Stora Vörta tegelbruk

 Detta tegelbruk anlades utanför Nättraby som sin tur ligger cirka halvmilen väster om Karlskrona i Blekinge. Tegelbruket var känt sedan länge, men uppgifterna har varit mer eller mindre knapphändiga och allt började med att själva Stora Vörta gård anlades under 1700-talets första hälft. När tegeltillverkningen kom igång finns det ingen uppgift om och själva anläggningen brann ner under pingsten 1874. Den uppbrända anläggningen byggdes upp igen och grosshandlare med efternamnet Ruben var den som låg bakom det som byggdes upp igen under 1800-talets sista kvartal. Under våren 1890 tog släkten Mattelin över tegelbruket och de hade bruket tills den nedlades samt revs 1959. En bana med okänd spårvidd fanns på tegelbruket och det var också på drygt 300 meter långt. Det har antagligen funnits ett motorlok där och på 1800-talet användes en ångmaskin för malning av leran.

Källor:

Ericson Jan, ”Stora Vörta tegelbruk—-En tidigare okänd motorlokslokal”, Spårläget 1/2020

Fornminnesregistret 

Priedits Janis, ”Industribanor i Blekinge”, del 6, ÖSJ-Bladet 2/2009

Från banorna

 För ytterligare information, se tidigare artiklar med taggen ”Från banorna”.

JORDBERGA

Sockerbruket i denna skånska ort revs vid årsskiftet 2008/09 och där har det funnit egna lok. Det normalspåriga stickspåret revs i mitten av 1970-talet och det lok som tillverkades i Västervik 1931 som nummer 87 fanns då bevarat i Kristianstad.

ÄLVSBYN

Lastplatsen som betjänade Älvsby tegelbruk anlades 1904 och nedlades 1927, det finns dock inga närmare uppgifter för närvarande om detta tegelbruk.

MANNAMINNE

I Mannaminne inte långt ifrån Nordingrå i Ångermanland och skribenten besökte Mannaminne i juli 2022. Där står ett motorlok uppställt som förr i tiden tjänstgjorde på sågverket i Bollstabruk i samma landskap. Loket tillverkades på Kalmar Verkstad 1933 med tillverkningsnumret 8 och var i bra skick.

Från banorna

 Presentation, se denna!!!

https://okandahandelser.blogspot.com/2022/11/fran-banorna.html?m=0

LEKSAND

Norsbro sågverk lades ner omkring 1960 och dessförinnan hade det brunnit ner till grunden i juli 1952. Sågverket hade eget spår men med utan lokdrift och både dess pannhus samt den ca 40 meter höga skorstenen revs 1989.

VATTHOLMA

Golfbanan ligger på ett ställe där Vattholma grusgrop låg en gång i tiden och det gick ett stickspår från Uppsala-Gävle järnväg. Där stickspåret började var dryga kilometern norr om den nuvarande stationen i orten som sin tur ligger drygt 100 meter där den gamla stationen låg.

KÄVLINGE

Detta skånska sockerbruk lades ner i mitten av 1950-talet och iallafall under 1990-talet användes lokalerna till lagring av potatis.

Norrby tegelbruk

 Norrby tegelbruk i Mjölby var igång mellan 1870-1972 och bruket moderniserades 1900 och haft ett flertal ägare igenom åren. En bana med spårvidden 600 mm anlades på 1920-talet och blev successivt utbyggt till drygt 400 meter och i början drogs vagnarna av hästar. Banan nedlades 1972 med upprivning året efter och två motorlok är kända. Det ena loket tillverkades av Bergsbolaget någon gång under 1942 och köptes ifrån Karlskoga Tegelbruk omkring 1948, detta lok skrotades 1972. Det andra loket tillverkades av Orenstein & Koppels motorfabrik 1939 med tillverkningsnumret 10636b och tjänstgjorde innan dels på Timmergata Tegelbruk och dels Ringarum Tegelbruk (båda också i Östergötland) innan ankomsten dit. Loket var dieseldriven med en motor från fabriken på elva hästkrafter. Detta lok avställdes 1971 och skrotades två år senare.

