Dåliga tider

 Det har alltid varit tidsperioder med svält, missväxt eller grasserande sjukdomar i såväl Sverige som utlandet. En svår period var i början av 1770-talet när dödstalet var 53 promille för året 1773. Ett flertal socknar fick i princip dubbelt så stor dödlighet än antalet födslar och i vissa områden var det ännu värre. År 1771 var skörden knapp och året efter var det missväxt medan det var medelmåttligt under 1773. Den medelmåttliga skörden kunde troligen inte hjälpa eftersom rödsoten(dysenteri) drabbade landets befolkning mer eller mindre hårt.

Källor:
Bohlin Per-Erik, "Om skördarna i Sverige under 1700-talet och början av 1800-talet", Statistisk tidskrift 1956
Gadd Carl-Johan, "Järn och potatis", Göteborg, 1983
Historisk statistik över Sverige(Befolkning), 1969
Utterström Gustav, "Jordbrukets arbetare, Stockholm, 1957
Winberg Christer, "Folkökning och proletarisering", Göteborg, 1975

(Tidigare publicerat)

Pesten i Låssa socken 1710

 I Låssa socken i Uppland dog 111 personer 1710 och redan under nästa år så hade antalet dödsfall sjunkit till 18. Pesten utbröt mellan augusti-december och då dog 96 personer och i jämförelse med Tabellverkets material så så går det inte att göra det eftersom materialet saknas.

Källa: O T Hult, ”Pesten i Sverige 1710”, Stockholm, 1910

Källmaterial: Tabellverkets material 

Döda i pesten på Lidingö

 När pesten drog fram i Sverige 1710 så krävde det en del människoliv och en märkbar förändring skedde i bl a Lidingö socken som hade nio dödsfall 1707. Nästa år var det endast sex människor som dog för att sedan öka till tio året efter. Under peståret 1710 var det 137 som dog varav 130 mellan 1/8-31/10. Sedan återgick antalet döda till det normala året efter. Det var bl a 298 som dog i Östra Ryd socken några mil därifrån.

Källa: O T Hult, ”Pesten i Sverige 1710”, Stockholm, 1916

Dödlig utgång med skavsår

 Jag har minst sett två fall där människor har dött till följd av skavsår och det var en dödsorsak förr i tiden. Skavsår är inte så svåra egentligen och jag har inte hört talas om att en person kan har dött av det under 1900-talets senare hälft. I mediearkivet finns det ingen artikel som handlar om en person som har dött av skavsår. I Uppsala nya tidning fanns det en notis om att en man hade dött till följd av skavsår den 25 februari 1916. Det var statskarlen Eriksson i Nytorp i Rasbo socken som fick ett skavsår på ena foten. Han fick blodförgiftning(sepsis) och han fördes in till sjukhuset i Uppsala(hette väl inte Akademiska sjukhuset då?) och avled där. Enligt notisen var det under en lördag som han dog medan notisen i tidningen var en måndag. Sedan minns jag en motsvarande notis i Södermanlands läns tidning och det var tidigare, möjligen runt sekelskiftet(hittade inte den där notisen för tillfället). Men hela verkade vara en olyckligt dödsorsak och det var nog inte så många som dog av denna dödsorsak heller(men svaret kanske kommer vid ett senare tillfälle).

(Tidigare publicerat)

Dysenterin i Sverige

År 1749 var dysenterin eller rödsot och på den tiden dog inte så många människor av denna sjukdom som dessutom minskades succesivt fram till omkring 1760. Den höll på denna nivå med endast dödstal på ett par promille fram till början på 1770-talet då den istället ökade i sin omfattning. Under svältåret 1773 var det på den absoluta toppen när det gällde antalet döda och så många som dog under detta år har aldrig uppnått så mycket i Sverige. Redan under nästa år minskade den drastiskt i sin omfattning och därefter blev det toppar som dock inte kom upp till hälften av den topp som var under 1773. Det kom en större topp av sjukdomen under 1809-10 men det var inte så hög som rekordåret. Vid slutet på 1820-talet försvann den i princip helt för att komma tillbaka i viss mån under 1850-talet för att återigen försvinna helt. En ytterligare topp var under 1880-talet men den var obetydligt eftersom de sanitära förhållandena har blivit mycket bättre och fortsatte att bli bättre.

Källor:

Gadd Carl-Johan;
"Järn och potatis", Göteborg, 1983
"Den agrara revolutionen", Det svenska jordbrukets historia, band 3, Borås, 2000
Larsson Daniel, "Långsiktiga förändringar i dödligheten före 1800", Göteborg, 2005
Utterström Gustav, "Jordbrukets arbetare", Stockholm, 1957

Termometerbristen

I början av året 1916 var det brist på termometrar som användes för att ta tempen på febersjuka personer. Under de två första veckorna av februari kom en försändelse till medicinalstyrelsen med ett begränsat antal termometrar. Det hade bara kommit försändelse med 20-31 stycken åt gången och det var lite eftersom de bara användes en gång. Termometrarna var numrerade och lämnades enbart när det inte fanns någon risk att skicka dessa till utlandet.

Källa: Uppsala Nya Tidning 14 februari 1916

Olyckshändelser

I slutet av april 1899 blev en 81-årig man i Uppsala omkullslagen av en portdörr som plötsligt slog upp av en vindstöt så han bröt ena benet. Ungefär samtidigt fick en 16-årig yngling ett metallspån i ögat på Västlands bruk i Norduppland och det var oklart om ögat klarade sig. I Malmö den 24 september 1904 föll en 60-årig kvinna som tidigare hade lidit av hjärnblödning från tredje våningen på järnvägsstationen med omedelbart död som följd. Hon var gift med en bankdirektör och hon stod antagligen lutat från ett fönster. Avslutningsvis en händelse som utspelades på gossefartyget af Wirsén den 4 juni 1866 när en av gossarna föll ner på ett ställe på fartyget och skadades så svårt att han avled två timmar senare.

Källor:

Dagens Nyheter 9 juni 1866
Södermanlands Läns Tidning 2 oktober 1904
Tidningen Upsala 27 april 1899

Missväxten i Uppland 1743

År 1743 var det missväxt i Uppland och inkluderade både dåvarande Uppsala län samt vissa områden i Stockholms län. Vilket det innebär att skörden blev sämre under efterföljande år och det blev även sämre avkastning. Priset på exempelvis råg och korn pendlade inte under början av 1740-talet i själva staden Uppsala och den enda skillnaden var att det var dyrare att handla spannmål i Enköping än i Uppsala.

Källor:

Lindgren Håkan;
"Spannmålshandel och priser vid Uppsala akademi 1720-89", Uppsala, 1971
"Märkesgångssättningen i Uppsala län 1720-89", Festskrift till K-G Hildebrand, Stockholm, 1971
Utterström Gustav, "Jordbrukets arbetare", Stockholm, 1957