Industribanan på Sladdarön

 Sladdarön är en ö som ligger drygt 1 1/2 kilometer från Idön som hör till Gräsön och sträckan är mätt där vägen slutar. Själva Sladdarön är ingen stor ö och är 3,4 kvadratmeter stor, tillhör Gräsö socken. 

På 1860-talet upptäcktes det en järnfyndighet på ön och 1865 såldes marken till en engelsk gruvägare som började att bryta på ön. En järnväg med den troliga spårvidden 1435 mm (normalspår) anlades och det är diffusa uppgifter kring denna järnväg. Längden var dryga kilometern och man skeppade över rullande materiel, inget är känt om vilket lok det var. Men man misstänker att det var ett ånglok från tillverkaren Manning & Wardle som hörde hemma i Leeds eftersom sådana fraktades på alla konstiga vägar och i synnerhet under det aktuella decenniet. 

Det tog snabbt slut med järnbrytningen på ön och fann att själva berget bestod av gråberg. Efter ett år så övergavs  gruvan på Sladdarön och enligt uppgift så skrev Norrteljebladet den 26 januari 1872 en notis om gruvdriften på ön. Själva järnvägen hade kostat 30 000 riksdaler och järnvägshistorikern Erik Sundström besökte ön i juli 1970 och han fann att järnvägen hade bara blivit terrasserat, järnvägen hade då blivit utlagt över en sträcka på drygt 300 meter. Han tyckte då att tidningen hade överdrivit en del om själva driften och det är inte många uppgifter som hade kommit fram. Gruvan på Sladdarön förekom i gruvstatistiken endast under 1863-64  och totalt utmålades det fem gruvhål eller gruvor på den lilla ön, de fick namnen Sladdarö Nygruva, Sladdarö Gårdsgruva, Södergruvan, Strandgruvan och Badhusgruvan. Strax norr om Sladdarön ligger Tjärholmen och där anlades Kersholms gruva. 

En genomgång av Fornminnesregistret så finns det lämningar efter fiskeläge, hamnområde på västra sidan av ön, förtöjningsanordning och förtöjningsanläggning samt en vögbank vars väg hade tidigare haft en annan sträcka på ön.

Källor:

Fornminnesregistret 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Sundberg Arne m fl, ”Malmer, industriella mineraler och bergarter i Uppsala län ”, Huskvarna, 2006

Sundström Erik, ”Ett besök på Sladdarö gruva”, Tidskriften Tåg, nr 4/1971

Wikipedia svenskspråkiga 

Väderkvarnen öster om Singö kyrka

 Ett par kilometer öster om Singö kyrka ligger en kvarnsten som är 1,35 m i diameter och är drygt 15 cm tjock med en järnring på skodden. Fem stycken järndubbar är nedhuggna i berget och där kvarnstenen ligger har också en väderkvarn stått. Denna kvarn hade tillhört Tranviks by som ligger några hundra meter nordväst om kvarnplatsen. Antagligen försvann kvarnen redan innan 1800 om man utgår ifrån de rapporter som sändes till Tabellverket. År 1571 fanns det sex bönder i Tranvik och i framtiden fanns det nog ett behov av en kvarn.

Källor:

Folkmängdsredogörelser, Tabellverket

Fornminnesregistret Singö 4

http://www.singo.dk/hembygd/SHBf/singo_forr/vboda_kartor.html

Långhundra härad under 1500-talet

 I början av 1540-talet hade Långhundra härad i Uppland 849 hemman varav 118 var skattehemman och bestod då av nio socknar mot senare sex. De nämnda sockarna var Garn, Kårsta, Lagga, Östuna, Gottröra, Närtuna, Rö, Husby-Långhundra och Österåker. Under exempelvis 1800-talets andra hälft hade slagit ihop med Össeby samt Österåker med även Rö hade slagit ihop med ett annat härad. Under olika tidsperioder under 1500-talet så överfördes 44 jordegendomar inom den dåvarande Långhundra härad.

Källor:

BiSOS, ”Befolkning”, 1890

Lundberg Bertil, ”Territoriell indelning och skatt i Uppland under medeltiden”, Stockholm, 1972

Österberg Eva, ”Den gamla goda tiden”, Scandia, 1972

Stormen 1795

 Den 9 maj 1795 drabbades norra delen av dåvarande Uppsala län samt vissa delar av Stockholms län av stormbyar. Det var bl a Frösåkers härad och Roslagen som blev drabbat av stormen. Stormen orsakade att många träd runt om det drabbade landskapet knäcktes. Jag har försökt få fram uppgifter i mortalitetsrapporter i demografiska databasen utan att finna någonting. Uppenbarligen hade en del människor i de drabbade områdena tur.

