En industribana med normalspårvidden 1435 mm beslutades 1955 att bli anlagt vid Kolbäck och spåret skulle gå till Sörstafors pappersbruk. Spåret blev färdigt 1958 och var 2,5 km långt, även inne på brukets område fanns det spår. Trafiken ombesörjdes av SJ och själva driften pågick till 1966 då pappersbruket nedlades.
Källa: ”Järnvägsdata med driftplatser”, 2009
I källan hänvisade författaren till Post- och inrikes Tidning den 15 oktober 1857 när ett antal oxar hade kommit upp på spåret mellan Göteborg-Jonsered. Loket med tender och tre vagnar gick av spåret, vid kollisionen krossades även fem oxar. En person som fick benet amputerat avled senare medan de övriga 120 passagerarna klarade sig utan skador.
Källa: Kenneth Landgren, ”Olyckshändelser och missöden vid Sveriges järnvägar”, del 2, 2015
I slutet på mars 1901 så inträffade en udda olyckshändelse på bangården i Norsholm och det skedde i samband med när en stationskarl med efternamnet råkade fastna med ett finger på vagnens namnplåt. Hans vigselring råkade fastna i namnplåten när han hoppade ner från vagnen så fingret med vigselringen slets av och blev kvar på själva vagnen.
Källa: Stockholmstidningen 1 april 1901
I förra månaden skrev jag om Getåolyckan som krävde officiellt 41 människors liv och är den svåraste tågolyckan i Sverige. Den 11 april 1919 behandlade civildepartementet om att utbetala ersättning till A Zvennerstedt när denna person skulle begrava två av sina anhöriga. Samma dag var också följande akt;
I Södermanlands läns tidning den 2 augusti 1897 läsa om denna nötning under rubriken ”Från skilda håll”. Bilden är klickbar och från kungliga bibliotekets hemsida.
I början av 1990-talet tog jag ett kort på ett ånglok i Herrljunga som hade numret 1138, tillika de legendariska B-loken som började att tillverkas under 1900-talets första decennium. Dessvärre har jag inte scannat in kortet ännu och det var sista gången jag såg loket eftersom det skrotades några år senare. Under 1950-talet blev ett antal ånglok s k beredskapslok och numera behövs inte ångloksparken längre som beredskapslok i Sverige. I början av 1990-talet stod nr 1138 på ett sidospår i Herrljunga, i mitten av 1990-talet ägdes loket av Sveriges järnvägsmuseum i Gävle med placering i Furuvik och stod under 1999 under skrotning på samma plats. Lite historiska uppgifter om detta lok, tillverkat 1912 på NOHAB i Trollhättan med tillv-nr 998 och blev förstås drygt 90 år.
Källor:
En liten stycke järnvägshistoria som inleds nästan 39 km från Uppsala mot Gävle räknat och till 53 kilometer från samma stad. Uppsala-Gävle järnväg kom under staten 1933 och några av driftplatserna anges i denna lilla artikel. knypplan som fick namnet Vendel på mitten av 1890-talet och det var en station som anlades i samband linjens öppnade i december 1874. I oktober 1956 blev den en hållplats och tio år senare slutade persontågen att stanna på platsen och i samband med när Uppsala-Gävle fick dubbelspår så togs infrastrukturen bort i oktober 1997. Cirka tre kilometer norr Knypplan låg lastplatsen till Örbyhus ångsåg och denna lastplats anlades 1880 och togs bort i början på 1950-talet. Både Tobo och Örbyhus hade stationer från början och blev nedlagda i mitten av 1970-talet för att sedan bli stationer för lokaltågen under 1990-talet. Stationen efter Tobo var Gåvastbo som fick sin järnvägsstation först 1920 och som låg dryga halvmilen från Tobo och som fick istället en hållplats 1960, där stod allting bort i december 1993.
Källa: Järnvägsdata med driftplatser ”, 2009
Det gamla stickspåret till ICA-terminalen i Uppsala blir kortare och kortare och häromdagen revs den sträckan som man blockerade med två container som brukar ligga på järnvägsvagnar. Denna del av stickspåret var väldigt snårigt och svårt att forcera, en anledning att det blev blockerat så inga människor kunde gå där. Korten togs under jämna mellanrum mellan 1-3 dagar sedan. Jag var på plats en gång när ett tåg på ett par godsvagnar passerade mig för ca 15-20 år sedan, draget av ett T44-lok. Ett par hundra meter därifrån är en annan övergång av Danmarksgatan och detta stickspår går till energiverket, dessa spår förgrenade sig inne på ett inhägnat område.
Järnvägen mellan Finspång och Hjortkvarm var i så dåligt när den nedlades i september 1987 och dessförinnan hade den högsta tillåtna hastigheten sänkts från 30 till 15 km/h, det var den lägsta hastigheten hos SJ Gods i modern tid. Själva persontrafiken på järnvägen lades ner 1962.
Källa: Järnvägsdata med driftplatser, 2009
Det var en s k timmerbana som beslutads av Tingstads Trävaru AB på en järnvägssträcka på cirka sju kilometer med spårvidden 600 mm. Den gick från Attsjö (där anlades ett sågverk 1885) till Årydssjön vid Furuby där timret sedan flottades till Åryd station på CWJ(Karlskrona-Växjö järnväg), 13 kilometer utanför Växjö. Banan blev färdigt 1906 och öppnades för trafik året efter, år 1930 nedlades banan. Loket var tillverkat av Orenstein & Koppel 1906 med tillverkningsnumret 2080 och efter nedläggningen så tog det ända till 1950 innan loket skrotades. Varje tågsätt innehöll 18 timmertruckar (vagnar) varav 4-5 hade skruvbroms. Avverkningen skedde vintertid då många bönder inte kunde försörja sig på bara jordbruk och de allra flesta arbetade i skogen under vintern, antingen att frakta kol till ett järnbruk eller såga ner träd.
Källor:
