Stenmurar

 Runt omkring i vårt avlånga land finns det stenmurar som började att anläggas under 1800-talet. Det var då man kunde anställa tillräckligt med arbetskraft för att kunna utföra detta. Runt Salnecke slott i Uppland finns det stenmurar och längs med vägen till Gryta kyrka förbi Salnecke finns det stenmurar längs med vägen. Vissa stenmurar är fornminnesmärkta medan andra inte är det, ett exempel på detta är just stenmurarna längs med Salnecke slott.

Källor:

Czelhalmi Niklas, ”Fårad mark”, 1999

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

”Stenmurar”, skrift från Jordbruksverket

Ulväng Göran, ”Herrgårdarnas historia”, Halmstad, 2008

Historiska drag i byar och gårdar

 Det finns historiska drag i de flesta byar runtom i landet om man inte räknar med de villor som började att byggas fr o m när landsbygdens befolkning börja öka igen under 1950-talet. Runt mitten av förra seklet började folk att fltta ut på landsbygden igen och dock var denna utflyttning liten jämfört med förr.

I denna artikel vill jag lyfta fram vissa historiska drag hos några byar i Sverige. En by har genomgått en rad av förändringar sedan medeltiden. Ett av dessa drag som en by har gått igenom är bl a laga skifte under 1800-talet när en stor del av bytomterna sprängdes. Ett antal gårdar flyttades då ut ifrån bytomten i samband med laga skiftet och det är detta som man kallar för att bytomterna sprängdes eller klövs. Det var bl a två byar i Uppland som inte genomgick detta skifte, dels var Ekeby i Vänge socken och dels Länna kyrkby, båda byarna har kvar sin historiska bytomt.

I Sverige har vi en god en god kännedom om byar, ensamgårdar och den agrara näringen i stort. Det är ekonomhistoriker, kulturgeografer och vanliga historiker som har forskat samt behandlat detta ämne. Bland annat har några forskare skrivit fembandsverket Det svenska jordbrukets historia som kom ut i handeln från slutet av förra decenniet och början på det nuvarande med bl a Janken Myrdal, Mats Morell samt Carl-Johan Gadd som författare. Sölve Göransson har bland annat jobbat med det öländska solskiftet samt med dess byar i stort, David Hannerberg med bl a två byar i Närke och Sigurd Erixon med ett antal byar i Sverige.

Hur skall man definera en by? Enligt NE:s definition är det följande; bebyggelseenhet på landsbygden, före laga skifte i Sverige på 1800-talet vanligvis ett antal gårdar med anknytning till jordbruket med dess binäringar. Det finns olika byformer runtom i landet, "klungbyar" är oregelbundna utbyggda byar och bebyggelsen ligger i olika grupper. Dessa grupperingar av gårdar var oftast släktanpassande och i stora klungbyar upp till femtio gårdar kan man se i Jämtland och Dalarna, i synnerhet i Leksandsområdet. Det finns olika skillnader med byar runtom i Sverige och i Uppland är det oftast radbyar. Då ligger byar längs med en väg som går igenom byn. De större byarna i Uppland kan räknas som Sävasta(Altuna socken), Brunnby(Övergran), Gästre(Frösthult) och Hållen(Hållnäs). Den sistnämnda är en av de fåtal klungbyarna i Uppland. I östra mellansverige med regionerna(landskapen) Östergötland, Öland, Mälarbygden, Närke och södra Dalarna är den lilla klungbyn på 3-5 gårdar, dessa byar blev sällan geometriskt reglerade i samband med laga läge.

I Dalarna fick en nybliven vuxen person oavsett kön en egen gård inom antingen byns eller gårdens gränser, där byarna expanderade kraftigt under såväl under 1600-talet som 1700-talet. Anledningen till detta var att varje barn fick ärva sin lika del av odaljord som också var i viss mån även i Västergötland. Det är Dalarna som har de största byarna i landet och oftast mer än 30 gårdar i en by. I såväl den sydvästra som östra delen av landets slättbygder fanns det byar med 15-20 gårdar under 1600-talet, i Skåne med även dess skogsbygder så låg genomsnittet på ungefär tio gårdar medan endast sex hushåll fanns i Dannike socken i södra Västergötlands skogsbygder. På Västergötlands slättbygder fanns det också större byar och ett exempel är Kungslena kyrkby som i början av 1800-talet hade 28 s k jordebokshemman. Även i Kumla socken låg de flesta bebyggelseenheter i byar och genomsnittet var åtta gårdar per by.

Nu tänker jag gå igenom storskiftet och laga skifte som drabbade många byar såväl under 1700-talet som 1800-talet med ingående, men inte direkt detaljerad. Storskiftet genomfördes efter ett beslut 1749 och laga skifte genomfördes fr o m 1827 och pågick igenom nästan hela detta sekel. Storskiftet gick ut på att tegarna skulle placeras utanför bytomten medan laga skifte flyttade ut vissa gårdar ifrån bytomten. Personerna som bodde på de gårdar som blev utskiftade fick dels hjälp av sina grannar och dels ekonomisk ersättning som stöd för de uteblivna angelägerheterna i fråga om skörd. I exempelvis Husby i Husby-Långhundra socken hade en gång i tiden sju gårdar, varav två flyttades ut i samband med laga skifte. Det finns relativt många uppgifter kring olika byar i Sverige som jag tänker avslutningsvis gå igenom i korta drag.

Ett exempel är hämtad från Härkeberga socken och på en karta från 1706 kan man se marken efter en försvunnen by som hette Gymninge som antagligen försvann redan under medeltiden. En grannsocken till Härkeberga är Litslena där tvillingsbyarna Västra och Östra Vällinge delade på sina åkrar, vilket det berodde på att inget staket fanns som avgränsde dessa två byar.

Återgår man till Brunnsta by i Övergran socken utanför Bålsta så är byn väl känt inom den akademiska världen. Det har varit en stor by som efter det s k enskiftet 1820-22 bestod av nio gårdar. I samband med det laga skiftet som genomfördes mellan 1866-67 skiftades endast byns inägor och en gård blev utflyttat. I byn fanns också fyra s k fiskala gårdar(hela mantal) i samband med den första kartan ritades av byn under slutet av 1600-talet.

Tissered i Gullared socken i Västergötland hade i början av 1600-talet fyra hemman som bestod av två vardera av skatte- och kronojord som tillsammans var på 1 3/4 mantal. I början av 1850-talet genomgick byn laga skifte som endast berörde en gård.

Byn Koivakylä i Norrbotten i närheten av Hietaniemis kyrka bestod 1648 av 17 gårdar och i princip samtliga var s k skattehemman och den största gården var på ½ mantal. Gårdarna var olika storlekar medan det saknades uppgifter om två gårdar. Senare "fakta" om byn visade att 17 hushåll fanns i byn 1697 och 38 under året 1820, exklusive en gård där omständigheterna var mer diffusa.

Hillinge i Hagby socken i Uppland visar en annan utveckling i jämförelse med de tidigare iaktagelser i denna artikel. Från att varit en by på fyra gårdar under 1700-talet när det var tätt mellan gårdarna och numera är det endast en gård, vid denna gård finns det en stor ekonomibyggnad som är byggt av dalkarlar.

Avslutningsvis lite grann om boskapstocken i en by, i byn Sista i Torstuna socken fanns under Gustav Vasas regenttid två gårdar. I en boskapslängd från 1624 hade byn bl a fem hästar, fyra oxar, 13 kvigor och 45 får.

Källförteckning
Amcoff Jan, "Samtida bosättning på svensk landsbygd", Uppsala, 2000
Bladh Arvid, "Tre sockenkrönikor", 1979
"Bygd att vårda 1", 1979, Uppsala, med flera författare
Czerhalmi Niklas, "Fårad mark", 1998
Erixon Sigurd, "Svenska byar", Stockholm, 1960
Gadd Carl-Johan, "Den agrara revolutionen", Det svenska jordbrukets historia, 2000
"Hagunda-Kulturhistorisk byggnadsinventering", Upplandsmuseet, 1987
NE(CD-ROM), uppslagsord "by"
Sporrong Ulf, "Agrarian settlement and cultivation from a historical geographic perspective, Geografiska annaler, 1986
Hemsida
http://www.lansmuseum.a.se/ (Stockholms län---länsmuseum, databas)

(Tidigare publicerat)

Dåliga tider

 Det har alltid varit tidsperioder med svält, missväxt eller grasserande sjukdomar i såväl Sverige som utlandet. En svår period var i början av 1770-talet när dödstalet var 53 promille för året 1773. Ett flertal socknar fick i princip dubbelt så stor dödlighet än antalet födslar och i vissa områden var det ännu värre. År 1771 var skörden knapp och året efter var det missväxt medan det var medelmåttligt under 1773. Den medelmåttliga skörden kunde troligen inte hjälpa eftersom rödsoten(dysenteri) drabbade landets befolkning mer eller mindre hårt.

