Skeppslistan

 Hur en skeppslista kunde har sett ut, från Göteborgs Handel- och Sjöfartstidning 10 maj 1841, bilden är klickbar. Sjötorp ligger vid Vänern där Göta Kanal rinner ut i Vänern.

Sjunkande fartyg

 Vet inte hur länge det har varit så och har för mig att Uppsala Nya Tidning hade någon artikel om det tidigare. Fartyget på bilden har alla gånger sett sina bästa dagar och antagligen läcker det ingenting eftersom fartyget får vara kvar. Det är dock inte det för första gången som ett fartyg har sjunkit eller har fått slagsida i Uppsala Hamn. För några år sedan var det restaurangbåten Skeppet som hade fått slagsida och som senare togs bort.

Styrmannen somnade

 På fartyget August Ehrensvärd somnade styrmannen under en färd den 21 juni 1891 mellan Kristiana(Oslo)-Göteborg. Det slutade med att fartyget hamnade på en potatisåker.

Från databasen skärgårdsbåtar.

På en resa mellan Kristiania (Oslo) och Göteborg somnar rorsmannen, som för tillfället styr fartyget, på sin post. Fartyget kör upp på en potatisåker på östra sidan av ön Rauø. Akterskeppet vattenfylls och man försöker täta läckan med amerikanskt fläsk och liggmadrasser. Man misslyckas och fartygets akter sjunker ner till fyra meters djup. Sex timmar efter haveriet passerar konkurrenten "Göteborg" som tar med sig passagerarna. Fartyget bärgas senare och repareras på Lindholmens varv i Göteborg.

Det höll som sagt vad att sluta illa för denna färd och ett exempel på hur man inte skall somna framför om styr ett fartyg eller en båt. Det händer lätt en olycka och förmodligen lärde sig styrmannen att försöka hålla sig vaken om han körde nästa gång.

(Tidigare publicerat)

Till samtliga inskrivna

 En kungörelse som publicerades i Stockholms-Tidningen den 1 juni 1909 om att samtliga inskrivna värnpliktiga på sjömanshusen i Stockholm (speciellt de som tillhör kompaniområdet 123). De skall vara födda 1878 och tillhöra flottan (Bilden är klickbar)

Två från Torstuna???

 Enligt databasen över sjömanshus så var två sjömän födda i uppländska socken Torstuna norr om Enköping, det var en som tillhörde Härnösands sjömanshus och det var Berta Andersson som föddes i december 1878 som var förestånderska på fartyget Aina. Hon påmönstrade på fartyget i april 1928 och var i tjänst i sex månader, hon var bosatt i Göteborg. Den andra var med i Visbys sjömanshus och mönstrade både på och av fr o m 1910-talet.

Notering; det är lite svårt att avgöra om det är samma person.

Från Svarskatalogen


Namn 
Födelsedatum 
Födelseförsamling 
Fartyg 

A.E. Jonsson
1881- -
Torstuna
Libau 

A.E. Jönsson
1881- -
Torstuna
Gladstone 

A.E. Jönsson
1881- -
Torstuna
Gladstone 

A.E. Jönsson
1881- -
Torstuna
Gladstone

(Tidigare publicerat)

Alaskas första katastrof

 Åt 1799 inträffade Alaskas första kända katastrof då 60 bidarkas (ett slags lokal sjöduglig farkost) med drygt 200 män gick förlorat med sjöfarkoster under en storm som kom plötsligt. Enligt den historiska hemsidan om Alaska så är det den största kända katastrofen i Prince Williams-sundet. Den ursprungliga källan som gör att den är känd idag är hittills okänd för mig och på den tiden som katastrofen ägde rum så var Alaska en isolerat del av Ryssland. Enligt vissa skrifter på den nämnda historiska sidan så användes bidarkas av inuiterna och det är antagligen via muntlig tradition som katastrofen är känd idag. Vad bidarka är för något finns i förklaringen i texten.

 a portable boat made of skins stretched over wood frames and widely used by Alaskan coastal natives and Aleuts.

Enligt vad texten säger så är denna typ av båt bärbar och var beklätt med skinn med ramar av trä och man kunde sätta upp segel. En bild på denna båt finns på Wikipedia.

Källor:

http://alaskaweb.org/index.html

https://www.merriam-webster.com/dictionary/bidarka

Wikipedia engelskspråkiga

Utländska matroser i rannsakning

 Två matroser häktades den 23 augusti 1888 i Hudiksvall och dessa var Tord Nielsen (född 10 december 1863 i Norge) och Harry Smith (född 3 september 1868) från den amerikanska staden Pittsburgh. Anledningen till häktningen var att de hade rymt från fartyg och sedan hade de knyckt någonting också. De hade blivit förpassade till kronohäktet i staden i väntan på rannsakning vid i tinget i Enånger söder om Hudiksvall.

