Torvbrytningen vid Källeryd

 Källeryd ligger mellan Herrljunga och Falköping, denna ort hade en station längs med stambanan. Det har brutit under två tidsperioderna på mossarna norr om själva orten. Den första brytningsperioden var mellan 1917-20 med en järnväg på två kilometer med rivning under 1921 och vagnarna drogs av hästar. Denna upptagning drevs av SJ och flera mossar användes för att bryta upp torven. Under hela mellankrigstiden så bröt de torv endast på mossarna med namnen Lammersta-Urstensmossarna. År 1941 övertog Svensk Torvförädling driften och järnvägen med 600 mm spårvidd lades ut igen med återigen med längden på två kilometer. Denna järnväg gick från järnvägsstationen och till den redan nämnda ”mossområdet”. Det lades även ut två kilometer långt sidospår till andra mossar och den totala spårlängden var då åtta kilometer. Allting revs upp under åren 1948-49 och i Källeryd användes tre motorlok som tillverkades av Bergbolaget AB i Lindesberg. Samtliga var tvåaxliga, tillverkade 1942 med numret 1628-1630 och med bensindrivna Fordmotorer på 30 hästkrafter men drevs av gengas under kriget. Loken var grönmålade och loket med numret 1628 hade en hytt som hade blivit gjort på hyttfabriken i den närliggande Floby. Själva företaget Svensk Torvförädling hade redan 1939 startat upp en brytning på en mosse i Sösdala i Skåne. Enligt en uppgift så pågår det en liten form av brytning i en mosse norr om Källeryd.

Källor:

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Västergötland”, 1984

Järnvägsdata med driftplatser”, 2009

Wikipedia svenskspråkiga, ”AB Svensk travförädling”

Ångloket Nanna

 Ångloket Nanna tillverkades av NOHAB i Trollhättan 1897 med numret 464. Spårvidden var 891 mm, axelföljden 2B och kom först till Kalmar-Berga järnväg. Via Mönsterås järnväg kom loket till Stockholm-Roslagens järnväg 1918 och Dannemora hyrde loket fr o m 1941 och 1950 fanns det avställt i Hargshamn, efter en renovering 1953 köptes loket av Dannemora (gruva). Loket användes fram till avställningen 1958 och mellan 1967-68 var loket i Kalmar för eventuell uppställning. År 1968 överfördes loket till museiföreningen Anten-Gräfnäs järnväg.

Källor:

”Bevarandeplan för järnvägsfordon”, Gävle, 2004

Egen samling

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Sennan tegelbruk

 Detta halländska tegelbruk etablerades 1853 medan aktiebolaget P Olsson & Co instiftades 1911 med säte i Helsingborg. Tillverkningen bestod av fasad- och murtegel samt dräneringsrör och bolaget lades ner 1982. Tegelbruket hade en en 200 meter långt smalspårigt järnväg och en motorlok av okänt tillverkning, loket fanns iallafall 1949.

Källa: Janis Priedits, ”Industribanor i Halland”, del 6, ÖSJ-Bladet, 4/2011

Från banorna

 UPPSALA

Nu är snart inga industrispår kvar i Uppsala och just nu revs de sista stumparna upp. Bilder finns utsatta i det andra inlägget från denna uppställning utifrån åldern räknat.

ORRESTA

I denna ort som ligger mellan Enköping och Västerås fanns det en gång i tiden ett mejeri som hade en egen järnväg. Själva verksamheten pågick till 1939!!!

MORJÄRV

Sidospåret till grusgropen anlades 1917 och 1978 borttogs allt infrastruktur på platsen och numera går inte linjen där mellan Boden-Haparanda.

JOSEFSDAL

Strax utanför Sala låg Josefsdals tegelbruk som anlades 1925 och lades ner 1965, tegelbruket brann 1947. Sidospåret från Norra stambanan anlades 1925, fanns en lastplats vid stambanan också och 1971 togs allting bort.

SKULTUNA

Från Fornminnesregistret kan läsa följande om detta uppfordringsverk; Timmernedsläpp från träbro, 8x5 m (ÖNÖ-VSV), där den SÖ sidan begränsas av en räls. I övrig består nedsläppet av 7 st ledare i form av räls och stockar, i kraftig N-sluttning ned mot Svartån. Vid platsen är ån 15-20 m br och strömmar mot S och ett f.d. sågverk närmare Skultuna.

