Om skörden 1911

 I Aftonbladet den 14 juli 1911 publicerades det en tabell hur skördarna var i de län som hade skickat in rapporten. Skördarna var någonlunda bra eftersom vädret var varmt under maj och i början på juni. Fr o m 10 juni blev det ett par frostnätter som gjorde att säden blev lite skadade. Själva medelskörden var satt till tre och för Uppsala län var siffrorna följande; höstvete 3,0, höstråg 3,0, korn 2,5, havre 2,7,  blandsäd 2,4, baljväxter 2,9, potatis 3,1, hö från vallar 2,0 och hö från ängar 2,1. I jämförelse med riket var det för höstvete 3,6, höstråg 3,8, korn 3,3, havre 3,1, blandsäd 3,2, baljväxter 3,1, potatis 3,4, sockerbetor 3,9, hö från vallar 2,5 och hö från ängar 2,6.  Sockerbetor var det bara från Östergötlands län (3,3) samt på Gotland, sydligaste länen och i Halland. På Gotland var skörden för sockerbetor 2,9 och i Malmöhus län var det på 4,0. Skördarna var över 4 på sina håll i Sverige och det var bl a 4,0 för höstvete i både Östergötlands och Jönköpings län samt 4,1 för Älvsborgs norra del. Det var 4,1 för havre i Norrbottens län och övrigt goda skördar i landets nordligaste län.

Någonting om svensk jordbrukshistoria

 Runt millennieskiftet utkom det stora verket om svensk jordbrukshistoria i fem band från begynnelsen till modern tid och verket finns också som pdf-filer. Denna lilla artikel kommer bara handla om svensk agrarhistoria i större drag. Förr var Sverige ett utpräglat jordbruksland och innan industrialismen påbörjades under mitten av 1800-talet så hade Sverige en ruralt befolkning. I början på 1930-talet var landets rurala och urbana befolkning lika stora och idag är förhållandena omskiftande.

Enligt en skördeindex med normalskörden är 3 så har Sverige haft flera sådana skördar sedan början på 1800-talet, men även rentav dåliga sådana. Först några goda år enligt denna index; 

1803 4,0 (det bästa året sedan 1793 (4,0)

1815 4,0

1820 4,5

1835 3,5

1847 3,0

1862 3,5

1866 3,1

1870 3,7

1878 3,8

1892 3,9

1905 3,3

Några sämre år;

1800 0,3

1808 1,8 (i följd av två goda år på 4,0, men många dog av dysenteri)

1822 2,3

1837 1,8

1856 2,5

1868 2,5

1874 2,7

1881 2,5

1899 2,7

1904 2,9

Under 1800-talet minskade såväl dödligheten som dåliga skördeutfall i Sverige samtidigt som nyodlingar minskade i Sverige under den senare delen av 1800-talet (en orsak är industrialiseringen). I Götalandslandskapen var antalet nyodlingar i genomsnitt på 40 389 hektar under tidsperioden 1871-75 medan motsvarande tidsperiod mellan 1896-1900 var på 22 568 hektar. Medan det var för Svealand en ökning från 14 012 hektar under 1871-75 till 18 227 hektar under tidsperioden 1886-90 för därefter gå ner till 8 585 hektar under 1896-1900. I länen Närke, Uppsala och Västmanland ökade åkerarealen fr o m andra hälften av 1600-talet till slutet på 1800-talet.

När det gäller vad som odlades så var kornet dominerande i hela landet under 1500-talet förutom östligaste delen av landet där även råg förekom i hälften av skördarna. Sedan tog rågen över alltmer även i andra delar av landet. De områden som rågen inte slog igenom var Värmland och den norra delen av Västergötland där havre var den dominerande sädesslaget. Vetet fick allt mer större roll i östra Sverige och framför allt i Östergötland. Havre och råg fortsatte att expandera även under 1700-talet i stora delar av landet.

