Enligt citering som inleder följande;
Sverige drabbades av finansiella skandaler då engelsmannen J Wilkinson uppträdde och berättade för kommunalpolitikerna (var väl inte aktuellt då, snarare sockensstämmor samt möten med olika järnvägsbolag, min Ann.) att han kunde finansiera järnvägsbyggen med små lokala insatser av aktiekapital, om han fick ge ut obligationer till utlandet och själv vara konsult.
Tre enskilda järnvägsbolag börjades att byggas med Wilkinsons principer och det var Nässjö-Oskarshamns järnväg (färdigställdes mellan 1871-74, Halmstads-Jönköpings järnväg, i konkurs 1885 och rekonstruerades till Nässjö-Halmstads järnvägar samt Nora-Karlskoga järnväg som öppnades i etapper mellan 1872-76. Samtliga fann att deras banor var dåligt byggda med klent räls och dåligt samt undermåligt rullande materiel. Dessa banor fick se efter andra entreprenörer och man upptäckte också att Wilkinson hade sålt fler obligationer än vad som var avtalat. Dessutom krävdes dessa obligationer oerhörda årliga räntor som visades att vara helt värdelösa. Det dröjde ända in på 1890-talet innan allt var i ordning för de nämnda banorna och dessa bolag fick stabilitet i sina ekonomier. Nässjö-Oskarshamns järnväg fick också öknamnet ”Nästan Oduglig Järnväg” som förkortningen på banan ”NOJ”.
Källor:
”Bevarandeplan för järvägsfordon”, Gävle, 2004
historiskt.nu
”Järnvägsdata”, 1999
https://järnvägshistoria.se/index.php/Nässjö-Oskarshamns_Järnväg
Källnot: Wilkinson längst till höger på detta monterade fotografi: https://digitaltmuseum.se/021018054002/s-nj-sverige-norge-jarnvag-kontraktorer-och-entreprenorer-j-i-jarvis-a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar