I Österbybruk fanns det tre masugnar och fem hamrar 1565 och tre år senare fanns det fem masugnar vid bruket. Någon gång mellan 1560- till 1580-talen anlades bruksdammen medan den s k rännverkdamheten upphörde 1586.
Källa: Lena Berg och Örjan Hermodsson, ”Dannemora bruksområde”, 2002
Den 28 augusti 1897 ofredades en kvinna av två berusade mellan Bodarne by och Dalälven vid Skutskär. De blev förpassade till häktet och det visade att det var en far och en son. ”Polisupplysningsmannen” Borg förde dem till arresten och när den andra sonen fick höra om gripandet begav han sig till Borgs bostad för att gräla med hans fru. När han blev underrättat om det och stötte på honom, som riktade sin ilska gentemot Borg. Det slutade med att den andra sonen fick också förd till samma arrest som de två andra. Fadern hade precis undgått straffarbete för misshandel och hemfridsbrott så de hade ytterligare påföljde attt vänta på dem.
Källa: Tidningen Upsala 2 september 1897
Tidningen Upsala hade en notis om att en speldosa mer eller mindre av okänd anledning började att spela på natten. Det är okänt när denna händelse utspelades, men det var runt månadsskiftet april-maj 1885 i Enköping. Det var en händelse som utspelades på en gata i staden och för detta fick ägaren till speldosan böta fem kronor vid rådhusrätten. Samma notis i tidningen hade också ett fall där tre personer i fyllan sjungit på en gata i samma stad under natten och fick böta lika många kronor. Enligt polisen var det en musikaliskt tid i Enköping vid denna tidpunkt.
Järnbruket i Gimo (Uppland) bekostade för att få ett eget stickspår från järnvägsstationen när Dannemora-Hargs järnväg (DHJ) öppnades för trafik 1876. Huvudspåret ledde fram till herrgården och 1,5 km långt, sedan fanns det även spår på själva bruket. I början användes hästar och sedan av DHJ egna ånglok. År 1934 anskaffades det motorlok från AB Slipmateriel i Västervik och motorn var dieseldriven från Bolinders i Eskilstuna på 75 hästkrafter. Trots dyrbar utrustning stod loket oanvänt i långa perioder innan loket såldes till DHJ tre år senare. Spåret tio herrgården revs 1959 och spåren på herrgårdsområdet 1963.
Källor:
Järnvägsdata 1999
Mats Freding, ”Industrilok i Uppland”, 1991
Under året 1565 fanns det tre masugnar och fem hamrar vid Österbybruk i Uppland och någon mellan 1560-80 anlades själva herrgårdsdammen. År 1580 fanns det fortfarande fem masugnar kvar på orten, men däremot påstås det att åtminstone en hammare ligga öde.
Källa: Lena Berg & Örjan Hermodsson,”Dannemoras brukområde”, 2002
I tidningen Upsala(tidning för Uppsala stad och län) den 10 april 1901 hade en ganska rolig statistik över islossningen i detta nummer. Notisen hade rubriken Svartbäcksgubbarnas kronologi"(modern svenska) och statistiken har fört med vissa avbrott från 1762 då islossningen skedde den 8 april. Sedan kom nästa post den 6 april 1765 och sedan 1769 som var 30 mars. Efter det kom det en genomgående serie som sträckte sig från 1774 till 1823, därefter en lucka för året 1824 och uppdatering 1825(en lång period av islossning; 29 mars-10 april) och efter det ett uppehåll fram till 1832 när detta inträffade den 15 mars. Fyrisån blev ej isbelagd 1863, 1887 fanns det inga gubbar som kunde föra dessa anteckningar och 1895 rensade ån vid tre tillfällen.
Sirius föll med 0-3 mot Malmö FF i premiären av fotbollsallsvenskan och en vecka senare spelade de sin första hemmamatch mot Studenternas den 20 april 1969. Matchen slutade 0-0 inför 7 520 åskådare och Sirius hade några farliga målchanser, Björn "Lill-Garvis" Carlsson blev frispelat av Kaj Wiestål och hade endast målvakten kvar, han bestämde sig för att dribbla målvakten och när han skulle lägga in bollen i mål så trampade han snett och det blev inget mål.
Den 19 augusti 1928 mötte Sirius i Uppsaladerbyt Vesta på Studenternas och i en match som Vesta ledde med 2-0. Sirius kvitterade och dessutom hann även göra det tredje målet innan halvtid, för att sedan vinna 4-2. Vestas mål gjordes av Bertil Nilsson och Ling medan målen för Sirius gjordes i denna ordning; Stickan Claesson, Torvald :Lindberg, Tjalle Norrblom och Kalle Lindgren. Norrholm gjorde sitt mål strax innan pausvilan och Lindgren efter ett fint samarbete med just Norrblom. Någonting som källan missade definitivt var publiksiffran och därmed är denna uppgift okänd. Matchen spelades i den östsvenska serien och på den tiden bestod säsongen av höst o vår. Återigen räddade Sirius sig kvar och slutade ovanför nedflyttningsstrecket med 12 poäng(18 matcher) före Vesta som åkte ur med nio poäng, sist slutade Stockholmsklubben IF Linnea.
I tidningen Upsala den 25 juni 1895
År 1855 så hade de flesta hemmansägare i Frötuna socken (Rådmansö) tröskverk och från närbelägna Länna socken i mitten av 1850-talet så användes tröskverk även där. I Östra Ryd socken handlade en rapport om att tre herrgårdar använde tröskverk med dragare. I Angarn socken finns en rapport från 1852 om små flyttbars tröskverk delades av de flesta brukare. Samma år hade Vallentuna socken tröskverk på herrgårdar och en del mindre hemman.
Källa: Gustav Utterström, ”Jordbrukets arbetare”, Stockholm, 1957
I tidningen Upsala den 16 juli 1887 stod det följande; I Funbosjön anträffades i söndags liket af torparen K G Gustavsson under Frötuna. Han har med all visshet omkommit under ett anfall av fallandesot.
Lännadagbokens författare skrev om Gudbyn och som jag har förstått så är det om en försvunnen by i Länna socken i Stockholms län. Alltså rör det sig om en gård eller en liten by inte så långt ifrån Grovsta samt Penningby i denna socken. I artikeln "En by som försvann. Vad hände Gudebyn? i tidskriften Lännabygden 1996-97 så slogs det en tanke hos artikelförfattaren att byn redan under 1300-talet hade blivit utplånat och en tanke är då digerdöden. Det var många gårdar i Sverige som utplånades under denna tidsperiod och det skulle dröja långt in på 1400-talet innan befolkningen nådde upp till den nivå som var innan digerdöden. Men skribenten skrev också att "Godebyn" var redovisat som skatteutjord i jordeboken som är från 1571.
Den välkända Enköpingsdoktorn Westerlund hade ett klammeri med den ryska polisen en gång när han glömde sitt pass hemma. Han fick däremot träffa chefen för gränsstationen där han intygade att han inte var anarkist eller någonting annat olämpligt för ryska samhället och då Westerlund åka vidare. Han var ju känd och förmodligen hade polischefen hört talas om honom.