Starfors tegelbruk

 Detta tegelbruk ligger strax nordost om den uppländska orten Heby och det hela började 1898 när det närliggande säteriet anlade ett tegelbruk. Själva aktiebolaget bildades 1905 och på platsen fanns såväl en äldre kvarn som ett sågverk. Bruket blev åren moderniserat och lades ner 1965, efter nedläggningen så rev man några byggnader och byggde om andra byggnader. En bana med spårvidden 600 mm anlades i samband med bruket startade och blev efter ett tag drygt en kilometer långt. Hästar användes fram till 1953 då ett motorlok anskaffades nytt från Jenbacher Werke i Österrike och såldes under samma år som banan lades ner 1958 till Slottsmöllans tegelbruk i Halmstad. Loket hade tillverkningsnumret 1165 och var dieseldriven med Jenbachsmotor på 15 hästkrafter. Detta lok tjänstgjorde på tre olika tegelbruk i tre olika landskap.

Källor:

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland ”, 1991

https://okandahandelser.blogspot.com/2023/01/jenbachloket-hos-tre-tegelbruk.html?m=0

Visby Cementfabrik

 Denna cementindustri anlades mellan 1883-85 vid Kopparsvik och 1888 bildades själva aktiebolaget. Fabriken blev såväl moderniserat som utbyggt under tidsperioderna 1907-09 och 1929-31. Under tidsperioden 1907-20 eldades fabriken med hjälp av torv från egen upptagning vid Marrebo myr som också vad igång på Gotland. Fabriken blev 1931 dotterbolag till Skånska Cements AB och fabriken var igång till 1966, först 1974 revs fabriken. Visby Cementfabrik hade egen järnväg med spårvidden 600 mm medan det var en anslutning med Visby hamn med 891 mm spårvidd. Denna järnväg anlades 1883 och var en halv kilometer långt, trafikerades av såväl Gotlands Järnvägsr (senare SJ), revs omkring 1960. Själva 600-banan var drygt 200 meter långt, nedlades 1940 med upprivning som följd. Två lok är kända; ett Warrant-lok från Vara som tillverkades cirka 1914 och kom från torvfabriken i Martebo omkring 1930 samt ett Deutz-lok, båda loken var fotogendrivna (båda loken är skrotade).

Källa: ”Industrilok på Öland och Gotland”, 1983

Bergsbrunna Tegelbruk

 Bergsbrunna Tegelbruk ligger på den östra sidan om stambanan söder om Uppsala och stadsdelen Bergsbrunna på andra sidan av järnvägen. Numera har andra företag sin verksamhet i tegelbrukets gamla lokaler. Det fanns förut tre skilda tegelbruk på platsen och det bruket som kallades för Norra Bergsbrunna Tegelbruk grundades 1898 med tillverkning på mur- och taktegel. Det var kronolänsmän som stod för ägandet av bruket i början på 1900-talet och 1917 blev tegelbruket en del av AB Byggnadsvaror i Stockholm, tre år senare såldes bruket till Mälardalens Tegelbruk. Tegelbruket förändrades genom åren såväl sin verksamhet som struktur på byggnader. Omkring 1950 ändrades produktionen till gult fasadtegel bl a och 1966 revs det gamla bruket, samtidigt började tegelbruk att hämta sin lera i Skälby i Vaksala strax öster om Uppsala. Tegelbruket lades ner 1984 sedan verksamheten hade gått på sparlåga under de sista åren. Egen järnväg med 600 mm spårvidd började att anläggas 1898 och 1917 fanns det 3,1 km spår. Under åren 1918-19 ersatte en automatisk kabelbana med 12 vagnar och totalt 4,7 km järnväg. Under 1920 anlades en utlastningsbana på 200 meter från bruket till en lastkaj på Norra Stambanan och användes ännu 1958 och 1961 uppges detta spår vara rivit. Lokdrift infördes 1936 och två nya övertag anlades 1948 samt 1961. Under 1961 nedlades all lokal järnvägstrafik på tegelbruket och ersattes av lastbilar. Två motorlok av okänd tillverkning användes och det första loket hade en Chevroletmotor som köptes 1936 (en uppgift anger att detta lok hade tjänstgjort på Näsby tegelbruk i Södermanland, men denna uppgift är samtidigt osäker. Det första loket skrotades 1948 och då kom nästa lok som skrotades 1961. För omkring tio år sedan försökte skribenten få reda på fler uppgifter när det nåddes av ett rykte om en äldre man som hade åkt med i loken som barn. Han mindes bara åkningen och om motorloken hade han däremot ingen kännedom om.

