Kontraktprosten Johansson

 Min fars farmor kom som liten till en prästfamilj i Stora Mellby socken sedan båda föräldrarna hade dött. Hon var alltså ett s k för barnhusbarn som auktionerades ut till olika hushåll. Hon hade samtidigt tur eftersom barn med denna bakgrund hamnade i bland annat misär och orättvist behandling. Denna prästfamilj i Stora Mellby socken några mil utanför Alingsås i Västergötland ville gärna få en flicka och de hade själva tre söner. Kontraktprosten döptes till Karl Ludvig (Tilltalsnamnet) med efternamnet Johansson och han föddes i mars 1845 som son till en mjölnare i Habo socken utanför Jönköping. Han var förutom präst även riksdagsman i Andra Kammaren för Älvsborgs län under två mandatperioder som var 1900-02 och 1903-05. Var först präst i Yllestad socken innan han blev präst i Stora Mellby 1885 och växlade över till kontraktprost 1894. Han gifte sig 1873 med Beata Olivia Hellman och paret fick tre söner som samtliga nådde vuxen ålder och hade titlar som stationsinspektör, läkare och agronom. Min fars farmor Anna Rydholm hade mer kontakt med de tre bröderna än med sina egna syskon förutom den yngsta (systern). Paret finns med i Porträttfynd som lanseras av Sverige Släktforskarförbund (Rötter) och bilden på deras gravvård finns på gravar.se. Han avled 1912 medan frun som också föddes 1845 dog året innan honom.

Källor:

gravar.se

Skara Stifts herdaminne”, 1904 (Litteraturbanken)

Svensk Porträttgalleri, X3, Prästerskapet i Skaraborgs län

Wikipedia svenskspråkiga 

Källnoter:

Tillsammans med sin fru men uppladdaren påstå att den var okänd:

https://www.rotter.se/faktabanken/portrattfynd/vaestergoetland/utan_angiven_plats/okaend_fotograf_/185910

https://gravar.se/forsamling/bjarke-forsamling/stora-mellby-kyrkogard/1/karl-ludvig-johansson-ce979

Kvinnlig jägare i Jämtlands län 1900

 Hennes titel för året 1900 var jägareänka och mycket möjligt att hon fortsatte med jakten efter hennes man hade dött. Hon föddes i Härnösands landsförsamling 1856 och hade sex barn som föddes mellan 1883-98.

Källa: Svarkatalogen, databas(folkräkning) 1900

(Tidigare publicerat)

Willie Morgan

 Willie Morgan var en framgångsrik ytter som tyvärr verkar vara lite bortglömd idag och han inledde sin karriär med Burnley säsongen 1962-63, spelade endast två ligamatcher denna säsong. Den Glasgow-födde Morgan blev snabbt en av The Clarets lyckosammaste spelare och nästa säsong blev fyra mål på 25 ligamatcher, deltog när Burnley slog Manchester United med 6-1 hemma på Turf Moor på annandag jul 1963 ( en omgång som det gjorde 66 mål på tio matcher i den högsta divisionen. Det skulle bli totalt 183 liga- och tolv FA-cupmatcher och på dessa blev det 19 o respektive ett mål tills Manchester United köpte honom i augusti 1968 för 110 000 pund och enligt uppgift p g a John Aston hade brutit benet. Han gjorde tre mål när Manchester United slog Queens Park Rangers med 8-1 den 19 mars 1969. Det blev 238 ligamatcher och 25 mål fram till säsongen 1974-75 när klubben vann gamla division 2 under sin ettåriga sejour där. Totalt blev det 286 matcher och 34 mål för Manchester United, spelade en kort tid till för Burnley innan det blev Bolton. För The Trottlers blev det 160 matcher och tio mål mellan 1976-80 samt lånades ut till två amerikanska klubbar i NASL I USA blev det 20/3 för Chicago Sting och 65/4 för Minnesota Kick, avslutade sin karriär 1981 efter 41 matcher och ett mål för Blackpool. Han spelade 26 landskamper och gjorde fyra mål för Skottland mellan 1967-74, var med i VM i Västtyskland under sitt sista år i landslaget.

Källnot: provade för en gång skull med en rad emellan!!!

