En kort alternativ vapenhistoria

 I början av 1800-talet använde britterna en salvbössa som kallades för ”Nock Gun” efter tillverkaren Henry Nock och var ett sjupipigt vapen som också var otymplig p g a den kraftiga rekylen som uppstod när alla pipor avlossades samtidigt. Detta vapen var väl anpassat till när man skulle äntra fiendens fartyg och kom väl i användning vid sjöslaget vid Trafalgar 1805 och de tidiga krigen mot Napoleons armé. Enligt uppgift var ca 500 Nock Guns som kom till användning på den tiden och några tekniska data om detta vapen; piplängd 52 cm, kaliber .39, vikt 4,1 kg, datering 1795 och ursprungsland England. Ca 50 år tidigare som Nock Gun lanserades kom en svensk 20-pundig mörsare till användning och vikten var på dryga fyra ton. Denna mörsare placerades i närheten av fören på de fartyg som blev installerade på och syftet var att beskjuta befästningar på land.

Det finns artikel om Bakergeväret på denna sida som skrevs för ett tiotal år sedan och som den brittiska armén använde sig av samt blev en del av deras standardutrustning under 1800-talets första kvartal. Själva geväret vägde 4.1 kg och sedan tillkom det även en träklubba som man använde för att få ner kulan i själva loppet. Den delades ut i samband med geväret i början av Bakergevärets era och som senare visades vara onödigt eftersom det gick med handkraft att få ner kulan i skjutbart skick.

Uppfinningen av knallhatten omkring 1820 gjorde att även skjutvapnen säkrare, pålitligare och lättare att hantera. Under 1800-talets mitt lanserades det amerikanska Springfield två slaglåsgevär, dels var det m/1855 med kalibern 14,7MM som kom 1855 och dels m/1863 med kalibern .58 som kom ut åtta år senare. Det förstnämnda geväret var det  första amerikanska slaglåsgeväret som kom ut på marknaden och som kuriosa kan nämnas att samma tillverkare kom ut med det s k kallade Mississippi-geväret i början på 1840-talet som också var räfflat. 

Avslutning lite grann om kaliber som egentligen skrevs om omkring 2007/08 då bloggen var nylanserat och senare togs bort i samband med den stora utrensningen omkring 2011 som senare publicerades i sammanställning av artiklar något år senare. I Vapentidningen nr 6/1994 finns det en sammanställning över 33 olika kalibrar från olika år i varken kronologisk eller tematisk ordning. 

Förklaring från Nordisk familjebok från 1951; Kaliber (fr. calibre), diametern till etteldvapens lopp, mätt — vid räfflade vapen — mellan bommarna. Då k. i huvudsak bestämmer eldvapnets egenskaper, brukar den ingå i vapnets officiella namn, t. ex. 7,5 cm kanon, 6,5 mm gevär o. s. v. Fordom nyttjades i st. f. kaliber vikten av den till loppet passande rundkulan av järn, t. ex. 

12-pundig (12 U) kanon.

Det finns långt flera kalibrar som står nämnda i Vapentidningen och en sökning på den militära wikin på engelska ger omkring 13 000 träffar. I England har man även använt namnet bore och ett sådant exempel 38 bore som användes i England under 1800-talet och det var ett räfflat framladdningsvapen och t ex en revolver så är det 38 rundkulor av bly på pundet som passade till vapnet.

Källor:

Bruner Pelle, ”Kaliber-finns det?, Vapentidningen 6/1994

Chuckhawks.com

”Encyklopedia of war machines”, 1984

Ford Roger m fl, ”Den stora boken om vapen”, 2010

https://military-history.fandom.com/wiki/Main_Page

Militärhistorien, svensk version, 2013

Nordens familjebok 1951, Runeberg.com

Bärgades vid Grisslehamn

 En kungörelse från Uppsala slott den 5 januari 1837 hade följande innehåll; Den 6 oktober bärgades invid Grisslehamn 1 mast 84 fot lång, 1 5-tums vant 42 fot lång, 1 dito 53 fot lång, 1 dito 35 fot lång, 1 dito 50 fot lång med 2 block och 2 jungfrujärn, 1 dito 42 fot lång, 1 dito 47 fot lång, 1 dito om 50 fot lång, 2 tackelhängare, 1 6-tums stag 50 fot långt,1 lispund järn, 4 block och 3 jungfrujärn.

