Östers IF och den allsvenska säsongen 1981

 Östers IF inledde säsongen. 1981 med följande resultat och deras siffror först;

20/4 Hammarby (borta) 1-0

25/4 IFK Göteborg (hemma) 2-1

3/5   Brage(h) 2-0

10/5 Örgryte (b) 3-1

17/5 AIK (h) 5-0

21/5 Åtvidaberg (b) 2-1

24/5 Djurgården (h) 3-1

28/5 Malmö FF (b) 1-0

8/6.  Kalmar (h) 3-0

11/6 IFK Sundsvall (b) 4-0

Innan de spelade 2-2 mot IFK Norrköping på bortaplan den 14 juni och när den första förlusten kom den 16 augusti som slutade 1-2 på hemmaplan mot Malmö FF ledde de serien klart före övriga lag. Östers IF kunde ta sin tredje allsvenska seger genom att ta 40 poäng på  26 matcher och kom fyra poäng före IFK Göteborg och tog dessutom den andra allsvenska segern på raken. Under säsongen förlorade klubben dock den förra säsongens skyttekung Teitur Thordarsson till franska Lens. Flest mål gjorde IFK Göteborg med 62 mål och deras Torbjörn Nilsson vann skytteligan överlägset med 26 mål före Thomas Larsson (Örgryte) med 14 mål. Östers IF vann 19 matcher och förlorade fem, de flesta i slutet på säsongen samt hade målfacit 57-20. Både Halmstad och Elfsborg hängde sig genom kval mot Häcken o respektive IFK Eskilstuna.

I botten åkte IFK Sundsvall och Djurgården ut, samtidigt bantades allsvenskan ner till 22 matcher inför nästa säsong för att kunna avsluta med slutspel resten av 1980-talet. 

De främsta publiklagen var IFK Göteborg med 12 592 i hemmasnitt före Hammarby 8 308 och Örgryte 8 048.

Jan Mattsson blev Östers främsta målskytt med elva mål och han gjorde totalt 123 mål på 209 allsvenska matcher för klubben under två sejourer mellan 1969-84, han spelade i några säsonger i Västtyskland för Fortuna Düsseldorf och Bayer Uerdingen under några år också. Han kom tillbaka till klubben inför denna säsong.

Källor:

Aisiö Martin, ”Hundra år med allsvensk fotboll, 2010

fotbollsweden.se

national-football-teams.com

Tretton personer dog i Uppsala-Näs socken 1798

 Tretton personer dog under året 1798 i Uppsala-Näs socken strax söder om Uppsala och den största dödsorsaken var två av bröstfeber, lungsot, ålderdom och oangiven sjukdom. Det var för övrigt socknens sista rapport till Tabellverket ty den nästkommande rapporten kom år 1851, även den en mortalitetsrapport.

Socknen hade 1795 en folkmängd på 408 invånare.

Källor:
Folkmängdredogörelse, 1795, Tabellverket
Mortalitetsrapport, 1798, Tabellverket

(Tidigare publicerat)

Sheffield Wednesday under 1960-talet

 Klubben har mer eller mindre förknippat sig med sin blå/vit randiga dräkt och så har det inte alltid varit. Mellan 1965-72 spelade klubben i blåa tröjor med vita ärmar, vita byxor och blåa strumpor. Sheffield Wednesday vann den gamla division 2 säsongen 1958-59 med 62 poäng och en före Fulham. Den 20 december föll de med 0-4 i bortamatchen mot Swansea och under annandag jul vann de med 7-0 mot Lincoln City inför 36 403 åskådare hemma på Hillsborough. De gjorde 106 mål i ligan under denna säsong och säsongen 1959-60 blev de 5:a i gamla division 1. Den 28 november 1959 vann de med 7-0 inför 38 707 åskådare hemma mot West Ham och de som gjorde målen var John Fantham 2, Alan Finney 2, Bobby Craig, Keith Ellis och Derek Wilkinson. Säsongen 1960-61 blev de tvåa efter Tottenham som vann The Double denna säsong och satte stopp för deras svit med elva raka vinster i inledningen. De vann med 2-1 mot dem på hemmaplan den 12 november på hemmaplan genom mål av John Fantham och Billy Griffin. Det var Wednesdays främsta säsong under detta decennium och de gjorde 78 mål denna säsong (vann 23 matcher). Efter blev de sexa tre säsonger på raken och spel i Mässcupen vid två tillfällen samt finalist i FA-cupfinalen 1966 mot Everton. Backen Peter Swan stängdes av i mitten av 1960-talet p g a olovligt spelande och försök till matchfixning. I slutet på 1960-talet hamnade klubben på den undre tabellhalvan och säsongen 1969-70 blev de sist i högsta divisionen. Den redan nämnda Swan spelade totalt 273+2 ligamatcher och gjorde 14 mål mellan 1955-64 samt under säsongen 1972-73. Målvakten Ron Springett som spelade ett 30-tal landskamper för England stod i 345 ligamatcher mellan 1957-67, Fantham gjorde 147 mål på 381+7 ligamatcher mellan 1957-70 och Don Megson 386 ligamatcher med sex gjorda mål mellan 1959-70. De genomsnittliga publiksiffrorna på Hillsborough var bl a 26 247 under säsongen 1958-59, 29 229 under 1960-61, 28 401 under säsongen 1961-62, 31 461 under 1968-69 (19:e i gamla division 1) och 15 780 under säsongen 1970-71.