I forna Skaraborgs läns slättbygder ökade hemmabrukens utsäde fr o m mitten av 1700-talet och till ungefär 1860-talets början. Under denna tid kom det alltfler tunnor med säd från Skaraborgs släktbygder och denna säd räknat i tunnor kom ifrån den rurala befolkningen.

Källor:

Czerhalmi Niclas, ”Fårad mark”, 1999

Gadd Carl-Johan; 

”Järn och potatis”, Göteborg, 1983

”Den agrara revolutionen” Sveriges jordbrukshistoria, band 3, 2000

”Historisk statistik för Sverige” (bl väder och jordbruk), Stockholm, 1959

Morell Mats, ”Agrar revolution”, 2022

Schön Lennart, ”En modern svensk ekonomisk historia”,  Falun, 2012

Antalet maskiner inom jordbruket

 Under 1900-talet kom antalet maskiner inom jordbruket alltmer och antalet traktorer i Uppsala län verkade att få ett stort genomslag. År 1937 fanns det 866 traktorer i Uppsala län i jämförelse med Jönköping 45, Kronoberg 30 och Blekinge. Ett län som hade många maskiner var bl a Östergötland som under 1937 hade 1 175 traktorer och tre år senare 2 386 traktorer. När det gällde antalet skördetröskor så hade några följande antal under året 1944; Stockholms län 9, Uppsala län 25, Södermanland 17, Östergötland 59, Kristianstads 39, Malmöhus 129 och Västmanland 26. Under endast de närmaste åren ökade dessa lavinartat och beskrivs det för varje län skulle det ta för stor plats (på nätet finns det ett verk som heter ”Jordbruket i siffror” som pdf-format). När det gällde utvecklingen av skördetröskor i Uppsala län så hade det ökat till 474 under året 1951 och sedan 1 725 under 1961 samt 2 224 under 1966. I Östergötlands län ökades detta enligt följande; 1951 979, 1961 2 187 och 1966 3 594. Gotland hade fler skördetröskor än Kalmars län 1944 med tio stycken gentemot fem för länet på fastlandet. För antalet maskiner så ger två olika källor i sin tur olika värden. När det gäller antalet traktorer inom Uppsala län så anger Historisk Statistik 3 855 stycken under 1951 medan ”Jordbruket i siffror” anger 4 125 stycken. Det var bara en liten genomgång på vad som fanns med tekniska maskiner inom jordbruket.

Källor: 

”Historisk statistik för Sverige (bl a jordbruk), Stockholm, 1959 (finns på nätet som pdf-format)

”Jordbruket i siffror”, Örebro, 2011

Kuuse Jan, ”Från redskap till maskiner”, Göteborg, 1970

Vraket vid sockengränsen

 Mellan den obebodda ön Stor-Andö som tillhör Länna socken och Bildö socken så finns ett vrak efter ett mindre fartyg som upptäcktes under en sjömätning som gjordes under 2018. Detta objekt är precis på gränsen med huvuddelen inom Bildö socken. Vraket ligger ca två kilometer nordväst om Vagnsunda på södra delen av Bildö. Vraket mäter ca 17 lång, bredden är 6,4 meter och sticker upp ca 1,5 meter. 

Källa: Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Allmogens dryckesvanor

 I en notis i Dagens nyheter den 8 januari 1866 stod det följande;

Allmogens begifvenhet på spritdrycker kan bedömas deraf, att en trovärdig person en dag mellan Kassatorpet och Wenersborg mötte och räknande ändå till 38 öfverbelastade från staden hemresande personer af allmogen; de som endast voro ankomna räknades ej. Huru mycket hade nu staten förtjenat på dessa stackars menniskor.

Jo, hade polisen haft nutida medel mot alkohol i samband med "trafik", så hade nog säkert de flesta åkt dit och jag har för mig att det finns bötfällda personer som har kört åkdon med häst eller annat dragdjur under 1800-talet. De förde nog lite liv när de mötte honom och nu vet jag inte hur långt det var mellan Kassatorpet och Vänersborg. Alkoholproblem var dock ett problem redan då, men sågs och behandlades på ett annat sätt än det gör idag.

