Järnvägen på Gotland

 

Det gick inte att göra vare mindre eller mer när skärmdumpen gjordes och den visar Dagens Nyheter den 30 oktober 1875. Ett förslag som gick igenom med 18 mot 8 i samband med ett möte i Visby under denna månad. Bilden är klickbar!!!

Ångloket Nanna

 Ångloket Nanna tillverkades av NOHAB i Trollhättan 1897 med numret 464. Spårvidden var 891 mm, axelföljden 2B och kom först till Kalmar-Berga järnväg. Via Mönsterås järnväg kom loket till Stockholm-Roslagens järnväg 1918 och Dannemora hyrde loket fr o m 1941 och 1950 fanns det avställt i Hargshamn, efter en renovering 1953 köptes loket av Dannemora (gruva). Loket användes fram till avställningen 1958 och mellan 1967-68 var loket i Kalmar för eventuell uppställning. År 1968 överfördes loket till museiföreningen Anten-Gräfnäs järnväg.

Källor:

”Bevarandeplan för järnvägsfordon”, Gävle, 2004

Egen samling

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Några driftplatser längs med UGJ

 En liten stycke järnvägshistoria som inleds nästan 39 km från Uppsala mot Gävle räknat och till 53 kilometer från samma stad. Uppsala-Gävle järnväg kom under staten 1933 och några av driftplatserna anges i denna lilla artikel. knypplan som fick namnet Vendel på mitten av 1890-talet och det var en station som anlades i samband linjens öppnade i december 1874. I oktober 1956 blev den en hållplats och tio år senare slutade persontågen att stanna på platsen och i samband med när Uppsala-Gävle fick dubbelspår så togs infrastrukturen bort i oktober 1997. Cirka tre kilometer norr Knypplan låg lastplatsen till Örbyhus ångsåg och denna lastplats anlades 1880 och togs bort i början på 1950-talet. Både Tobo och Örbyhus hade stationer från början och blev nedlagda i mitten av 1970-talet för att sedan bli stationer för lokaltågen under 1990-talet. Stationen efter Tobo var Gåvastbo som fick sin järnvägsstation först 1920 och som låg dryga halvmilen från Tobo och som fick istället en hållplats 1960, där stod allting bort i december 1993.

Källa: Järnvägsdata med driftplatser ”, 2009

Nu rivs ytterligare rester

 Det gamla stickspåret till ICA-terminalen i Uppsala blir kortare och kortare och häromdagen revs den sträckan som man blockerade med två container som brukar ligga på järnvägsvagnar. Denna del av stickspåret var väldigt snårigt och svårt att forcera, en anledning att det blev blockerat så inga människor kunde gå där. Korten togs under jämna mellanrum mellan 1-3 dagar sedan. Jag var på plats en gång när ett tåg på ett par godsvagnar passerade mig för ca 15-20 år sedan, draget av ett T44-lok. Ett par hundra meter därifrån är en annan övergång av Danmarksgatan och detta stickspår går till energiverket, dessa spår förgrenade sig inne på ett inhägnat område.

Nedsatt hastighet

 Järnvägen mellan Finspång och Hjortkvarm var i så dåligt när den nedlades i september 1987 och dessförinnan hade den högsta tillåtna hastigheten sänkts från 30 till 15 km/h, det var den lägsta hastigheten hos SJ Gods i modern tid. Själva persontrafiken på järnvägen lades ner 1962.

Källa: Järnvägsdata med driftplatser, 2009

Väversunda järnvägsstation

 Väversunda järnvägsstation var en driftplats längs med Mellersta Östergötlands järnväg och lades ner i samband med järnvägens nedläggning i november 1958. Persontrafiken mellan Väversunda och Skänninge (17 km) lades ner i oktober 1934. Driftplatsen på orten inleddes som hållplats 1898, blev station 1904, blev hållastplats 1926 (tog både emot personer och gods) som var igång fram till nedläggningen. Själva driftplatsen låg bara en kort bit från Väversunda kyrka och en viss struktur kan skönjas cirka hundra meter väster om kyrkogården. Bilden på driftplatsen kan skönjas på Stig Lundins hemsida.