Källa: Fredric Wilhelm Badhoff, "Beskrifning öfver Roslagen", Norrtälje, 1910

(Tidigare publicerat)

Nord Mills med pumphuset

Under de första månaderna av detta år har Nord Mills rivits i Uppsala och nu finns inte så mycket kvar. Uppsala ångkvarn kan härledas till 1864 och sedan hette det Kungshörnet AB. Verksamheten lades ner vart eftersom under 2000-talet och förr i tiden gick det ett stickspår dit från bangårdens södra ände som i sin tur ersatte ett annat stickspår som korsade Kungsgatan vid Lindvalls kaffe. Det var ett T43-lok som förutom föraren även hade två personer med röda flaggor som stoppade trafiken på Kungsgatan. Syftet med rivningen av detta objekt är att det skall ge plats åt bostäder och en av de sista kvarvarande objekten fån industriområdet som låg inom gatorna Standbodgatan, Östra Ågatan och Kungsgatan, numera utgör Kungsängsesplanaden den naturliga gränsen i söder mellan industriområdet och nya bostadsområdet i Kungsängen. (Källan är Roland Agius bok ”Industriepoken i Uppsala” från 2017).

 

Hände i Uppland under 1700-talet

 I denna lilla sammanställning är det varken kronologisk eller tematisk ordning.

***I Balingsta socken föddes det 21 barn medan det var 14 som dog 1757, det var sju äktenskap som upplöstes genom äktenskapet. I samma socken var det sju barn under tio år som dog 1765.

***Börje socken hade 662 invånare 1749 och det fanns 124 hushåll. I grannsocknarna Åkerby var 162 invånare (31 hushåll) och ett gästgiveri, Vänge , 615 invånare, 81 hushåll och ett kaffehus och Läby började man en mortalitetsrapport 1753 medan den första folkräkningen var 1775 (182 invånare och 26 hushåll). 

***I Läby socken 1753 var det elva födda barn varav ett som föddes utom äktenskapet, nio människor dog, tre äktenskap upplöstes genom döden och inga vigslar ägde rum.

***I Biskopskulla socken avled en kvinna i samband med en förlossning och det var ett av två äktenskap som upplöstes genom döden. Samma år ägde fyra vigslar om i socknen. Det var 22 barn som föddes och nio människor som dog.

***I Husby-Sjutoft socken avled 14 personer under 1785 varav tre kvinnor/flickor dog av slag eller stickfluss, två män dog av bröstfeber, en man/pojke dog av lungsot och respektive andtappa och en pojke dog av okänd sjukdom. Det var 4 barn som dog innan de var ett år i socknen. I samma socken upplöstes det nio äktenskap genom döden 1795 och sedan skickades inte in mortalitetsrapport till Tabellverket förrän 1807. 

*** I Alsike socken föddes det 24 barn under 1761 och 15  som dog varav sju barn under tio år. En flicka/kvinna dog av näsblod i samma socken 1763.

***I Husby-Långhundra socken bodde det 819 personer fördelade på 95 hushåll 1858 och det fanns ett gästgiveri i socknen. Samma år upplöstes det sex äktenskap genom döden och åtta vigslar ägde rum. Fem personer vardera avled i lungsot och p g a hetsig feber.

***Sex personer dog av bröstfeber i Östuna socken 1790.

Källa: Tabellverkets material på nätet

Arvid Bladh och lokalhistorien

 Han föddes 1891 i Lingbo(Hälsingland) och blev senare en betydande pastor för socknarna norr om Enköping. Han var dels kyrkoadjunk samt kyrkoherde för Härnevi-Torstuna-Österunda pastorat mellan 1927-40 och dels för Bred-Sparrsätra fram till sin död 1956. Han dog av sviterna efter en svår sjukdom i december under detta år. Han hade ett intresse och det var lokalhistoria, han försökte samla in allt som berörde dessa socknars historia och som f ö församlingsbor renskrev så det blev två böcker av det under 1970-talet. Det är boken "Tre sockenkrönikor" (Härnevi, Torstuna och Österunda) som jag använde som källa till denna artikel.

Källor:

Bladh Arvid, "Tre sockenkrönikor", Östervåla, 1979
Ekholm Axel, "Det forna Fjärdhundralandet", Tierp, 1966

(Tidigare publicerat)

Människofyndet i Haga socken

 År 1981 påträffades ett kranium från en människa vid t-korsningen Skokloster/Sigtuna i Haga socken och detta gjordes i samband med plöjning av åker på hösten under detta år. Den som är intresserad att få tag på mera uppgifter kan alltid ta kontakt med museet i Sigtuna. Men det är från historiskt tid som detta kranium exiterade ifrån och det fanns lämningar efter minst två personer på platsen.

Källa: Fornminneregistret, Riksantikvarieämbetet 

(Tidigare publicerat)

Fornminnen på Söderarm

 Själva fyrplatsen ligger på ön Storskärs och där finns det rester efter kompassros, ristning med ”Nils Sund 1756-60” och på den södra delen av ön så finns en annan rustning över årtalet 1772 och strax söder om denna finns en järnring som man förtöjde båtar med, denna järnring mäter 0,43 m i diameter. Fartygen var antagligen förtöjda i sundet mellan Torskär och Tyvskär, avståndet mellan dessa öar är drygt ett 80-tal meter. På den andra ön finns det tre fornlämningar som samtliga vetter mot den andra ön, alla är ristningar. Gemensamt för de båda öarna är att de har varit militära anläggningar med kanoner. 

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

https://www.soderarm.com/content/uploads/kustartilleriets-anl-pa-soderarm-andreas-wahlund.pdf

Folkmängden i Börje socken 1795

 Börje socken ligger precis utanför Uppsala och 1795 hade denna socken 750 invånare fördelat på 130 hushåll. Det fanns 157 gifta par,  20 änklingar, 44 änkor, 146 ogifta över 15 år och 126 barn under 15 år. Prästen var gift och hade fyra barn varav tre var under 15 år, han var en centralfigur i socknen på den tiden liksom i de övriga socknarna. Det fanns 78 bönder som brukade sitt eget jord eller andras mark.

Källa: Folkmängdsredogörelsen, Tabellverket

Uppsala 1875

 År 1875 hade Uppsala stad en folkmängd på 12 644 invånare och låg på en åttonde plats bland rikets största städer. Under detta år hade folkmängden ökat med 277 personer. Men det hände också andra saker; 94 bröllop, 378 födslar(83 utom äktenskapet) och 378 personer dog under detta år.

Källa: BiSOS(Befolkning) 1875

(Tidigare publicerat)

Polismästaren Raab

 Edward Raab levde mellan 1841-1901 och var såväl friherre som polismästare, han blev beryktat av sina fatala uttalanden när polisen hade stridigheter med studenter. Han var stor till växten och gick ofta i sin polismästaruniform, studenterna älskade att trakassera honom. Kandelabern (nu borttagen eller om den har kommit tillbaka) på Stora Torget i Uppsala fick sitt smeknamn ”Raaben i ljus”av studenterna i staden. Själva lyktan eller kandelabern uppfördes 1860 och har också förutom på stora torget även stått på St Eriks Torg. Raab ligger begraven på den gamla kyrkogården i staden och inte långt ifrån (drygt fem meter) ifrån Hammarskjölds stora gravplats. Enligt Uppsala domkyrkoförsamlings dödbok gick han ut tiden klockan 1 på eftermiddagen den 24 januari 1901.

Källor:

Ridderstedt Rolf, ”En levande kyrkogård”, Borås, 2001

Ringh John & Ole Skagegård, ”Fler pärlor och markvärdigheter i Uppsala”, 2023

Uppsala Domkyrkoförsamling, dödbok, Riksarkivet 

Dalby socken i Uppland 1800

 Dalby socken i Uppland 1800;

Folkmängd: 510

Antal män/pojkar: 240

Antal kvinnor/flickor: 270

Antal hushåll: 65

Gifta par: 91

Antalet barn under 15 år: 173

Antalet krogar på landet/gästgivare 0/0

Källa: Folkmängdsredogörelse, Tabellverket 

Bärgades vid Grisslehamn

 En kungörelse från Uppsala slott den 5 januari 1837 hade följande innehåll; Den 6 oktober bärgades invid Grisslehamn 1 mast 84 fot lång, 1 5-tums vant 42 fot lång, 1 dito 53 fot lång, 1 dito 35 fot lång, 1 dito 50 fot lång med 2 block och 2 jungfrujärn, 1 dito 42 fot lång, 1 dito 47 fot lång, 1 dito om 50 fot lång, 2 tackelhängare, 1 6-tums stag 50 fot långt,1 lispund järn, 4 block och 3 jungfrujärn.

Effekterna finns hos Sjötullkammaren.
Uppsala den 5 januari 1837

Källa: utforsk.se

Måste vara en rest ifrån ett fartyg som har förolyckats och man har plockat upp rester ifrån detta fartyg. Det verkade vara lösa föremål och det krävdes möjligen ett antal man för att klara av denna uppgift.

(Tidigare publicerat)

Sirius publikrekord

Uppsala Nya Tidning den 14 oktober 1968 och dagen efter då publikrekordet på 12 466 åskådare mot Landskrona BoIS hade slagits. Sirius vann med matchens enda mål genom Ulf Wahlquist i slutet på matchen. Sirius gick upp till Allsvenskan för första gången i klubbens 61-åriga historia och just nu spelar klubbens sin nionde säsong. 

Klubbens säsonger i högsta fotbollsserien!!!

1969

1973-74

2017-

Enligt Sveriges fotbollshistoriker och statistiker (SFS) tidskrift Bolletinen så har UNT:S sportreporter Håkan Lundh en redogörelse med klubbens högsta publiksiffror. Han hade gått igenom en liggare från Studenternas som förde uppgifter över publiken på Studenternas bl a under 1960-talets andra hälft då flera publikrekord ägde rum. Lundh refererade i artikeln till matchen mot Jönköping Södra också över 12 000 såg matchen 1969. Enligt honom är det officiella publikrekordet för Sirius sedan han hade hittat en liggare på Uppsalas stadsarkiv efter ett idogt arbete. Utifrån denna liggare så såldes det 13 216 biljetter mot Jönköping 1969 där 223 frikort samt 447 fribiljetter också visades/lämnades och kan jämföras matchen mot Landskrona 13 041; 366 frikort och 159 fribiljetter.

 

Objekt längs med Lövstabruksbanan

 Dannemora-Hargs järnväg (DHJ) hade ett par bibanor till bl a Ramhäll från Knaby och en bit därifrån gick den närmare två mil långa tänkta bibanan till Lövstabruk. Tyvärr hann denna bibana inte bli klar innan bruket lades ner 1926. ”Lövstabruksbanan” eller bara ”Lövstabanan” utgick från Norrmon cirka åtta kilometer väster om Gimo och där kraftledningar går över linjen mellan Dannemora -Hargshamn (sedan 1977 till Hallstavik).

Hela den forna sträckan upp till Lövstabruk är fornminnesmärkt och banan gick norrut genom ett skogsparti som är rikt på lämningar efter skogsbruksanläggningar (kolmilor). Men i närheten finns också ett hägnadssystem och ett gränsmärke. Nästan en kilometer söder om Gubbo finns en färdväg som numera är förstörd av skogsmaskiner. I Gubbo finns en torvindustri som var 200-120 meter stort och inom området finns det en husgrund efter en torvfabrik och lastageplats för torv. Denna torvindustri anlades 1918 av Gimo-Österby Bruk AB och andra världskriget inleddes driften med bränntorv. Fabriken kom 1936 under Korsnäs AB och kom att ledas av Gimo Skogsförvaltning fram till nedläggningen 1952. Anläggningarna revs under mitten av detta decennium och på anläggningen anlades ett internt järnväg med spårvidden 600 mm.Denna bana var från början en kilometer långt och blev med tiden utbyggt till totalt tre kilometer. Banan börjades att läggas ut sedan bolaget hade bildats och ett Warrant-lok från Vara Mekaniska verkstad anskaffades 1919. Det var ett fotogendrivet lok med åtta hästkrafters motor från fabrikens egna tillverkning, loket skrotades 1952.

Ca 2,5 km norr om Gubbo passerade järnvägen en liten skogssjö på dess västra sida och cirka 500 meter österut finns det en lämning efter en dammkvalster som var 105 meter lång. Strax innan Kalkbergsgruvan gick banan förbi en ytterligare dammvall som dämde upp en bäck. Lämningen efter Kalkbergsgruvan ligger 95 meter väster om järnvägen och är ett 110-50 stort område och består av 

sju gruvhål med varp av gråberg. Strax norr om denna ligger den mindre Alslygruvan och efter denna gruva svängde bana svagt åt nordost och efter en ytterligare en dammvall passerade banan ett gruvområde där Vigelsbogruvan är den mest kända.

