Järnvägsarbetare gjorde vägarna osäkra

 Enligt ett brev som kom till Dagens Nyheter från Arboga, daterat den 4 december 1866 och brevet innehöll bl a om att uppsagda järnvägsarbetare gjorde vägarna osäkra omkring denna ort. Det var skribenten som skrev att dessa f d arbetare drog sig runt på vägarna. Dessa hade bl a provocerat folk som de mötte, de som bodde längs med vägarna blev störda och kvinnorna blev ofredade. Med tiden ebbades det hela ut vart eftersom och skribenten hade tydligen fått vetskap att det var ett par individer som tog efter de avskedade järnvägsarbetarna eller om det var tvärtom.

Källa: Dagens Nyheter 7 december 1866

Brouppträde

 På en gata i New York lockade en kvinna med sig två barn och gick upp på en bro. Där kastade hon ner barnen för att sedan hoppa själv i vattnet. Kvinnan själv blev själv uppdragen på land och i säkerhet, hon förnekade till att hon hade kastade ner barnen. Hon hade ingen heller förklaring till varför hon lockade med sig barnen. Det ena barnet dog och i källan stod ingenting om själva motivet.

Källa: Stockholmstidningen 7 november 1890

Seriemördaren Klutuk

 Klutuk var en seriemördare (föddes omkring 1892-93) som gjorde Alaska osäkert under mellankrigstiden och det var i huvudsak Bristol Bay som han höll till. De första fallen kom omkring 1919-20 och det sägs att han dödade tjugo personer. Det hände också omkring Cook Inlet och Kuskowing River. Man jagade honom i runt tio år och trots att han var välkänd så var det svårt att få tag i honom, han hade också en svart hund med sig. 

Man kände till att han var runt 160 cm lång och vägde omkring 70 kg. Klutuk mördade två andra eskimåer1 1919, de försvann människor (oftast trappers) som man anade att dessa har blivit mördade. Under 1927 började ryktet spridas över ett stort område att det rörde sig en mördare i vildmarken i Alaska. Lokala sheriffer, frivilliga och vänner till de mördade/försvunna började att jaga honom. På våren 1928 försvann en man med namnet Jack Aho och ungefär samtidigt blev två andra män mördade. 

Omkring 1931 påträffades en död eskimå i sin koja och i närheten av honom fanns det en yxa och ett skjutvapen. Efter det så upphörde de oklara mordfallen i Alaska och där denna koja låg var också i närheten av den platsen där de två mannen påträffades döda under våren 1928.

Källor:

http://alaskaweb.org/blacksheep/index.html

https://www.outdoorlife.com/survival/klutuk-the-mad-trapper-of-bristol-bay/

Är denna händelse fortfarande en skröna???

 En notis som skrevs på den Allmänna Bloggen 2010 återges här.

Ungefär mitt emellan Kalmar och Nybro slog "vilda män" ihjäl fem personer runt 1850 varav en överlevde överfallet men dog strax efteråt. Jag har sökt efter denna händelse i cirka tio år nu och kan nog börja spektulera i att det är en skröna som stod i 50-talsverket som jag läste i när jag var bosatt i Kalmar i slutet på 1990-talet. Tills vidare anser jag denna händelse delvis skröna o delvis verklighet och detta gäller om jag hittar någonting eller bli informerad om någonting(källa krävs). 
Delvis skröna och delvis verklighet menar jag att inget arbete görs åt det tills vidare.

Den f d artilleristen avled i häkter

 På juldagen 1883 avled den f d artilleristen till sjöss, Johan August Bergström eller Bark på fängelset i Landskrona och där man inhyste straffarbetsfångar. Denna man kom från Skara och föddes den 25 augusti 1807, han hade blivit dömt till stöld vid fyra tillfällen.

Källa: Polisunderrättelser, nr 1, 2 januari 1884

Tog av sig kläderna

 Från Dagens Nyheter 8 januari 1867 som handlade om en man som tog av sig kläderna framför altaret under en gudstjänst.

Om en snopet tjuv

 Från tidningen Upsala den 3 mars 1896 om en snopen tjuv som tillgrep en krus med brännvin i Enköping och sedan kan man läsa om två artillerister som hade varit lite väl våldsamma.

Sextonårig mordbrännare

 Någonting måste har inträffat i detta hushåll när tonåringen Nils Gottfrid Öberg dels misshandlade sina föräldrar och dels tände eld på huset. Öberg föddes den 12 maj 1884 och bodde i Ytter-Sandviken i Högbo socken och häktades den 27 juni 1900 av länsmannen för Valbo & Högbo distrikt.

Källa: Polisunderrättelser nr 77 3/7-1900

(Tidigare publicerat)

Tidningsnotis om en stortjuv

 I en tidigare artikel om stortjuven Andersson-Sundberg!!!

