Industribanan vid Kolbäck

 En industribana med normalspårvidden 1435 mm beslutades 1955 att bli anlagt vid Kolbäck och spåret skulle gå till Sörstafors pappersbruk. Spåret blev färdigt 1958 och var 2,5 km långt, även inne på brukets område fanns det spår. Trafiken ombesörjdes av SJ och själva driften pågick till 1966 då pappersbruket nedlades.

Källa: ”Järnvägsdata med driftplatser”, 2009

Torvbrytningen i Kragsta

 Torvbrytningen av bränntorv påbörjades av Gölsjö AB norr om sjön Slaktaren i närheten av Finsta Uppland under året 1918. Rälsen bestod av järnbeslagna plankor och vagnarna drogs av hästar, banan var drygt två kilometer långt. Driften lades dock ner redan 1920 och återupptogs igen 1941, företaget hette då Kragsta mosse. Nu pågick brytning av torv både på den gamla mossen och även på ett parti söder om sjön Slaktaren. Lokdrift sattes in 1942 och upphörde efter en olyckshändelse 1946. Själva loket tillverkades av Sixten Pettersson på Vätö Stenhuggeri under samma år som lokdriften infördes och den var bensindriven med en Ford-motor (skrotades 1946). 

Genom en söksträng med sökning i Dagens Nyheter den 3 april 1946 så hade någon förskingrat avlöningskassan på 29 400 kronor.

Källor:

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Torvindustrin i Gubbo

 En torvströfabrik anlades i Gubbo 1918 inte så långt ifrån Gimo i Uppland och den låg invid den bibana som Dannemora-Hargs järnväg lät bygga mellan Norrmon-Lövstabruk. En lastplats inrättades längs med denna bibana för brukets transporter. Fabriken anlades av Gimo-Korsnäs AB med säte i Gävle. Under andra världskriget så upptogs s k bränntorv som förädlades av två provisoriska ugnar. Själva driften lades ner 1952, byggnaderna revs 1954-55 och det återstår bara ruiner av den forna torvströfabriken. När fabriken öppnades så lade man ut en bana med 600 mm spårvidd mellan fabriken och Glansmossen och som mest var den tre kilometer långt. Ett motorlok från Warrant i Vara anskaffades 1919 och motorn var tillverkat av samma firma, den var fotogendriven med åtta hästkrafter (hade hytt). Själva banan nedlades med fabriken 1952 och revs upp några år senare medan loket skrotades.

Källor:

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

”Järnvägsdata med driftplatser”, 2009

https://okandahandelser.blogspot.com/2023/09/objekt-langs-med-lovstabruksbansn.html?m=0

Från banorna

 BRÄNNLANDSBERGET

Detta objekt ligger längs med linjen Vännäs och Umeå, enligt Fornminnesregistret finns det ingen markering om kalkbrott och enligt banvakt.se fanns det spår åt sydost, syd och sydväst.

TRIABO

Ett sågverk och hyvleri fanns på platsen samt ett stickspår från linjen Åseda-Hultsfred.

ÖSTANMOSSE

Där fanns en gång en lastplats mellan Klackbeeg och Norberg till en gruva i närheten, gruvan fick namnet Östanmossegruvan och ligger inte långt ifrån byn Östanmosse. I närheten finns det flera rester efter gruvor och området ligger strax norr om Norberg. 

ÄNGELSBERG

Lastplatsen vid Ängelsbergs bruk lades ner omkring 1960 och förmodligen lades även driften ner på bruket.

HAGGE

I Hagge utanför Ludvika anlades det en gång ett sågverk som hade spåranslutning med järnvägsstationen på orten samt smalspår på själva brädgården. Själva lastplatsen och sågverket verkar vara i drift fortfarande.

Alderney Breakwater Railway

 På den lilla ön Alderney som tillhör Kanalöarna i Engelska kanalen anlade det brittiska parlamentet en järnväg i slutet på 1840-talet. Själva ön är inte mer än fem kilometer lång och 2,4 km bred, järnvägen som blev färdigt 1847 blev 3,2 km långt som dessutom följde kusten och syftet var att man skulle skeppa material till vattenbrytare. Det byggdes även vattenbrytare på andra öar och bl a på den största ön Jersey. Rivning av järnvägen var nära i början på 1970-talet då brittiska regeringen beslutade om att inte tillsätta mer anslag för järnvägen. På Alderney går nu en turistjärnväg som ursprungligen var den bana som var till för arbetet med vattenbrytaren. Det var ursprungligen åtta ånglok som trafikerade banan som är 1435 mm bred förutom under krigsåren 1940-45 då den var 600 mm.

Källor:

steamindex.com

Swift M, ”Alderney breakwater railway ”, Industrial Railway Records, nr 52, februari 1974

Wikipedia engelskspråkiga 

Flåtens tegelbruk

 Detta tegelbruk brändes ner av brandkåren i mars 1976 och hade då stått öde sedan 1962 (driften startade under 1890-talet) när detta bruk lades ner. Detta tegelbruk låg inte så långt ifrån Sveriges äldsta järnvägsstation som heter Järle och som fortfarande ligger kvar. Motorloket som tillverkades av Jenbacher Werke 1951 stod i lokstallet i några år innan det såldes till Säbylund torvströfabrik i Närke i mitten av 1970-talet. Enligt en uppgift har en informationsskylt satt upp i närheten av där tegelbruket låg.

Källa: Småbanebladet 2/1976 och 1/1987

Kullsberg

 Kullsberg Kalkförädling AB hade sitt dagbrott som senare blev musikanläggningen Dalhalla utanför Rättvik och i Kullsberg är kalkbrytningen känd sedan 1500-talet. Det nämnda företaget startade 1898 och det var fem personer som höll i trådarna. Den södra delen av området med kalkbrytningen nyttjades av Nittsjö Tegelverks AB och där kalken användes som tillsats i själva tegeltillverkningen. Tyvärr råkade detta tegelbruk ut för ekonomiska svårigheter och köptes då upp av Kullsberg, på Nittsjö hade en rälsbana blivit utlagt med start 1890 med spårvidden 500 mm och den totala längden på 1,2 km. Denna bana utvidgades sedan till för att trafikera en lastplats med namnet Åkernäs som låg längs med Gävle-Dala järnväg mellan Rättvik och Vikarbyn. Vagnarna drogs länge av hästar och 1924 byggdes bansystemet om för att bli anpassat till lokdrift med 600 mm spårvidd. Ytterligare ett par utbyggnader av järnvägen gjordes och banan började att läggas ner fr o m 1950, tretton år senare fanns det smärre rester kvar av järnvägen. Det användes tre ånglok och ett motorlok, av ångloken var det två stycken som tillverkades av Orenstein & Koppel i Berlin. Ett tillverkades 1924 med tillverkningsnumret 10702 som var Kullsbergs första driftlok och som blev avställt 1954 med skrotning året efter. Det andra loket från Orenstein & Koppel tillverkades 1919 med numret 9017 och köptes begagnat från Lanforsen Kraft i Uppland (tidigare presenterat), skrotades 1953. Det tredje loket tillverkades av Henschel i Kassel 1938 och användes av tyska krigsmakten i Norge, Industridiesel tog upp ett antal lok efter kriget för att sälja dem vidare till svenska intressenter. Det sista loket var ett exempel på detta och köpet skedde 1948, detta lok skrotades också 1953 när driften på Kullsberg börjades att läggas ner alltmer. Ett motorlok som tillverkades av Falköpings Gjuteri och mekaniska verkstad 1920 och köptes 1923, loket hade en bensindriven Scania-Vabis (ändrade om namnet 1969 till Saab-Scania)motor på 45 hästkrafter. Loket hade trafikerat på en bana vid Rogestorp utanför Falköping och ansåg dock vara alltför svag för trafiken på Kullsberg, skrotades 1936 för att bli kompressionsvagn.