Vigelsbo gruva har tidigare blivit behandlat i denna blogg och mätte över 330x280 meter stort område med bl a en ruin efter en kulkvarn och anriktningsverk där man gjorde ordning briketter. Denna gruva hade en årlig produktion med 1 000 ton malm fram till 1832 Efter denna blyga produktion ökades utförseln av malm och 1922 upphörde driften medan de närliggande gruvhålen så pågick driften i ytterligare tio år. Vigelsbo gruvor hade egen bana med utan lokdrift. Vid Styngsbo korsar 290:an den forna bibanan och cirka hundra efter korsningen av nuvarande länsvägen finns det en kvarnlämning. Vid Gräsbo finns det lämningar efter skogsbruksanläggningar och byns äldre bytomt. 

Banvallen passerade sedan Finnsjön på dess östra sida och där finns det också en rik förekomst av skogsbruksanläggningar. Från denna sjös norra strand är det 3,5 kilometer fram till den bro som inte hann byggas klart i samband bruket i Lövstabruk lades ner. 

Från Fornminnesregistret om denna bro som är märkt av Riksantikvarieämbetet som nummer 477 inom Österlövsta  socken.

Järnvägsbrofäste bestående av ett stenfundament, rektangulärt, 5 x 2 m (N-S), intill 1,1 m h från vattenspegeln. 
Murad i 1-2 skift av 0,5-2,0 m st huggna stenar, kallmuren väl synlig i N och i V, går i ytan i Ö samt i S.

Bron hann inte bli färdigbyggt!!!

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Johnsson Anders, ”Fånga platsen”, 2008

Järnvägdata, 1999

Sundberg Arne m fl, ”Malmer, Industriella mineraler och bergarten i Uppsala län”, SGU, 2006

Tidningsnotis om en stortjuv

 I en tidigare artikel om stortjuven Andersson-Sundberg!!!

Sök på hans namn längst upp till vänster om du har mobilversionen som du kan ändra på längre ner på förstasidan!! Från lokalpressen i slutet på 1890-talet!!!

Var Lasse-Maja även i Yttergran kyrka?

 Den historiske stortjuven Lasse-Maja eller Lars Molin som han egentligen hette, det påstod att han stal all kyrksilver från kyrkan utanför Bålsta i Uppland och det påstår iallafall en lokal legend. Om inbrottet hade ägt rum så borde det vara under 1800-talets initialsskede eftersom han dömdes till livstids fängelse 1813. I artikeln om försvunna föremål från kyrkorna så drabbades en del kyrkor av stölder emellanåt och ett företeelse som tyvärr pågår fortfarande trots att många kyrkor är larmade.

Källor:

”Försvunna föremål i uppländska kyrkorna”, min artikel

"Norstedts uppslagsbok", 2003

Tuulse Armin, "Yttergran kyrka", Strängnäs, 1981

(Tidigare publicerat)

Hur åkern användes i Uppsala län 1903

 Liksom andra delar av landet så upptog höstsäden mer plats än omfattningen var för vårsäden; 31,3 mot 13,8 procent. Exakt tre procent användes för att odla rotfrukter och potatis medan 34,3 procent gick åt gräs och foder. Den odlingsbar mark som låg i träda uppgick till 17,6 procent. 

Källa: BiSOS, jordbruk 1903

Hagunda avrättningsplats

 Längs med riksväg 55 mot Enköping från Uppsala ligger en skogsdunge invid vägen och där var förut en avrättningsplats för Hagunda härad. Avrättningsplatsen ligger i Ramsta socken precis innan gränsen mot Uppsala-Näs socken och vid skogsdungen finns en liten åkersväg med en sliten vägbom. Platsen har blivit kartbelagt vid två tillfällen; 1694 och 1763.

Av någon anledning finns det även rester efter djur på platsen och det är lägligt att besöka fornlämningen under våren innan vegetationen har slagit ut. Strax nordväst om denna plats ligger Stegelkärret som är en liten sjö som är uppkallat efter ordet "stegling", att man blir steglas till döds. Tipset är att man slår upp Wikipediaartikeln om just stegling.
Avrättningsplatsen har koordinaterna: 6633523 / 1593492 
 
Källor:

Czerhalmi Niklas, "Fårad mark", Lund, 1999
Fornminnesregistret, Raä-nr Ramsta 153