Källa: Bo Gyllenberg, ”Industrilok i Östergötland” Taberg, 1987

Bältarbo Tegelbruk

 Detta tegelbruk ligger utanför Hedemora och Bältarboteglet har gamla anor för där handslogs teglet redan under under mitten av 1700-talet. Innan driften blev industrialiserigat 1904 så fanns det ett mindre tegelbruk på platsen. Bruket hade olika ägare under de första 30 åren och kördes bara som ett sommarbruk fram till 1939 då arbetarna jobbade på ett sågverk under vintern. Under andra världskriget så övertogs ett kolningsanläggning från Hedemora ångsåg och under kriget tillverkades ett tag bilkol på platsen. Familjen Sundh var ägare till bruket eller med på olika håll från mitten av 1920-talet och fram till konkursen 1992, då ett nytt aktiebolag bildades.

År 2000 utnämndes Bältarbo Tegelbruk till årets industriminne.

En drygt 200 meter lång järnväg med 600 mm spårvidd anlades 1924 mellan tegelbruket och lertaget. Tippvagnarna sköts då för hand och senare förlängdes järnvägen till en kilometer, lokdriften inleddes 1939 i samband med att tegelbruket började att köras året runt. Två motorlok är kända hos tegelbruket. Det första loket hade ackumationsdift eftersom det var svårt att få bensin under kriget och loket blev tillverkat på en lokal smedja eller verkstad. Ett motorlok som blev tillverkat hos Jenbache Werke i Österrike tjänstgjorde på banan under 1960-talets första kvartal och båda blev skrotade.

Källor:

Bruno Wilhelm, ”Tegelindustrin i Mälrprivinserna 1815-1950”, Uppsala, 1954

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrijärnvägar i Dalarna”, Kalmar, 2014

Sågverket vid Näkna

 På det smala näset mellan sjöarna Näknen och Vemangeln cirka en mil norr om Norrköping har det funnit ett sågverk. Enligt uppgift flottade man virket dit samt använde sig av en bana med 600 mm och ett stickspår från Östra Stambanan och togs bort i början på 1970-talet när även sågen revs. Den interna banan revs betydligt tidigare och nu finns bara lämningar kvar. Sågverket fanns vid strandlinjen till Näknens nordspets och enligt uppgift från Fornminnesregistret fanns sågen redan under slutet av 1600-talet och då kunde man såga 30-40 timmer år. 

Strax söder om Näkna hållplats så har det även funnits flera stenbrott vid Svartberget och där har också trallbanor funnits.

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Gyllenberg Bo, ”Industrilok i Östergötland”, Taberg, 1987

SmB (Smpbanebladet), 1/1987

John Bergmansloket i Bastedalen

 Bastedalen i Närke ägdes av Ab Harge i Habo, fast tegelbruket låg i Närke och tillverkningen var igång mellan 1880-1973. Bruket hade ett motorlok som tillverkades av John Bergman i Eskilstuna och loket är från 1936 års tillverkning. Motorn var en bensindriven Fordmotor och kördes på brukets korta bana (200 m). Själva banan lades ner 1950 och loket såldes omkring tio år senare till en skrothandlare i trakten av Jönköping.

Källa: ”Industrilok i Närke”, 1980

Objekt längs med Lövstabruksbanan

 Dannemora-Hargs järnväg (DHJ) hade ett par bibanor till bl a Ramhäll från Knaby och en bit därifrån gick den närmare två mil långa tänkta bibanan till Lövstabruk. Tyvärr hann denna bibana inte bli klar innan bruket lades ner 1926. ”Lövstabruksbanan” eller bara ”Lövstabanan” utgick från Norrmon cirka åtta kilometer väster om Gimo och där kraftledningar går över linjen mellan Dannemora -Hargshamn (sedan 1977 till Hallstavik).