(Tidigare publicerat)

Förfallen lada

Denna ekonomibyggnad var ”hel” bara för några år sedan och sedan har den rasat ihop p g a bristande underhåll. Det är så på flera platser i landet och de som bor i närheten tycker sig inte har varken tid eller intresse med dessa byggnader. Dessa små lador har sedan länge förlorat sin ursprungliga funktion och på många ställer förfaller dessa. Enligt Google Maps så stod den upp i juni och detta kort togs den 30 augusti, så raset ägde rum någon gång i somras.

Bjälbo socken 1749

 Skribenten var i Bjälbo som ligger cirka 7-8 kilometer utanför Skänninge i Östergötland och året 1749 som var den första folkräkningen som Tabellverket stod för. Socknen hade 475 invånare som var fördelade på 51 hushåll. Det fanns 88 gifta par, 149 ogifta ungdomar, 123 barn under 15 år, två änklingar, 25 änkor och 17 torpare med utan utsäde.

Källa: Folkräkningsrspport, Tabellverket 

Bonderesor förr i tiden

 Med hjälp av bondedagböcker så kan man se hur allmogen reste och det finns sådana dagböcker som man kan följa, dels hur många resor det var varje år och dels vart de reste någonstans. Lännabonden föredrog fem resor till Stockholm och lika många resor till Norrtälje under 1777. Tio år senare uppgick antalet till sex och respektive tio resor. De mesta av resorna gick till dessa två orter eller städer, men också till Knutby, Husby-Lyhundra, Vira och Furusund. Det var tre bönder som var släkt med varandra som skrev denna bondedagbok mellan 1777-1829 samt några okända skribenter som hoppade in av olika anledningar.

En motsvarande bonde i Västmanland gjorde sina resor till Stjärnsund, Sala, Uppsala, Västerås, Enköping, Kungs-Husby och Stockholm. Då talar man om Vittingebonden som skrev dagboken mellan 1799-1812 och var samtida med den föregående.

Av de bondedagböcker som var kända så finns det uppgifter om resmål och ibland vad som gjordes där. Lännabonden åkte bl a till Norrtälje för att köpa spannmål och till Furusund för att köpa krank.

Källor:

Bondedagböcker, artikel på bloggen.

http://okandahandelser.blogspot.com/2007/11/bondedagbcker.html

Myrdal Janken, "Allmogeresor enligt bondedagböckerna", i Anders Perlinges bok, "Skrifter av Janken Myrdal", 1996

Lännadagboken, avskrift, SLU, Uppsala

(Tidigare publicerat)

Rapport om kreaturexport

 

En rapport om kreaturexporten den 10 maj 1866 och som publicerades i Dagens Nyheter den 29 maj 1866 ( bilden är klickbar).

Hässja hö

 

Denna bild är hämtat från Anna-Lisa Kristiansson artikel Kulturgeografiska studier i Stockholms norra skärgård. Bilden visar att man hässja hö på stolpar och det ser nästan ut som ett urfolk går till attack. Klicka på bilden så kan man nästan ana det om man tittar på den som är närmast stolpen strax höger om bildens mittparti. Även den som är närmast på högersidan av bilden verkar ännu mera vara en människa. Den bilden som är nedanför som finns i min mormorsfars bildarkiv och hans namn är Gottfrid Carlsson som levde mellan 1872-1958. Bilden i artikeln är taget i Grovö by i Frötuna socken i början på 1940-talet och han måste har passerat där. Artikeln om denna typ av att hässja hö är följande länk;

https://okandahandelser.blogspot.com/search?q=H%C3%A4ssja&m=0

Skuldsatta kolbönder 1742

 Antalet skuldsatta kolbönder hos Iggesundsverket 1742 var sammanlagt 295 individer och kolbönder är de som fraktade kol till järnbruken. De var från följande socknar;Njutånger 73, Enånger 27, Idenor 34, Tuna 17, Forsa 103 och Rogsta 41.