Effekterna finns hos Sjötullkammaren.
Uppsala den 5 januari 1837

Källa: utforsk.se

Måste vara en rest ifrån ett fartyg som har förolyckats och man har plockat upp rester ifrån detta fartyg. Det verkade vara lösa föremål och det krävdes möjligen ett antal man för att klara av denna uppgift.

(Tidigare publicerat)

Svenska hamnar kring förra sekelskiftet

 Nordisk familjebok är en oumbärlig källa till samhället kring förra sekelskiftet och jag har tittat på några hamnar i Sverige.

Från Nordisk familjebok(1912), Malmö

Stadens handelsflotta räknade vid 1909 års slut 4 segelfartyg om 1,688 ton och 28 ångfartyg om 19,659 ton. 1911 ankommo 5,674 ångare om 2,286,296 reg.-ton, 876 segelfartyg om 48,312 ton samt 366 pråmar om 23,589 ton samt 1,313 ångfärjor om 874,043 ton med 17,820 järnvägsvagnar. 

Det var ganska så livligt med andra ord och Malmö var också landets tredje största stad även då.

Nordisk familjebok(1899) om Kalmar

Hamnen besöktes 1895 af 4,758 ankomna och afgångna fartyg, om’ 758,302 tons, deraf 1,626 (om 196,140 tons) i utrikes sjöfart; Hamnafgifterna utgjorde 66,950 kr., tulluppbörden 731,000 kr. Stadens egen handelsflotta räknade 45 fartyg, om 8,448 tons (deraf 4 ångfaityg, om 356 tons och 140 hästkrafter). De handlandes antal var 352, med 189 betjente och en bevillning för rörelsen af 6,130 kr. S. å. funnos 28 fabriker, med 540 arbetare och ett tillverkningsvärde af 933,000 kr. (oberäknadt ångqvarnsindustrien).

Nordisk familjebok(1909) om Göteborg

År 1907 omfattade G:s sjöfart 19,109 fartyg med ett registertontal af 4,3 mill., däraf i inrikes sjö fart 11,799 fartyg och 967,792 ton. Däri ingår icke den stora trafiken å Göta älf och Trollhätte kanal, som uppgår till minst l,5 mill. reg.-ton. G:s handelsflotta, den största i landet, uppgafs vid 1907 års slut omfatta 309 fartyg om 195,989 reg.-ton, däraf 258 ångfartyg om 176,959 reg.-ton och 28,001 hkr.

Nordisk familjebok(1924) om Gävle

1921 ankommo och afgingo i in- och utrikes fart 2,139 fartyg om 695,382 ton; hamnafgifter och grundpenningar uppgingo till 419,631 kr.

Nordisk familjebok(1914) om Norrtälje

Hamnen, som är tillräcklig för 3,5 m. djupgående fartyg, besöktes 1911 af 1,326 in- och utgående fartyg om tills. 76,701 ton, de flesta reguljärt trafikerande ångbåtar. På platsen hemmahörande fartyg voro 16 segelfartyg om 4,064 ton och 4 ångfartyg om 334 ton. Hufvudexport är trävaror, förnämligast ved. 

Det varierade ganska mycket i beroende på vilka faktorer som spelade in, det var ett viktigt inslag förr att tidningarna uppdaterade hur många fartyg som anlöpte en hamn och det händer inte så mycket nu för tiden. Iallafall inte som jag har sett det. Det har iallafall kommit relativt många fartyg och ungefär lika många hade lämnat dessa hamnar. Det har varit olika typer av varor som hade blivit transporterade och uppgifter om olika laster har det varit. Norrtälje hade 1911 en totalvikt på laster på 76,7 ton som 1 326 fartyg stod för. Norrtälje ägde eller fartyg som hörde hemma i staden; 16 segelfartyg och fyra ångfartyg.