Källor:
Bohlin Per-Erik, "Om skördarna i Sverige under 1700-talet och början av 1800-talet", Statistisk tidskrift 1956
Gadd Carl-Johan, "Järn och potatis", Göteborg, 1983
Historisk statistik över Sverige(Befolkning), 1969
Utterström Gustav, "Jordbrukets arbetare, Stockholm, 1957
Winberg Christer, "Folkökning och proletarisering", Göteborg, 1975

(Tidigare publicerat)

Priser från april 1897

 Källa: Svenska Dagbladet 15 april 1887 och bilden är klickbar!!!

Var Lasse-Maja även i Yttergran kyrka?

 Den historiske stortjuven Lasse-Maja eller Lars Molin som han egentligen hette, det påstod att han stal all kyrksilver från kyrkan utanför Bålsta i Uppland och det påstår iallafall en lokal legend. Om inbrottet hade ägt rum så borde det vara under 1800-talets initialsskede eftersom han dömdes till livstids fängelse 1813. I artikeln om försvunna föremål från kyrkorna så drabbades en del kyrkor av stölder emellanåt och ett företeelse som tyvärr pågår fortfarande trots att många kyrkor är larmade.

Källor:

”Försvunna föremål i uppländska kyrkorna”, min artikel

"Norstedts uppslagsbok", 2003

Tuulse Armin, "Yttergran kyrka", Strängnäs, 1981

(Tidigare publicerat)

Den tidiga agrarproduktionen

 Möjligen blir det en längre artikel om det vid ett senare tillfälle, men eftersom det är en notis så är dess syfte bara beskriva det sporadiskt. Innan 1802 när det beslutades om att börja samla in uppgifter om den svenska agrarproduktionen i större omfattning. Så känner man till att det förekom mer eller mindre sporadiskt tidigare i Sverige. Vi har relativt säkra uppgifter om skördar sedan slutet av 1500-talet i fråga om tiondelängder och den längd som upptogs i samband med Älvborgs lösen. Man känner till att vissa herrgårdar förde statistik över sin produktion innan 1800, men det var en sällsynthet i den stora bondeklass som rådde vid samma tidsperiod. Ett exempel var bl a den lantbrukare som skrev den s k Vittingedagboken(Se artikeln om "Bondedagböcker") som förde "statistik" över bl a hur mycket spannmål han köpte eller sålde vid sekelskiftet 17/1800-talet. Det är inte känt hur mycket bönderna producerade under 1700-talet, däremot känner man till hur mycket som exporterades av spannmålen under samma århundrade. Under den andra halvan av 1500-talet upptogs det som kallas för tiondelängder och då vet man på ungefär hur mycket bönderna lämnade i tionde under varje år. Dock finns det luckor över såväl år som hur mycket det blev under varje år från olika områden. De första skördeomdömen är från slutet av 1600-talet och med dessa fick man veta hur skördarna var under ett specifik år. Det äldsta skördeutdömet som jag kunde hitta är från 1683 som visar att skörden var medelmåttlig i Sverige. Under slutet av 1690-talet var det missväxt i Sverige och i synnerhet under åren 1697-98 och för bl a Närke var det likadant som själva riket(men för Asker socken i Närke visade att socknen låg något över genomsnittet för såväl riket som landskapet). I Sverige finns även uppgifter ifrån olika akademikvarnar och hospital fr o m mitten av 1600-talet, samt priser utifrån dessa på spannmål.

