Väderkvarnen öster om Singö kyrka

 Ett par kilometer öster om Singö kyrka ligger en kvarnsten som är 1,35 m i diameter och är drygt 15 cm tjock med en järnring på skodden. Fem stycken järndubbar är nedhuggna i berget och där kvarnstenen ligger har också en väderkvarn stått. Denna kvarn hade tillhört Tranviks by som ligger några hundra meter nordväst om kvarnplatsen. Antagligen försvann kvarnen redan innan 1800 om man utgår ifrån de rapporter som sändes till Tabellverket. År 1571 fanns det sex bönder i Tranvik och i framtiden fanns det nog ett behov av en kvarn.

Källor:

Folkmängdsredogörelser, Tabellverket

Fornminnesregistret Singö 4

http://www.singo.dk/hembygd/SHBf/singo_forr/vboda_kartor.html

Byggda båtsliprar på Söderarm

 Det har byggts flera s k för båtsliprar på fyrplatsen Söderarm längs ut i kustbandet utanför Roslagen. Den första båtslipen byggdes 1848 då fyrplatsen hade funnits i drygt tio år. År 1893 byggdes det två båtsliprar som blev ersatt av en ny båtslip 1926. Tre år senare byggdes bryggan av betong som finns kvar än idag.

Källa: 

Dan Thunman, ”Svenska fyrplatser”, 2000

Timmersaxen, svensk uppfinning???

 Timmersaxen är till för att gripa tag i timmerstockar för att sedan förflytta dessa och timmersaxen uppfanns antagligen i Idre i Dalarna 1883. Enlig tidningen Hela Hälsinglands nätupplaga så uppfanns den på 1890-talet.

Museets bidrag, en timmersax som uppfanns av Anders Bergman från Hennan på 1890-talet, må vara ett vardagligt föremål, men Owe Norberg menar att den varit "revolutionerande" för skogsbruket. Verktyget, som genom ett finurligt konstruerat handtag kan vrida och dra timmerstockar som väger flera hundra kilo, är fortfarande i bruk idag.

http://helahalsingland.se/ljusdal/ljusdalc/1.3801803-timmersaxen-ingen-klenod

Källor:

helahalsingland.se

NE (CD-rom), "timmersax"

Fyrplatsen Högby

 Denna fyrplats visades först på Stockholmsutställningen 1897 och påminner ganska mycket som en heidenstamare, men den ser ut att vara fackverksbyggt på höjda ytterben. Den restes på platsen 1898 och var tillverkat hos Bogesunds Mekaniska Verkstad i Stockholm. Den finns på en udde på den östra sidan av Öland. Tio år efter den hade blivit satt på plats så bytte man ut fotogenlampan mot lux-lus medan ombytet med elektrisk ljus skedde 1946. Högby fyr är troligen den enda fyren i Sverige som har en vindflöjel högst upp, iallafall i Sverige. Fyren blev 1973 förklarat som byggnadsminne och liksom Sveriges andra fyrar blev den automatiserat 1967.

Källor:

Fyrwiki fyr.org

Fyrhandboken”, Ljungby, 2007

Rietz Magnus, ”Svenska fyrar”, 2009

Tröskverk i bl a Roslagen

 År 1855 så hade de flesta hemmansägare i Frötuna socken (Rådmansö) tröskverk och från närbelägna Länna socken i mitten av 1850-talet så användes tröskverk även där. I Östra Ryd socken handlade en rapport om att tre herrgårdar använde tröskverk med dragare. I Angarn socken finns en rapport från 1852 om små flyttbars tröskverk delades av de flesta brukare. Samma år hade Vallentuna socken tröskverk på herrgårdar och en del mindre hemman.

Källa: Gustav Utterström, ”Jordbrukets arbetare”, Stockholm, 1957

Skomakare

Bilderna visar hur en skomakare hade det förr i tiden och detta utrymme finns att beskåda i Mannaminne i Ångermanland.

Kostnaden att tillverka täckjärn i Långshyttan

Det varierade kraftigt att tillverka täckjärn i pris under den andra halvan av 1800-talet och i Långshyttan i Dalarna var inget undantag. Själva malmkostnaden var på 17 000 kr per ton 1860 medan kostnaden för kolet som var viktigt i framställningen var på 22 000 kronor per ton. Själva kostnaden för malmen gick ner med nära hälften fram till 1870 för att sedan öka igen fram till 1885 medan kolkostnaden var på 20 000 kr per ton 1870, 24 000 kr/ton 1880 och 30 000 kr/ton 1885. Under 1880-talet utgjorde kolkostnaden omkring hälften av den totala kostnaden. År 1890 var malmkostnaden på 11 000 kr per ton, kolkostnaden låg på 29 000 kr per ton och den totala kostnaden på 60 000 kr per ton. Tio år senare var det följande; 25 000, 54 000 och 100 000.

Källa: Artur Attman, ”Fagerstabruken, Uppsala, 1958

Lyktstolpen

 Denna lyktstolpe som finns i närheten av Vettershagabron i Roslagen och hade troligen flera ledningar på sig förr i tiden innan man började att gräva ner dessa ledningar. Sådana stolpar har en viss kulturhistoriskt värde eftersom dessa speglar en förgången teknikhistorisk epok. Bilden är tagen av skriftställaren!!!

Temperaturen på termometern

 I början av 1790-talet fanns det cirka 30 olika temperaturskalor med olika fixpunkter och idag är det endast tre som har överlevt. Vilka är Celsius, Fahrenheit och Reaumar, av de är en av dem Anders Celsius som levde mellan 1701-44. Celsius termometer har två fixpunkter och det är vattnets fixpunkter. Celsius blev professor 1730, studerade också jordmagnetism och astronomi, sin termometer beskrev han 1742 i en uppsats i Vetenskapsakademins handlingar.

Källor:

Frängsmyr Tore, "Svensk idéhistoria", del 1, Stockholm, 2004
"Norstedts uppslagsbok", 2003

(Tidigare publicerat)

Järnvägsbron i Örsundsbro

 När jag gjorde fotodokumentationen längs med den forna sträckan av enskilda järnvägen Uppsala-Enköpings järnväg tog (för drygt 15 år sedan) jag två kort på fundamenten till den numera borttagna järnvägsbron i Örsundsbro. Sedan den tidigare betydande båttrafiken på Örsundaån minskat kraftigt byttes svängbron mot en fast bro 1971. Först var det persontrafiken som gick allt sämre medan godstrafiken på Ekoln varade en bit in på 1900-talet.

Källor:

Fotodokumentation av f d UEJ, Örsundsbrosområdet
http://okandahandelser.blogspot.com/2008/05/fotodokumentation-av-f-d-uej.html
"Järnvägsdata", 1999
Rundblad Per, "Uppsala-Enköpings järnväg", Malung, 1986
Uppsala Nya Tidning, "Örsundsbro broställe sedan vikingatiden", 4 mars 1995

(Tidigare publicerad)

Europeiska tunnelbanor

 Europas och även världens första tunnelbana invigdes i London 1863. Några andra europeiska städer som tunnelbana: Paris 1900, Barcelona 1924, Madrid 1919, Stockholm 1950, Rom 1955, Berlin 1902 och Budapest 1896.

Källor:

Faktakalendern 2002

"Norstedts uppslagsbok", 2003

Den tekniske munken

 Peder Månsson som dog 1534 ansåg vara den som låg bakom den järnproduktion som Vadstena kloster hade en del av under senmedeltiden. Enligt källan betraktades han som Sveriges allra första tekniker.