Källor:

Agius Roland, ”Industriepoken i Uppsala”, 2017

Bruno Wilhelm, ”Tegelindustrin i Mälarprovinserna 1815-1950”, Geographica nr 28, Uppsala, 1954

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

https://okandahandelser.blogspot.com/search?q=Bergsbrunna&m=0

Norrskedika gruvor

 Här är en liten sammanfattning av artikeln som skribenten skrev i Spårläget 3/2013 om Norrskedika gruvor strax norr om Östhammar. Driften var igång fr o m 1860-talet till 1907 och arbetet vid låg ofta nere p g a rasrisk. Det största rasrisken skedde 1873 och fast att det hände under arbetstid så råkade ingen arbetare illa ut. Själva malmen var viktigt och trots detta så hamnade Norrskedika lite grann i skymundan efter Dannemora och Vigelsbo. Efter nedläggningen av gruvdriften pågick omskrädning fram till 1915. En bana anlades från gruvorna till Granfjädrn 1880 där en pärm väntade.

Korta torvbrytningen i Äspered

 Mellan 1941-46 bedrev Nils Skog från Borås en upptagning av bränntorv på Lövaskogsmossen som också kallades för Äspereds mosse. På platsen fanns flera torvverk och järnvägen med 600 mm blev också anlagt, den totala banlängden var 5,2 km på norra delen medan den var 1,2 km på den södra delen. Ett tvåaxlat lok från 1941 av okänd tillverkare trafikerade banan och loket var gengasdriven fram till 1945 då den blev bensindriven. Själva motorn var en A-Ford och själva förarplatsen hade ett enkelt skyddstak, loket skrotades i samband med nedläggningen 1946. Upptagning av bränntorv förekom på en rad platser i landet under det andra världskriget.

Källa: Mats Freding, ”Industrilokal i Västergötland”, 1984

Valåsens sågverk

 Valåsens sågverk utanför Karlskoga hade anor från 1600-talet och ägnades sig i början på järnbruket i form av anläggandet av en hammarsmedja. Det är oklart när det hela började inom sågrörelsen på platsen. Själva sågverket drogs igång på allvar 1883 då ett aktiebolag bildades. Sågverket är igång än idag och har haft en historik om ägarbyten och sammanslagningar genom åren samt ett par nedläggningar, år 1918 nedlagde sågen och samma år blåste hyttan ner. Sågverket har haft två spårvidder, 802 och 1435 mm. Det smalaste spåret inledde sågverket med  eftersom de lokala järnvägsbolagen hade denna spårvidd och denna bana var 0,3 km långt, lades ner 1955 med upprivning som följd. Det normalspåriga järnvägen anlades 1953 och var 180 meter långt som snabbt utbyggt till dryga kilometern och enligt uppgift finns drygt 200 meter kvar av detta spår. Loket tillverkades av Sala Maskinfabriks AB 1938 med tillverkningsnumret 137 och var dieseldriven av typen L16, motorn var från det engelska bolaget Lister. Loket användes under en kort tid i Valåsen och ett annat lok av tillverkaren var också troligen där också. Man känner till att detta lok användes på Karlsborgs bruk utanför Kalix.

Källor:

Ericson Jan, ”Loktillverkningen vid Sala Maskinfabriks AB åren 1932-53”, Jönköping, 2002

Priedits Janis, ”Industribanor i Värmland”, 2020

Sundström Erik & Hans Eriksson, ”Smalspår och sjöfart i Bergslagen, 802-banorna”, 2003

Attsjö timmerbana

 Det var en s k timmerbana som beslutads av Tingstads Trävaru AB på en järnvägssträcka på cirka sju kilometer med spårvidden 600 mm. Den gick från Attsjö (där anlades ett sågverk 1885) till Årydssjön vid Furuby där timret sedan flottades till Åryd station på CWJ(Karlskrona-Växjö järnväg), 13 kilometer utanför Växjö. Banan blev färdigt 1906 och öppnades för trafik året efter, år 1930 nedlades banan. Loket var tillverkat av Orenstein & Koppel 1906 med tillverkningsnumret 2080 och efter nedläggningen så tog det ända till 1950 innan loket skrotades. Varje tågsätt innehöll 18 timmertruckar (vagnar) varav 4-5 hade skruvbroms. Avverkningen skedde vintertid då många bönder inte kunde försörja sig på bara jordbruk och de allra flesta arbetade i skogen under vintern, antingen att frakta kol till ett järnbruk eller såga ner träd. 

