Efter sjutton år i tjänst

Sjökaptenen Gustav Ferdinard Carlsson som föddes 1853 fick Emmerymedaljen i guld efter 17 år i ett ångfartygsaktiebolag i Gävle som då var upplöst.

Källa: Svenska Dagbladet 1 juni 1906

Änka dömd för två mord

Den 49-åriga änkan Maja Stina Norman avrättades 1828 efter hade begått två mord. Hon var änka efter en byggmästare som hon själv mördade 1814 medan det andra mordet skedde fyra år senare. Hon bekände brotten i Göta Hovrätt och hade sex år på sig att bekänna sin skuld. Hon bodde i Linköping och enligt Avrättnigsregistret hade det gått till följande;

En snöig februaridag 1814 drog hustrun Maja Stina Norman och hennes sjuke make byggmästaren Olof Norman ut med en kälke från torpet Djupsundet i Borg socken för att i skogen samla ved."
Hon slog ihjäl maken med en yxa, drog kroppen i en kista på en kälke genom Norrköping och sänkte kroppen i Motala ström, där kroppen senare återfanns.

Mordet på maken förnekade hon och hon släpptes fri efter ett år. Hon inledde senare ett förhålladen med traktören Frilander och han ägnade tid åt att samla ihop "jordagods"(skatter) på nätterna. En morgon i slutet på februari 1818 så saknades han och två dagar senare påträffades hans kropp på ett gärde.

Hon dömdes sedan till två mord!

Källor:

avrättningsdatabasen, Sveriges släktforskarförbunds hemsida
Inger Göran, "Institutet---Insättande på bekännelse", Svensk rättshistoria, Lund, 1976

Finjamästaren och mäster Sigraf

Finjamästaren är namnet på den kyrkomålare som var verksam under 1200-talet och höll till i Skåne, målade de kalkmålningar som finns i Finja kyrka.
Mäster Sigraf var verksam på Gotland under samma sekel och han tillverkade domfuntar, hade ett speciell kännetecken när han iordningställde dopfuntarna. Eftersom dessa var gjorda av sandsten så var det ett lätt material att bearbeta. Hans kännetecken var antingen fyra huvuden eller fyra sittande gestalter på själva dopfuntens fot.

Källor:

"Konsten i focus", Stockholm, 1976
"Medeltidens ABC", Falun, 2002
"Norstedts uppslagsbok", 2003

Passade getter antagligen

"Getflickan" på Lindholmen i Uppland fick en del i utspisning 1747 och hon fick bl a 1 050 tunnor spannmål per år.

Källa: Eli Heckscher, "Sveriges ekonomiska historia", Stockholm, 1949