Uppländska broar

 Denna lilla artikel får räknas som en liten sammanfattning över de broar som har funnits i Uppland. Enligt fornlämningsregistret finns det 209 objekt som betecknar olika broar i Uppsala län. Det finns en del försvunna eller broar som inte används längre, sedan finns de stenvalvsbroar som finns lite varstans. Sju fornlämningar med broar finns i Simtuna socken, sedan en vardera i Gryta, Härnevi och Nysätra socknar. I den sistnämnde socken låg denna bro söder om Nysätra kyrka och strax intill vägen mellan kyrkorna i Biskopskulla och Nysätra (man kan se den ena eller den andra kyrkan). Enligt en karta från 1692 benämndes denna bro som ”Nysätra bro”. I Almunge socken (Ösby) byggdes en gång i tiden en stenvalvsbro över en bäckravin som senare byggdes om till en cementtrumma. Sju objekt finns i Lena socken och flera av dem har gått över Vattholmaån. I den lilla socknen Läby har två broar, dels den bro i ett spann som finns strax söder om riksväg 72 och dels den som finns i ett område med fornlämningar omedelbart väster och sydväst om korsningen 55:an/72:an. Vid denna bro finns det ett minnesmärke, en nästan tre meter hög sten av granit som restes med kung Carl XIV Johan 1835 över Gustav Vasas kamp för fäderneslandet Sverige 1521 och denna minnessten är också inhägnad. Själva stenvalvsbron är 17 m långt, 5 m bred och 4 m hög, själva valvspannet är 6 meter. Det går just nu inte att meddela hur gamla denna bro är och nedanstående länk hänvisar till en bild på en inskription som visar när en bro blir färdigt. Denna bro har namnet Läbybron och på inom ett kilometer från bron så fanns det iallafall två vadställen. Inte så långt ifrån bron och minnesmärket finns ett gravfält i form av en båtgrav.

Länken till bilden med inskriptionen:

https://okandahandelser.blogspot.com/2024/04/historisk-om-bron-till-singo.html?m=0

Källor:

Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet 

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Tok-Hansbron

 Över Dalälven söder om Gysinge och man åker förbi Gysinge Naturreservat så finns det fyra rester av broar som en gång i tiden man färdades på över älven. Den första är Grimbron som går över till ön Grimman och där återstår endast brofästen. Nästa försvunna bro är just Tok-Hansbron, sedan över Draggbron och avslutas med Kvarnbron som låg vid en numera borttagen kvarn. Där finns också ett minnesmärke som förklarar lite grann hur dessa har försvunnit. Enligt minnesmärket så lät landshövdingen över Västmanlands län, Walter Murray riva Draggbron, Tok-Hansbron och Kvarnbron 1934 för att anlägga nya broar. Dessa tre byggdes mellan 1844-50 och anledningen till namnet av Tok-Hansbron var att där uppehöll sig en man med namnet Hans under själva bron och det var så under flera år. Han drunknade senare och hans lik påträffades under Draggbron.

Källa: Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Historisk om bron till Singö

 Bron över till Singö blev färdig 1951 enligt den skylt som brukar sitta under täcket på broar vid en av dess infarter.

Brouppträde

 På en gata i New York lockade en kvinna med sig två barn och gick upp på en bro. Där kastade hon ner barnen för att sedan hoppa själv i vattnet. Kvinnan själv blev själv uppdragen på land och i säkerhet, hon förnekade till att hon hade kastade ner barnen. Hon hade ingen heller förklaring till varför hon lockade med sig barnen. Det ena barnet dog och i källan stod ingenting om själva motivet.

Källa: Stockholmstidningen 7 november 1890

Bron över Kölforsån

 I Enåkers socken nordost om Sala finns en bro över Kölforsån som byggdes 1905 och i början av 1970-talet förstärktes bron med hjälp av betong, i samma veva breddades även bron. Vid bron finns det en grund efter ett nedbrunnet hus som hade anlagts av Salaligan under deras härjningar i trakten under 1930-talet.

 
Källa: Fornminnesregistret, Enåkers socken, RAÄ-nr 74

Byggdes av studenter

Omkring 1980 byggde ett gäng studenter som gick på gymnasieskolan Fyrisskolan i Uppsala. Bron ligger inte långt ifrån nuvarande polishuset och ett stenkast därifrån går Dalabanan på en 80 meter lång bro som byggdes när dåvarande Norra Stambanan öppnades i sin helhet mellan Uppsala-Sala 1873. 