Sök på hans namn längst upp till vänster om du har mobilversionen som du kan ändra på längre ner på förstasidan!! Från lokalpressen i slutet på 1890-talet!!!

Var Lasse-Maja även i Yttergran kyrka?

 Den historiske stortjuven Lasse-Maja eller Lars Molin som han egentligen hette, det påstod att han stal all kyrksilver från kyrkan utanför Bålsta i Uppland och det påstår iallafall en lokal legend. Om inbrottet hade ägt rum så borde det vara under 1800-talets initialsskede eftersom han dömdes till livstids fängelse 1813. I artikeln om försvunna föremål från kyrkorna så drabbades en del kyrkor av stölder emellanåt och ett företeelse som tyvärr pågår fortfarande trots att många kyrkor är larmade.

Källor:

”Försvunna föremål i uppländska kyrkorna”, min artikel

"Norstedts uppslagsbok", 2003

Tuulse Armin, "Yttergran kyrka", Strängnäs, 1981

(Tidigare publicerat)

Avrättningsplatsen

 På gränsen mellan Hedesunda och Östervåla finns det ett minnesmärke och där var en avrättningsplats fram till 1836 då den sista ägde rum. Det finns en skylt som beskriver om en avrättning och själva ligger inom Östervåla socken. En milstolpe är också på platsen!!!

Från Fornminnesregistret 

1) Avrättningsplats, 70x40 m (N-S), markerad av 9 små gränsrör,samt en minnessten vid V kanten. Ett av dessa saknas vid rev.1981.Följande rösen, ca 1 m st och 0.4-0.5 m h och av 0.2-0.3 m ststenar, utgör gräns för avrättningsplats.2) Minnessten, av huggen granit, 1 m h, 0.68 m br och 0.35 m tj.Rektangulär genomskärning. Inskrift inom en planhuggen yta:AVRÄTTNINGSPLATS FÖR \ ÖSTERVÅLA SOCKEN PÅ \ 1600-1800 TALEN \SISTA KÄNDA AVRÄTTNING ÅR 1836Inskrift under denna inom en planhuggen yta:STENEN RESTES ÅR 1947 \ AV ÖSTERVÅLA KOMMUNStenen står på en sockel av cement, 1x0.6 m och 0.45 m h.Röse nr 1 enligt tidigare inventering saknas, förmodligen skadatvid snöröjning.Röse nr 1: 37 m S om minnessten; röse nr 2: 12 m Ö om röse nr 1;röse nr 3: 12 m NÖ om röse nr 2; röse nr 4: 11 m NÖ om röse nr3; röse nr 5: 11 m NNV om röse nr 4; röse nr 6: 9 m NNV om rösenr 5; röse nr 7: 22 m NV om röse nr 6;röse nr 8: 19 m NNV omröse nr 7. Det sistnämnda ligger omedelbart Ö om landsvägen samt5 m SSV om gränssten, nr 58.

Hagunda avrättningsplats

 Längs med riksväg 55 mot Enköping från Uppsala ligger en skogsdunge invid vägen och där var förut en avrättningsplats för Hagunda härad. Avrättningsplatsen ligger i Ramsta socken precis innan gränsen mot Uppsala-Näs socken och vid skogsdungen finns en liten åkersväg med en sliten vägbom. Platsen har blivit kartbelagt vid två tillfällen; 1694 och 1763.

Av någon anledning finns det även rester efter djur på platsen och det är lägligt att besöka fornlämningen under våren innan vegetationen har slagit ut. Strax nordväst om denna plats ligger Stegelkärret som är en liten sjö som är uppkallat efter ordet "stegling", att man blir steglas till döds. Tipset är att man slår upp Wikipediaartikeln om just stegling.
Avrättningsplatsen har koordinaterna: 6633523 / 1593492 
 
Källor:

Czerhalmi Niklas, "Fårad mark", Lund, 1999
Fornminnesregistret, Raä-nr Ramsta 153

Stortjuven Andersson-Sundberg

 Jag försökte googla på honom och hittade inte ett dugg om honom. Iallafall lyckades jag inte att hitta någonting om honom på internet.

Den 27 juli 1865 eller den 26(födelseboken) föddes i Söderåkra en pojke med namnet August Wilhelm Andersson Sundberg och han skulle betraktas som en av Sverige värsta stortjuvar kring förra sekelskiftet. Han var igång redan som tonåring och han var ett vanligt inslag i svensk press. Hans ursprung var att han kom ifrån taskiga hemförhållanden och både han samt systern fick ta sig an om sig själva redan när de var ett par år gamla. I en notis under rubriken rättegångsärrenden i Stockholms dagblad den 1 december 1890 stod det följande om honom.

Medels elektrisk ledning greps på bar gerning en ung tjuf, då han här om dagen i ett pantlånekontor, 28 Vestmannagatan, sökte tillgripa några ur. Kontorets egarinna hade nämligen märkt at flera klockor försvunnit, utan att tjufven kunnat ertappas, hvarför hon låtit anbringa elektrisk ringledning, som ock föranledde tjufvens fasttagande. Han befans vara ynglingen A V Andersson Sundberg, född 1865 i Söderåkra(Kalmars län), och har utom nämnda stölder äfven begått en mängd om stor djerfhet, vittnande inbrott, hvarvid han tillgripit pengar, kläder och matvaror. 

Hans meritlista var digert redan mitten av 1890-talet och kan referera till rättegångsärrenden som publicerades i Södermanlands läns tidning den 11 mars 1896. Då hade han gjort 56 inbrottsstölder och 17 stölder utan inbrott, varav 34 inbrott samt åtta stölder hade gjorts i Uppsala län, ett inbrott/tre stölder i själva staden Uppsala, sju inbrott i Stockholms läns landsbygd, nio inbrott samt sex stölder i själva huvudstaden, fem inbrott i Västmanlands län och en stöld i Södermanlands län.

Bilden till vänster visar en ung Andersson-Sundberg och hade då spenslig kroppsbyggnad. De senare upplagor av attester visar en mer allvarsam samt ett ärrig tjuv. I september 1894 gjorde han skyldig till ett inbrott i järnvägsstationen i Bergsbrunna utanför Uppsala. Han hade då besökt stationen under natten och hade då tagit såväl biljettkassan som ett assurerat brev till en viss Modin(värt 200 kronor). Det stod ingenting i notisen om inbrottet i Bergbrunna stationshus i september 1894, däremot stod det att han hade gjort under rättegångsärrenden den 11 februari 1896. Han var ständigt en poliskund och gjorde sig också skyldig till misshandel, vilket gav honom åtta års fängelse mellan 1912-20 på Långholmens centralfängelse.


Han var inblandat i en scen som publicerades i tidningen Upsala tisdagen den 14 april 1896.

En pinsam scen förekom i lördags afton vid härv jernvägsstation, då häktade Andersson-Sundberg och dennes syster och svåger skulle transporteras med det södergående tåget till Stockholm. I öppet åkdon fingo de de vänta omkring en qvarts timme, utsatta för en stor nyfikenhet. Andersson-Sundberg var belagd med handbojor och omgärdad med en stor kätting om lifvet, svågern fängslad med fotbojor. Andersson-Sundberg lät sig icke bekomma, utan föreföll munter och obesvärad, hvaremot svågern och systern syntes vara djupt nedslagna och generade. I Stockholm begagnas alltid täckta vagnar vid fångars forsling.

Det är okänt för mig när han dog och håller på att kontrollera dessa uppgifter. Den sista kända posten om honom är från 1920 och ännu höll han på med det som han alltid har hållit på med.

Källor:

Databasen "Frigivna straffarbetsfångar", Svarkatalogen
Födelseboken, Söderåkra socken, Svarkatalogen
Stockholms dagblad, 1 december 1890
Södermanlands läns tidning 11 mars 1896
Tidningen Upsala, 11/9-1894, 11/2-1896 och 14/4-1896

(Tidigare publicerat)

Återfunnen målning

 Ett franskt par snodde den välkända målningen ”Den heliga familjen” av holländaren van det Wurff i april 1859. Den stals från ett museum i Amsterdam och paret tog med sig målningen till London, där paret greps. På den tiden lämnades inga brottslingar till Holland från de brittiska öarna. Paret blev släppta senare och tavlan skickades tillbaka till Amsterdam. Flera konstnärer har målat detta motiv i sina egna versioner.

Källor:

Göteborgsposten 30 april 1859

Konsten i fokus”, Stockholm, 1976

Norstedts uppslagsbok 2003

Om en flickas tillstånd

 I Dagens nyheter måndagen den 10 februari 1866 stod om en flicka som sågs att vandra fram och tillbaka vid Adolf Fredriks polisstation i Stockholm. Inledningen av notisen är följande; I lördagsafton syntes en ung flicka med godt utseende gå fram och tillbaka i portgången i det hus der, Adolf Fredriks polisstation är beläget. Dragen buro nödens och sorgens stämpel, klädseln svarade illa mot årstiden och förmådde ej skydda henne mot den genomträngande blåsten. De som gingo ut och in undrade hvad hon gjorde der så länge, ty hennes sorgliga vandring rackte? i timmar. Slutligen tilltalade hon en poliskonstapel.