Källa: Anna Hult, "Järnproduktionen vid Vadstena kloster", Historisk Tidskrift", 1988

Malmfyndigheter från Uppland till Östersjön

 I Spårläget nummer 2/2020 finns det en trevlig artikel av Jan Kruse om järnfyndigheten på Lilla Båtskär cirka en mil söder om Mariehamn. I Spårläget 2/2015 tipsade undertecknad om en bokserie om industriella bergarter som man kan få fram uppgifter om ett stort antal gruvor eller gruvhål samt olika brytningar i ett antal län. Syftet med denna lilla artikel är att skriva lite grann om den malmstråk som finns i Östersjön mellan Uppland ut till Östersjön vid Åland. En del av objekten som finns utmärkta där har även haft lokdrift.

En del av dessa objekt "har som sagt vad" haft lokdrift och en del har haft spår men inga lok. Böckerna finns som pdf-filer på SGU databas över publikationer med namnet GeoLagret eller om man söker på t ex industriella bergarter på Google med pdf efter sökorden. Böckerna utgår inom länsgränsen och inte efter landskapen. 

Brytning efter olika sorters malm har gjorts på många platser här och var i vårt avlånga land. Det började att bryta malm redan under medeltiden och fram till 1900-talet. I Uppland och i Roslagen har det gjorts försök att utvinna malm på såväl fastlandet som ute på öarna utefter Upplandskusten. Kruse skrev bl a om att det finns en malmstråk som löper in till den svenska kusten. En blomstringstid tycks har varit från slutet på 1700-talet och långt in på 1900-talet. På en del platser tycks det har förekommit försök till brytning och där är gruvhålen oftast bara ett par stora med lika djupa hål.

I bokserien med titeln "Industriella bergarter och mineraler" över Stockholms län som utkom 2004 finns det en mängd gruvor uppdelade efter grundämnen och en del bergarter. I boken finns det uppgifter om Utö järnmalmsgruva, Herrängsfältet och Edebo på Väddö (de två sistnämnda hade ju lokdrift). Men hur många vet att det har förekommit brytning på några platser runtom Grisslehamn och på lilla ön Långgrundet utanför Singö. På denna ö skall det finnas en liten s k järnmalmsskärpning och där har det troligen utförts ett försök till brytning liksom på ett par platser på Singö. En del gruvor känner man till historien bakom dem som t ex när ett utmål utfärdades och ett exempel är Mälby järnmalmsgruvor i trakten av den nämnda Grisslehamn. Där utfördes ett utmål 1873 och gruvverksamheten pågick till 1907. Ett annat projekt ligger i Uppsala län och mellan öarna Gräsö och Singö. Det är Sladdarön som också finns benämnd i boken "Industrilok i Uppland" och där ett engelsk företag gjorde försök till järnmalmsbrytning under 1860-talet. Det påstod att ett ånglok fraktades över till ön och det tog bara drygt ett år så avbröts driften p g a försämrade järnfyndighet. En ort som man vet har förekommit brytning men man känner inte till några historiska årtal är den kallade Kvarnberget som ligger ca inte så långt ifrån Kvarnberg som ligger vid Fibysjön i Uppland. Där gav man t ex upp efter man hade kommit ner till 2 meters djup.

I de nämnda böckerna finns det brytningar efter såväl andra grundämnen som t ex bly och koppar. Det har även förekommit brytningar efter bergarter (gatstenar och byggnadsmaterial) samt efter olika mineraler som har påträffats i de redan nämnda länen samt på andra platser i Sverige. Även i Fornminnesregistret finns det uppgifter om gruvor och en del av dem hade egna lok.

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvariet

Freding Mats, "Industrilok i Uppland", 1991

Malmer, Industriella bergarter och mineraler;

Stockholms län, 2004

Uppsala län, 2006

Länkar:(går även med iPhone)

Till Fornminnesregistret eller Fornsök:

https://app.raa.se/open/fornsok/

Till GeoLagret på SGU, sök t ex på "industriella"i sökfältet.

https://apps.sgu.se/geolagret/?Query=serie='SGURapporter'

Svenska registreringsnummer

 I början hade Sverige registreringsnummer på motorfordon bestående av en länsbokstav och en sifferkombination på fyra siffror. I april 1972 började man att använda "reg-nummer" bestående av tre bokstäver och tre siffror. De gamla länsskyltarna byttes ut om ägaren flyttade till ett annat län.

Källor:
"Boken om uppfinningar", Borås, 1993
Harding Anthony (redaktör), The Guinness rekordbok om bilar", (sv version), 2007

Butterfields solur

Engelsmannen Michael Butterfield (1635-1724) var verksam i Paris och under 1600-talets senare del så utvecklade han ett solur med inbyggt kompass. Detta solur utnyttjades militärt och bestod av glas samt silver, soluret var också bärbar.

Källa: "Militärhistorien" (svensk version), 2013

Daltons atomteori

Den engelska forskaren och som dessutom var lärare i Manchester hette John Dalton och han lade fram sin atomteori 1808. Utifrån hans uppfattning som bestod av en atom av ett skal som värmdes upp, då stötte atomen bort atomer av samma sort.

Källa: Gunnar Eriksson, "Västerlandets idéhistoria", Södertälje, 2004

Graf Zeppelin över Wembley

Den 26 april 1930 flög luftskeppet Graf Zeppelin över Englands nationalarena Wembley medan den engelska FA-cupfinalen i fotboll spelades mellan Arsenal och Huddersfield Town. Luftskeppet flög även strax över läktaren och det var många som såg luftskeppet på arenan, säkert några av spelarna också. Arsenal vann med 2-0 genom mål av Alex James och Jack Lambert inför 92 448 åskådare.

Källor:

Bass Howard, "Wembley", Enfield, 1982
Soar Phil, "The Hamlyn´s A-Z of British football records", Twickenham, 1984

Djursten

Fyren Djursten uppfördes mellan 1838-39 och dessförinnan var det en fyrbåk på platsen. Denna fyrbåk uppfördes 1759 för att varna för en farlig passage mellan Gräsö och fastlandet. Åtta år senare anlades en enklare fyr som var koleldat och som var på platsen tills den nuvarande fyren byggdes, arkitekten var J T Byström. År 1854 byggdes det ett nytt bostadshus som blev panelat 1856 medan det förra bostadshuset från 1767 ändrades om till uthus. Ett fyrskepp lades 1872 ut vid den farliga passagen Länsmansgrundet och dess uppgift blev också att leda båttrafiken i det yttre Öresundsgreppet. Liksom andra fyrar blev även Djursten automatiserat och detta inträffade 1962, nio år tidigare hade en fyrmästarbostad blivit byggt. Den nuvarande fyren är femton meter högt, den förra fyrvaktarbostaden finns kvar, den nuvarande lanterninen är från 1862 och fyren blev byggnadsminnesförklarat 1935. Den sista fyrmästaren flyttade ut 1964 och Djursten är den äldsta bäst bevarade på östkusten.

Källor:

"Bygd att vårda i Uppsala län", nr 2, Uppsala, 1984
Faktakalendern 2002
Rietz Magnus & Harry Sellman, "Svenska fyrar", 2009
Thunman Dan, "Svenska fyrplatser", 2000

Karbida hammarverk

År 1622 grundades ett hammarverk av Forsmarks arrendatorer som fick namnet Karbida hammare (hammarverk) och hade en verkningsperiod. Redan 1634 lades driften ner och som kuriosa kan nämnas att Forsmarks bruk i Uppland hade tre masugnar och sju hammare 1624.

Källa: Lena Berg & Örjan Hermodsson, "Dannemora Bergsbruksområde", 2002

Sveriges första överhettarlok

År 1905 anskaffade Bergslagarnas järnvägar (BJ) ett ånglok som fick en överhettare och som tog död på ångpannor när det gällde ånglok. Loket fick littera C med bolagets nummer 52 och byggdes av Nohab i Trollhättan och det var en maskindirektör som kom på att testa denna nymodighet som föll väl ut. En överhettare installerades på loket som ännu finns kvar som museilok.

Källor:

"Bevarandeplan för järnvägsfordon", Gävle, 2004
Diehl Ulf m fl, "Normalspåriga ånglok vid Statens Järnvägar", 1973