Hela den forna sträckan upp till Lövstabruk är fornminnesmärkt och banan gick norrut genom ett skogsparti som är rikt på lämningar efter skogsbruksanläggningar (kolmilor). Men i närheten finns också ett hägnadssystem och ett gränsmärke. Nästan en kilometer söder om Gubbo finns en färdväg som numera är förstörd av skogsmaskiner. I Gubbo finns en torvindustri som var 200-120 meter stort och inom området finns det en husgrund efter en torvfabrik och lastageplats för torv. Denna torvindustri anlades 1918 av Gimo-Österby Bruk AB och andra världskriget inleddes driften med bränntorv. Fabriken kom 1936 under Korsnäs AB och kom att ledas av Gimo Skogsförvaltning fram till nedläggningen 1952. Anläggningarna revs under mitten av detta decennium och på anläggningen anlades ett internt järnväg med spårvidden 600 mm.Denna bana var från början en kilometer långt och blev med tiden utbyggt till totalt tre kilometer. Banan börjades att läggas ut sedan bolaget hade bildats och ett Warrant-lok från Vara Mekaniska verkstad anskaffades 1919. Det var ett fotogendrivet lok med åtta hästkrafters motor från fabrikens egna tillverkning, loket skrotades 1952.

Ca 2,5 km norr om Gubbo passerade järnvägen en liten skogssjö på dess västra sida och cirka 500 meter österut finns det en lämning efter en dammkvalster som var 105 meter lång. Strax innan Kalkbergsgruvan gick banan förbi en ytterligare dammvall som dämde upp en bäck. Lämningen efter Kalkbergsgruvan ligger 95 meter väster om järnvägen och är ett 110-50 stort område och består av 

sju gruvhål med varp av gråberg. Strax norr om denna ligger den mindre Alslygruvan och efter denna gruva svängde bana svagt åt nordost och efter en ytterligare en dammvall passerade banan ett gruvområde där Vigelsbogruvan är den mest kända.

Vigelsbo gruva har tidigare blivit behandlat i denna blogg och mätte över 330x280 meter stort område med bl a en ruin efter en kulkvarn och anriktningsverk där man gjorde ordning briketter. Denna gruva hade en årlig produktion med 1 000 ton malm fram till 1832 Efter denna blyga produktion ökades utförseln av malm och 1922 upphörde driften medan de närliggande gruvhålen så pågick driften i ytterligare tio år. Vigelsbo gruvor hade egen bana med utan lokdrift. Vid Styngsbo korsar 290:an den forna bibanan och cirka hundra efter korsningen av nuvarande länsvägen finns det en kvarnlämning. Vid Gräsbo finns det lämningar efter skogsbruksanläggningar och byns äldre bytomt. 

Banvallen passerade sedan Finnsjön på dess östra sida och där finns det också en rik förekomst av skogsbruksanläggningar. Från denna sjös norra strand är det 3,5 kilometer fram till den bro som inte hann byggas klart i samband bruket i Lövstabruk lades ner. 

Från Fornminnesregistret om denna bro som är märkt av Riksantikvarieämbetet som nummer 477 inom Österlövsta  socken.

Järnvägsbrofäste bestående av ett stenfundament, rektangulärt, 5 x 2 m (N-S), intill 1,1 m h från vattenspegeln. 
Murad i 1-2 skift av 0,5-2,0 m st huggna stenar, kallmuren väl synlig i N och i V, går i ytan i Ö samt i S.

Bron hann inte bli färdigbyggt!!!

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Johnsson Anders, ”Fånga platsen”, 2008

Järnvägdata, 1999

Sundberg Arne m fl, ”Malmer, Industriella mineraler och bergarten i Uppsala län”, SGU, 2006

Från banorna

 Presentation: Se denna artikel;

https://okandahandelser.blogspot.com/2022/11/fran-banorna.html?m=0

LAVER

Denna gruva låg cirka tre-fyra mil väster om Älvsbyn och i en tidigare notis om denna gruva nämndes det att inga lok har gått i det underjordiska systemet. Men nu har det kommit fram uppgifter att det har antagligen funnits lok i Laver.