KÄLLOR:
Bohlin Per-Erik, "Omdömen om skördarna i Sverige under 1700-talet och början av 1800-talet", Statistisk tidskrift, 1956
Gadd Carl-Johan, "Järn och potatis", Göteborg, 1983
---"Detta är bakgrunden", Svensk jordbruksstatistik 200 år", 2002
Hannerberg David, "En Närkessockens folkmängd och spannmålsproduktion på 1690-talet", Studier tillägnade åt Helge Nilsson, Lund, 1942
---"Svensk agrarsamhälle under 1200 år", Stockholm, 1971
Hansson Göran, "Såld spannmål av kyrkotionden, priser i Östergötland under svensk stormaktstid", Umeå, 2004
Hegarth Astrid, "Akademins spannmål", Uppsala, 1974
Utterström Gustav, "Jordbrukets arbetare, Stockholm, 1957
Åmark Karl, "Spannmålshandel och spannmålspolitik i Sverige 1715-1830", Stockholm, 1915

(Tidigare publicerat)

Skutskärs kyrka

 Kanske Upplands nordligaste kyrka eller på gränslandet mellan Uppland och Gästrikland. Kyrkan är iallafall från 1906, orten är ungt och ortens folkmängd togs fart när sågverket anlades på 1870-talet.

Från svenska Wikipedia!!!

Örlogsflottans bestånd 1939

 Sveriges örlogsflotta hade 1939 sju pansarskepp, två kryssare, 1 minfartyg, 17 jagare, 16 jagare, 6 minsvepare, 26 vedettbåtar och 4 specialfartyg. Den totala siffran var då 76 fartyg varav endast 27 ansåg vara moderna. 

Källa: Mats Persson, ”Sjöfart och sjöförsvar”, Militärhistoriskt tidskrift, 1990

Sveriges nationaldag

 Den svenska flaggan har förekommit i olika skepnader sedan 1500-talet, fast det egentliga ursprunget går dock inte att datera eftersom källorna är dunkla. Idag den 6 juni är det bekant att man fira nationaldagen i Sverige och det har vi gjort sedan 1916.

Från NE

Svenska flaggans dag, nationell festdag 6 juni, firad första gången 1916. Den av världsläget skapade patriotismen var en viktig bakgrund till firandet, som länge ägde rum på Stockholms stadion med paradering av de korporationer som tog emot flaggor ur kungens hand; 1963 flyttades firandet till Skansen. 

Enligt obekräftade källor så var det några nazister som blev åtgärdade i samband med nationaldagen 1939 eller om det var under ett annat år. Dom hade ertappats när de gjorde nazisthälsning mot den svenska flaggan under nationaldagen. Jag få kontrollera denna uppgift vid ett senare tillfälle om inte någon läsare känner till detta.

Det var under en tidsperiod på dekis för drygt 10-15 år sedan och nu har det kommit igång igen.

Källor:

NE(CD-ROM), "Svenska flaggans dag"

http://sv.wikipedia.org/wiki/

(Tidigare publicerat)

Antalet fartyg i kanalerna 1849

 År 1847 var det 359 ångfartyg som gick på Göta Kanal och året efter hade detta antal ökat till 365 stycken för sedan minska till 338 under 1849. Under det sistnämnda året var det 1 539 segelbåtar och segelfartyg som passerade kanalen. Trafiken på Trollhätte kanal var under 1849 tre gånger mer än på Göta kanal nämligen 4 390 segelutrustade fartyg och denna siffra hade gått ner från 5 170 sådana fartyg under 1847. Men själva kanalavgiften var dock mycket högre på Trollhätte kanal än på Göta kanal (135 731 mot 81 312 riksdaler). Däremot var det både mer trafikerat och billigare på Södertälje kanal som hade passage av 2 776 segelfartyg och segelbåtar samt 851 ångfartyg som erlade avgift på 14 685 rikdsdaler.

Källa: BiSos, Sveriges inrikes sjöfart 1849

Strandade fartyg mellan 1863-67

 1863

Strandade sammanlagt 119 fartyg längs med den svenska kusten och 33 av dessa var svenska. Av de strandade fartygen blev 66 vrak och av dessa var 33 svenska. Tyskland drabbades av 16 vrak och sammantaget var det 24 fartyg ifrån detta land som strandade längs med den svenska kusten. Det var också 24 brittiska fartyg som strandade och åtta av dessa blev vrak. Norge och Danmark blev drabbade av sju och respektive fem strandningar.