 

Bron vid Tensta

Från Fornminnesregistret:

Stenvalvbro, 54x5 m (NÖ-SV) och intill 5 m h, bestående av 3 valv slagna av tuktade stenar i mörkgrå granit i tunnvalvsteknik. Räcke av järn och trä på stolpar av grå granit. På den NV sidan är strömkoner.(Revideringsinventeringen 1978).

Enligt uppgift ligger den vid Brogården i Tensta socken och i området finns också en bytomt efter Långstensta samt en kvarn som enligt uppgift skulle ha legat på en liten som kallas för Kvarnholmen. I området pågår också en inventering efter möjligen flera fornlämningar.

Vettershagasbron

År 1961 tillkom bron i Vettershaga i Roslagen som gjorde att man fick ta en mindre väg mellan Bergshamra och Roslagskulla som dock används fortfarande.
 

Gamla bron i Lurbo

 Vid korsningen Lurbo bron och Vårdsätravägen i Uppsala finns en minnesskrift med följande innehåll med versaler; "ÅR 1922-23 BYGGDES DENNA BRO SÅSOM NÖDHJÄLARBETE AV SÖDRA SVERIGES STATSARBETEN". Det var en stenvalvsbro med ett spann som var smal och ersattes av en annan bro vid slutet på 1970-talet. Medan den nya bron byggdes så fanns den äldre bron fortfarande kvar och när denna bro blev färdig så revs den gamla bron. Det var 1979 som den gamla bron revs och idag finns det inga rester, men såvitt vad jag kommer ihåg så var den till höger om nuvarande bron från Vårdsätravägen räknad.

 
Källa: Fornminnesregistret

Järnvägsbron i Örsundsbro

 När jag gjorde fotodokumentationen längs med den forna sträckan av enskilda järnvägen Uppsala-Enköpings järnväg tog (för drygt 15 år sedan) jag två kort på fundamenten till den numera borttagna järnvägsbron i Örsundsbro. Sedan den tidigare betydande båttrafiken på Örsundaån minskat kraftigt byttes svängbron mot en fast bro 1971. Först var det persontrafiken som gick allt sämre medan godstrafiken på Ekoln varade en bit in på 1900-talet.

Källor:

Fotodokumentation av f d UEJ, Örsundsbrosområdet
http://okandahandelser.blogspot.com/2008/05/fotodokumentation-av-f-d-uej.html
"Järnvägsdata", 1999
Rundblad Per, "Uppsala-Enköpings järnväg", Malung, 1986
Uppsala Nya Tidning, "Örsundsbro broställe sedan vikingatiden", 4 mars 1995

(Tidigare publicerad)

Järnvägsbron i Strömsberg

 Denna ort i norra Uppland hade en gång i tiden järnvägsförbindelse med Tierp och var en bibana till Uppsala-Gävle järnväg. Denna bibana öppnades för trafik 1917 och gick längs med Tämnarån. Det var greve Wachtmeister som gjorde investeringar under 1910-talet och då var järnvägen lönsamt. En orsak till att denna bibana revs i slutet på 1940-talet var att järnbruket lades ner och då var den inte längre någon ide att ha den kvar i trafik. Men järnvägsbron i Strömsberg finns fortfarande kvar och är dock ombyggt för att passa gångtrafik. Persontrafiken på denna bibana lades ner redan 1931 medan viss trafik förekom tio år till och 1943 revs banan upp.

Forsberg Bernt, "Uppsala-Gävle järnvägar", Trelleborg, 1995

Kollberg Kersti & Björn Ullhagen, "Strömsbergs bruk", 2017

Fyrisvallsbron

Där Fyrisvallsgatan går över Fyrisån i Uppsala uppfördes 1962 och den ersatte i sin tur en träbro som uppfördes av ett privat initiativ 1914.

Källa: "Äldre vyer i Uppsala", CD-rom, Uppsalas landsarkiv

Bron över Severn

"Severnbron" utanför Bristol i England öppnades för trafik 1966 och är en hängbro med spännvidden 1 006 meter.

Källa: Faktakalendern 2012

Årstabrons anläggande

När Årstabron blev färdigt var den Nordens längsta järnvägsbro med sina 753 meter. Ett komplicerat byggnadsarbete drogs igång när fundamenten skulle gjutas och man stoppade ner stora trälådor med länspumpningsanordning. Anledningen var att man var tvungen att ta sig igenom 20 meter tjock lera för att nå botten. och vart eftersom man tog leran så sjönk lådorna. När detta var färdigt så fyllde man trälådorna med betong och så var fundamenten färdiga. När Årstabron öppnades för trafik den 26 november 1929 så avkortades resan från/till Stockholms central med en kilometer.

Källor:
"Järnvägsdata", 1999
"Tidsmaskinen"---En guide genom Sveriges järnvägsmuseum; 1998