Källor:

banvakt.se

Ericson Jan; ”Skinnklädda tofflor i helvetet”, Solna, 2005

Freding Mats, ”Industrijärnvägar i Dalarna”, Kalmar, 2014

Jästfabriken i Rotebro

En jästfabrik som anlades i en ort som numera är en förort i Stockholm under åren 1892-93. Fabriken anlades av Stockholms Norra Jäst AB som bildades 1883 och detta skedde på egendomen Sollentunaholm i Rotebro. Fabriken blev en del av Svenska jästfabriken 1910 och efter ett par turer så anlades en ny fabrik 1980 som är det enda i sitt enligt källan. Ett halvt kilometer långt normalspårigt sidospår anlades från järnvägsstationen i Rotebro 1893 och i början var det hästar som drog vagnarna. Ett nytillverkat ackumulatorlok anskaffades 1920 från ASEA i Västerås och loket drogs av ASEA-motor på 13 hästkrafter, spåret används ännu. Men ASEA-loket skrotades någon gång under 1960-talet och det var under samma veva som SJ började att trafikera sidospåret med sina egna lok.

Källa: Mats Freding, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Från banorna

 För information, se tidigare sammanställningar inom taggen ”Från banorna”.

BENGTSTORP

Den ligger inte så långt ifrån Gyttorp i Västmanland och där har det funnit både ett kalkbrott samt ångsåg. Enligt gjordes själva banvallen av skrotsten och båda objekten hade spårsystem. Efter 1917 ägdes iallafall ångsågen av Vikers AB.

LJUNGBY

Det fanns två tegelbruk på orten som låg i närheten av stationen och dessa tegelbruk var det drygt en halv kilometer emellan. Enligt en karta från 1950 var det ett järnvägsspår mellan dessa två bruk.

NOL

På denna ort har funnits ett trallspår till Nols-Norrgård.

GYTTORP

På själva anläggningen där man tillverkar sprängmedel trots ett par svåra olyckor (ett exempel var i oktober 1964 då nio personer dödades vid en explosion). Denna industri har haft elva kända motorlok för mig varav sex var i drift samtidigt. Sex av loken var tillverkade av Simplex i England och samtliga tillverkades under 1950-talet.

KOSKIVARA

År 1903 anskaffades slipers och ”torvbäringsspår” fr Carl Ström i Stockholm för att prova bryta torv i den nordligaste delen av landet. Objektet ligger ca sex mil söder om Gällivare och vid ett senare tillfälle kom ett torvverk till platsen. Spåret var 850 meter långt som bestod 5-kilosräler och man hyrde en lokomobil från Munktells. Själva upptagningen var troligen kortvarigt!!!

ROMANÄS

Vid Tranås ligger Romanäs Sanatorium och förr i tiden hade man på sjukhus samt sjukhem lokala transporter på en utdragen ”rälsslagen”bana, ofta 600 mm. På ett vykort som blev stämplat 1916 visar en smalspårigt bana i Romanäs. Man drog alltså vagnarna för hand och var ett sätt att göra en transport smidigare. 

SKEDE

Vid den småländska Skede låg Brostugans torvströfabrik och som anlades 1920, en av Smålands talrika torvindustrier en gång i tiden. Ut till torvmossen gick två separata banor med spårvidden 600 mm och inga lok är kända från detta objekt. Vagnarna drogs antingen för hand eller med lina.

KURRAVAARA

Denna objekt ligger cirka två mil norr om Kiruna och där fanns eller har funnit ett sågverk. I slutet på 1970-talet fanns det en tralla och ett antal slipers på platsen. 

HJÄRTUM

En trovströanläggning utanför Lilla Edet där man på 1920-talet började att bryta torv och där fanns det torvrivare, ströpress, cirkelsåg och en kort bana in till en torklada.