Källa: Iggesundsverket, del 1, 1984

Boskapen i några uppländska socknar 1905

 I Vassunda socken fanns det 1905 följande antal boskapsdjur; 205 hästar över tre år och 35 under tre år, vidare fanns det 32 oxar, 19 tjurar, 652 kor, 161 ungnöt under tre år, 189 får inklusive lamm, 141 grisar och 1 050 fjäderfä. I grannsocknen Haga som är mycket mindre i storlek än Vassunda hade under detta år 20 bisamhällen. Däremot hade endast två socknar bland det uppländska urvalet getter, en i Harg och tre i Faringe. Det redan nämnda Vassunda tillhör de socknar som inte hade något bisamhälle. Annars hade Roslags-Bro 79 bisamhällen, de socknar som hade en del bisamhällen var Husby-Lyhundra 47, Estuna 44, Ununge 46, Skederid 35 och Fasterna 85. Gemensamt för dessa fem socknar var att de antingen ligger längs med Roslagskusten eller i granne med en kustsocken. Några mil längre upp ligger Börstil som hade 61 bisamhällen och det var bara en socken inåt land som kunde mäta sig med att ha flera bisamhällen nämligen Vallentuna med 54 bisamhällen. Förutom Vassunda fanns det inga bisamhällen i Gräsö, Vada, Angarn, Markim och Singö. Den sistnämnda socken var också den enda socken som inte hade någon oxe men däremot sju tjurar. Samtliga socknar i listan hade hästar, tjurar, kor (alla hade antingen tresiffrigt eller fyrsiffrigt antal kor), får, grisar och fjäderfä. I t ex Forsmark fanns det 120 hästar över tre år, 27 under tre år, 24 oxar, 10 tjurar, 522 kor, 247 ungnöt, 309 får, 166 grisar, 11 bisamhällen och 225 fjäderfä. Avslutningsvis antalet kor i några nämnda socknar; Lagga 679, Östuna 587, Husby-Långhundra 823, Gottröra 671, Alsike 482, Haga 260, Vidbo 496, Vada 269, Gräsö 594, Knutby 1 178, Almunge 1 589 och Husby-Lyhundra 607.

Källa: BiSOS, ”Boskapsskötsel och jordbruk”

Väderkvarnen öster om Singö kyrka

 Ett par kilometer öster om Singö kyrka ligger en kvarnsten som är 1,35 m i diameter och är drygt 15 cm tjock med en järnring på skodden. Fem stycken järndubbar är nedhuggna i berget och där kvarnstenen ligger har också en väderkvarn stått. Denna kvarn hade tillhört Tranviks by som ligger några hundra meter nordväst om kvarnplatsen. Antagligen försvann kvarnen redan innan 1800 om man utgår ifrån de rapporter som sändes till Tabellverket. År 1571 fanns det sex bönder i Tranvik och i framtiden fanns det nog ett behov av en kvarn.

Källor:

Folkmängdsredogörelser, Tabellverket

Fornminnesregistret Singö 4

http://www.singo.dk/hembygd/SHBf/singo_forr/vboda_kartor.html

Långhundra härad under 1500-talet

 I början av 1540-talet hade Långhundra härad i Uppland 849 hemman varav 118 var skattehemman och bestod då av nio socknar mot senare sex. De nämnda sockarna var Garn, Kårsta, Lagga, Östuna, Gottröra, Närtuna, Rö, Husby-Långhundra och Österåker. Under exempelvis 1800-talets andra hälft hade slagit ihop med Össeby samt Österåker med även Rö hade slagit ihop med ett annat härad. Under olika tidsperioder under 1500-talet så överfördes 44 jordegendomar inom den dåvarande Långhundra härad.

Källor:

BiSOS, ”Befolkning”, 1890

Lundberg Bertil, ”Territoriell indelning och skatt i Uppland under medeltiden”, Stockholm, 1972

Österberg Eva, ”Den gamla goda tiden”, Scandia, 1972

Stenmurar

 Runt omkring i vårt avlånga land finns det stenmurar som började att anläggas under 1800-talet. Det var då man kunde anställa tillräckligt med arbetskraft för att kunna utföra detta. Runt Salnecke slott i Uppland finns det stenmurar och längs med vägen till Gryta kyrka förbi Salnecke finns det stenmurar längs med vägen. Vissa stenmurar är fornminnesmärkta medan andra inte är det, ett exempel på detta är just stenmurarna längs med Salnecke slott.

Källor:

Czelhalmi Niklas, ”Fårad mark”, 1999

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

”Stenmurar”, skrift från Jordbruksverket

Ulväng Göran, ”Herrgårdarnas historia”, Halmstad, 2008

Historiska drag i byar och gårdar

 Det finns historiska drag i de flesta byar runtom i landet om man inte räknar med de villor som började att byggas fr o m när landsbygdens befolkning börja öka igen under 1950-talet. Runt mitten av förra seklet började folk att fltta ut på landsbygden igen och dock var denna utflyttning liten jämfört med förr.

I denna artikel vill jag lyfta fram vissa historiska drag hos några byar i Sverige. En by har genomgått en rad av förändringar sedan medeltiden. Ett av dessa drag som en by har gått igenom är bl a laga skifte under 1800-talet när en stor del av bytomterna sprängdes. Ett antal gårdar flyttades då ut ifrån bytomten i samband med laga skiftet och det är detta som man kallar för att bytomterna sprängdes eller klövs. Det var bl a två byar i Uppland som inte genomgick detta skifte, dels var Ekeby i Vänge socken och dels Länna kyrkby, båda byarna har kvar sin historiska bytomt.

I Sverige har vi en god en god kännedom om byar, ensamgårdar och den agrara näringen i stort. Det är ekonomhistoriker, kulturgeografer och vanliga historiker som har forskat samt behandlat detta ämne. Bland annat har några forskare skrivit fembandsverket Det svenska jordbrukets historia som kom ut i handeln från slutet av förra decenniet och början på det nuvarande med bl a Janken Myrdal, Mats Morell samt Carl-Johan Gadd som författare. Sölve Göransson har bland annat jobbat med det öländska solskiftet samt med dess byar i stort, David Hannerberg med bl a två byar i Närke och Sigurd Erixon med ett antal byar i Sverige.

Hur skall man definera en by? Enligt NE:s definition är det följande; bebyggelseenhet på landsbygden, före laga skifte i Sverige på 1800-talet vanligvis ett antal gårdar med anknytning till jordbruket med dess binäringar. Det finns olika byformer runtom i landet, "klungbyar" är oregelbundna utbyggda byar och bebyggelsen ligger i olika grupper. Dessa grupperingar av gårdar var oftast släktanpassande och i stora klungbyar upp till femtio gårdar kan man se i Jämtland och Dalarna, i synnerhet i Leksandsområdet. Det finns olika skillnader med byar runtom i Sverige och i Uppland är det oftast radbyar. Då ligger byar längs med en väg som går igenom byn. De större byarna i Uppland kan räknas som Sävasta(Altuna socken), Brunnby(Övergran), Gästre(Frösthult) och Hållen(Hållnäs). Den sistnämnda är en av de fåtal klungbyarna i Uppland. I östra mellansverige med regionerna(landskapen) Östergötland, Öland, Mälarbygden, Närke och södra Dalarna är den lilla klungbyn på 3-5 gårdar, dessa byar blev sällan geometriskt reglerade i samband med laga läge.

I Dalarna fick en nybliven vuxen person oavsett kön en egen gård inom antingen byns eller gårdens gränser, där byarna expanderade kraftigt under såväl under 1600-talet som 1700-talet. Anledningen till detta var att varje barn fick ärva sin lika del av odaljord som också var i viss mån även i Västergötland. Det är Dalarna som har de största byarna i landet och oftast mer än 30 gårdar i en by. I såväl den sydvästra som östra delen av landets slättbygder fanns det byar med 15-20 gårdar under 1600-talet, i Skåne med även dess skogsbygder så låg genomsnittet på ungefär tio gårdar medan endast sex hushåll fanns i Dannike socken i södra Västergötlands skogsbygder. På Västergötlands slättbygder fanns det också större byar och ett exempel är Kungslena kyrkby som i början av 1800-talet hade 28 s k jordebokshemman. Även i Kumla socken låg de flesta bebyggelseenheter i byar och genomsnittet var åtta gårdar per by.

Nu tänker jag gå igenom storskiftet och laga skifte som drabbade många byar såväl under 1700-talet som 1800-talet med ingående, men inte direkt detaljerad. Storskiftet genomfördes efter ett beslut 1749 och laga skifte genomfördes fr o m 1827 och pågick igenom nästan hela detta sekel. Storskiftet gick ut på att tegarna skulle placeras utanför bytomten medan laga skifte flyttade ut vissa gårdar ifrån bytomten. Personerna som bodde på de gårdar som blev utskiftade fick dels hjälp av sina grannar och dels ekonomisk ersättning som stöd för de uteblivna angelägerheterna i fråga om skörd. I exempelvis Husby i Husby-Långhundra socken hade en gång i tiden sju gårdar, varav två flyttades ut i samband med laga skifte. Det finns relativt många uppgifter kring olika byar i Sverige som jag tänker avslutningsvis gå igenom i korta drag.

Ett exempel är hämtad från Härkeberga socken och på en karta från 1706 kan man se marken efter en försvunnen by som hette Gymninge som antagligen försvann redan under medeltiden. En grannsocken till Härkeberga är Litslena där tvillingsbyarna Västra och Östra Vällinge delade på sina åkrar, vilket det berodde på att inget staket fanns som avgränsde dessa två byar.

Återgår man till Brunnsta by i Övergran socken utanför Bålsta så är byn väl känt inom den akademiska världen. Det har varit en stor by som efter det s k enskiftet 1820-22 bestod av nio gårdar. I samband med det laga skiftet som genomfördes mellan 1866-67 skiftades endast byns inägor och en gård blev utflyttat. I byn fanns också fyra s k fiskala gårdar(hela mantal) i samband med den första kartan ritades av byn under slutet av 1600-talet.

Tissered i Gullared socken i Västergötland hade i början av 1600-talet fyra hemman som bestod av två vardera av skatte- och kronojord som tillsammans var på 1 3/4 mantal. I början av 1850-talet genomgick byn laga skifte som endast berörde en gård.

Byn Koivakylä i Norrbotten i närheten av Hietaniemis kyrka bestod 1648 av 17 gårdar och i princip samtliga var s k skattehemman och den största gården var på ½ mantal. Gårdarna var olika storlekar medan det saknades uppgifter om två gårdar. Senare "fakta" om byn visade att 17 hushåll fanns i byn 1697 och 38 under året 1820, exklusive en gård där omständigheterna var mer diffusa.

Hillinge i Hagby socken i Uppland visar en annan utveckling i jämförelse med de tidigare iaktagelser i denna artikel. Från att varit en by på fyra gårdar under 1700-talet när det var tätt mellan gårdarna och numera är det endast en gård, vid denna gård finns det en stor ekonomibyggnad som är byggt av dalkarlar.

Avslutningsvis lite grann om boskapstocken i en by, i byn Sista i Torstuna socken fanns under Gustav Vasas regenttid två gårdar. I en boskapslängd från 1624 hade byn bl a fem hästar, fyra oxar, 13 kvigor och 45 får.