Källa: Polisunderättelser nr 108, 13 september 1888

Rospiggen som sjönk i Köpingsån

 Vid inloppet till Köpingsån sjönk en rospigg och man vet riktigt men det var någon gång mellan 1915-20 om när denna rospigg sjönk har gått som muntlig tradition hos många Köpingsbor i generationer. Själva skorven var i stort sett intakt medan rodret står kvar på sin ursprungliga plats. Dock finns det inga spår efter kajuta och däck; fartyget är 16-17 meter långt och ca fyra meter brett. Vraket ligger vid Malmön ca 55 meter från land och inom Köping socken.

Källa: Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Enslingen på Stångharen

 På den lilla skogsklädda ön Stångharen i Karlholmsfjärden (eller Lövstabukten) i Norduppland levde under mitten av 1900-talet en fiskare som också kan gå under enslingen eller eremiten. Han levde i en koja som han inte fick plats i och fötterna fick vila i en liten ”tillbyggnad” till kojan. Denna fiskare var isolerat speciellt när isen varken bar eller brast under såväl hösten och våren. Han påträffades död i sin koja under juletiden omkring 1950 och sedan dess har ingen övervintrat där. På Stångharen byggdes senare 10-20 sommarstugor och den enda kända fornlämningen är efter en träbåt i den södra delen av ön, det är inte mycket känt om denna båt som registrerades 2013.

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet

Källgård Anders, ”Sveriges öar”, 2022

Högbonden

 Högbonden är såväl en ö som fyrplats i höjd med Nordingrå i Ångermanland och ligger ca två kilometer sydost om fiskeläget Bönhamn på fastlandet. Fyren byggdes 1909 p g a att det har funnits krav på en fyrplats sedan ångfartyget Piteå hade strandat där. Högbonden är efter Kullen på Bjärehalvön i Skåne Sveriges näst högst placerade fyr. För att få upp förnödenheter upp till fyren så användes en linbana som fortfarande finns kvar. Enligt en obekräftad uppgift skall också en kort järnväg har funnits på ön. 

Högbonden var bemannat mellan 1909-64, själva fyrtornet är 14 meter hög och eftersom fyren ligger på en höjd så är lyshöjden 75 meter. Själva lanterninen finns en lins av andra ordningen som tidigare suttit i fyren på Ölands Södra Udde mellan 1845-1906. Linsen hade luxljus, 1400 mm i omkrets, dioptrisk trumlins med totalt sex fack samt catadioptriskt krona med tolv ringar och krans med fem ringar.

År 1943 byttes luxljuset ut mot Dalen-ljus samt von Otters klippapparat som fanns från början byttes ut med intermittenshylsa med urverk. På 1960-talet inleddes arbetet med att automatisera Högbonden som detta arbeta pågick på de allra flesta fyrar i Sverige och därefter drog fyrpeesonalen in. Under samma tid drogs också en elkabel ut till ön.

Ett fiskekapell som byggdes 1659 finns i Bönhamn och detta kapell stod tidigare på grannön Höglosmen, kapellet flyttades över till fastlandet någon gång under 1800-talet. Man kan besöka Högbomden med båt och 1987 öppnades ett vandrarhem på fyrplatsen. Under tiden mellan nedläggningen 1964 och renoveringen på bostadshuset samt vandrarhemmets tillkomst så var än obebott.

På Högbonden finns även ett museum.

Källor:

https://fyr.org/wiki/index.php/H%C3%B6gbonden

Hillberg Esbjörn, ”Fyrhandboken”, Ljungby, 2007

Källgård Anders, ”Sveriges öar”, 2022

Rietz Magnus och Harry Sellman, ”Svenska fyrar”, 2009

Ångbåtskollision i Örsundsbro

 I oktober 1894 inträffade en liten kollision mellan ångbåtarna "Örsundsbro" och "Sigtuna" vid Örsundsbro. Det var "Sigtuna" som råkade "snudda till" den andra båten som låg vid kajen. Skadorna utgjordes av bucklor som dessutom var värre för "Örsundsbro" än för "Sigtuna". Båda fartygen fördes omedelbart till Uppsala där skadorna blev besiktade.

Källa: Tidningen Upsala 18 oktober 1894
Källnot: Fartygskollisionen skedde på tisdagskvällen den 16/10, nyheten kom ut på en torsdag via tidningen och fredagen den 19 oktober gick "Örsundsbro" åter ut i trafik.

(Tidigare publicerat)

En kort alternativ vapenhistoria

 I början av 1800-talet använde britterna en salvbössa som kallades för ”Nock Gun” efter tillverkaren Henry Nock och var ett sjupipigt vapen som också var otymplig p g a den kraftiga rekylen som uppstod när alla pipor avlossades samtidigt. Detta vapen var väl anpassat till när man skulle äntra fiendens fartyg och kom väl i användning vid sjöslaget vid Trafalgar 1805 och de tidiga krigen mot Napoleons armé. Enligt uppgift var ca 500 Nock Guns som kom till användning på den tiden och några tekniska data om detta vapen; piplängd 52 cm, kaliber .39, vikt 4,1 kg, datering 1795 och ursprungsland England. Ca 50 år tidigare som Nock Gun lanserades kom en svensk 20-pundig mörsare till användning och vikten var på dryga fyra ton. Denna mörsare placerades i närheten av fören på de fartyg som blev installerade på och syftet var att beskjuta befästningar på land.

Det finns artikel om Bakergeväret på denna sida som skrevs för ett tiotal år sedan och som den brittiska armén använde sig av samt blev en del av deras standardutrustning under 1800-talets första kvartal. Själva geväret vägde 4.1 kg och sedan tillkom det även en träklubba som man använde för att få ner kulan i själva loppet. Den delades ut i samband med geväret i början av Bakergevärets era och som senare visades vara onödigt eftersom det gick med handkraft att få ner kulan i skjutbart skick.

Uppfinningen av knallhatten omkring 1820 gjorde att även skjutvapnen säkrare, pålitligare och lättare att hantera. Under 1800-talets mitt lanserades det amerikanska Springfield två slaglåsgevär, dels var det m/1855 med kalibern 14,7MM som kom 1855 och dels m/1863 med kalibern .58 som kom ut åtta år senare. Det förstnämnda geväret var det  första amerikanska slaglåsgeväret som kom ut på marknaden och som kuriosa kan nämnas att samma tillverkare kom ut med det s k kallade Mississippi-geväret i början på 1840-talet som också var räfflat. 

Avslutning lite grann om kaliber som egentligen skrevs om omkring 2007/08 då bloggen var nylanserat och senare togs bort i samband med den stora utrensningen omkring 2011 som senare publicerades i sammanställning av artiklar något år senare. I Vapentidningen nr 6/1994 finns det en sammanställning över 33 olika kalibrar från olika år i varken kronologisk eller tematisk ordning. 

Förklaring från Nordisk familjebok från 1951; Kaliber (fr. calibre), diametern till etteldvapens lopp, mätt — vid räfflade vapen — mellan bommarna. Då k. i huvudsak bestämmer eldvapnets egenskaper, brukar den ingå i vapnets officiella namn, t. ex. 7,5 cm kanon, 6,5 mm gevär o. s. v. Fordom nyttjades i st. f. kaliber vikten av den till loppet passande rundkulan av järn, t. ex. 

12-pundig (12 U) kanon.

Det finns långt flera kalibrar som står nämnda i Vapentidningen och en sökning på den militära wikin på engelska ger omkring 13 000 träffar. I England har man även använt namnet bore och ett sådant exempel 38 bore som användes i England under 1800-talet och det var ett räfflat framladdningsvapen och t ex en revolver så är det 38 rundkulor av bly på pundet som passade till vapnet.

Källor:

Bruner Pelle, ”Kaliber-finns det?, Vapentidningen 6/1994

Chuckhawks.com

”Encyklopedia of war machines”, 1984

Ford Roger m fl, ”Den stora boken om vapen”, 2010

https://military-history.fandom.com/wiki/Main_Page

Militärhistorien, svensk version, 2013

Nordens familjebok 1951, Runeberg.com

Bärgades vid Grisslehamn

 En kungörelse från Uppsala slott den 5 januari 1837 hade följande innehåll; Den 6 oktober bärgades invid Grisslehamn 1 mast 84 fot lång, 1 5-tums vant 42 fot lång, 1 dito 53 fot lång, 1 dito 35 fot lång, 1 dito 50 fot lång med 2 block och 2 jungfrujärn, 1 dito 42 fot lång, 1 dito 47 fot lång, 1 dito om 50 fot lång, 2 tackelhängare, 1 6-tums stag 50 fot långt,1 lispund järn, 4 block och 3 jungfrujärn.

Effekterna finns hos Sjötullkammaren.
Uppsala den 5 januari 1837

Källa: utforsk.se

Måste vara en rest ifrån ett fartyg som har förolyckats och man har plockat upp rester ifrån detta fartyg. Det verkade vara lösa föremål och det krävdes möjligen ett antal man för att klara av denna uppgift.

(Tidigare publicerat)

Svenska hamnar kring förra sekelskiftet

 Nordisk familjebok är en oumbärlig källa till samhället kring förra sekelskiftet och jag har tittat på några hamnar i Sverige.

Från Nordisk familjebok(1912), Malmö

Stadens handelsflotta räknade vid 1909 års slut 4 segelfartyg om 1,688 ton och 28 ångfartyg om 19,659 ton. 1911 ankommo 5,674 ångare om 2,286,296 reg.-ton, 876 segelfartyg om 48,312 ton samt 366 pråmar om 23,589 ton samt 1,313 ångfärjor om 874,043 ton med 17,820 järnvägsvagnar. 

Det var ganska så livligt med andra ord och Malmö var också landets tredje största stad även då.

Nordisk familjebok(1899) om Kalmar

Hamnen besöktes 1895 af 4,758 ankomna och afgångna fartyg, om’ 758,302 tons, deraf 1,626 (om 196,140 tons) i utrikes sjöfart; Hamnafgifterna utgjorde 66,950 kr., tulluppbörden 731,000 kr. Stadens egen handelsflotta räknade 45 fartyg, om 8,448 tons (deraf 4 ångfaityg, om 356 tons och 140 hästkrafter). De handlandes antal var 352, med 189 betjente och en bevillning för rörelsen af 6,130 kr. S. å. funnos 28 fabriker, med 540 arbetare och ett tillverkningsvärde af 933,000 kr. (oberäknadt ångqvarnsindustrien).

Nordisk familjebok(1909) om Göteborg

År 1907 omfattade G:s sjöfart 19,109 fartyg med ett registertontal af 4,3 mill., däraf i inrikes sjö fart 11,799 fartyg och 967,792 ton. Däri ingår icke den stora trafiken å Göta älf och Trollhätte kanal, som uppgår till minst l,5 mill. reg.-ton. G:s handelsflotta, den största i landet, uppgafs vid 1907 års slut omfatta 309 fartyg om 195,989 reg.-ton, däraf 258 ångfartyg om 176,959 reg.-ton och 28,001 hkr.

Nordisk familjebok(1924) om Gävle

1921 ankommo och afgingo i in- och utrikes fart 2,139 fartyg om 695,382 ton; hamnafgifter och grundpenningar uppgingo till 419,631 kr.

Nordisk familjebok(1914) om Norrtälje

Hamnen, som är tillräcklig för 3,5 m. djupgående fartyg, besöktes 1911 af 1,326 in- och utgående fartyg om tills. 76,701 ton, de flesta reguljärt trafikerande ångbåtar. På platsen hemmahörande fartyg voro 16 segelfartyg om 4,064 ton och 4 ångfartyg om 334 ton. Hufvudexport är trävaror, förnämligast ved. 

Det varierade ganska mycket i beroende på vilka faktorer som spelade in, det var ett viktigt inslag förr att tidningarna uppdaterade hur många fartyg som anlöpte en hamn och det händer inte så mycket nu för tiden. Iallafall inte som jag har sett det. Det har iallafall kommit relativt många fartyg och ungefär lika många hade lämnat dessa hamnar. Det har varit olika typer av varor som hade blivit transporterade och uppgifter om olika laster har det varit. Norrtälje hade 1911 en totalvikt på laster på 76,7 ton som 1 326 fartyg stod för. Norrtälje ägde eller fartyg som hörde hemma i staden; 16 segelfartyg och fyra ångfartyg.

(Tidigare publicerat)

Örlogsflottans bestånd 1939

 Sveriges örlogsflotta hade 1939 sju pansarskepp, två kryssare, 1 minfartyg, 17 jagare, 16 jagare, 6 minsvepare, 26 vedettbåtar och 4 specialfartyg. Den totala siffran var då 76 fartyg varav endast 27 ansåg vara moderna. 