Det var en historia om en flicka som antagligen hade ett förflutet som "en slagen flicka" eller någon eller några hade behandlat henne illa samt att hon kom ifrån en tråkig händelse. Notisen i Dagens nyheter hade också en liten kort "manus" över det som sades när polisen kom fram till flickan. Hon hade då sagt ""Vill herrn vara så god och föra mig in på vaktkontoret?"" och polisen hade då svarat ""Hvad skall ni göra där?"" och svaret på det blev ""Jag har ingen tjenst, jag har inte mat, inte husrum, inga anhöriga och jag ville be polisen taga hand om mig."" Tråkig händelse här ovanför kan också innebära att någon av hennes närmaste hade dött och hon stod ensam kvar, möjligen visste hon eller ville visa att hon hade andra släktingar.

Enligt notisen i tidningen förde polisen in henne på kontoret och gav henne varmt kaffe. Då hade de hört sig för på olika ställen i huvudstaden om någon kunde ta hand om henne och enligt tidningsnotisen skulle hon få en tjänst på ett mjölkmagasin. I denna notis stod också om att hennes ålder var sexton år.

(Tidigare publicerat)

Diverse böter

 Uppsala Nya Tidning meddelade den 16 mars 1891 om tre fall där personer hade fått böter av allehanda orsaker.

1) Lantbrukaren G Jansson från Myrby i Gamla Uppsala socken fick böta två kronor för att han hade fodrat sina hästar på en öppen gata.

2) Lantbrukaren Jan Larsson från Stensunda i Ekeby socken hade sålt en "skämd kreaturlefver" och det fick han böta fem kronor för.

3) För forsling af spillning på otillåten tid fäldes två personer att böta fem kronor hvardera.

Detta var fall under "Domstolarna" i tidningen och det kan tyckas att det var mindre belopp, fast mycket pengar på den tiden. Man skall ha i huvudet att en dräng tjänade runt 160 kronor på den tiden.

(Tidigare publicerat)

Fängslande Örebro slott

 Örebro slott har en skiftande historia och var bl a fängelse under en lång tid. Slottet uppfördes troligen under 1300-talet och blev vid sekelskiftet 15/1600-talen renässansslott, det fick mera klassicistiskt utseende under 1700-talet (efter en lång väntan fick Carl Hårleman uppdraget). När Hårleman fick uppdraget så skulle han anpassa slottet till att inrymma en bostad åt landshövdingen. Långt in på 1800-talet var slottet även ett fängelse för ett stort antal kända fångar.

Källor:

Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet 

Bedoire Fredric, ”Svenska slott och herrgårdar”, 2017

Eriksson Leif & Martin Svensson, ”501 svenska platser som du måste se innan du dör”, 2015

Han dog i fängelset 1894

 

Hans namn var Johan August Wahlgren som föddes i Katarina församling i Stockholm den 14 augusti 1845. Han blev dömd för stöld vid sex tillfällen och bilden till vänster togs i samband med frigivningen efter hans femte stöld som begicks 1883. Kortet är en del av frigivningsattesten som skrevs ut i februari 1892 och han hade då då avtjänat ett åttaårig långt fängelsestraff. Det skulle som sagt vad inte dröja länge innan han återigen hamnade i kläm med rättvisan. När den senaste domen föll så skulle han inte komma ut från fängelset eftersom han avled den 3 juni 1894 på centralfängelset i Malmö. Det hände ganska så ofta att fångar dog under fängelsetiden eller under straffarbetet.

Källor:
http://okandahandelser.blogspot.com/2009/05/de-som-dog-i-fangelset.html
Polisunderrättelse nr 66, 9 juli 1894
Svarkatalogen; Databasen frigivna straffarbetsfångar

(Tidigare publicerat)

Bron över Kölforsån

 I Enåkers socken nordost om Sala finns en bro över Kölforsån som byggdes 1905 och i början av 1970-talet förstärktes bron med hjälp av betong, i samma veva breddades även bron. Vid bron finns det en grund efter ett nedbrunnet hus som hade anlagts av Salaligan under deras härjningar i trakten under 1930-talet.

 
Källa: Fornminnesregistret, Enåkers socken, RAÄ-nr 74

Stenbrytningen vid Varbergs fästning

 Fr o m 1855 fick straffarbetsfångarna bryta Sten vid Varbergs fästning och detta höll på till 1881 när straffbelagda soldater ta över. Dessa fick då hålla på att bryta Sten fram till 1897 då detta blev förbjuden. År 1905 bildades Skandinaviska Granit AB och detta bolag fick ta över brytningen, denna drift höll på till 1930-talet. Det fanns spår som var utlagt vid fästningen med spårvidden 1 112 mm och enligt en uppgift användes det fem trallor vid Varbergs fästning liksom motsvarigheterna Älvsborg och Bohus som hade ”samma sysselsättning”.

Källor:

Johnsson Anders, ”Fånga platsen”, 2008

Priedits Janis, ”Industribanor i Halland, ÖSJ-Bladet, 3/2012