Källor:

Lee Edward & Ray Simpson, ”Burnley—-A complete record”, Derby, 1991

Morrison Ian & Alan Shury, Manchester United—-A complete record, Derby, 1986

https://www.mufcinfo.com/manupag/a-z_player_archive/a-z_player_archive_pages/morgan_william_02.html

Wikipedia engelskspråkiga 

Minnesordet över Elsa Eschelsson

 I denna artikel från 2011 skrev jag om Elsa Eschelsson som tog sitt liv i mars 1911 och som ville bli professor i juridik på Uppsala Universitetet. Men blev motarbetat av samtiden trots att det var många manliga kollegor som stödde henne.

https://okandahandelser.blogspot.com/search?q=Eschelsson&m=0

Nu finns en bättre mobilkamera och då kunde jag ta en bild på hela minnesordet i Uppsala Nya Tidning den 11 mars 1911 som också var en av källorna till den länkade artikeln. (Bilden är zoombar).

En runristare

 Balle var en kristen runristare som var verksam i sydvästra Uppland på mitten av 1000-talet. Han var lärjunge åt en annan runristare som hette Livsten och Balle gjorde ristningar förutom Uppland även i Södermanland och Västmanland. Balle har bl a ristat Ågerstastenen i Löt socken utanför Enköping.

Källor:

"Norstedts uppslagsbok", 2003
"Vikingatidens ABC", Borås, 1995

(Tidigare publicerat)

Mannen som var chef för räddningsinsatserns

 Carl Palm som levde mellan 1899-1993 ledde arbetet med att rädda danska motståndsmän och judar till Sverige under andra världskriget. Han blev 1939 chef för säkerhetstjänsten och två år senare föreståndare för gräns- och passkontrollen i Helsingfors. Han blev också den svenska kontaktpersonen för den underjudiska rörelsen Syklubben och en rörelse med hjälp av roddbåtar förde över människor till Sverige som skulle har dött i tyskarnas koncentrationsläger. Han skall inte förväxlas med den Carl Palm som levde mellan 1844-1902 som var svensk militär och riksdagsman. Han var född i Eds socken i Värmland och kapten vid Nerikes regemente.

Källor:

NE (CD-rom),, "Carl Palm"

http://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Palm

Brian Glanville är död

 En av Englands främsta fotbollsjournalister har gått ur tiden och hans namn är Brian Glanville som levde mellan 24 september-16 maj 2025. Han skrev minnesord på The Guardian över avlidna fotbollsspelare och hans sista kända minnesord var över Peter McParlane som bl a spelade för Aston Villa och var betydande i cupfinalen mot Manchester United 1957. Minnesordet över publicerades så sent som den 5 maj i år och McParlane gick sin tur ur tiden dagen innan (91 år gammal). 

Brian Glanville arbetade som skribent samt journalist och skrev en självbiografi om Cliff Bastin som var en legendar för Arsenal och som han vann fem ligatitlar med klubben under 1930-talet redan som 19-åring. Arsenal var klubben som han höll på under hela livet.

Glanville har ett irländsk och judisk påbrå, det var hans far som var tandläkare som ändrade efternamnet till Glanville. Han såg sin första match när England spelade en krigsmatch (wartime game) mot Skottland 1942 och lite senare såg han Arsenal för första gången. 

Under sitt författarskap blev det 30  böcker, ett tjugotal noveller och åtskilliga artiklar som publicerades i nio volymer. Under den tidiga karriären drabbades han av polio och vårdades i hemmet under sju månader. Han var journalist på The Times och skrev i Sunday Times mellan 1958-92. Han hade även en egen spalt eller sida i World Soccer som är en världsbaserad fotbollstidning. Han har även skrivit åtskilliga minnesord över avlidna fotbollsspelare (både brittiska och från andra länder). Han genomgick kranskärlsoperation 2009 som inte hindrade honom att fortsätta med minnesorden och fortsatte att skriva i sin spalt eller kolumn på World Soccer även efter sin 90-årsdsg. Hans fru gick bort 2016 och lämnade efter sig fyra vuxna barn.

John Miles

 John Miles levde mellan 1752-1808 och var född i London, han emigrerade till Amerika runt 1790. I Philadelphia låg han bakom en fabrik som tillverkade vapen och en musköt blev uppkallat efter honom, "The Miles Contract Musket", tillverkat i cirka 4 000 exemplar runt sekelskiftet 17/18-talen.

Källa: David Mills, "The illustrated directory of guns", Maidstone, 2005

(Tidigare publicerat)

Tofteryd kyrka och soldatgraven

 Tofteryd kyrka ligger utanför Skillingaryd i Småland och den nuvarande kyrkan är från 1833-35, den ersatte i sin tur en medeltida kyrkobyggnad som var i mycket dåligt skick vid sekelskiftet 17/1800-talen.