Källa: Mats Persson, ”Sjöfart och sjöförsvar”, Militärhistoriskt tidskrift, 1990

Antalet fartyg i kanalerna 1849

 År 1847 var det 359 ångfartyg som gick på Göta Kanal och året efter hade detta antal ökat till 365 stycken för sedan minska till 338 under 1849. Under det sistnämnda året var det 1 539 segelbåtar och segelfartyg som passerade kanalen. Trafiken på Trollhätte kanal var under 1849 tre gånger mer än på Göta kanal nämligen 4 390 segelutrustade fartyg och denna siffra hade gått ner från 5 170 sådana fartyg under 1847. Men själva kanalavgiften var dock mycket högre på Trollhätte kanal än på Göta kanal (135 731 mot 81 312 riksdaler). Däremot var det både mer trafikerat och billigare på Södertälje kanal som hade passage av 2 776 segelfartyg och segelbåtar samt 851 ångfartyg som erlade avgift på 14 685 rikdsdaler.

Källa: BiSos, Sveriges inrikes sjöfart 1849

Strandade fartyg mellan 1863-67

 1863

Strandade sammanlagt 119 fartyg längs med den svenska kusten och 33 av dessa var svenska. Av de strandade fartygen blev 66 vrak och av dessa var 33 svenska. Tyskland drabbades av 16 vrak och sammantaget var det 24 fartyg ifrån detta land som strandade längs med den svenska kusten. Det var också 24 brittiska fartyg som strandade och åtta av dessa blev vrak. Norge och Danmark blev drabbade av sju och respektive fem strandningar.

1864

Antalet strandningar ökade under detta år till 146 händelser varav 80 blev vrak. Det var 77 svenska strandningar varav 48 slutade som vrak, Norge blev drabbat av 15 strandningar varav sex slutade som vrak medan Danmark fortfarande hade fem strandningar varav fyra vrak. Engelska fartyg drabbades av 26 strandningar varav tolv slutade som vrak medan 14 fick obetydliga skador.

1865

Det var 118 strandningar varav 61 slutade som vrak och 40 fartyg fick obetydliga skador. För svensk del blev det 35 strandningar varav 24 slutade som vrak. Norge drabbades av 26 strandningar och 14 vrak medan England drabbades av 21 strandningar med endast sju vraktillfälen(11 fartyg fick obetydliga skador). Danmark drabbades bara av en strandning som slutade dess värre som vrak.

1866

Under detta år var det 104 strandningar varav 48 slutade som vrak, däremot var det 39 fartyg som fick obetydliga skador och för första gången i denna artikel var det någonlunda jämvikt med antalet obetydliga skador och antalet vrak. Sverige drabbades av 31 strandningar varav 18 slutade som vrak. Engelska fartyg drabbades av 32 strandningar med 12 med obetydliga skador, sex med betydande skador samt 14 som vrak.

1867

Det blev 155 strandningar och antalet vrak tycks minska sedan det föregående året, Sverige drabbades av 59 strandningar varav 30 slutade som vrak. England drabbades av 30 strandningar och 11 slutade som vrak. Antalet obetydliga skador inträffade vid 66 strandningar och det var följande nationaliteter; 23 svenska, 14 norska, 2 danska, 3 ryska och finska, 3 tyska, 14 engelska samt 7 franska.

Källa: BiSOS(Lots- och fyrinrättningen samt livräddningsanstalterna å rikets kust) 1873

(Tidigare publicerat)

Sveriges handelsflotta omkring 1700

 År 1693 hade Sverige en handelsflotta på 180 fartyg som var på 16 430 läster, fem år senare var det på 219 fartyg och 21 686 läster. Det var samtidigt det största beståndet av handelsfartyg som Sverige hade på den tiden. Under några år i början på 1700-talet så varierade antalet fartyg från 159 under 1708 till 1709 redan året efter.

Källa: Egna anteckningar från okänd källa (Fahlberg 1923???)

Ångfartyget Ernst Mörck

 Detta ångfartyg byggdes 1858 av Nyköpings mekaniska verkstad och var på sin tid Sveriges största ångfartyg med längden 69,9 meter, bredden 10,4 m, djupgående 4,45 m och vägde 1 530 ton. På våren 1859 rapporterades det att hon hade avgått från London med havre i lasten. Sedan skulle fartyget korsa Atlanten till Rio de Janeiro, hennes tid som fraktfartyg varade i tio år innan förlisningen på Medelhavet.

Källor:

Göteborgs-Posten 30 april 1859

Wikipedia, svenskspråkiga, ”namnet på fartyget”

Hamnen i Oxelösund

 Det var ett fiskeläger som anlades under 1400-talet i nuvarande Oxelösund. År 1877 kom järnvägen till orten och två år senare öppnades den isfria djuphamnen. I början utskeppades främst träprodukter från hamnen och det var på 1890-talet som Oxelösund blev alltmera viktig för utförsel av järnmalm.

Källor:

Johnsson Anders, "Fånga platsen", 2008

"Norstedts uppslagsbok", 2003