(Tidigare publicerat)

Örlogsflottans bestånd 1939

 Sveriges örlogsflotta hade 1939 sju pansarskepp, två kryssare, 1 minfartyg, 17 jagare, 16 jagare, 6 minsvepare, 26 vedettbåtar och 4 specialfartyg. Den totala siffran var då 76 fartyg varav endast 27 ansåg vara moderna. 

Källa: Mats Persson, ”Sjöfart och sjöförsvar”, Militärhistoriskt tidskrift, 1990

Antalet fartyg i kanalerna 1849

 År 1847 var det 359 ångfartyg som gick på Göta Kanal och året efter hade detta antal ökat till 365 stycken för sedan minska till 338 under 1849. Under det sistnämnda året var det 1 539 segelbåtar och segelfartyg som passerade kanalen. Trafiken på Trollhätte kanal var under 1849 tre gånger mer än på Göta kanal nämligen 4 390 segelutrustade fartyg och denna siffra hade gått ner från 5 170 sådana fartyg under 1847. Men själva kanalavgiften var dock mycket högre på Trollhätte kanal än på Göta kanal (135 731 mot 81 312 riksdaler). Däremot var det både mer trafikerat och billigare på Södertälje kanal som hade passage av 2 776 segelfartyg och segelbåtar samt 851 ångfartyg som erlade avgift på 14 685 rikdsdaler.

Källa: BiSos, Sveriges inrikes sjöfart 1849

Strandade fartyg mellan 1863-67

 1863

Strandade sammanlagt 119 fartyg längs med den svenska kusten och 33 av dessa var svenska. Av de strandade fartygen blev 66 vrak och av dessa var 33 svenska. Tyskland drabbades av 16 vrak och sammantaget var det 24 fartyg ifrån detta land som strandade längs med den svenska kusten. Det var också 24 brittiska fartyg som strandade och åtta av dessa blev vrak. Norge och Danmark blev drabbade av sju och respektive fem strandningar.

1864

Antalet strandningar ökade under detta år till 146 händelser varav 80 blev vrak. Det var 77 svenska strandningar varav 48 slutade som vrak, Norge blev drabbat av 15 strandningar varav sex slutade som vrak medan Danmark fortfarande hade fem strandningar varav fyra vrak. Engelska fartyg drabbades av 26 strandningar varav tolv slutade som vrak medan 14 fick obetydliga skador.

1865

Det var 118 strandningar varav 61 slutade som vrak och 40 fartyg fick obetydliga skador. För svensk del blev det 35 strandningar varav 24 slutade som vrak. Norge drabbades av 26 strandningar och 14 vrak medan England drabbades av 21 strandningar med endast sju vraktillfälen(11 fartyg fick obetydliga skador). Danmark drabbades bara av en strandning som slutade dess värre som vrak.

1866

Under detta år var det 104 strandningar varav 48 slutade som vrak, däremot var det 39 fartyg som fick obetydliga skador och för första gången i denna artikel var det någonlunda jämvikt med antalet obetydliga skador och antalet vrak. Sverige drabbades av 31 strandningar varav 18 slutade som vrak. Engelska fartyg drabbades av 32 strandningar med 12 med obetydliga skador, sex med betydande skador samt 14 som vrak.

1867

Det blev 155 strandningar och antalet vrak tycks minska sedan det föregående året, Sverige drabbades av 59 strandningar varav 30 slutade som vrak. England drabbades av 30 strandningar och 11 slutade som vrak. Antalet obetydliga skador inträffade vid 66 strandningar och det var följande nationaliteter; 23 svenska, 14 norska, 2 danska, 3 ryska och finska, 3 tyska, 14 engelska samt 7 franska.

Källa: BiSOS(Lots- och fyrinrättningen samt livräddningsanstalterna å rikets kust) 1873

(Tidigare publicerat)

Sveriges handelsflotta omkring 1700

 År 1693 hade Sverige en handelsflotta på 180 fartyg som var på 16 430 läster, fem år senare var det på 219 fartyg och 21 686 läster. Det var samtidigt det största beståndet av handelsfartyg som Sverige hade på den tiden. Under några år i början på 1700-talet så varierade antalet fartyg från 159 under 1708 till 1709 redan året efter.