Källor:

Bergfors Mats & John Engstrand, ”Attsjö järnväg”, i Svenska småbanor, 1979

"Järnvägsdata", 1999

Priedits Janis, ”Industribanor i Småland”, del 1, ÖSJ-Bladet 2/1996

(Den är omgjord från en tidigare notis på bloggen)

Från banorna

 För mer information se tidigare sammanställningar inom denna tagg.

NYGÄRDE

Det var ett tegelbruk utanför Kalmar som hade spårförbindelse med Smedby järnvägsstation som låg innan förstatligande längs med Kalmars järnvägar. Själva bruket lades efter en brand 1953 och på platsen finns det en skrotfirma.

ÖCKERÖ

På denna ö etablerade företaget AB Delfin som 1890 beställde axlar, hjul och lager till ett 20 tal vagnar och syftet var att tillverka fiskguano och andra produkter av fisk. Dessa varor beställdes från Arboga Mekaniska Verkstad och verksamheten hade dragits igång 1887, likvidationen skedde dock 1900.

BORKHULT

Cellulosafabriken var igång mellan 1872-1904 och en hästbana gick mellan sjöarna Yxningen och Såken. En relativt okänd industribana i Östergötland.

EBBEMÅLA

Själva torvströfabriken brann ner för ett 20-tal år sedan och i lokstallet står loket som tillverkades av Linköpings Mekaniska Verkstad omkring 1940 finns fortfarande kvar för att beskåda.

KÖLJA

En annan torvströfabrik i Blekinge som fanns utsatt på en ekonomisk karta från omkring år 1920 och en bana på 400 meter fanns också utsatt mellan fabriken och Blekinge Kustbanor. 

PITEÅ

Koler ångsåg hade enligt 67 järnvägsvagnar 1931,

HOL

Tolv kilometer från Alingsås och den sträckan av Västra Stambanan som går mellan Alingsås-Vårgårda fanns en gång i tiden en förbindelse till Hols grusgrop. Driftplatsen inrättades 1926 och mitten på 1970-talet togs den bort. Själva grustäkten ligger cirka 1,6 km söder om stambanan och gamla banvallen är också synlig från luften närmast grustäkten. Stickspåret var också uppställningsplats för järnvägsvagnar.

LÄTTINGE

I Ornö socken i Södermanland låg en gång i tiden LÄTTINGE Såg & Kvarn och fanns enligt uppgift 1911-12 och 1929. Spår drift fanns antagligen på platsen.

ÄMHAGEN

Ett mindre torvströfabrik i Småland (en av otaliga som har funnits och finns i detta landskap) och som anlades 1935, efter 1965 endast sporadiskt och numera verka allt vara borta, en kort bana med 600 mm spårvidd fanns.

Grönhögens många lok

Grönhögem på Öland har haft nio olika motorlok och det är inte rekordet eftersom gruvorna hade många fler lok än andra typer av fabriker. I Grönhögen växte från början ett kalkverk fram och sedan blev det lättbetongindustri, allt grundlades av AB Grönhögens alunverk 1905. Sedan var det olika namn på anläggningen fram till nedläggningen 1971 och ett av namnen var Ölandskalk under 1930-talet och senare Ytongs AB. Järnvägen på Grönhögen hade spårvidden 600 mm och var 1,2 km, den gick mellan Ventlinge malm och Grönhögens hamn. Den första delen av järnvägen lades ner med upprivning 1962 och den återstående nio år senare. Nio motorlok har trafikerat banan, tre lok som skrotades 1939 var av okänt fabrikat och ett av dem användes vid bruket och de två andra på själva kalkbrottsbanan. Samma år tillverkades ett motorlok på Bergsbolaget i Lindesberg med numret 1472 och detta lok kom i drift först 1943. Detta lok skrotades 1964 liksom de båda John Bergmansloken från Eskilstuna, det ena tillverkades 1943 och det andra någon gång under samma decennium. Ett till motorlok från Bergsbolaget tillverkades 1947 och köptes 1954  från Uddagården utanför Falköping, detta lok gick också som skrot 1964. Under skrotvågen så skrotades även ett lok av okänd tillverkare och det är inte mycket känt om detta lok. Det sista loket köptes 1962 och det hade tillhört olika uthyrare av lok och hade bl a varit på Graningeverket, detta lok var ett Simplex-lok som tillverkades i engelska Bedford 1950 med tillverkningsnumret 10214 och såldes 1964 till Ströms Bruks AB i Hälsingland. De sista åren så användes det traktor i den lokala trafiken på området.