Källor:

Järnvägsdata med driftplatser”, 2009

http://www.stiglundin.se/jarnvag/18109631/fvoj/linje/vaversunda.htm

Sveriges järnvägsstationer, Sveriges järnvägsmuseum

Da-loken

 Da-loken tillverkades liksom andra ellok på flera svenska verkstäder som bl a ASEA i Västerås och Nohab i Trollhättan. Av detta lok tillverkades det 93 exemplar mellan 1952-57, i SJ:s nummerserie fick dessa lok 790-823 och 883-941. Vissa loktekniker ansåg i början på 1940-talet att Da-loken verkade omoderna med bl a koppelstänger så beslutade lokkommittén 1948 att dessa skulle börja att tillverkas. Men flera lok av denna typ skulle vara tjänst i mer än 40 år  Omkring 2005 fanns det tolv lok kvar och de flesta av dem var kördugliga, flera av dem finns på olika järnvägsmuseum. På internetsidan om loket så kan få fram bilder på Da-loken och även historiken om varje lok.

Källor:

Bevaringsplan för järnvägsfordon”, Gävle, 2004

svenska-lok.se

Attsjö timmerbana

 Det var en s k timmerbana som beslutads av Tingstads Trävaru AB på en järnvägssträcka på cirka sju kilometer med spårvidden 600 mm. Den gick från Attsjö (där anlades ett sågverk 1885) till Årydssjön vid Furuby där timret sedan flottades till Åryd station på CWJ(Karlskrona-Växjö järnväg), 13 kilometer utanför Växjö. Banan blev färdigt 1906 och öppnades för trafik året efter, år 1930 nedlades banan. Loket var tillverkat av Orenstein & Koppel 1906 med tillverkningsnumret 2080 och efter nedläggningen så tog det ända till 1950 innan loket skrotades. Varje tågsätt innehöll 18 timmertruckar (vagnar) varav 4-5 hade skruvbroms. Avverkningen skedde vintertid då många bönder inte kunde försörja sig på bara jordbruk och de allra flesta arbetade i skogen under vintern, antingen att frakta kol till ett järnbruk eller såga ner träd. 

Källor:

Bergfors Mats & John Engstrand, ”Attsjö järnväg”, i Svenska småbanor, 1979

"Järnvägsdata", 1999

Priedits Janis, ”Industribanor i Småland”, del 1, ÖSJ-Bladet 2/1996

(Den är omgjord från en tidigare notis på bloggen)

Orenstein & Koppel

 Den nedersta bilden togs av skribenten i början på juni 2018 på Statfold Railway Barn i England under en resa med den numera nedlagda Indubaneföreningen medan den andra bilden är hämtad från boken om denna anläggning som ligger i närheten av Tamworth. Detta lok tillverkades av Orenstein & Koppel i Berlin 1936 med numret 20777 och användes av tyska flottan för transport av material i torrdockor. Detta lok tjänstgjorde i en lergruva på ön Isle Of Purbeck i grevskapet Dorset. Detta lok såldes 1972 för att användas på den privata Durley Light Railway i Hampshire. I Sverige fanns det också sådana lok från denna firma som även tillverkade ånglok på en annan ort (också dessa lok användes i Sverige). 

”Förstlingen”

”Förstlingen" var namnet på Sveriges första tillverkade ånglok som tillverkades av Munktells mekaniska verkstad 1853 med spårvidden 891 mm. Den nästan omgående till Nora-Ervalla järnväg och där detta lok dels ombyggdes till 1435 mm och dels användes till anläggandet av detta järnväg. Enligt Kullander skrotades Förstlingen 1872 och då tog ma till vara på vissa delar som en ramsida, en cylinder samt två hjul. En modell som finns på Sveriges järnvägsmuseum i Gävle tillverkades 1922 av Statens järnvägars avdelning i Örebro. Förstlingen hade en  längd på 5,1 m, tjänstevikt 5,6 ton, dragkraft 0,6 yon och största tillåtna hastighet på 15 km/h.

Källor.
Kullander Björn, "Sveriges järnvägars historia", 1994
Sjöö Robert m fl, "Tåg i tiondel", Sandviken, 2000
"Tidsmaskinen-En guide genom Sveriges järnvägsmuseum", 1998

(Tidigare publicerat)

”

Oljelagret i Skogstorp

 Ca fyra mil söder om Ånge ligger driftplatsen Skogstorp där en teknisk station anlades 1991. På samma plats låg en lastplats med elektrifierat sidospår till ett oljelager. Denna lastplats anlades i sin tur 1973 och lades ner endast två år senare. All extra infrastruktur togs bort från platsen efter nedläggningen av själva lastplatsen.