Källförteckning
Amcoff Jan, "Samtida bosättning på svensk landsbygd", Uppsala, 2000
Bladh Arvid, "Tre sockenkrönikor", 1979
"Bygd att vårda 1", 1979, Uppsala, med flera författare
Czerhalmi Niklas, "Fårad mark", 1998
Erixon Sigurd, "Svenska byar", Stockholm, 1960
Gadd Carl-Johan, "Den agrara revolutionen", Det svenska jordbrukets historia, 2000
"Hagunda-Kulturhistorisk byggnadsinventering", Upplandsmuseet, 1987
NE(CD-ROM), uppslagsord "by"
Sporrong Ulf, "Agrarian settlement and cultivation from a historical geographic perspective, Geografiska annaler, 1986
Hemsida
http://www.lansmuseum.a.se/ (Stockholms län---länsmuseum, databas)

(Tidigare publicerat)

Dåliga tider

 Det har alltid varit tidsperioder med svält, missväxt eller grasserande sjukdomar i såväl Sverige som utlandet. En svår period var i början av 1770-talet när dödstalet var 53 promille för året 1773. Ett flertal socknar fick i princip dubbelt så stor dödlighet än antalet födslar och i vissa områden var det ännu värre. År 1771 var skörden knapp och året efter var det missväxt medan det var medelmåttligt under 1773. Den medelmåttliga skörden kunde troligen inte hjälpa eftersom rödsoten(dysenteri) drabbade landets befolkning mer eller mindre hårt.

Källor:
Bohlin Per-Erik, "Om skördarna i Sverige under 1700-talet och början av 1800-talet", Statistisk tidskrift 1956
Gadd Carl-Johan, "Järn och potatis", Göteborg, 1983
Historisk statistik över Sverige(Befolkning), 1969
Utterström Gustav, "Jordbrukets arbetare, Stockholm, 1957
Winberg Christer, "Folkökning och proletarisering", Göteborg, 1975

(Tidigare publicerat)

Hässja hö på säreget vis

Detta kort finns på en släktgård i Roslagen och antagligen kom den som hade bärgat höet på ett säreget sätt att hässja det. Denna samling väckte nog säkert fantasin till liv hos dem som passerade. Den exakta platsen som bilden togs är inte känd hos mig och kortet togs antagligen av min mors morfar Gottfrid Karlsson som levde mellan 1872-1958 eller av sonen Gösta som gick för bort några år sedan. Det påminner om ett urfolk som är på väg nånstans eller om de är på väg att slåss, vet inte!!! Men det påminner om ett urfolk, ja, kanske den som tog bilden också tyckte.

 

 

Ett fall av begränsning

 I Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 47 finns det en bild på en flicka som troligen var i nedre tonåren. Hon ledde en ko som fick beta i ett dike där det fick beta. Det var så att fattiga personer fick som en motpresentation hålla sina betesdjur på marginella områden som exempelvis diken eftersom de själva saknade betesmarker för djuren. Flickans uppgift var då att se till att kon inte kom upp från diket.

Källa: Niklas Czerhalmi och Carin Israelsson, "Sommarfet och vintersvulten", BHT nr 47/2004

(Tidigare publicerat)

Notis om Västergötlands gårdar

 Under såväl 1500-talet som 1600-talet var det emellanåt oroligt vid Sveriges dåvarande gränsbygder. I Västergötland var det många gårdar som blev ödelagda eller brända av fientliga trupper. I Dannike socken fanns det 23 hushåll som av olika orsaker låg i öde 1573. Bara något år senare (1574) hade denna siffra ökat till 34. Men socknarna närmare Göteborg verkade behålla sina antalet gårdar som t ex Lerum med runt 56-58 gårdar, Landvetter 40-41 och Skallsjö 47-48. I Bergum ökade antalet gårdar från 38 året 1572 till 45 året 1582. Det var m a o lite lugnare omkring nuvarande Göteborg än i den södra delen av landskapet.

Källor:

Andersson-Palm Lennart, ”Människor och skördar”, 1993

Skarin Ole, ”Gränsgårdar i centrum”, Surte, 1979

Österberg Eva,”Gränsbygd under krig”, 1971