Källa: Egna anteckningar från okänd källa (Fahlberg 1923???)

Ångfartyget Ernst Mörck

 Detta ångfartyg byggdes 1858 av Nyköpings mekaniska verkstad och var på sin tid Sveriges största ångfartyg med längden 69,9 meter, bredden 10,4 m, djupgående 4,45 m och vägde 1 530 ton. På våren 1859 rapporterades det att hon hade avgått från London med havre i lasten. Sedan skulle fartyget korsa Atlanten till Rio de Janeiro, hennes tid som fraktfartyg varade i tio år innan förlisningen på Medelhavet.

Källor:

Göteborgs-Posten 30 april 1859

Wikipedia, svenskspråkiga, ”namnet på fartyget”

Hamnen i Oxelösund

 Det var ett fiskeläger som anlades under 1400-talet i nuvarande Oxelösund. År 1877 kom järnvägen till orten och två år senare öppnades den isfria djuphamnen. I början utskeppades främst träprodukter från hamnen och det var på 1890-talet som Oxelösund blev alltmera viktig för utförsel av järnmalm.

Källor:

Johnsson Anders, "Fånga platsen", 2008

"Norstedts uppslagsbok", 2003

Krockade i Landsortsgraven

 Ubåten Svärdfisken som byggdes av Kockums i Malmö 1940 och var den andra ubåten med detta namn. År 1955 kolliderade den med ett undervattensberg i Landsortsgraven söder om Nynäshamn och fick ligga i tre veckor på varv. Det var också det tredje tillbudet som denna ubåt råkade ut för. Tre år tidigare råkade den ut för en brand i ett batterirum som hade orsakat av en kortslutning.

Källa: "Det svenska ubåtsvapnet 1904-2004, Karlskrona, 2004

Årets första ångare på Göta kanal

Lastångaren Strömsholm var året 1866 den första ångaren som färdades på Göta kanal på sin väg till Stockholm från Göteborg. Rapporten om denna färd rapporterades från den 25 april och citering om isbeståndet på Vänern var följande; "Blott å Wenern hade någon is påträffats".

Källa: Dagens Nyheter 27 april 1866

Fartygsolyckan vid Folkstone

Den 26 november 1878 kolliderade passagerarfartyget Pommerania med över 200 personer ombord med ett annat fartyg vid den engelska kuststaden Folkstone. Pommerania flöt i cirka tio minuter innan hon började att sjunka och femtio personer omkom, bl a kaptenen med sina närmaste män.

Källa: Dagens Nyheter 27 november 1878

Det finns flera uppgifter om denna olycka och dessutom om själva fartyget som då var fem år gammal (https://wrecksite.eu/wreck.aspx?74832) och där den slutade sina dagar efter denna kollision. Det finns även skisser över hur fartyget sjönk eller omedelbart efter olyckan, googlade på fartygsnamnet med årtalet 1878 och fick fram en rad andra uppgifter.

Lite mera uppgifter från den nämnda länken:

Ship assigned to Hamburg-New York line. During a trip back sfter a stopover in Plymouth with 109 passengers and 111 crew, was hit by the boat Moel Ellian near Folkestone (UK). There were 159 survivors rescued by the English steamer Glengarry Read .

Enligt Wikipediaartikeln på engelska så krävde kollisionen mellan 50-60 liv.

Lite annan rapportering i samband med Titanickatastrofen

Tidningarna rapporterade ständigt om Titanic-katastrofen under en veckas tid och i denna artikel tänker jag skriva lite grann vad som bl a Uppsala Nya Tidning skrev den 16 apri 1912 bl a;

• Det har varit landstingmannaval i olika delar av landet, bl a i trakterna av Borås och Linköping.
• Det var en "svår olyckshändelse" i Gävle.
• Påven började bli allt bättre.