Källor:

https://www.adrianbullock.com/swfc/stats/swfcarch.htm

https://european-football-statistics.co.uk/attnclub/league/shew.htm

https://www.historicalkits.co.uk/Sheffield_Wednesday/Sheffield_Wednesday.htm

https://okandahandelser.blogspot.com/2018/04/historiska-fotbollssasonger-sheffield.html?m=1

Bygget av kraftverket i Viksjöfors

Bollnäs Kraft började att anlägga ett kraftverk 1959 vid sjön Grängen i Viksjöfors (Hälsingland) och vattnet ifrån Grängen började att ledas om till Viksjö som låg tjugo meter lägre än Grängen. Själva tunneln som vattnet skulle rinna igenom blev 720 meter långt och själva sprängningen/bortschaktning av massor så användes en bana med spårvidden 600 mm. Loket som drog några tippvagnar byggdes av Sala Maskinfabrik 1949 med numret 178. Loket var dieseldriven med en motor från den engelska firman Lister på 16 hästkrafter och hade tidigare använts i bygget av Sippmikks kraftverksbygge i Jämtland. Efter kraftverket i Viksjöfors så stod loket utanför Dönjes kraftverk i Bollnäs ända fram till 1990 då folket bakom museibanan Landafors hämtade detta lok.

Källa: Mats Freding, ”Industrilok i Gästrikland & Hälsingland ”, 1992

Runvikens kalkbrott

Cirka två kilometer sydost om orten Runhällen i Uppland ligger ett område med lämningar efter kalkbrott och gruvhål inom en yta på cirka 410x210 meter i ett skogsområde. Det objekt som ligger längst till västerut är det förra kalkbrottet som anlades 1935 då en kalkugn byggdes och kalkbrottet drevs till 1945. Brottet hade en kort rälsbana som gick från upplaget till ugnen och var drygt hundra meter långt.

Källor:

Berggren Robert m fl, ”Industriella mineral och bergarter i Heby kommun, Uppsala län, 2021

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland, 1991

Småbanebladet 4/1986

E2 1046

Detta ånglok hade litteran E2 och nummer 1046 hos Statens Järnvägar och finns nu på museijärnvägen i Nora vars järnvägsstation syns bakom loket. Från svenska-lok.se kan man läsa följande ” För att förbättra gångegenskaperna och höja hastigheten ombyggdes åren 1935-51 sammanlagt 90 stycken åttakopplade godstågslok typ E genom förlängning av ramverk, montering av främre löpaxel och framflyttning av ångpannan i ramverket” Detta ånglok tillverkades på NOHAB i Trollhättan 1910 med tillverkningsnummer 946 som SJ:s E1046 och byggdes om till E2 1936. Loket fanns i Boden under några år under 1950-talet och Gävle 1967 och mellan 1968-91 fanns loket som beredskapslok och efter en kort stund som beredskapslok var det uppställt i Rättvik. Under året 2006 såldes loket till museibanan Norra Bergslags järnväg och bilderna togs under sommaren 2025. Lokets data är följande; längd 17,65 m, tjänstevikt 57,9 ton, ångtryck 12 atm och hastighet 70 km/h. Enligt uppgift provkördes E2 1046 och B 1695 i Grycksbo i början på året 1972

 

Kialunda

 Titta man på matcher med Anderlecht i slutet på 1960-talet så kan man se en afrikansk spelare som spelade för denna belgiska klubb. Hans namn är Julien Kialunda och var mittback, han var också en av de första afrikanska spelare som spelade i Europa (ett exempel är  Eusobio som var född Moçambique och spelade för Portugals landslag). Kialunda föddes i det belgiska Kongo 1940 och representerade Zaires landslag under 1972. För Anderlecht blev det 123 matcher mellan 1965-73 och vann fyra ligatitlar med klubben (1966, 1967, 1968 och 1972). För Zaire deltog han i det afrikanska mästerskapet 1972 och i Anderlecht var han lagkamrat med flera av Belgiens legendarer som t ex målvakten Jean Trappenirrs, Thomas Nordahl och Paul van Himst som länge hade rekordet för flest antal landskamper för Belgien. Kialunda avled i AIDS i Antwerpen i september 1987.

Källor:

https://www.national-football-teams.com/

Nilsson Tore, ”Fotbollslexikon”, Uddevalla, 1981

Wikipedia engelskspråkiga