UPPSALA

För drygt ett par veckor noterade skribenten att det var en grävmaskin där spåret till energiverket gick. Detta spår trafikerats för tillfället inte och vid ett par tillfällen hade bommarna över Björkgatan fått ”tokspel” och hindrat trafiken, någon gång har även bommarna på Danmarksgatan varit nere eller så har rödsignalerna blinkat.

ÖSTERVÅLA

Detta sågverk kom inte med i ”Industrilok i Uppland” från 1991, orten ligger i Uppland men har legat i Västmanlands län och Heby kommun överfördes till Uppsala län sedan många lokala ortsbor hade önskat sig detta. Sågverket var ännu i drift på 1970-talet och då fanns det banor som trafikerades av trallor. Enligt Anders Johnssons bok ”Fånga platsen” från 2008 finns det en uppgift om att Kartans snickerifabrik som var i drift mellan 1917-96 och numera är ett museum. Orten är också känd som för sina stolar med namnet ”Östervålamöbler”.

F d SJ-ånglok vid Hissmofors

 Hissmofors bruk ligger inte så långt ifrån Krokom i Jämtland och år 1894 bildades aktiebolaget med samma namn. Man byggde ett kraftverk, en trämassefabrik som stod färdigt 1899 och ett sågverk som stod färdigt året efter. Hissmofors började att ägas av NCB sedan 1963 och spårvidden blev normalspårig precis som statsbyggande järnvägssträckor. 

Fem av sex ånglok som tjänstgjorde på Hissmofors hade förflutit i SJ förutom det första ångloket som hade gått på Kristianstad-Immeln järnväg med nr 2 Immeln. Detta ånglok tillverkades av Kristinehamn Mekaniska Verkstad med tillverkningsnummer 38/1885. Detta lok kom 1901 direkt från denna järnväg och slopades 1913 när man köpte ångloket som blev tillverkat av Nohab 1883 med tillverkningsnumret 165. Detta lok var ett sadeltankslok med axelfölden B1 och hos SJ fick det litteran P med numret 314. Priset  som var under 1913 var på 6 000 kronor och på Hissmofors gick loket till slopningen/skrotningen 1935. I början av 1910-talet hade Hissmofors tre ånglok och det andra loket kom 1903 också från SJ. Det var ett ånglok med axelföljden B1 och som blev tillverkat av Yorkshire Engine Co i Sheffield 1874 och tillhörde från början Hallsberg-Motala-Mjölby järnväg som nr 5 och när detta bolag blev den första enskilda järnväg som kom under SJ 1879 så fick det litteran Qt med numret 360. Detta lok skrotades 1927 och därefter var det tre ånglok som hade axelföljden C som tjänstgjorde på Hissmofors. 

Samma år som det äldsta loket skrotades så inköptes ett ånglok som tillverkades av Motala Verkstad 1903 med tillverkningsnumret 284 och det stod i Östersund när bruket köpte loket för 20 000 kronor 1927. Hos SJ hade det litteran Ke med SJ-nr 719 och var i tjänst under tolv år på bruket, slopades 1939 och skrotades omkring 1950.

Atlas 141 som tillverkades 1913 stod i Bräcke när detta lok såldes till Hissmofors för 6 500 kronor i januari 1935 och hos SJ hade det litteran Ke med numret 1163 och användes så sent som 1964, slopningsbeslutet togs dock 1958 och skrotningen ägde rum 1966 på en firma i Härnösand. Det sista loket tillverkades av Vagn och Maskinfabrik i Falun som nummer 180 under 1914. SJ byggde om detta lok till överhettning 1928 och litteran blev då bytt från Ke till Kh, hos SJ hade loket numret 1210 och köptes för 7 500 kr i februari 1939. Loket torrkokades 1946 och blev dock inte reparerat förrän 1950 i Falun. Loket avyttrades 1963 till en skrotfirma i Krylbo och som avslutning kan nämnas att Hissmofors hyrde in ytterligare två ånglok under drifttiden. Förutom de sex ångloken fanns även två diesellok och en sidobana finns ännu till Hissmofors från Krokom, trafikeras t o m och det finns även minst en film som färden visas från förarhytten.

