Mordet på änkan i Bred socken 1826

 Från landshövdingens kungörelse;

Vid Åsunda Häradsrätt hölls den 3 dennes rannsakning angående änkan Stina Andersdotter i Ängesta, Breds socken, som den 27 maj hittades mördad i fähuset. Vid undersökning samma dag i hennes boningsrum saknades en dubbel guldring, en silverbägare, en matsked och en tumlare av silver, alla märkta. En silkesduk, 5 matskedar av tenn, 1 par glasögon samt 8 skuldsedlar ställda till Stina Andersdotter.

Källa: utforsk.se

Det är lite svårt att komma åt enskilda mordfall som hände under 1800-talets första hälft. I mortalitetsrapporten för det året står att en kvinna/flicka dog p g a en olyckshändelse. I landshövdingskungörelsen som var en efterlysning saknades ganska mycket av hennes ägodelar när en undersökning vidtogs. Ett par glasögon, om man tänker i nutida tankebanor så kan man undrar varför hennes glasögon försvann, men under 1820-talet var det nog uppenbarligen en annan syn på detta.

I födelseboken som också innehåller döda under samma tidsperiod nämnde att hon var född i Björksta den 10 januari 1760 och hon hade ett gott uppförande. I dödsboken (1791-1830) stod det bara "mord" utan att komma vidare med detta.

(Tidigare publicerat)

Lyktstolpen

 Denna lyktstolpe som finns i närheten av Vettershagabron i Roslagen och hade troligen flera ledningar på sig förr i tiden innan man började att gräva ner dessa ledningar. Sådana stolpar har en viss kulturhistoriskt värde eftersom dessa speglar en förgången teknikhistorisk epok. Bilden är tagen av skriftställaren!!!

Antalet människor omkring 1570-1630

 Man vet att det fanns följande redovisade gifta bönder i några socknar i Västergötland under år 1610; Berghem 77, Fotskäl 98, Grimmared 42, Gunnarsjö 31, Istorp 77, Kinnarumma 56, Kungsäter 44, Älekulla 40, Öxabäck 36 och Örby 120. Man kan räkna med att de flesta eller en relativt andel av dem var huvudpersoner i sina respektive hushåll. Man kan även räkna fram olika fiskala hushåll så hade t ex de gotländska socknarna Lau och När 22 och 44 hushåll för året 1620. Om man har de kända hushållstorlekarna för Falbygden på 5,9 för året 1619, 7,8 för den norrländska socknen Bygdeå 1620 och 5,56 för landskapet Närke 1628. Så kan man räkna med att Lau och När hade en folkmängd omkring 132 för Lau och 264 för När (räknad på sex). 

Vissa områden i Närke 1555 hade Kräklinge 58 s k enheter medan Kumla hade 127 samt Viby 130. I exempelvis Kräklinge fanns det 15 skatte, 6 kyrko, 9 klockar och 22 frälse under detta år. I de småländska socknarna Askeryd och Marbäck 54 och respektive 53 gårdar under året 1600. 

T ex för den värmländska socknen Hammarö så fanns det 37 hushåll enligt jordeboken 1571, 34 under 1580 och 38 under 1600. Man kan dra slutsatsen att folkmängden ökade i denna socken mellan 1571 och 1600. I Slaka socken söder om Linköping fanns det 31 brukningsgårdar 1627 och det blev en minskning med tre sådana enheter 1633, sedan kom det en ytterligare minskning, kan man tyda att det var en folkminskning då???

Källor:

Andersson-Palm Lennart, ”Människor och skördar”, Göteborg, 1993

”Folkmängden i Sveriges socknar och kommuner 1571-2000”, Göteborg, 2000

Brunius Jan, ”Bondebygd i förändring”, Lund, 1986

Bååth Kåthe, ”öde sedan den stora döden var”, Lund, 1983

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Larsson Lars-Olov, ”Bönder och gårdar i stormaktstidens Sverige, Växjö, 1987

Österberg Eva, Kolonisation och kriser”, Varberg, 1977

Historiska skyltar på byggnader i Strängnäs

 Tagna i juli 2021 och bildens kan förstoras;

Wilkinsons affärer

 Enligt citering som inleder följande;

Sverige drabbades av finansiella skandaler då engelsmannen J Wilkinson uppträdde och berättade för kommunalpolitikerna (var väl inte aktuellt då, snarare sockensstämmor samt möten med olika järnvägsbolag, min Ann.) att han kunde finansiera järnvägsbyggen med små lokala insatser av aktiekapital, om han fick ge ut obligationer till utlandet och själv vara konsult.

Tre enskilda järnvägsbolag börjades att byggas med Wilkinsons principer och det var Nässjö-Oskarshamns järnväg (färdigställdes mellan 1871-74, Halmstads-Jönköpings järnväg, i konkurs 1885 och rekonstruerades till Nässjö-Halmstads järnvägar samt Nora-Karlskoga järnväg som öppnades i etapper mellan 1872-76. Samtliga fann att deras banor var dåligt byggda med klent räls och dåligt samt undermåligt rullande materiel. Dessa banor fick se efter andra entreprenörer och man upptäckte också att Wilkinson hade sålt fler obligationer än vad som var avtalat. Dessutom krävdes dessa obligationer oerhörda årliga räntor som visades att vara helt värdelösa. Det dröjde ända in på 1890-talet innan allt var i ordning för de nämnda banorna och dessa bolag fick stabilitet i sina ekonomier. Nässjö-Oskarshamns järnväg fick också öknamnet ”Nästan Oduglig Järnväg” som förkortningen på banan ”NOJ”.

Källor:

”Bevarandeplan för järvägsfordon”, Gävle, 2004

historiskt.nu

”Järnvägsdata”, 1999

https://järnvägshistoria.se/index.php/Nässjö-Oskarshamns_Järnväg

Källnot: Wilkinson längst till höger på detta monterade fotografi: https://digitaltmuseum.se/021018054002/s-nj-sverige-norge-jarnvag-kontraktorer-och-entreprenorer-j-i-jarvis-a

Mötena med Huddersfield 1954

 Wolverhampton tog emot Huddersfield Town den 19 april 1954 hemma på Molyneux och vann med 4-0 inför 42 862 åskådare. Målskyttarna var Jimmy Mullen, Johnny Hancocks, Peter Broadbent och Dennis Wilshaw. Hancocks missade en straff men fick utdelning drygt tio minuter med en frispark. Dagen efter kom det drygt 10 000 i Huddersfield och hemmalaget tog ledningen genom Johnny Glazzard, ”Wolves” kvitterade genom Wilshaw medan Bob McGarry fastställde slutresultatet för hemmalaget. Wolves var då också på väg till klubbens första ligatitel och två till skulle komma under detta decennium.

Källa: Tony Matthews, ”Wolves—-A complete record”, Derby, 1994

Stor utflyttning från Västergötland

 Under 1860-talet hade följande socknar i Västergötland en stor utflyttning Kölingared 21,9 procent, Marbäck 15,9, Kinnevad 13,8 och Vårkumla 17,3. Det kan jämföras med Finnkumla 2,2, Säm 3,4 och Väring 3,0. 

Källa: Martinus Sture, ”Befolkningsrörlighet”, Göteborg, 1967