dalsland”, Taberg, 1985

Salsta tegelbruk

 När Nils Bielke var på närliggande Salsta slott norr om Vattholma så började man på 1600-talet att slå tegelstenar på ett hantverkarmässigt sätt. Själva tegelbruket har anor från omkring 1750 och 1873 flyttades bruket intill den nyanlagda Uppsala-Gävle järnväg och 1899 blev det ångdrivet. Omkring 1960 revs det gamla bruket för att ersätta med ett nytt med både konsttork och tunnelugn, man inriktade sig då på fasadtegel. Bruket lades ner 1977!!!

Redan 1875 anlades ett normalspårig stickspår från Salsta lastplats och det var i drift fram till 1968, stickspåret revs vid okänt tidpunkt. En 600 mm järnväg anlades mellan lerrasen som låg både norr om bruket och väster om UGJ, banorna både ändrades och utbyggdes emellanåt. Totalt var längden omkring 1,2 km och driften pågick till 1960.

Två motorlok är kända, dels ett bensindrivet lok som köptes begagnat och det är inte mycket känt om detta lok som köptes 1948, det såldes tre år senare. Dels ett Simplex-lok som tillverkades på fabriken i Bedford i England. Det tillverkades 1950 med numret 20022 och hade en dieselmotor på 25 hästkrafter av märket Dorman. Detta lok såldes till Vaksala tegelbruk 1960 och som blev avställt 1969 med skrotning några år senare.

Källa: Mats Freding, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Från banorna

 För ytterligare information ser taggen ”Från banorna”.

GIMSBÄRKE

Eller Gimma såg som detta objekt även kallats för och ligger i Borlängetrakten. Denna såg anlades 1840 och 1888 försett med två ramar, var igång in i modern tid enligt en källa. Lokal spårvidd på 700 mm mellan såg och virkesuppslag. Det fanns även 800 m lång bana med smalspår till Duvnäs station. 

HÄRSBACKA

Det är en fältspatsgruva som ligger utanför Åkersberga och som ägdes av Magretelunds Gruv AB i Stockholm och brytningen inleddes 1891. Först var det bara gårdsdrifr som bedrevs av Magretelund gård och det ovannämnda företaget togs över 1916 och året efter upptäcktes den närliggande Isättragruvan och arbetet i Härsbackagruvan låg nere mellan 1922-26. All brytning nedlades 1946 och året efter såldes både Härsbacka samt Isättra till Statens Vattenkraftsverk och ombyggdes till depåer för förvaring av olja. En internt järnväg med spårvidden 600 mm var igång mellan mellan 1918 till vissa nedlagda etapper under 1950-talet. Tre motorlok är kända varav två tillverkades av österrikiska företaget Austrio Dalmier och ett av dessa två lok köptes 1929 av Edebo Järnväg på Väddö (en notis om denna järnväg finns på bloggen). Hårsbacka var efter Kolsva och Forshammar Sveriges tredje största fältspatsgruva och gruvan har brutits på 200 m längd, 37 meter bredd och 142 meter djup.

VÄTÖ

På ön Vätö finns fyra stenhuggerier som har haft egna interna spår men ingen lokdrift och samtliga ligger på den östra sidan av ön. Det är Uddeberg, Tjärholmen, Karlsängen och Vätöberg samt Dyvik där det fanns en torvindustri. Stockholms stad drev Vätöberg mellan 1898-1941 som bl a levererade material till broar och kajer. Karlsängen bröts runt 2 000 ton råblock som senare förädlades under 1960- och 1970-talen. Vätögraniten som är mera känd som Norrtäljegraniten finns bl a i riksdagshuset på Helgeandsholmen. På ön finns det informationsskyltar om bl a stenbrytningen på Vätö.

PERSTORP

Det blir allt färre industrier som fortfarande använder egna lok och en av dessa är ju Perstorp i Skåne. Enligt ”Längs spåret 2023” så växlar Z67648 som ägs av Svensk Tågkraft i Nässjö. Det är nog en av orsakerna som Industribaneföreningen lades ner eftersom om det blir en resa så är det självklart att resedeltagarna få åka med ett iordningställt tåg.

KLIPPAN

På denna skånska ort nedlades tegelbruket 1986 och blev senare ombyggt till en skola med namnet Tegelbruksskolan. Tegelbruket hade en kort bana ut till lertaget som gick norrut. Uppsalas motsvarighet är ju Ekeby gymnasium där skribenten själv gick vid decennietskiftet 1980/90-talen. En gång i tiden var det ett tegelbruk med namnet Ekebybruk som hade stickspår till Uppsala-Enköpings järnväg. Mer om Ekebybruk hänvisas till denna artikel; https://okandahandelser.blogspot.com/2023/03/spar-omkring-ekebybruk.html?m=0

Molkoms hästbana

Molkom som ligger i Värmland hade ett par industrijärnvägar mestadels under 1900-talet. Den längsta s k industrijärnvägen var också hästbanan som var cirka kilometern lång medan spårvidden är okänd. Ett järnbruk anlades 1629 längs med en å mellan sjöarna Borssjön och Molkomssjön. Järnverket utnyttjade åns vattenkraft och var i drift till 1861. År 1904 grundades AB Molkoms Kvarn- och Grynverk och bolaget övertog även den tidigare verksamheten som bl a omfattade såg och hyvleri samt en torvmosse på tolv hektar. Kvarn- och grenverket brann ner till grunden 1928 Likvidationen skedde två år senare och endast tullkvarnen byggdes upp igen, den var i drift fram till 1961. Sågverket och kraftstationen byggdes om 1949-50 och torvfabriken var igång mellan 1897-1931 och en kort bana fanns på mossen. En drygt kilometer lång bana anlades mellan kvarn och grynverket och man fraktade såväl havregryn som virke. Det är lite osäkert när hästbanan i Molkom lades ner, men det var antagligen 1934 medan det korta internspåret på sågverket var igång till 1950-talets första hälft.

Källor:

Gyllenberg Bo, ”Hästbana i Molkom”, Småbaneberättelser (SmB), nr 1/2001

Priedits Janis, ”Industribanor i Värmland”, 2020

Loket vid Lännaholm

 Länna Bruk eller Lännaholm är ett bruk som anlades 1760 med en masugn som skulle förse Vattholma Bruk med tackjärn. En ny masugn byggdes 1859-62 och 1866 byggdes ett bessemerverk som endast var igång under åtta år. Efter en del renoveringar, byggnationer och ägarbytet upphörde driften 1972, de byggnader som finns kvar har andra verksamheter. Bruket fick redan 1875-76 järnvägsförbindelse med Uppsala-Länna järnväg med ett sidospår strax efter stationen mot Almunge räknat. Detta sidospår avvecklades när ett nytt spår anlades och utvidgades under 1930-talet. Det användes hästar och oxar för transporterna och 1950 anskaffades ett motorlok som tillverkades av G Nyckel och Smides & Mekaniska Verkstad i Almunge med en dieseldriven motor på 50 hästkrafter. Det var f ö tillverkarens enda loktillverkning och loket var för svag att dra mer än en vagnslast åt gången och det var framförallt lutningen upp mot stationen som det var problematiskt. Detta lok togs ur tjänst året efter och skrotades omgående på platsen.

Källor:

Attman Artur, ”Svenskt järn och stål 1800-1914”, Södertälje, 1986

Freding Mats, Industrilok i Uppland”, 1991

Från banorna

 Se tidigare inlägg inom taggen ”Från banorna” för mer information.

ÖSTERFÄRNEBO 

Det fanns två torvbanor i södra delen av Gästrikland som har haft lokdrift och den ena industrin togs spåren bort under mitten av 1950-talet. Strax väster om den bana som revs låg en annan torvbana där rälsen ännu kvarligger enligt uppgift, om den inte blivit borttagen vid ett senare tillfälle. Spårvidden hos de båda är 600 mm och den som ligger åt väster hade ett motorlok med en Volvo-motor som tillverkades på Berglunds Smedja i närliggande Gysinge. Den blev kvar efter nedläggningen 1971 medan den andra anläggningen hade två motorlok av okänd fabrikat och båda skrotades under 1950-talet.

RYGGEN 

I Ryggen är en ort längs med järnvägen mellan Falun och Storvik som det bedrevs en torvindustri mellan 1908-49 och i samband med nedläggningen flyttades verksamheten till Boda. Spårvidden var på 600 mm och längden på sträckan en kilometer. Det har varit hållplats, tekniskt station, lastplats och vanlig järnvägsstation. Godstrafiken i Ryggen lades ner i maj 1967 och i juni 1975 nedlades Ryggen som driftplats. 

UPPSALA

För några år sedan gick möjligen det sista torvtåget från Sveg till energiverket och på ett ställen har man satt upp märket att inga tåg få gå på detta industrispår.