Källor:

Diehl Ulf m fl, ”Normalspåriga ånglok hos Statens Järnvägar”, 1973

Ericson Jan, ”Industribanor i Jämtland och Härjedalen”, 2015

Karlsson Lars-Olov, ”Ånglok vid Sveriges industrier”, 2015

Mariesjö tegelbruk utanför Skövde

 Det var J A Frigell som anlade Mariesjö tegelbruk utanför Skövde mellan 1869-70 och övertogs senare av en annan ägare. Tegelbruket såldes 1918 till K Jonsson som ägde bruket fram till 1942 och året efter arrenderade K H Johansson som också moderniserade tegelbruket. Efter en ytterligare ägarbyte så lades det ner 1969 och sjäva byggnaderna låg kvar tills en brand förstörde byggnaderna 1982.

Bruket hade en drygt kilometer lång med spårvidden 600 mm och detta spår lades ner 1965, bruket hade två motorlok. Det första loket tillverkades med delar av en Ford-bil 1940 och loket såldes som skrot 1962. Det andra loket tillverkades av Jenbacher verke i Österrike 1960 och var av fabrikens största typ. Denna firma åladses sin typbeteckning på antalet hästkrafter som hade och i detta sammanhang var det 20. Loket såldes till Televerkets impregneringsverket i Hjältevad  i Småland 1969 där loket även blev renoverat. Tre år senare efter försäljningen av Jenbacherloket så lades impregneringsverket ner och det är okänt vad som hände med loket då.

Källor:

Freding Mats, ”Industrilok i Västergötland”, 1984

Priedits Janis, ”Industribanor i Småland”, del 24, ÖSJ-Bladet, 1/2002

Från banorna

Presentation: Se denna artikel;

https://okandahandelser.blogspot.com/2022/11/fran-banorna.html?m=0

 RÅNÄS

Sågverket som inte låg långt ifrån järnvägsstationen i Rånäs på sträckan Faringe och Rimbo i Uppland. Sågen förstördes i en brand i mitten av 1970-talet och på området har det förekommit interna spår med trallor, enligt en rapport som publicerades i Tågposten nr 4/75 så hade samtliga trallor förstörts i branden.

LÅNGSELE

En gruva som inte låg så långt ifrån den kända gruvan Boliden som den också tillhörde. Produktionen kom igång 1958 och en omfattande järnvägsnät som var under jord och flera motor- och ellok användes så sent som på 1970-talet av bl a märkena ASEA, Siemens och Hägglunds. I trakten fanns enligt uppgift också ett tegelbruk.

SEVALLA

I Sevalla i Västmanland fanns ett tegelbruk som förstördes i en brand 1958 och blev i princip omgående återuppbyggt, drevs fram till 1971.

TÅNGEN

I Jämtland vid sjön Lilla Blåsjön började man att bryta i en gammal glimmergruva 1945 och totalt bröt man 29 ton musuvitglimmer. Okänd om de använde sig av räler under denna brytning.

HARBONÄS

Det är en herrgård som heter så i Harbo socken i Uppland och där bröt man blocksten av marmor i det största brottet ända till slutet på 1950-talet. En uppgift är att man använde räler i ett marmorbrott i Harbonäs och på platsen fanns det tre olika brott.

VECKHOLM

Inte långt ifrån kyrkan i denna ort ligger Kynge som under senare tid har haft en trallbana på drygt 50 meter.

BISKOPSKULLA

I denna socken påstås det har funnits en nickelgruva en gång i tiden och frågan är om gruvan fanns på den tiden innan man började att använda räler med dragna trallor.

ABISKO

Detta spår fanns ännu i slutet på 1960-talet och banan trafikerades av spårgående moped, enligt vissa uppgifter fanns banan även in på 1970-talet.

SLÄSTORP

Denna torvbana låg i Närke och driften lades ner i början på 198-talet och loket fanns i mycket dåligt skick i närheten av själva fabriken.