På kyrkogården ligger en svensk-amerikansk soldat begraven och hans namn är Eric Leander som var en av de drygt 4 200 amerikanska soldater som i början var födda i Sverige. Leander var född 1908 och han var bosatt i Illinois när han blev soldat för USA, tillhörde en pansardivision när han stred i tyska Bernstein. Han dog i strid i december 1944 och hans stoft fördes till hembygdens kyrka fem år senare. Det var drygt tusen personer som slött upp vid järnvägsstationen i Skillingaryd den 21 april 1949. Det var bl a hans åldrande mor och syskon, olika militära enheter och en hel del andra personer som följde kistan till hans sista vila.

Källor:

Gyllenhaag Lars, ”200 svenska sevärdheter från andra världskriget ”, 2022

Högberg Lars & Jan Erik Ohlsson, ”Hemliga utflykter”, 2018

https://jonkopingslansmuseum.se/wp-content/uploads/2018/01/Tofteryd-ka.pdf

https://www.rotter.se/uploads/gravstenar/6_93_708/leander_eric_rolf__.pdf

F d student var redaktör

 Ett kort referat i Uppsala Nya Tidning den 13 augusti 1894 var om den f d studenten på Uppsala Universitet med namnet P Lärka hade blivit redaktör på tidningen Minnesota Svenska Tribun som var i orten Duluth i delstaten. Lärka hade under tiden i Uppsala även varit medarbetare på såväl i Uppsalaposten som tidningen Fyris.

Professor Student

 Från tidningen Upsala 2 september 1897

Professor Student är det något egendomliga namnet på en turist, som för närvarande gästar Köpenhavn. Hr Student är universitetsprofessor i Brandenburg.

Undrar vad han tänkte när han fick reda på det där och hur han hade fått detta namn är väl ingen som vet idag antar jag. En sak är iallafall säker att han har funnits i det verkliga livet.

(Tidigare publicerat)

Mordet på Tommy Ball

 Mordet på Tommy Ball är hittills den enda på en proffsspelare i England och detta inträffade på kvällen den 11 november 1923. Han kom till världen den 11 februari 1900 (vissa källor anger att det var samma månad som året innan), han kom till Newcastle United utan att spela någon match för The Magpies 1919 innan han gick över till Aston Villa i januari 1920. Ball var en betydande centerhalv som spåddes en framtid i det engelska landslaget.

För Aston Villa spelade han sin första ligamatch mot Bolton den 13 mars 1920 och det var bortaplan som Aston Villa föll med 3-6. Det var hans enda match för säsongen och när Frank Barson gick över till Manchester United blev det lättare att ta en plats i laget. Det blev 74 liga- och tre matcher i Fa-cupen och flest matcher blev det under säsongen 1922-23 då det blev 35 ligamatcher. Säsongen 1923-24 hade han bara missat två ligamatcher och hade spelat 14 ligamatcher, hans sista match var mot Notts County på bortaplan den 10 november.

Den 11 november hade han och hans hustru (de gifte sig året innan) besökt Church Tavern och där Tommy hade tagit en pint öl (ale). Grannen hette George Stagg och var en f d polisman, det var honom som det unga paret hyrde en stuga av. På något sätt hade Stagg stört sig på dem och ville bl a förgifta sina egna kycklingar för att ge dem skulden och därefter vräka dem. När paret Ball kom hem så gick Tommy ut igen för att hämta parets hund. Då sköt Stagg honom och hustrun rusade ut, den f d polismannen svarade då med att skjuta över hennes ena axel. Han dog snart av de skador skottet hade orsakat och Stagg gjorde inga att varken fly eller göra motstånd när polisen kom för att hämta honom. Han dömdes till livstids fängelse och dog 87 år gammal på ett mentalsjukhus i Birmingham i februari 1966. En insamling gjordes och cirka hundra pund (drygt 6 000 idag) gick till hans änka. Stagg skadades för livet när han deltog i första världskriget och hade själv fyra barn, om det gjorde honom avundsjuk på paret som hyrde av honom återstår att se. 

Källor:

https://amp.theguardian.com/sport/blog/2014/dec/17/forgotten-story-tommy-ball-aston-villa-life-death

Goodyear David & Tony Matthews, ”Aston Villa—A complete record”, Derby, 1992

https://www.vintagefootballers.com/product/ball-tommy-image-2-aston-villa-1922/

Bröderna Abegglen

 De schweiziska bröderna Max (1902-70) och Andre Abegglen (1909-44), var de viktigaste spelarna i Schweiz och Grasshoppers under mellankrigstiden. Den äldre brodern gjorde 34 mål på 67 landskamper mellan 1922-37 medan Andre spelade 52 landskamper och 29 mål mellan 1927-43. Det antalet mål som Max gjorde i landslaget var rekordet ända tills Kubilay Turkyllmaz gjorde sitt 35:e mål i landslaget 2001.

Max spelade först för ett par mindre klubbar innan han kom till Grasshoppers 1921 och spelade 142 matcher/108 mål fram till 1941 då han lade skorna på hyllan. Han vann fem ligatitlar för Grasshoppers 1926-27, 1927-28,  1930-31, 1936-37 och 1938-39 samt åtta gånger i cupen ( 1926, 1927, 1932, 1934, 1937, 1938, 1940 och 1941). Andre var med endast 1927 och 1931 samt cupen 1927, 1932 och 1934). Andre spelade bara fem säsonger för Grasshoppers och vann den franska ligan med Sochaux 1935. I den schweiziska ligan spelade han även för Servette och La Chaux-de-Fonds. Men han avled endast 35 år gammal i november 1944. När han den franska ligan så gjorde han 30 mål under denna säsong.

Andre Abegglen spelade sin första landskamp mot Sverige den 6 november 1927 inför 17 840 åskådare på Letsigrund i Zürich och matchen slutade 2-2, brodern Max gjorde ett av målen. Han var då 18 år gammal medan Max spelade då sin 31:a landskamp. Den första landskampen var mot Nederländerna den 19 november 1922 inför drygt 12 000 i Bern och gjorde då tre mål i en match som slutade 5-0. Den äldre brodern missade dock VM-slutspelet 1934 medan den yngre deltog både 1934 (Italien) och 1938 (Frankrike). Lite ytterligare kuriosa så gjorde bröderna mål i samma landskamp mot Ungern 1929, Frankrike samt Tjeckoslovakien1932 och Belgien 1933. Det gick inte så bra för det schweiziska landslaget under mellankrigstiden med bl a elva förluster i rad mellan 6 maj 1929 (2-1 mot Holland) och 3-3 mot Frankrike den 23 mars 1930. 

Källor:

du-Football info

https://www.historical-lineups.com/wp-content/uploads/2019/12/Upload-29.11.2019.pdf

Nilsson Tore, ”Fotbollslexikon”, Uddevalla, 1981

Oliver Guy, ”The Guinness Book of World Soccer”, Enfield, 1995

Wikipedia engelskspråkiga 

Willie Maxwell

 Maxwell var en skotte som spelade först för de skottska klubbarna Arbroath, Hearts och Dundee innan han kom över till Stoke under sommaren 1894. Han bildade då ett starkt anfall ihop med två andra spelare från Skottland som var Billy Dickson och Tommy Hyslop. Sedan dessa två hade försvunnit så blev Maxwell klubbens främsta målskytt under fem säsonger. Under tiden i Stoke spelade han också sin enda landskamp för Skottland 1898.  Han såldes för 250 pund till Third Lanark 1901 så var han tillbaka till den skottska ligan och det var efter han hade gjort 85 mål på 175 matcher för Stoke. 

Efter ett fåtal matcher för Third Lansrk gick han till Millwall i Southern League och det blev 34 mål på 54 matcher för Londonklubben som redan då hade problem med ”trubbelmakare” hos sin publik. 

Hans nästa klubb som var Bristol City och var också hans sista klubb i karriären. Det var också hans främsta period under karriären med bl s kaptensbindeln. Han gjorde 27 mål när klubben vann gamla division 2 före Manchester United säsongen 1905-06 och 19 säsongen när klubben blev tvåa efter Newcastle United som är Bristol Citys högsta placering någonsin. Han spelade sin sista match i april 1909 och spelade i klubbens framträdande i FA-cupfinalen samma säsong som förlorades mot Manchester United. Han stannade många år i Belgien och tränade även deras landslag, han dog dock hemma i Skottland i juli 1940 (63 år gammal).

Källor:

https://www.arbroatharchive.co.uk/player.php?id=617

https://en.m.wikipedia.org/wiki/William_Maxwell_(footballer)

https://www.vintagefootballers.com/product/maxwell-willie-image-4-bristol-city-1907/

Häggs etsningar

 Den svenska etsaren Axel Hägg som levde mellan 1835-1921 gjorde en del etsningar i gotiska kyrkor ute i Europa. Han utförde t ex etsningar i katedralerna i Chartres, Reims och Sevilla.

Han studerade först skeppsbyggeri innan han blev mera åt att bli konstnär samt även arkitekt. Han stod för restaureringen av Floda kyrka vid Katrineholm och Visby domkyrka. Han bodde i England från 1856 till sin död och en av hans elever var Anders Zorn.