Källor:

banvakt.se

”Järnvägsdata med driftplatser, 2009”

Lokskada i juli 1911

 När persontåg nummer 5 gick från Sala till Uppsala på morgonen den 2 juli 1911 så uppstod en skada på loket. Tåget blev drygt en timme försenat till Uppsala och man beslöt att ställa in tåget. Tågets vagnar fick istället gå i tåg  med numret 113 som avgick till Stockholm 21:15 på kvällen.

Källa: Tidningen Upsala 3 juli 1911

Brinnande personvagn

 En personvagn brann upp på Kristianstads Central den 22 januari 1933 sedan en vagnputssre hade försökt tina upp ett fruset avgasrör med hjälp av brinnande trasseludd. Det var en vagn med kombinerat andra- och tredjeklassindelning som dessutom blev totalförstörd. Vagnen skulle ha gått med ett tåg till Hästveda och den byggdes på Ljunggrens i Kristianstad 1902.

Källa: ÖSJ-Bladet nr 3/2011

Snytens järnvägsstation

 Snyten är mer eller känd järnvägsknut bland järnvägskretsar men är kanske mindre omtalad bland folk i största allmänhet. Förr i tiden var den en viktig järnvägsknut mellan två enskilda järnvägsbolag. Snyten är namnet på själva stationen medan Snytsbo är namnet på den närmaste orten. Det förstnämnda ortnamnet är också namnet på sjön som ligger där. Tågen stannar numera inte i Snyten förutom när det är möte mellan två tåg. Själva byggnaden blev färdigt och öppnades för användning under sommaren 1900 och var i två våningar i s k för Krylbomodellen, själva driften lades ner 1967 och fem år senare revs det pampiga stationshuset. I Snyten gick järnvägen åt fyra olika  håll och det är enkelspåriga linjer. Dessa gick till Krylbo, Högfors (Norberg), Fagersta (Frövi—->Hallsberg) och Ängelsberg (Kolbäck—->Västerås). Personligen har inte skribenten besökt platsen för Snytens järnvägsstation och på platsen finns bara uthuset kvar. Själva objektet är inte fornminnesmärkt förutom två objekt i Snytsbo.

Källor:

banvakt.se

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Järnvägsdata med driftplatser, 2009

Sveriges järnvägsstationer, Järnvägsmuseet

Den ”Edmondsonska” biljetten

 

Rubriken är nog lite svenenglish!!! Förr i tiden fick man tågbiljetter som den som är på bilden  och som numera bara finns på museijätnvägar. Biljetten kallats för Edmundsson-biljetten och gjordes i hårdpapp. För drygt tio år sedan var skribenten på Östra Södermanlands museijärnväg i Mariefred med den numera nedlagda Industribaneföreningen och vi åkte tåg mellan Mariefred-Läggesta

Tidningsvagnar

 

I boken ”Normalspåriga godsvagnar” av Erik Sundström som var Sveriges främsta expert på historiska godsvagnar och boken kom ut 2010. SJ byggde om femton personvagnar mellan 1932-48 som ursprungligen hade litteran C4 och alltså personvagnar för tredjeklass. De nya tidningsvagnarna fick litteran Git och sedan omlitterades dessa till GTi innan dessa slopades under 1950-talet. Några vagnar ändrades tillbaka till personvagnar som fick litteran CF2. Måtten på dessa vagnar var 12,22 m långa, 3,0 meter breda och hjulbasen var 8,0 meter. Ingen av dessa vagnar finns kvar som museiändamål och bilden är klickbar så det går att läsa.

Källnot: Förutom den nämnda boken var det också ”Bevarandeplan för järnvägsfordon”, Gävle, 2004

Tågmissödet i Marielund

 Ett tåg som var på resa från Länna in till Uppsala den 1 juli 1913 råkade ut för ett missöde i Marielund. Då en fjäder gick sönder i loket och ett nytt lok måste sändas till platsen. Detta tåg blev en halvtimme försenat medan ett annat tåg blev försenat i 20 minuter.