Altappens såg- och valsverk

 Altappen ligger på ön Likskäret strax utanför Luleå och ön ligger också skärgården utanför staden, där även Luleälven har sitt utlopp. Ön går utifrån Luleå i från nordvästlig-sydostlig riktning och öns västra sida finns det ett område med lämningar efter en träindustriverksamhet. På ön fanns en gång i tiden sågverk, valsverk och ångmaskin. 

Året 1878 blev startskottet för träindustrin och Nordens nordligaste valsverk som grundades av The New Gellivari 

Company Limited. Sågverket bestod av sju ramar och var en s k ångsåg Själva valsverket drog igång 1878 och fyra år senare gick företaget som bildade industrin på Altappen i konkurs och verksamheten togs då över av helsvenska Gellivara AB. Under 1900-talets allra första år så inledde processen att alla sågverk i Norrbotten skulle ingå i en koncern. För Altappens del skedde det 1902 och koncernen fick namnet Nordiska Trävaror AB. 

Redan från starten 1872 fanns det en  drygt 600 meter lång högbana mellan sågverket och den stora brädgården. Efter koncernbildningrn blev järnvägen dubbelspårigt och samtidigt elektrifierades banan. Två kontaktledningslok användes och som tillverkades av den mekaniska avdelningen på Karlsborgs järnverk 1903. Mycket är dock okänt idag om loken 

Tidigt på morgonen den 3 juli 1908 kom den koleldade bogserbåten Stenborg för att hämta ett par pråmar vid brädgården. Gnistor från fartyget satte eld på brädgården och med den hårda vinden spreds sig elden till bostadskasernerna, det blev en storbrand på ön (inga personskador eller döda).

Källor:

Ericson Jan, ”Luleå-den sista bastionen, 2016

(Industribaneföreningens resa dit),

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Johnsson Anders, ”Fånga platsen”, 2008

Industrin i Essvik

 I orten Essvik söder om Sundsvall anlades sulfitfabrik 1899, ett pappersbruk 1908 som dessutom lades ner före 1925. Enligt brukshistoria.se så startade sulfitfabriken 1900 och lades ner 1967. Själva fabriksbyggnaden revs 1980!!!

Källor

brukshistoria.se

Nilsson Olle, ”Tegelriket”, 2006

Hallsbergstegel

 Ett tegelbruk i Hallsberg som hade egen bana och rullande materiel, anlades vid stationen på orten 1899 med tillverkning av fasadtegel. Under åren 1952-54 flyttade tegelbruket till Vissberga och bolaget ombildades till Hallsbergstegel 1954. 

En kort mellan tegelbruket och Hallsberg SJ revs vid okänd tidpunkt. En bana med spårvidden 600 mm anlades mellan bruket och övertaget vid Vissberga som var två kilometer långt, revs 1952 och efter flytten har inte järnväg använts.

Två motorlok är kända:

Ett motorlok som tillverkades av Bjurström (Västerviks slipmaterial) 1928 som ett av de första loken därifrån. Loket var bensindriven med en Fordsonmotor på 40 hästkrafter och skrotades vid en okänd tidpunkt. Det andra loket tillverkades av Edward Lundström mekaniska verkstad med tillverkningsnumret 180 med en Callummotor på 20 hästkrafter som också var bensindriven. Detta lok som vägde 2 650 kilo tillverkades 1946 i Limhamn och såldes till Fritz Milena AB i Örebro 1956. Loket såldes senare till tegelbruket i Fjugesta i samma landskap och fick en Volvomotor 1957 och skrotades 1966.

Källa: Industrilok i Närke, 1981

Tre masugnar 1565

 I Österbybruk fanns det tre masugnar och fem hamrar 1565 och tre år senare fanns det fem masugnar vid bruket. Någon gång mellan 1560- till 1580-talen anlades bruksdammen medan den s k rännverkdamheten upphörde 1586.