Källor:

banvakt.se

Adolfsson Göran m fl, ”Ölands järnvägar”, 1987

Fjeld Ulf, ”Svenska industrimotorlok 1”, Eksjö, 1974

Industrilok på Öland och Gotland”, 1983

Järnvägsdata med driftplatser”, 2009

Varamobaden

 Det var ett sandtag utanför Motala som var igång mellan slutet av 1920-talet och fram till omkring 1960. Sandtaget var till för att producera sand för att blästra samt användas inom gjuteri och sågverk. Sandtaget låg precis vid Vätterns strand och en järnväg med spårvidden 600 mm användes som bl a gick upp en stark stigning från stranden. Ett motorlok av okänd tillverkning användes och det påstod att loket hade blivit sålt till en torvmosse i Småland.

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet

Gyllenberg Bo, ”Industrilok i Östergötland”, Taberg, 1987

Från banorna

 För ytterligare information, se tidigare versioner av taggen ”Från banorna”.

MJÖLBY

På denna ort låg Norrby Tegelbruk som lades ner i början på 1970-talet och den 600 mm-järnvägen anlades under 1920-talet. Två motorlok har trafikerats på brukets egna bana, ett från Bergsbolaget i Lindesberg omkring 1942 och ett från Orenstein & Koppel 1939. Loket från Bergsbolaget kom från Karlskoga tegelbruk 1948 och skrotades 1972. Det tyska loket köptes från Ringarum i början på 1960-talet och skrotades i samband med brukets nedläggning. 

DALBY

Dalby utanför Lund är känd p g a sin medeltida kyrka som är den äldsta i Sverige (dansk en gång i tiden). På samma ort fanns det en fabrik som tillverkade lättbetong och som inleddes under 1930-talet, fabriken lades ner 1993. På området har en järnväg med spårvidden 750 mm trafikerats och bara för några år sedan fanns cirka 100 m spår kvar inne i en byggnad.

SUNNE

I Sunne i Värmland har liksom den omtalade ångbåtsbryggan i Rättvik också haft spår på sin brygga vid Frykensjöarna. Det var en tralla som transporterade gästernas bagage till/från Hotell Nilsson som revs 1976 efter ett antal bränder.

MARMAVERKET

Marma sågverk i Hälsingland bildades 1858 och enligt en artikel i Bebyggelsehistoriskt tidskrift nr 36/1998 så var det 203 anställda 1900 och 163 under 1930 (fast då var det också 345 anställda på sulfitfabriken som nyligen hade startats). Det var två olika spårvidder som användes för interna transporter. Dels var det 1000 och dels var det 1435 mm, den första spårvidden användes ett katalysatorlok byggt 1921 av Luth & Ros’en (apostrof över e) elektriska i Stockholm som 1954 kom från Söderhamn när Marmaverket inledde sin drift med lokdrift. Detta lok blev avställt 1972 och loket på den normalspåriga spårvidden var ett lok från tyska Deutz, användes mellan 1972-75 och var stationerat mestadels i Söderhamn. Det var egentligen SJ som skötte trafiken på den normalspåriga banan som anlades 1927.

KARLSRO

Karlsro kalkbruk hade sin lastplats en kort bit söder om Skövde Central och denna lastplats anlades 1918, lades ner med rivning som följd i september 1959.

Det dyra loket i Kindsboda

 I Kindsboda ett par mil sydost om Borås fanns det en gång en liten torvindustri med en lokal skiftande historia, ett av loken som användes var ett Warrant-lok som tillverkades i Vara 1918 och som köptes för 6 290 kronor. Dock stod loket avställt mellan 1923-48 och skrotades därefter.

Källor:

Freding Mats, "Industrilok i Västergötland", Jönköping, 1984
http://okandahandelser.blogspot.com/2008/01/industrilok-smbanor-och-ett-stycke.html

(Tidigare publicerat)

Oleby ångsåg

 Detta sågverk i Värmland anlades 1890 och 1900 fick sågen en fast ångmaskin, året efter blev även ett nytt såghus färdigt. Verksamheten började att avvecklas 1965 och kort därefter byttes en ny ägare till sågen. Det gamla sågverket revs och ett nytt sågverk byggdes mittemot järnvägsstationen på orten. Ett smalspårigt sidospår på 300 meter gick från stationen till det gamla sågverket och detta spår fanns kvar i mitten på 1960-talet och i Oleby stod ett motorlok avställt som tidigare hade tjänstgjort i Skoghall.

Källa: Janis Priedits, ”Industribanor i Värmland”, 2020

Militära banor i Strängnäs

”Industribaneprofilen” och den numera avlidne Bo Gyllenberg gjorde sin värnplikt på I 10 i Strängnäs 1959-60 utan att forska någonting om banorna som en gång i tiden fanns på regementet i Strängnäs. Fast intresset för industrijärnvägar med eller utan lokdrift fanns hos honom redan då. Den hela startade 1916 och då inleddes arbetet med att anlägga regementet av Granit & Beton. Året efter anlades en brygga vid Mälaren för lossning av byggnadsmaterial och en rälsbana anlades från bryggan upp till blivande kanslihuset och p g a lutningen på tolv meter så användes en elmotor för att dra upp vagnarna. När allt var klart 1920 började den rullande materien att avyttras varteftersom och allt var klart 1923. Då hade räls och vagnar blivit överförda till Kasernbyggnadsnnämndens byggnad av ammunitionsförråd i Marieberg, tillbyggnad till hospitalet i Västervik och till Södrrmanlandsregemente.

Källa: SmB-Bladet 3/1994

Misterhults skogsbanor

 Väster om Misterhult som ligger cirka två mil norr om Oskarshamn anlades i början på mellankrigstiden till en början med en järnväg med 600 mm som blev fem kilometer långt. År 1909 bildades AB Nässjö 3 Ply Fabrik och av det köptes 7 000 tunnland skog 1918 med Misterhults egendom med övriga fastigheter i både Misterhults och Hjorteds socknar. Efter ett par ärenden med både likvidation och den slutliga konkursen 1921, två år senare kom egendomen under en tysk ägare. Då bildades AB Norrköpings Exporthyveleri och mesta av verksamheten flyttades då till närliggande Blankaholm. Nu lite grann om banorna; spårvidden var 600 mm,; 1919 anlades fem kilometer lång bana mellan sjön Göten till en plats väster om Misterhults samhälle och därifrån var också en kilometer sidospår. Några år senare (obekant när) anlades en bana från sjön Lilla Rämm till en plats strax öster om Misterhult som var sju kilometer långt. Därefter sammanslöts de båda banorna med en tre kilometer långt förbindningsbana och från de båda sjöarna Göten och Lilla Ramm fanns flottleder till sågverket i Solstadsström. Efter konkursen 1921 så avvecklades järnvägsdriften successivt och Misterhult hade både motor- och ånglok. Omkring 1919-20 kom det första loket som hade blivit tillverkat av Jönköpings Mekaniska verkstad (June-lok) och som såldes 1936 till Eds Cellulosafabriks AB (också i Småland). Sedan kom ett ytterligare motorlok som tillverkades av Oberursel i Tyskland (vidare öden okända) och omkring 1920 kom ångloket som tillverkades av Orenstein & Koppel (också tyskt) med tillverkningsnumrrt 3413/år 1909 som tidigare hade används i kolgruvor i Saar-området. Det såldes 1935 till samma ägare som det förstnämnda loket och ångloket blev skrotat 1970.

Källor:

Fjeld Ulf, ”Svenska industrimotorlok 1”, Eksjö, 1974

Gyllenberg Bo, ”Misterhults skogsbanor”, i Skogen ta tåget, 1992

Järnvägsdata 1999

Karlsson Lars Olov, ”Ånglok vid Sveriges industrier”, 2014

Priedits Janis; ”Industribanor i Småland (del 16), ÖSJ-Bladet 1/2000

Kortlivat Industribana på Vaxholm

 Kungliga Väg- och Vattenstyrelsen hade under ett par verksamhet på Vaxholm och mellan 1934-37 utvidgades/förstärkte man hamnen i Vaxholm. Sedan arbetet hade blivit avslutat så fortsatte man sina hamnarbeten på andra håll. En decauvillebana med spårvidden 600 mm anlades 1935 för att transportera Sten och schaktmaterial. Loket från Orenstein & Koppel i tyska Nordhausen tillverkades 1936 och sändes till bl a Utklipporna för hamnarbete sedan banan i Vaxholm hade rivits upp. Lokets senare öden är tyvärr okända.

Källa: Mats Freding, ”Industrilok i Uppland”, 1991