Antalet lok i Ramhäll

I Ramhäll i Uppland fann man malm under 1740-talet och sedan tog det lång tid innan man började att bearbeta malmen. Efter ett antal turer med att starta upp gruvan och olika nedläggningar så lades gruvan ner 1975. I Ramhäll har det funnit två olika spårvidder och det har varit lok på såväl 750 mm som 891 mm. På 750 mm har det funnits ett tryckluftslok som byggdes på platsen 1925 och fanns kvar tills skrotningen 1949. Man användes av ett tryckkärl på två kubikmeter som sattes på en s k Norbergsvagn. I Ramhäll har det funnits lok på 180-metersnivån och även på 230 samt 280 meter under jord. Förutom tryckluftsloket så har det funnit tolvvmotorlok varav sju var tillverkade hos Jenbacher Werke i Österrike varav sex av dem hade tjugo hästkrafter. Två lok tillverkades 1948 på ASEA i Västerås. Drygt hälften av loken blev transporterade dit efter de hade tjänstgjort vid en annan gruva. På 891 mm spårvidden användes ett ånglok som tillverkades på Helsingborgs mekaniska verkstad 1919 med tillverkningsnumret 57. Från Dannemora-Hargs järnväg anlades en åtta km lång bibana från Knaby till Ramhäll 1877 som trafikerades i början av järnvägsbolagets egna lok. Det egna Hb-loket hade tidigare använts i Ljusne i Hälsingland och kom därifrån 1923. Loket såldes och överfördes till Dannemora 1938 medan bibanan lades ner 1959, den hade då knappast varit trafikerat sedan 1951.

Källor:

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Johnson Anders, ”Fånga platsen”, 2008

Ett litet kalkbrott i Jämtland

 Åslägden var ett mindre kalkbrott som drevs av ett par i Trångsviken som hette Nilsson i efternamn. Själva brottet hade namnet Nilssons stenbrott, men kallades ofta för Åslägdsbrottet och det övre brottet öppnades 1927 som drevs till 1938 när det nedre brottet börjades att brytas. Själva verksamheten pågick fram till 1979 och brottet hade en kort bana med spårvidden 600 mm. T ex under åren 1957-58 bröts det 45 000 ton kalksten som såldes till sulfidfabrikerna i Järpen och Hissmofors i samma landskap.

Källa: Jan Ericson, ”Industribanor i Jämtland och Härjedalen”, 2015

Torvindustrin i Bergsäng

 Denna torvindustri var belägen åtta kilometer norr om Hagfors i Värmland och under andra världskriget var det brist på stenkol hos Uddeholms järnverk, man började då att undersöka vad omgivningarna hade att erbjuda. Man föll på en plats inte så långt ifrån Bergsäng och började då bryta bränntorv på Åsmyren 1942. Året innan hade Uddeholm köpt två Svedala torvverk av typ I-18 och tio torvvagnar från Slottmöllans AB och under premiäråret sändes det 800 ton till järnverket i Hagfors och själva torvupptagningen skedde på båda sidor av vägen Hagfors-Bergsäng. Själva torvbrytningen pågick i drygt fem år tills stenkol ifrån utlandet kunde åter importeras. En liten järnväg anlades mellan Åsmyren och utlastningen vid vägen och den hade spårvidden 600 mm. Ett tvåaxlat motorlok från Bergsbolaget i Lindesberg från 1943 med tillverkningsnumret 1671 trafikerade banan. Loket hade en bensindriven Volvomotor på 41 hästkrafter och såldes som skrot i samband med nedläggningen 1947.

Källor:

Priedits Janis, ”Industribanor i Värmland”, 2020

Småbanebladet 1/1982

Storviks tegelbruk

 Det bolag som låg bakom tegelbruket vid Storvik i Gästrikland startade 1901 och hette då Nyrönnings Såg & Tegelbruk. Det uppfördes i princip omgående ett sågverk som brann ner 1911 och sedan byggdes upp igen. Tegelbruket var i drift fram till 1970 och år 1913 anlades ett drygt 600 meter långt stickspår från Gävle-Dala järnväg/SJ till tegelbruket och stickspåret användes till mitten av 1960-talet (revs senare). Samma år som stickspåret lades ut så lades även ut en bana med spårvidden 600 mm från bruket till lertaget. Denna bana var försett med linspel och byggdes ut lite grann, år 1954 anskaffades ett motorlok från Jenbacher Werke i Österrike och det var radiostyrt. Loket avställdes 1969 och finns nu hos en museiförening i Mariefred och loket har namnet Storvik.