Källa: Lena Berg och Örjan Hermodsson, ”Dannemora bruksområde”, 2002

Spår omkring Ekebybruk

 Ekebybruk ligger i Uppsalas västra utkanter och förr i tiden var det lergodsfabrik, tegelbruk och kakelbruk på platsen. Bruket fick 1912 järnvägsförbindelse i samband med öppnandet av Uppsala-Enköpings järnväg 1912 och ett par stickspår drogs intill bruket. Ekebybruks interna järnväg hade spårvidden 600 mm och dragkraften var ett motorlok som inte finns så mycket uppgifter om. Men det var dock identiskt med en iokförsäljning som var hos Vaksala-Eke 1955. Stickspåret i Ekebybruk användes sporadiskt ännu 1977 och upphörde med fabriken året efter. Fabriksområdet utvecklades sedan till småindustri, affärer och en gymnasieskola som bl a skriftställaren gick mellan 1989-91 (tvåårigt gymnasielinje).

Källor:

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Nilson Olle, ”Tågtider”, 2015

Rundblad Per, ”Uppsala-Enköpings järnväg”, Malung, 1986

Tegelindustrin i Bockholmsätra

 I Bockholmsätra norr om Södertälje fanns ett tegelbruk som tillverkade murtegel och dräneringsrör samt drev ett lantbruk på platsen. Tegelbruket anlades i början av 1800-talet, år 1874 bildades Bockholm-Sätra AB och driften pågick fram till 1915 (rivning skedde under nästföljande år). Banan av okänd spårvidd fanns mellan lertaget och bruket, hästar användes som dragkraft och i slutet på drifttiden anskaffades troligen ett ånglok, men mycket är okänt om järnvägsdriften.

Källor:

”Industrilok i Södermanland”, 1982

Karlsson Lars-Olov, ”Ånglok vid Sveriges industrier”, 2015

Axsjö gruva

 Axsjö gruva ligger söder om den uppländska orten Morgongåva och har haft eget järnvägsspår eller en egen rälsbana. Enligt en källa så utmålades gruvan i augusti 1874 medan en annan uppgift säger att var ett tidigare år under samma decennium, alltså redan under föregående år. Gruvan var igång fram till 1876 och sedan troligen under ett par år under 1880-talet. Man vet inte heller hur mycket malm som bröts i gruvan och möjligen var det mellan 1 500-2 000 ton järnmalm. Nu har man täckt över de tre schakten och en av dessa var länge en dumpningsplats för bilvrak och ett annat täcktes över av markägaren sedan en älg hade hamnat där med drunkning som följd. De tre schakten har inte varit så stora och approximativt har det varit runt 10-15 meter stora, ligger inne i ett skogsområde.

Källor:

Berggren Robert m fl, ”Malmer, industriella bergarter och mineral i Heby kommun, SGU, 2021

https://www.bergskraft.se/files/Pdf/heby-min.pdf

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Från banorna

 Industribaneföreningen som skribenten har varit medlem i sedan 2009 lades formellt ner i slutet på oktober. I dess tidskrift har det rapporterats korta notiser utifrån geografiska orter sedan den egentliga starten 1975 och hette då Småbaneföreningen. Jag kommer att rapportera från olika industrier framöver under denna rubrik och slutar med det om tidskriften Spårläget eller en efterföljare mot förmodligen skulle dras igång.

RAMHÄLL:

Detta järnbruk har mer eller mindre legat i skuggan på jätten Dannemora några mil bort. Under en midsommarhelg för några år sedan gjorde jag en liten snabbvisit på platsen och högbanan finns fortfarande kvar. Ett motorlok fanns uppställt fram till 1990-talet för att sedan försvinna.

BERGSBRUNNA

På tegelbrukets egen bana användes tidigare oxar för att sedan övergå till två motorlok av okänt tillverkare. Enligt en obekräftat uppgift tillverkades loken på en lokal smedja eller verkstad inom Danmarks socken där Bergsbrunna är beläget. Skribenten försökte några år sedan att ta reda på lite mer om de två motorloken utan att påträffa någonting banbrytande. Förhoppningen grusades när skribenten fick veta om den man som åkte med på loken som barn inte visste någonting om dessa lok.

SPARRSÄTRA 

Mejeriet hade kontakt med den enskilda järnvägen som gick mellan Enköping och Heby som revs under 1960-talet. Det var drygt hundra meter långt trallans.