Källor:

”Konsten i fokus, Stockholm, 1976

”Norstedts uppslagsbok, 2003

Wikipedia, svenskspråkiga 

Släppte in fem mål

 När Oldham åkte till Plymouth för att spela i den dåvarande andra divisionen hade de bara en som kunde stå i målet. Det var Alan Milward som skulle stå i sin enda ligamatch och han spelade också för Northern Nomads samt Middlesex Wanderers. Med "amatörstatus" fick han stå i bortamatchen mot Plymouth Argyle den 28 mars 1932 och Oldham föll med 0-5(Plymouth gjorde lite över hundra mål under denna säsong).

Källa: Garth Dykes, "Oldham Athletic-A complete record", Derby, 1987

Källnot: Plymouth Argyle har egen databas som heter https://www.greensonscreen.co.uk/ och enligt denna hemsida sida samt tillgänglig material om denna klubb så gjordes målen av Jack Leslie 2, Eugene Melaniphy 2 och Harry Roberts. Melaniphy som föddes på Irland 1913 och son till en irländsk polisman gjorde två mål i sin debut för Plymouth. Han hade kommit ifrån det icke-ligalaget Finchley och gjorde 32 mål på 69 matcher för Plymouth tills han gick över till Cardiff City i december 1936. Han utvandrade till USA på 1950-talet och dog i Chicago när han var 79 år gammal i juni 1991. 

Allt utom källnoten var tidigare publicerat på bloggen.

En stupat löjtnant

 Från Stockholmstidningen den 1 juni 1909 (Bilden är klickbar) och Domoko ligger i Kina.

Möjligen ytterligare en kändis i släkten

 Min mf mm f hette Jan Andersson och levde mellan 1797-1853 och bodde mesta av sitt liv i Malsta socken utanför Norrtälje. Han var riksdagsman i 1853-54 års riksdag och alltså vid slutet av sitt liv. Han var bl a häradsdomare och kyrkvärd, han dog f ö i den kungliga huvudstaden när han väl deltog i riksdagen. Min farfarsfar Oskar Lundgren har jag skrivit om tidigare på denna hemsida.

Jag vet inte ännu om han står i de större bibliografiska verken som Oskar Lundgren gör, men det är nog värt att kontrollera denna uppgift vid ett senare tillfälle.

TILLÄGG den 7 maj 2024: Det finns ingenting om honom i storverket ”Sveriges bibliografiska lexikon” som även finns på Riksarkivets hemsida.

(Tidigare publicerat)

Seriemördaren Klutuk

 Klutuk var en seriemördare (föddes omkring 1892-93) som gjorde Alaska osäkert under mellankrigstiden och det var i huvudsak Bristol Bay som han höll till. De första fallen kom omkring 1919-20 och det sägs att han dödade tjugo personer. Det hände också omkring Cook Inlet och Kuskowing River. Man jagade honom i runt tio år och trots att han var välkänd så var det svårt att få tag i honom, han hade också en svart hund med sig. 

Man kände till att han var runt 160 cm lång och vägde omkring 70 kg. Klutuk mördade två andra eskimåer1 1919, de försvann människor (oftast trappers) som man anade att dessa har blivit mördade. Under 1927 började ryktet spridas över ett stort område att det rörde sig en mördare i vildmarken i Alaska. Lokala sheriffer, frivilliga och vänner till de mördade/försvunna började att jaga honom. På våren 1928 försvann en man med namnet Jack Aho och ungefär samtidigt blev två andra män mördade. 

Omkring 1931 påträffades en död eskimå i sin koja och i närheten av honom fanns det en yxa och ett skjutvapen. Efter det så upphörde de oklara mordfallen i Alaska och där denna koja låg var också i närheten av den platsen där de två mannen påträffades döda under våren 1928.

Källor:

http://alaskaweb.org/blacksheep/index.html

https://www.outdoorlife.com/survival/klutuk-the-mad-trapper-of-bristol-bay/

Arvid Bladh och lokalhistorien

 Han föddes 1891 i Lingbo(Hälsingland) och blev senare en betydande pastor för socknarna norr om Enköping. Han var dels kyrkoadjunk samt kyrkoherde för Härnevi-Torstuna-Österunda pastorat mellan 1927-40 och dels för Bred-Sparrsätra fram till sin död 1956. Han dog av sviterna efter en svår sjukdom i december under detta år. Han hade ett intresse och det var lokalhistoria, han försökte samla in allt som berörde dessa socknars historia och som f ö församlingsbor renskrev så det blev två böcker av det under 1970-talet. Det är boken "Tre sockenkrönikor" (Härnevi, Torstuna och Österunda) som jag använde som källa till denna artikel.

Källor:

Bladh Arvid, "Tre sockenkrönikor", Östervåla, 1979
Ekholm Axel, "Det forna Fjärdhundralandet", Tierp, 1966

(Tidigare publicerat)