Den händelse som utspelades i Gävle var en explosion i Sätra utanför Gävle som inträffade egentligen den 15 april. Det var i samband med när fyrvärkaren N Lundberg höll på i sin fabrik som tillverkade fyrverkeripjäser. I notisen stod det följande Härvid uppstod en våldsam explosion, som sprängde skjulets väggar och slungade arbetare Eriksson ett långt stycke bort från det ställe där skjulet stått. Han blef illa tilltygad; en del af fingrarna och tårna bortsletos och för öfrigt erhöll han brännskador på armarna och benen.
Notisen meddelade också om att brandkåren tillkallades till platsen och då var elden som uppkom i samband med explosionen redan släckt. Det var arbetaren som laddade raketerna lite för hårt när explosionen inträffade. Antagligen var det någon form av överladdning som man kan ihåg säga att olyckan berodde på den mänskliga faktorn. Idag skulle man har ifrågasatt om Eriksson var för oaktsam.
Lyckligvis så skördade explosionen inga dödsoffer, men en kvinna som också jobbade på fabriken fick också brännskador och offren kördes med automobil till sjukhuset i Gävle.

Om påven stod det bara att han har blivit bättre och under den 15 april 1912 så framförde han ett tal inför 400 barn från Frankrike som besökte honom.

(Tidigare publicerat)

Ångbåtsbryggan i Rättvik

I Rättvik går en brygga ut från fastlandet och ut i sjön Siljan och den är 627 meter lång, bryggan anlades i juni 1897. Bryggan hade normalspårigt bana som ångbåtspassagerarnas bagage kunde fraktas in till land med hjälp av en tralla. Spåret gick mellan fastlandet och en ö ute i sjön som även bryggan slutade vid. Banans spårvidd ändrades i början på 1930-talet till 600 mm spårvidd och samtidigt anlades även en vågbrytare av decauvillematerial. Spåret på själva bryggan togs bort under 1940-talet och idag kan man se svarta bräder där spåret hade legat.

Källor:

Freding Mats, "Industrijärnvägar i Dalarna", Kalmar, 2014
Olofsson Helena & Mats Olofsson, "Upptäck Sverige", Värnamo, 2008

Lyckades!!!

Ubåten Valrossen sjönk okontrollerat till 25 meters djup 1924 och ändå lyckades besättningen ta sig upp igen utan problem.

Källa: Det svenska ubåtsvapnet", Karlskrona, 2004

Tornborgs ångbåtsbrygga

Tornborgs ångbåtsbrygga ligger inom Haga socken strax norr om Sigtuna och är från 1900. Denna brygga är den enda i sitt slag som finns kvar mellan Stockholm och Uppsala (när det gick ångbåtar i reguljär trafik).

Källa: Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet

Kyrkbåtarna i Länna socken (Roslagen)

Kyrkbåtarna var förut en viktigt del i Lännas sockenhistoria och enligt Solén hade endast ett par hundra av socknens i runda tal 2 100-2 500 invånare haft nära till kyrkan. Socknens storlek är 185,28 kvadratkilometer och enligt 1805 års folkräkning hade Länna socken 1 643 invånare, sextio år senare var det 1 889 invånare.
Alltså var befolkningstätheten 12,1 och respektive 14,0 för dessa år.
I paritet med folkmängden i grannsocknarna utifrån 1865 års folkräkning så var det följande befolkningstäthet; Frötuna 14,3, Rådmansö 18,0, Bildö 21,6, Riala 11,3 och Roslagskulla 17,6.
Alltså stämmer Soléns tes att Länna var folkfattigt under 1800-talet och därför hade många svårt att ta sig till kyrkan. Några detaljer i kyrkbåtarnas historia är höjda i dunklet, men under 1800-talets andra hälft fanns det sex kyrkbåtar fördelade på husförhörsrotar.

Källor:
Björklund Gustav, "Länna kyrka", Norrtälje, 1981
Emigrationsutredningen, bilaga V, tabell 76
Solén Hans, "Kyrkbåtarna i Länna", i "Julhälsning till församlingarna i Uppsala stift, 1939