Hushåll 1815

 Antalet hushåll i Uppsala Domkyrkoförsamling var 819 hushåll 1815 där antalet förmögna var 59, 255 behållna, 523 fattiga och 81 utfattiga. Folkmängden för detta år var 4 496 invånare.

Källa: Folkmängdsredogörelse, Tabellverket 

Lid socken omkring 1800

 Lid socken i Södermanland vars kyrka är en av de kyrkor som välkände kyrkomålaren Albertus Pictor och han har bl a målat ett självporträtt på kyrkväggen. Själva socken ligger en bit norr om Nyköping och gränsar till norr Ripsa socken, i väster till Råby-Rönö, i söder Runtuna och i öster till Spelvik samt Ludgo. När det gäller fornminnen vid kyrkan finns det en fyndplats efter en tindyxa och ett par runristningar. Just nu pågår en arkeologisk undersökning 

När det folkmängdsuppgifter så skickade socknen in en mortalitetsrapport för första gången 1789 och då föddes 22 barn varav 13 pojkar. Det var tio individer och hälften var barn, fyra äktenskap upplöstes genom döden samt sju vigslar ägde rum. Nästa år var det en folkräkning och då hade socknen 519 invånare, antalet hushåll var 75 stycken. Under följande år föddes det följande antalet barn;

1790) 15(1 utomäktenskapligt född pojke)

1791)  15

1792)  14)en utomltenskapl)

1793)  12(en utomäktenskaplig)

1794)  14(två utomäktenskapliga, båda flickor)

Det sistnämnda året var det 11 flickor som kom till världen och tre av barnaföderskorna var mellan 20-25 år medan fyra var mellan 25-30 år. Antalet döda under dessa år var 20, 8, 11, 8 och 4. Under 1790 var det fyra vardera av hetsig feber och oangiven sjukdom medan fyra dog av oangiven sjukdom 1893. 

Socknen hade 534 invånare 1795 och 72 hushåll fanns i socknen, hushållsstorleken ökade eftersom det skedde en folkökning samt blev det tre hushåll mindre. Under detta år fanns det 111 gifta par, tre änklingar, 30 änkor, 124 över femton år och 150 barn under femton år. Under detta år föddes det åtta barn och nio som dog varav fem män (fyra män dog p g a ålderdombräcklighet. 

Antalet födda (utomäktenskapliga) och döda

1796)       17(1).           10

1797).      21(5).            5

1798).      21(1).            9

1799).      11.                 4

1800).      14(1).            7

1801).      15(1).            6

1802).      23(3).            16

1803).      23(2).            15

1804).      11(1).             8

1805).      19.                10

1806).      16.                18

1807).      21(1).           13

1808).      21(4).           12

1809).      10.                16

1810).      34(5).           17

1811).      20.                15

1812).      16(3).           31

1813).      15.               32

1814).      16.               12

1815).      21(2).          16

Lid verkar har kommit undan svältåret 1809 som drabbade vissa områden bl a i Västergötland och östra Västmanland samt i Enköpingsområdet. Under tabellens tidsperiod var det följande folkmängd; 1800) 566, 74 hushåll, 1805) 591, 100 hushåll, 1810) 637, 103 hushåll och 1815) 609, 107 hushåll.

Källor:

Fornminnesregistret

Gadd Carl-Johan, ”Järn och potatis”, Göteborg, 1983

Mortalitetsrapporter, Tabellverket

Summariska folkmängdsredogörelser, Tabellverket 

Bron vid Tensta

Från Fornminnesregistret:

Stenvalvbro, 54x5 m (NÖ-SV) och intill 5 m h, bestående av 3 valv slagna av tuktade stenar i mörkgrå granit i tunnvalvsteknik. Räcke av järn och trä på stolpar av grå granit. På den NV sidan är strömkoner.(Revideringsinventeringen 1978).

Enligt uppgift ligger den vid Brogården i Tensta socken och i området finns också en bytomt efter Långstensta samt en kvarn som enligt uppgift skulle ha legat på en liten som kallas för Kvarnholmen. I området pågår också en inventering efter möjligen flera fornlämningar.

Stenbrytningen vid Varbergs fästning

 Fr o m 1855 fick straffarbetsfångarna bryta Sten vid Varbergs fästning och detta höll på till 1881 när straffbelagda soldater ta över. Dessa fick då hålla på att bryta Sten fram till 1897 då detta blev förbjuden. År 1905 bildades Skandinaviska Granit AB och detta bolag fick ta över brytningen, denna drift höll på till 1930-talet. Det fanns spår som var utlagt vid fästningen med spårvidden 1 112 mm och enligt en uppgift användes det fem trallor vid Varbergs fästning liksom motsvarigheterna Älvsborg och Bohus som hade ”samma sysselsättning”.

Källor:

Johnsson Anders, ”Fånga platsen”, 2008

Priedits Janis, ”Industribanor i Halland, ÖSJ-Bladet, 3/2012

Jenbachloket hos tre tegelbruk

 Ett motorlok som tillverkades av Jenbacher Werke i Österrike 1953 med numret 1165 var i tjänst hos tre tegelbruk i Sverige. Loket tjänstgjorde först på tegelbruket på Starfors säteri utanför Heby i Uppland. Fem år senare flyttades loket söderut till Slottsmöllan tegelbruk utanför Halmstad. Omkring 1960 såldes loket vidare till Simrishamn Nya Tegelbruk och var där fram till brukets nedläggning. Loket blev då uppställt vid en skola i Simrishamn och var där i några innan loket slutligen skrotades.

Källor:

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Priedits Janis, ”Industrilok i Skåne, Kristianstads län, Hässleholm, 1998

Fyrplatsen Högby

 Denna fyrplats visades först på Stockholmsutställningen 1897 och påminner ganska mycket som en heidenstamare, men den ser ut att vara fackverksbyggt på höjda ytterben. Den restes på platsen 1898 och var tillverkat hos Bogesunds Mekaniska Verkstad i Stockholm. Den finns på en udde på den östra sidan av Öland. Tio år efter den hade blivit satt på plats så bytte man ut fotogenlampan mot lux-lus medan ombytet med elektrisk ljus skedde 1946. Högby fyr är troligen den enda fyren i Sverige som har en vindflöjel högst upp, iallafall i Sverige. Fyren blev 1973 förklarat som byggnadsminne och liksom Sveriges andra fyrar blev den automatiserat 1967.

Källor:

Fyrwiki fyr.org

Fyrhandboken”, Ljungby, 2007

Rietz Magnus, ”Svenska fyrar”, 2009

Bidrog till restaureringen

 I början på maj 1885 bidrog Uppsala studentkår till två konserter i Stockholm och beslut togs att kassan skulle gå till restaureringen av Uppsala domkyrka. Själva restaureringen var nödvändigt vid denna tidpunkt och skulle vara fullbordat drygt tio år senare. Det var arkitekten Helge Zettervall som ledde arbetet med domkyrkan till den ser ut idag och målsättningen var att domkyrkan skulle få en fransk förebild.

Restaureringen pågick mellan 1885-93!!!

Källor: 

Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet

”Norstedts uppslagsbok”, 2003

Tidningen Upsala 7 maj 1885