VÄNNFORSEN

Det var en driftplats strax utanför Vetlanda och omkring 1960 anlades ett sidospår, i februari 1998 borttogs all infrastruktur på platsen som också har haft möbelindustri.

PORJUS

Det kända kraftverket behövs nog ingen större presentation vid dagsläget och kraftverket har haft egna lok såväl under byggtiden som efteråt. Asea hade sitt första ellok tjänstgörande på Porjus. Själva driftplatsen ligger längs med Inlandsbanan och 1930 blev ett stickspår färdigt som kallades för Kraftverket och spåret revs 1985. År 1930 lades även ett sidospår till den närbelägna grusgropen som också är borttagen.

LUSPEBRYGGAN

Ligger inte så långt ifrån Porjus och därifrån gick ett sidospår till en hamn där näset ligger som delar sjöarna Lulevattnet och Porjusselet. Själva driftplatsen utgick den 1 juni 1969.

VARA

På denna ort i Västergötland fanns ett tegelbruk som startades 1904 och var igång till 1976. Tegelbruket hade egen bana med 600 mm spårvidd och banan gick till den lastkaj vid UVHJ (Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga järnväg) samt en bana mellan bruket och lertaget som var 400 meter långt, anlagt 1904, nedlagt 1976 och uppriven under de följande två åren. Bruket hade sex lok varav det första motorloket som tillverkades av Warrant (Vara Mekaniska Verkstad) som skedde 1908 och hade en Warrant-motor på fyra hästkrafter, skrotades omkring 1930. Sedan kom ett motorlok med okänd fabrikat och ett ackumulatorlok som tillverkades på fabrikens egen verkstad.

BJÄRKERYD

Det var en kvarn strax söder om Kisa vid Östra Centralbanan och en hållplats fanns där mellan 1924-32. Lite oklart ännu om kvarnen hade något med själva lastplatsen med att göra.

KÖLEFORS

Det är också en driftort utanför Kisa fast åt andra hållet och ligger ca kilometern norr om Kisasjöns nordspets (längs med Storön). Enligt Fornminnesregistret så finns/funnits två broar med en valv, ett färgeri och en flottningsanläggning. På platsen har det funnits en industriell verksamhet och järnvägsstationen revs 1977. 

SLIND

Det var en driftplats mellan Bastuträsk och Skellefte hamn. Från Bastuträsk räknat så ligger driftplatsen 1 1/2 kilometer efter den 152 meter långa bron över Skellefteälven. År 1929 öppnades en 24 kilometer lång bibana till Boliden från Slind och där man fraktade malm till Skelleftehamn som fick järnvägsförbindelse med Rönnskär samma år som bibanan öppnades. Malmtrafiken nedlades 1991 och fyra år senare borttogs all infrastruktur på orten.

EDSBRO med Erken

Masugnen på orten är bevarad och där har det funnits spår 

utan någon dragkraft av lok. Enligt banvakt.se gick ett sidospår i en båge åt nordost mot sjön Erken ca halvmil öster om Edsbro. Detta sidospår var 375 meter långt och gick ner till en hamnanläggning. Allt lades ner i september 1966 i båda driftplatserna.

ÅSE

Ett kalkbruk anlades i Åse i Jämtland av bönder i trakten som har bränt kalk i jordugnar under lång tid. I slutet på 1800-talet började en lantbrukare att bränna kalk i mer industriell syfte. På platsen fanns en bana med spårvidden 600 mm och ett lok som tillverkades av Orenstein & Koppels ångloksfabrik 1930 och hade tidigare använts i kraftverksbygget i Östrand utanför Timrå och flyttades 1957 till Dylta kalkbruk i Närke. Ett Deutz-tillverkat motorlok fanns också och detta lok har ett okänt årsmodell. Detta lok var troligen ett av de fem lok som köptes upp av Industridiesel efter kriget. Under andra världskriget så användes detta lok av tyska Operation Todt i norra delarna av Norge. Det var en del lok av tyska fabrikat som lämnades kvar i Norge efter andra världskriget och som senare användes på svenska industrier.

STRÖMHAGEN

Enligt en muntlig uppgift så är gruvan ca 150 meter djup och motorlok som tillverkades av Industridiesel 1952 blev såld till en annan gruva två år senare (okänd var). Spårvidden var en typisk sådan för gruvbanor i Sverige på 750 mm.

VATTHOLMA

Enligt uppgift var grusgropen uttömt redan vid slutet på 1930-talet och det var ett stickspår som stack in dit från Uppsala-Gävle Järnväg som kom under statens järnvägsnät  1933.