Källa: Mats Freding, ”Industrilok i Gästrikland & Hälsingland. 1992

Mosstorp torvindustri

 År 1900 öppnades en torvfabrik vid Mosstorpsmossen som är torvtäkt sex kilometer sydväst om Fellingsbro i Västmanland och 700 meter norr om järnvägen som går mellan Arboga och Örebro. Driften drevs av ett bolag bestående av fyra man och den var intensivt arbete på mossen fram till 1920. År 1912 övertogs driften av Eriksson & Nordkvist och den sistnämnde son övertog rörelsen 1926, under hela 1920-talet var brytningen sporadisk (fabriken användes inte efter 1925 och revs efter en tid). En lantbrukare i trakten köpte torvtäkten 1943. Ett bansystem med spårvidden 500 mm började att anläggas i samband med driften inleddes under det tidiga 1900-talet och själva banan låg ca en halv kilometer ut på mossen. Själva vändskivorna flyttades aldrig medan spåren till dessa ändrades efter behov. Spåren var som längst 1 500 meter, på vintern drogs vagnarna av hästar medan på sommaren drogs vagnarna en o en. Stora delar av banan lades ner under 1920-talets första år och det som fanns kvar vid försäljningen 1943 var vagnarna.

Källor:

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

Småbanebladet (SmB), 1/1978

Ångloket Upland

 Ångloket Upland byggdes av Beyer & Peacocks i Manchester 1873 med tillverkningsnumret 1260 och hade axelföljden C-2. Detta ånglok tjänstgjordes på Gävle-Dala järnväg och där det fick namnet ”Upland” och numret 20. Loket köptes billigt av Bolidens mineral AB 1924 och användes för att trafikera den normalspåriga anslutningen och spår som var ovan jord hos gruvan i Garpenberg. När loket kom dit behövdes det rustas upp och skulle fem år senare att  ha kasseras, men så blev inte fallet utan det blev reparation istället. I början på december 1932 beslöts det infall att Upland skulle skrotas.

Källa: Mats Freding, ”Industrijärnvägar i Dalarna”, Kalmar, 2014

Torvbrytningen vid Källeryd

 Källeryd ligger mellan Herrljunga och Falköping, denna ort hade en station längs med stambanan. Det har brutit under två tidsperioderna på mossarna norr om själva orten. Den första brytningsperioden var mellan 1917-20 med en järnväg på två kilometer med rivning under 1921 och vagnarna drogs av hästar. Denna upptagning drevs av SJ och flera mossar användes för att bryta upp torven. Under hela mellankrigstiden så bröt de torv endast på mossarna med namnen Lammersta-Urstensmossarna. År 1941 övertog Svensk Torvförädling driften och järnvägen med 600 mm spårvidd lades ut igen med återigen med längden på två kilometer. Denna järnväg gick från järnvägsstationen och till den redan nämnda ”mossområdet”. Det lades även ut två kilometer långt sidospår till andra mossar och den totala spårlängden var då åtta kilometer. Allting revs upp under åren 1948-49 och i Källeryd användes tre motorlok som tillverkades av Bergbolaget AB i Lindesberg. Samtliga var tvåaxliga, tillverkade 1942 med numret 1628-1630 och med bensindrivna Fordmotorer på 30 hästkrafter men drevs av gengas under kriget. Loken var grönmålade och loket med numret 1628 hade en hytt som hade blivit gjort på hyttfabriken i den närliggande Floby. Själva företaget Svensk Torvförädling hade redan 1939 startat upp en brytning på en mosse i Sösdala i Skåne. Enligt en uppgift så pågår det en liten form av brytning i en mosse norr om Källeryd.