1864

Antalet strandningar ökade under detta år till 146 händelser varav 80 blev vrak. Det var 77 svenska strandningar varav 48 slutade som vrak, Norge blev drabbat av 15 strandningar varav sex slutade som vrak medan Danmark fortfarande hade fem strandningar varav fyra vrak. Engelska fartyg drabbades av 26 strandningar varav tolv slutade som vrak medan 14 fick obetydliga skador.

1865

Det var 118 strandningar varav 61 slutade som vrak och 40 fartyg fick obetydliga skador. För svensk del blev det 35 strandningar varav 24 slutade som vrak. Norge drabbades av 26 strandningar och 14 vrak medan England drabbades av 21 strandningar med endast sju vraktillfälen(11 fartyg fick obetydliga skador). Danmark drabbades bara av en strandning som slutade dess värre som vrak.

1866

Under detta år var det 104 strandningar varav 48 slutade som vrak, däremot var det 39 fartyg som fick obetydliga skador och för första gången i denna artikel var det någonlunda jämvikt med antalet obetydliga skador och antalet vrak. Sverige drabbades av 31 strandningar varav 18 slutade som vrak. Engelska fartyg drabbades av 32 strandningar med 12 med obetydliga skador, sex med betydande skador samt 14 som vrak.

1867

Det blev 155 strandningar och antalet vrak tycks minska sedan det föregående året, Sverige drabbades av 59 strandningar varav 30 slutade som vrak. England drabbades av 30 strandningar och 11 slutade som vrak. Antalet obetydliga skador inträffade vid 66 strandningar och det var följande nationaliteter; 23 svenska, 14 norska, 2 danska, 3 ryska och finska, 3 tyska, 14 engelska samt 7 franska.

Källa: BiSOS(Lots- och fyrinrättningen samt livräddningsanstalterna å rikets kust) 1873

(Tidigare publicerat)

Sverige sände granater till Argentina 1910

 I en notis i Dagens nyheter skickades från Finspongs vapenfabrik 7 000 tackjärnsgranater till Argentina runt månadsskiftet maj/juni under detta år. Det var granater som var mellan 47-57 tum i storleken och just då när denna notis skrevs i tidningen var det ett anbud på ytterligare 10 800 stycken 12 cm-granater som vid färdig tillstånd skulle skickas över till Sydamerika.

Källa: Dagens nyheter 2 juni 1910

(Tidigare publicerat)

Sveriges handelsflotta omkring 1700

 År 1693 hade Sverige en handelsflotta på 180 fartyg som var på 16 430 läster, fem år senare var det på 219 fartyg och 21 686 läster. Det var samtidigt det största beståndet av handelsfartyg som Sverige hade på den tiden. Under några år i början på 1700-talet så varierade antalet fartyg från 159 under 1708 till 1709 redan året efter.

Källa: Egna anteckningar från okänd källa (Fahlberg 1923???)

När Ayrshireboskapen kom till Sverige

 Ayrshire är ett grevskap i Skottland och under mitten av 1800-talet kom den s k Ayrshire-rasen till Sverige. Det var en korsning som gjordes mellan svarta kor och röda sådana, följden blev att denna ras fick på slutet av detta århundrade mer en päronformad form. Rasen blev då vit och ansåg vara fin härstammad.

Så där skrev exempelvis Nordisk familjeordbok 1904

Vid inrättandet af stamholländerierna i Sverige, 1846--47, infördes smärre hjordar af voigtland-, pembroke-, algau- och ayrshireboskap, och af dessa raser vann den sistnämnda en mycket stor utbredning -- större än någon annan främmande boskapsras.

Det var en typ av process som skulle pågå i drygt hundra år och ett förbund som främjade denna ras instiftades 1899. Enligt en uppgift hade denna förering 239 handjur och 1 937 hondjur inregistrerade 1904. Det kom över exemplen från Skottland till Sverige under denna tidsperiod, bl a kom sex tjurar av Ayrshirerasen under förhösten 1891 och en auktion skulle hållas vid Kungsängstull. Denna ras var dessutom Skottlands mest användbara mjölkningsras vid förra sekelskiftet.

År 1927 inträffade följande i Sverige.

Ayrshire slogs 1927 samman med den gamla rasen rödbrokig svensk boskap (RSB) till den nuvarande rasen svensk röd och vit boskap (SRB). Svenska Ayrshire-föreningen grundades 1900 och upphörde 1927 men har senare återbildats. Rasen heter i Sverige svensk ayrshireboskap (SAB). 