Källa: Uppsala Nya Tidning 2 juli 1913

Straffat järnvägsarbetare

 Från "Rättegångsärenden" i Södermanlands läns tidning den 19 januari 1905

Dömd järnvägsarbetare. Seveds häradsrätt har dömt August Nilsson-Särqvist från Fliseryd till 1 år och fyra månaders straffarbete, dels för det han under järnvägsresa från Eksjö till Hultsfred med knif hotat konduktören samt skadat vagnens innanrede och dels för stöld, begången på Öland. Nilsson som förut varit straffad för brott i Norge, införpassades till Västerviks länsfängelse. 

En person som inte fanns bland de frigivna straffarbetsfångarna på Svarskatalogen. Men han hade visst gått hårt till i vagnen och troligen försökte konduktören lugna ner honom utan att lyckas.

(Tidigare publicerat)

Ockelbo järnvägsstation

 

Ockelbo är ett litet samhälle i Gästrikland och Norra Stambanan anlades ursprungligen med följande knutpunkter; Uppsala-Sala-Krylbo-Storvik-Ockelbo-Ånge (nu har det blivit nya stråk. Järnvägsstationen blev färdigt 1874 och ombyggdes 1929, SJ öppnade sträckan mellan Storvik-Ockelbo för allmän trafik den 1 november 1876 (38 km) och Ockelbo-Holmsveden (27 km) exakt ett år senare. Det enskilda bolaget Gävle-Ockelbo järnväg öppnades den 15 oktober 1884 och kom under staten i juli 1938, fram till slutet på 1960-talet gick Norrlandstågen via Krylbo och Storvik till Ockelbo. Sedan järnvägen mellan Ockelbo och Gävle hade rätats ut så började dessa tåg att gå där istället. Det smalspåriga Dala-Ockelbo-Norrsundet järnväg hade en egen station i samhället som drogs in 1970. Godstrafiken i Ockelbos SJ-station  drogs in i oktober 1989 och i november 1935 öppnades den 157 km långa sträckan mellan Krylbo och Bollnäs för eldrift förbi Ockelbo. År 1919 fanns det bl a en lastkaj för nio vagnar, bispår till en brädgård, två vattenkastare, vändskiva med 12,3 meter i diameter och ett lokstall.

Källor:

https://historiskt.nu/normalsp/goj/goj_inneh.html

Järnvägsdata 1999

Järnvägsdata med driftplatser 2009

Järnvägsstationer, Järnvägsmuseum 

Olofsson Carl, ”Sveriges järnvägar”, Stockholm, 1921

En utebliven järnväg i Uppland

 Den 11 december 1912 hade Uppsala Nya Tidning en notis om en välbesökt stämma i Bälinge socken om en normalspårig järnväg från Uppsala via Harbo till Kerstinbo vid Sala-Gysinge-Gävle järnväg. Kerstinbo hade en station längs med denna linje som också var normalspårig.

Mötet hade drygt 1400-1500 personer besökt om man utgår ifrån notisens sanningsvärde och man röstade då för att järnvägen skulle dras förbi den egna socknen. En station skulle anläggas inte så långt ifrån Bälinge kyrka och på mötet beslutade man också att en arbetsgrupp skulle arbeta med denna fråga.

Bälinge och Harbo var de större tätorterna längs med denna linje, om förslaget om att anlägga en järnvägslinje genom en glesbygd med icke avgörande industriverksamhet så var man antagligen medveten om hur det skulle gå. Det var också en viss diskussion om att järnvägar måste anläggas förbi någon ort som har dragningskraft med både tillökande industriverksamhet och folkökning. Ett annat exempel i Uppland där det stod klart i princip omgående att det inte skulle gå var Enköpings-Heby-Runhällens järnväg. En järnväg som det stod klart redan från första början inte skulle vara lönsamt. Det var ungefär samma förhållanden som järnvägen mellan Uppsala och Kerstinbo skulle har haft. Visserligen låg Heby längs med Norra stambanan och dessutom hade en växande tegelbruksindustri då, så föll EHRJ på greppet att vara lönsamt. Järnvägen mellan Uppsala och Kerstinbo diskuterades vid ett antal tillfällen vid olika riksdagssammanträden under 1910-talet innan man beslöt att det inte skulle byggas någon järnväg under 192o-talet.

Källförteckning

Freding Mats, "Industrilok i Uppland", 1991
Järnvägsdata, Stockholm, 1999
Olofsson, "Sveriges järnvägar", Stockholm, 1921
Svarskatalogen på Riksarkivet, "sökord" Kerstinbo.
Uppsala Nya Tidning, 11 december 1912

(Tidigare publicerat)