Källor:

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Västergötland”, 1984

Järnvägsdata med driftplatser”, 2009

Wikipedia svenskspråkiga, ”AB Svensk travförädling”

Ångloket Nanna

 Ångloket Nanna tillverkades av NOHAB i Trollhättan 1897 med numret 464. Spårvidden var 891 mm, axelföljden 2B och kom först till Kalmar-Berga järnväg. Via Mönsterås järnväg kom loket till Stockholm-Roslagens järnväg 1918 och Dannemora hyrde loket fr o m 1941 och 1950 fanns det avställt i Hargshamn, efter en renovering 1953 köptes loket av Dannemora (gruva). Loket användes fram till avställningen 1958 och mellan 1967-68 var loket i Kalmar för eventuell uppställning. År 1968 överfördes loket till museiföreningen Anten-Gräfnäs järnväg.

Källor:

”Bevarandeplan för järnvägsfordon”, Gävle, 2004

Egen samling

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Sennan tegelbruk

 Detta halländska tegelbruk etablerades 1853 medan aktiebolaget P Olsson & Co instiftades 1911 med säte i Helsingborg. Tillverkningen bestod av fasad- och murtegel samt dräneringsrör och bolaget lades ner 1982. Tegelbruket hade en en 200 meter långt smalspårigt järnväg och en motorlok av okänt tillverkning, loket fanns iallafall 1949.

Källa: Janis Priedits, ”Industribanor i Halland”, del 6, ÖSJ-Bladet, 4/2011

Från banorna

 UPPSALA

Nu är snart inga industrispår kvar i Uppsala och just nu revs de sista stumparna upp. Bilder finns utsatta i det andra inlägget från denna uppställning utifrån åldern räknat.

ORRESTA

I denna ort som ligger mellan Enköping och Västerås fanns det en gång i tiden ett mejeri som hade en egen järnväg. Själva verksamheten pågick till 1939!!!

MORJÄRV

Sidospåret till grusgropen anlades 1917 och 1978 borttogs allt infrastruktur på platsen och numera går inte linjen där mellan Boden-Haparanda.

JOSEFSDAL

Strax utanför Sala låg Josefsdals tegelbruk som anlades 1925 och lades ner 1965, tegelbruket brann 1947. Sidospåret från Norra stambanan anlades 1925, fanns en lastplats vid stambanan också och 1971 togs allting bort.

SKULTUNA

Från Fornminnesregistret kan läsa följande om detta uppfordringsverk; Timmernedsläpp från träbro, 8x5 m (ÖNÖ-VSV), där den SÖ sidan begränsas av en räls. I övrig består nedsläppet av 7 st ledare i form av räls och stockar, i kraftig N-sluttning ned mot Svartån. Vid platsen är ån 15-20 m br och strömmar mot S och ett f.d. sågverk närmare Skultuna.

Starfors tegelbruk

 Detta tegelbruk ligger strax nordost om den uppländska orten Heby och det hela började 1898 när det närliggande säteriet anlade ett tegelbruk. Själva aktiebolaget bildades 1905 och på platsen fanns såväl en äldre kvarn som ett sågverk. Bruket blev åren moderniserat och lades ner 1965, efter nedläggningen så rev man några byggnader och byggde om andra byggnader. En bana med spårvidden 600 mm anlades i samband med bruket startade och blev efter ett tag drygt en kilometer långt. Hästar användes fram till 1953 då ett motorlok anskaffades nytt från Jenbacher Werke i Österrike och såldes under samma år som banan lades ner 1958 till Slottsmöllans tegelbruk i Halmstad. Loket hade tillverkningsnumret 1165 och var dieseldriven med Jenbachsmotor på 15 hästkrafter. Detta lok tjänstgjorde på tre olika tegelbruk i tre olika landskap.

Källor:

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland ”, 1991

https://okandahandelser.blogspot.com/2023/01/jenbachloket-hos-tre-tegelbruk.html?m=0