De som är vaksamma kan se följande skillnad; Nordisk familjebok angav instiftelseåret för Ayrshire-föreningen till 1899 medan NE gjorde det för året efter. Men åt andra sidan slutade denna förening sin verksamhet 1927. Vissa tyder på att Ayrshirerasen slog ihop med våran klassiska koras, den rödbrokiga kon eller rödbrokig svensk boskap.

KÄLLOR

NE(CD-ROM): "Ayrshireras"

Nordisk familjebok; "Ayrshireras", 1904

Upsala, 17 september 1891 

(Tidigare publicerat)

Framgångsrika travare i slutet på 1980-talet

 På Blodbankens nya databas så sökte jag de varmblodiga travare som var födda mellan 1978-86 i Sverige. Utifrån prissumman så fann man att Queen L. var framgångsrikaste med 17 470 695 kronor inthjänat prissumma. Hon var född 1986 och hon startade vid 82 tillfällen med den framgångsrika segerraden 46-10-7. Hon vann bl a Svensk Travderby, Prix D’ Amerique och några Svensk Mästerskap under sin aktiva karriär. Hon är sprungen ur Crowntron som blev far till Extrem, Sans Rival, Pripps Porter, Black Crown, Coconut Creek, Summer Crown och Fran Dance. Queen L är undan fransosen Tibur-dottern Attila L som fick 16 avkommor och blev mormor till 42 travare. Hon själv fick tio avkommor som var födda mellan 1997-2009 och bäst lyckades Prince L med närmare halvmiljonen intjänat prissumma. 

Callit, Atas Fighter L, Mack The Knife, Piper Cub och Jet Ribb kom knappt upp till hälften som Queen L men var framgångsrika ändå. Callit som föddes 1981 var Sveriges framgångsrikaste travare när han drog sig tillbaka. Atas Figher L är kraftigt inavlat med den amerikanska avelsgiganten Star’s Pride som är fader till åtta Hambledonian-vinnare. Han har honom som sin farfar via fadern Quick Pay och morfarsfar. Modern Atas Donna Y fick förutom honom även Atas Star L, Atas Rocket (far till Jolly Rocket), Atas Hero L och Atas Ace L. Jet Ribb vann bl a Derbyt 1986 och vann Rommeheatet vid tre tillfällen.

Kenvil som föddes 1980, 80 starter och 27 segrar, lika många starter hade Pay Nibs som vann 29 gånger och dessutom var snabbare. Dessa två hingstar tjänade ihop 5 108 765 o respektive 4 775 970 kronor. Pay Nibs morfar var Frances Nibs som sin tur är son till stjärnstoet Frances Bulwark. Kenvils bästa tid var 1.12,1 medan Pay Nibs var 1.11,7. 

Mellan de angivna åren föddes det 34 809 travare varav 214 slutade sina karriärer som miljonärer. De som hamnade under miljonstrecket är också värda att nämna. Strax under detta streck finns Franceska Star som föddes 1984 efter Tibur-Miss Countess-Speedy Count. Hon tjänade ihop 998 695 kronor på 45 starter med segerraden 26-4-3. Hon vann Fyraåringsstjärnan, Norrlands Grand Prix, Solvalla Grand Prix samt ett uttagningslopp till Svensk Travderby 1988. Hon blev mor till Kejsare Sund, Ticky Boo som är mor Kriterietrean Santiago Wibb som föddes 2009. Female Victory som är mor till Ferrari Broline och Kaiser Broline samt Va Va Woom och Dilly Dilly. Återgår man till Franceska Star tillhör hon samma syskonskara som Licence To Fly och Chardonnay Pride (mor till italiensk-registrerade avkommor). 

Sedan kom Sentiel, hingst född 1985, 58 starter, 12 segrar och 997 750 kr och tillhörde eliten på silver- eller gulddivisionen. 

I den utvalda kohorten finns även Utah Bulwark som startade vid 82 starter med segerraden 34-22-4 och tjänade in 4 703 220 kronor. Han vann Svensk Mästerskap 1985 och 1986 (samma år vann han även Åby Stora Pris. En annan merit var att han vann Elitloppet 1987 och samma år vann även C L Mullrrs Memorial samt Silverhästen (tvåa i Oslo Grand Prix och trea i Olympiatravet). Traffic Jam var ett sto som föddes 1985 och hon vann 22 av 65 lopp. Hon är mor till storloppsvinnarna Kramer Boy (far Sugarcane Hanover) och Express Lavec (far Ultra Lucal). Sedan finns Rambrico, Newsmarket, The Onion, Clash Hammering, Sebastian Boy, The Big Apple, Atom Knight, Big Spender, Hallon Brunn, Mowgli Prophet, Meadow Road, Ajax Håleryd och  Black And White som samtliga tjänade mellan 3-4,5 miljoner kronor, flera av dessa nämnda vann storlopp. 

Avslutningsvis kan nämna Legolas, känd som sagohästen vars namn är från Tolkien och han föddes 1978. Han är efter Glasgow-Karolina J-Pay Dirt, startade 93 gånger och vann 35 lopp.

Källor:

Blodbanken, båda databaserna

Diverse program från banorna

Egna anteckningar

https://qhurth.com/

Travsport.se

Hemorter i Lerum socken 1880

 Byar i Lerum socken 1880 var Stålebo störst med 84 invånare och därefter kom Östra Slätthult med 74, Lerum skattegård 67, Knappekulla 53 och Hulan 48. Socknen hade flera orter med över 30 invånare och andra byar eller orter var Hundstugan 43, Brunnstorp 39, Hallegården samt Härsskogen 37 och Aspenäs 31.

Källa: SVAR, Riksarkivet

Gruvan var farligast

 Under mitten av 1880-talet så inträffade 219 olyckor inom gruvindustrin i Sverige 2,2 på 1000 arbetare slutade med dödlig utgång medan 2,4 fick framtida men. Flest olycksfall råkade järnbruken ut för med 519 stycken i följd av jordbruket 481, sågverksindustrin 367 och byggnadsindustrin 171. Men kom inte ens upp till hälften av gruvindustrins olycksfall med dödlig utgång samt med framtida men.

Källa: Torsten Gårdlund, ”Industralismens samhälle”, Stockholm, 1942

Antalet människor omkring 1570-1630

 Man vet att det fanns följande redovisade gifta bönder i några socknar i Västergötland under år 1610; Berghem 77, Fotskäl 98, Grimmared 42, Gunnarsjö 31, Istorp 77, Kinnarumma 56, Kungsäter 44, Älekulla 40, Öxabäck 36 och Örby 120. Man kan räkna med att de flesta eller en relativt andel av dem var huvudpersoner i sina respektive hushåll. Man kan även räkna fram olika fiskala hushåll så hade t ex de gotländska socknarna Lau och När 22 och 44 hushåll för året 1620. Om man har de kända hushållstorlekarna för Falbygden på 5,9 för året 1619, 7,8 för den norrländska socknen Bygdeå 1620 och 5,56 för landskapet Närke 1628. Så kan man räkna med att Lau och När hade en folkmängd omkring 132 för Lau och 264 för När (räknad på sex). 

Vissa områden i Närke 1555 hade Kräklinge 58 s k enheter medan Kumla hade 127 samt Viby 130. I exempelvis Kräklinge fanns det 15 skatte, 6 kyrko, 9 klockar och 22 frälse under detta år. I de småländska socknarna Askeryd och Marbäck 54 och respektive 53 gårdar under året 1600. 

T ex för den värmländska socknen Hammarö så fanns det 37 hushåll enligt jordeboken 1571, 34 under 1580 och 38 under 1600. Man kan dra slutsatsen att folkmängden ökade i denna socken mellan 1571 och 1600. I Slaka socken söder om Linköping fanns det 31 brukningsgårdar 1627 och det blev en minskning med tre sådana enheter 1633, sedan kom det en ytterligare minskning, kan man tyda att det var en folkminskning då???

Källor:

Andersson-Palm Lennart, ”Människor och skördar”, Göteborg, 1993

”Folkmängden i Sveriges socknar och kommuner 1571-2000”, Göteborg, 2000

Brunius Jan, ”Bondebygd i förändring”, Lund, 1986

Bååth Kåthe, ”öde sedan den stora döden var”, Lund, 1983

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Larsson Lars-Olov, ”Bönder och gårdar i stormaktstidens Sverige, Växjö, 1987

Österberg Eva, Kolonisation och kriser”, Varberg, 1977

Folkmängdsuppgifter innan 1749

 Tabellverket instiftades 1749 och då kunde man följa hur många som bodde i en specifik socken eller hur många som föddes eller dog, hur stor barnadödligheten var eller hur många hushåll det fanns. Dessförinnan var man beroende på de uppgifter som fanns i form födelse- döds- och mantalslängder.

I tabell 1 visar antalet fiskala hushåll från Lennart Andersson-Palms bok ”Folkmängden i Sveriges socknar och kommuner 1571-1997” från 2000 och antalet hushåll från summariska folkmängdsredogörelser från Tabellverket. För den värmländska socknen Brunskog som hade 1 541 invånare 1751 och hade enligt rapporten endast 48 hushåll, det är därför värdet är satt till 248 i kursiv för att bättre överensstämma med de övriga värdena. 

Länen i tabellen redovisas enligt dåvarande könsfördelningen.

Tabell 1

Skillnaden mellan fiskala hushåll 1735 samt 1751 och antalet hushåll i några socknar i Tabellverkets folkmändsredogörelser 1751 (FM)

Socken(Län)                  1735     1751     FM 1751

Brunskog(Vml).               207.     241.         248

Börje(Upp).                      106.     128.         124

Edebo(Sth).                       191.    214.         181

Gällersta(Öre).                  140.    160.          X

Lau(Got).                           33.       40.          42

Ledberg(Öst).                    42.        47.         36

Medåker(Väs).                  144.      165.        80

Norrbärke((Kop).             593.       624.       611

Sköldinge(Söd).                183.      196.       145

Torsåker(Gäv).                  261.      327.       343

Övergarn(Upp).                 137.      129.       100

I ovanstående tabell är elva geografisk utspridda socknar och den ger också en liten fingervisning över hur många hushåll det var. För Gällersta är den äldsta folkmängdsredogörelsen från 1775 och då hade denna socken 830 invånare fördelade på  123 hushåll. För Medåker som hade 798 invånare är siffran satt till 80 hushåll eftersom detta värde saknas i rapporten till Tabellverket. Multiplicera man med sju eller använder även med två decimaler efter kommatecken så kan man få fram invånarantalet utan att använda ”Tabellverket på nätet. För det uppländska socknen Övergarn kan man se en minskning med antalet hushåll och det kan man också tro om man tittar på den västmanländska Medåker. Utgår man från Tabellverkets material så hade denna socken 781 invånare och 108 hushåll 1749 och året efter 761 invånare och 82 hushåll. I mortalitetsrapporten för dessa år kan man inte tyda på att det var dödligt sjukdom eller någonting liknande.

Tabell 2

Folkmängden i ovanstående socknar 1751

Brunskog.  1541

Börje.          685

Edebo.        1477

Gällersta.    1200 (framräknad på 7,5 på 1751 i tabell 1)

Lau.              281

Ledberg.       259

Medåker.      798

Norrbärke.    3794

Sköldinge.    1108

Torsåker.       2611

Övergarn.       811

Såvitt vad jag känner till så har ett antal författare gjort s k för framräkningar när det gäller befolkningen innan 1749 och då har bl a hushållsstorleken samt antalet hushåll varit avgörandet jämte med antalet födda, döda och vigslar. Enligt Andersson-Palms andra bok som används här är ”Livet, kärleken och döden” så hade Sverige en befolkning på 1 703 407 invånare 1735 och tretton år senare så hade den ökat till 1 791 255 invånare. Under dessa två år var det följande antal;

1735: 57 583 födda, 42 638 döda o 13 673 vigslar

1748: 61 459 födda, 44 365 döda o 15 187 vigslar

Under det sistnämnda året var det i Göteborg 454 födda, 408 döda och 179 vigslar.

Här var det en liten sammanställning över Sveriges befolkning under mitten av 1700-talet.

Upphov till potatisen

 Jonas Alströmmer var nog felaktigt upphovsman till potatisen och den som introducerade potatisen i Sverige var Eva De la Gardie som var gift med greve Claes Ekeblad på Stola i Västergötland. Enligt Vitterhetsakademins handlingar för år 1748 så redogjorde hon att potatisen kunde användas till brännvin, potatismjöl och puder.

Källa: Alf Henriksson, "Svensk historia", 1963 (nytryckt 2007)