Coventrys största seger

 Coventrys största seger är 9-0 mot Bristol City i division 3 (Södra) den 28 april 1934 och fyra av målen gjordes av Clarrie Bourton som vann den interna skytteligan med 25 mål under denna säsong. Det var också Leslie Jones och Frank White som också hamnade i målprotokollet med två mål vardera samt även Jock Lauderdale. Matchen spelades inför 7 035 åskådare på Highfield Road. Bourton som inledde sin karriär i just Bristol City och hade spelat en kort för Blackburn Rovers innan han kom till Coventry och dog även i Bristol 1981.

Källor:

Dean Rod m fl, ”Coventry City—-A complete record”, Derby, 1991

https://www.vintagefootballers.com/

Irländskt möte i Haarlem

 I kvalomgången till Europacupen under säsongen 1979-80 ställdes nordirländska Linfield mot irländska Dundalk. Den första matchen spelades i Dundalk som slutade 1-1 medan returen inte spelades i Belfast utan i holländska Haarlem. Då vann Dundalk med 20 och och slog ut Hibernians från Malta i nästa omgång. I den andra omgången förlorade Dundalk mot skottska Celtic som vann med sammanlagt 3-2.

Källa: Jack Rollin, "The Guinness book of soccer´s facts & feats", Enfield, 1983

(Tidigare publicerat)

Okända Mousehole

 Mousehole är en liten ort på 697 invånare i grevskapet Cornwall på yttersta spetsen i sydvästra England. Denna ort har givit namn åt Mousehole AFC som håller till i grannbyn Paul. Klubben bildades 1922, hemmamatcherna spelas på Trungle Parc och klubben spelar nu i Southern League South som är den åttonde nivån i den brittiska fotbollshierakin. 

Klubbens meriter är dock få och i grevskapets lokala liga blev de tvåa 1986 och 2007, i South West Peninsula League vann de 2016. Klubben har på senare år deltagit i FA-cupen och har åkt ur redan i kvalomgångarna. Klubben har även deltagit i FA Vase som är cup för mindre klubbar på 7-11 nivån i England och har åkt ur tidigt.

Källor:

https://www.fchd.info/MOUSEHOL.HTM

Wikipedia engelskspråkiga 

Leeds United säsongen 1955-56

 Dagens klubb bildades i oktober 1919 i kölvattnet av Leeds City som var tvingades lämna ligan efter en del fuffens. Säsongen 1955-56 spelade Leeds United i den gamla division 2 och där hade klubben spelat sedan de blev sist i den högsta divisionen 1947. Denna säsong blev Leeds tvåa efter Sheffield Wednesday som gjorde 101 mål på sina 42 ligamatcher. Klubbens facit under denna säsong blev 23 vinster, 6 oavgjorda, 13 förluster, målfacit 80-60 och 52 poäng. Managern var Raich Carter som vann ligan med Sunderland 1936 som spelare och han använde sig av 19 spelare i ligaspelet varav tre spelade i samtliga ligamatcher. Den största segern var 6-1 mot Fulham den 2 april som spelades inför 20 115 åskådare hemma på Elland Road och målen gjordes av John Charles 3, Albert Nightingale 2 samt ett mål av Harold Brook. Det var också inledningen av en svit på sex vinster i rad som de avslutade säsongen med och den främsta målskytten var John Charles med 29 mål på 41 ligamatcher.

Källor:

http://www.englishfootballstats.co.uk/index.htm

Jarred Martin med Malcolm Macdonald, ”Leeds United—-A complete record”, Derby, 1996

Wikipedia engelskspråkiga 

Billy Bingham

 Skribenten har ett personligt minne av honom, under kvalspelet till fotbolls-VM i Spanien 1982 så kommer skribenten ihåg att satt och grinade när Nordirland höll på att bli klara för slutspelet. Han var förbundskapten för Nordirland vid två tidsperioder; dels 1967-71 och dels 1980-93. Själv spelade han 56 landskamper för Nordirland mellan 1951-63 och på dessa gjorde han åtta mål. Han föddes i Belfast den 5 augusti 1931 och avled i den engelska Southport den 9 juni 2022. Han började sin aktiva karriär i Glentoran i den inhemska ligan innan gick över till Sunderland för 10 000 pund i oktober 1950. Där blev det 45 mål på 206 matcher och gick vidare till Luton Town under sommaren 1958. Han gjorde det vinnande målet i semifinalen i FA-cupen mot Norwich 1959 medan det blev förlust mot Nottingham i finalen. Fram till han avslutade karriären 1965 så spelade han för såväl Everton som Port Vale.

Källor:

Hugman Barry, ”Football League players records 1946-88”, London, 1988

Wikipedia, engelskspråkiga 

Den enda var storvinst

 Blackpool slutade sist i gamla division 1 säsongen 1966-67 med 21 poäng och åtta poäng efter Aston Villa. På hemmaplan vann Blackpool bara en match under denna säsong och samtidigt förlorade de 15 ligamatcher. Den enda segern var dock en riktig ”smällkaramell” när de tog emot Newcastle den 22 oktober. Inför 21 202 på Bloomfield Road vann de med 6-0 och målen gjordes av Ian Mourinho 2, Alan Skirton 2, Ray Charnley och Jimmy Robson. På bortaplan vann de ytterligare fem matcher och de slog Southampton med 5-1 den 31 december sedan Charnley hade gjort tre mål. Charnley blev också klubbens främsta ligaskytt med 14 mål.

Källor:

Calley Roy, ”Blackpool—-A complete record”, Derby, 1992

Smailes Gordon, ”Football League Records”, Derby, 1992

Det gick dåligt för Tranmere, men!!!

 Tranmere Rovers blev sist i division 3 (Norra) säsongen 1824-25 och på 42 ligamatcher vann de 14 matcher varav elva togs på hemmaplan. Det blev fyra oavgjorda och målfacit 59-78, det var bara Rotherham County som det gick sämre för och denna klubb sista säsong ( ersattes av den nuvarande Rotherham United). I laget fanns en ung William Ralph Dean som kallades för Dixie och han blev lagets främsta målskytt med 27 ligamål, på samma antal ligamatcher. Dean gick över till Everton där han gjorde 349 ligamål fram till 1938 (rekordet för en klubb) och gjorde 60 mål när Everton vann ligan 1928 (ett annat målrekord).

Källor: 

allfootballers (en äldre version)

enfa.co.uk

Rollin Jack, ”Soccer’s fact book”, 1990

vintagefootballers

Resande supportrar

 

Arsenals supportrar på resa till Huddersfield för att möta Grimsby Town i semifinalen i FA-cupen och idag kallats det för arrangerade supporterresor. Stationen är Kings Cross den 21 mars 1936 och Arsenal vann med det enda målet av Ray Bowden. Bilden finns i Phil Soars bok ””Official history—-Arsenal. Klubben vann också finalen på Wembley mot Sheffield United med samma siffror och målet gjordes av Ted Drake.

Mutbrottet 1913

 Den 29 november 1913 skulle West Bromwich möta Everton på bortaplan och den berömde backen i klubben som hette Jesse Pennington skulle få 55 pund för att hans klubb inte skulle vinna matchen. Fast Pennington var lojal mot sin klubb, han meddelade detta till dem och syndaren kunde gripas samt försättas i fängelse i fem månader. Pennington spelade 435 ligamatcher för West Bromwich utan att göra något mål för dem mellan 1902-22, vann ligatiteln med klubben 1920 och spelade 25 landskamper för England.

Källa: AFS; "Today in football"

(Tidigare publicerat)

Hugh Fergusons tragiska död

 Den 8 januari 1930 påträffades Dundeespelaren Hugh Ferguson död under en gaslampa i klubbens träningslokal. Han hade tidigare spelat för Cardiff och spelat landskamper för Skottland.

Källor:
allfootballers.com(abonemang krävs)
http://www.11v11.co.uk%20(football/ today)

(Tidigare publicerat)

Chippenham United

 Denna klubb fanns 1900 och kom med i Western League 1949 och vann dess andra division redan under den första säsongen. Klubben åkte ur den högsta divisionen i Western League 1958 och drog sig två år senare med upplösningen av klubben ytterligare två år senare. Den främsta placeringen är fjärdeplatsen 1951 och klubben deltog även i FA-cupen. Tyvärr nådde klubben aldrig den första omgången och de spelade endast i kvalomgångarna som de nådde till den fjärde kvalomgången vid två tillfällen (säsongerna 1953-54 och 1955-56). Klubbens första match i FA-cupen var Radstock Town som de vann med 6-1 och åkte ur i nästa omgång mot Trowbridge Town. Den sista matchen var i den första kvalomgången säsongen 1961-62 då de föll med 2-6 mot Cheltenham Town. Enligt enfa.co.uk är det sexton spelare som har haft en anknytning med en eller flera ligaklubbar och det är bl a Dougie Baldie som gjorde fyra mål på åtta matcher för Bristol Rovers 1946-48, Colin Gill som stod i en ligamatch för Swindon Town säsongen 1955-56 och spelade för ett antal icke-ligaklubbar och på Irland samt Harold Jarman som kanske lyckades bäst med 452 matcher/117 mål för Bristol Rovers mellan 1959-73 och 40/8 för Newport County (spelade även för New York Cosmos i NASL). De flesta spelarna hade en anknytning med Bristol Rovers och spelade vid enstaka fall även för andra klubbar.

Källor:

enfa.co.uk

https://www.fchd.info/CHIPPENU.HTM

http://www.neilbrown.newcastlefans.com/ (spelarlistor för varje i ligaklubb i England och Skottland från 1946-2014)

Wikipedia engelskspråkiga 

Okända på bilden (klickbar)

 Denna lite otydliga lagbild visar Wolverhampton Wanderers från mitten av 1880-talet som kan betraktas som eftrrlysning och finns med i Tony Matthews bok ”Wolves—-A complete record” från 1994, där bilden är tagen ifrån. Enligt bildtexten är namnen på spelarna och ledarna för länge sedan borta och kunde inte ta med i bildtexten. Lite längre upp på sidan så står det ett antal namn från säsongen 1883-84. I målet stod antingen Billy Caddick eller Ike Griffiths, sedan nämndes Alf Davidson, Tommy Cliff, Charlie Mason, Jack Baynton, Tom Blackham, James Hill, Arthur Lowdes, Jack Brodie, Ted Hadley, John Griffiths, Alex Pearson, Arnold Smith och Joe Waldron. Det kan vara någon av dessa spelare som finns med på bilden. Wolverhampton blev 1888 en av de tolv ursprungliga klubbarna i den nybildade ligan och klubben blev trea efter Preston och Aston Villa. Harry Wood som kom till Wolves 1885 från Walsall Swifts som 17-åring (född 1868 och dog 1951) och det är svårt att avgöra om han var med på bilden som unga spelare var på bilden. Wood blev senare mustaschprydd och en av de tongivande spelarna i laget under ligans tidigaste år. Skribenten har även tagit hjälp av; https://wolvescompletehistory.co.uk/

Brian Glanville är död

 En av Englands främsta fotbollsjournalister har gått ur tiden och hans namn är Brian Glanville som levde mellan 24 september-16 maj 2025. Han skrev minnesord på The Guardian över avlidna fotbollsspelare och hans sista kända minnesord var över Peter McParlane som bl a spelade för Aston Villa och var betydande i cupfinalen mot Manchester United 1957. Minnesordet över publicerades så sent som den 5 maj i år och McParlane gick sin tur ur tiden dagen innan (91 år gammal). 

Brian Glanville arbetade som skribent samt journalist och skrev en självbiografi om Cliff Bastin som var en legendar för Arsenal och som han vann fem ligatitlar med klubben under 1930-talet redan som 19-åring. Arsenal var klubben som han höll på under hela livet.

Glanville har ett irländsk och judisk påbrå, det var hans far som var tandläkare som ändrade efternamnet till Glanville. Han såg sin första match när England spelade en krigsmatch (wartime game) mot Skottland 1942 och lite senare såg han Arsenal för första gången. 

Under sitt författarskap blev det 30  böcker, ett tjugotal noveller och åtskilliga artiklar som publicerades i nio volymer. Under den tidiga karriären drabbades han av polio och vårdades i hemmet under sju månader. Han var journalist på The Times och skrev i Sunday Times mellan 1958-92. Han hade även en egen spalt eller sida i World Soccer som är en världsbaserad fotbollstidning. Han har även skrivit åtskilliga minnesord över avlidna fotbollsspelare (både brittiska och från andra länder). Han genomgick kranskärlsoperation 2009 som inte hindrade honom att fortsätta med minnesorden och fortsatte att skriva i sin spalt eller kolumn på World Soccer även efter sin 90-årsdsg. Hans fru gick bort 2016 och lämnade efter sig fyra vuxna barn.

Blackpools rekordmatcher säsongen 1966-67

 Blackpool blev sist i gamla division 1 säsongen 1966-67 och det vann bara sex ligamatcher, inledde säsongen med en svit på elva ligamatcher med utan vinst innan de vann med 3-1 mot Tottenham på bortaplan den 15 oktober. En vecka senare vann de med 6-0 mot Newcastle inför 21 202 åskådare på sin hemmaarena Bloomfield Road. Den enda vinsten på hemmaplan under denna säsong och det var två tvåmålsskyttar i matchen; Ian Moir och Alan Skirton 2; övriga Ray Charnley samt Jimmy Robson. Klubben tog bara sju poäng på hemmaplan och de gjorde 41 mål i ligan under denna säsong. Charnley blev Blackpools främsta ligaskytt med 14 mål på 40 ligamatcher och hade också rekordet med flest ligamatcher under säsongen. Den 31 december vann de med 5-1 mot Southampton på bortaplan och Charnley gjorde tre mål medan Hugh Fisher och Alan Suddick gjorde varsitt mål (den sistnämnde kom från Newcastle för 280 000 pund och var med i laget mot just Blackpool).

Det var Blackpools längsta svit i högsta divisionen som de hade tillhört sedan 1937 och efter tre säsonger i tvåan var de uppe igen en säsong (1970-71).

Källor:

Calley Roy, ”Blackpool—-A complete record”, Derby, 1992

Egen samling

Rollin Jack, ”The soccer’s fact book”, Enfield 1991

Skotska FA-cupfinalen 1924

 Denna final spelades den 19 april 1924 då Airdrie eller Airdrieonians tog sin enda cuptitel i Skottland och i finalen mötte de Hibernian från Edinburgh, denna match hade flera personligheter. Airdrieonians vann matchen med 2-0 inför 59 219 åskådare på Rangers hemmaarena Ibrox Stadium. Efter fyra minuter tog Airdrie ledningen genom Willie Russell som spelade 127 matcher och gjorde 37 mål mellan 1920-25 innan han flyttade söderut till Preston i den engelska ligan. I laget fanns även Bob McPhail som senare skulle bli en legendar i Rangers och vinna meriter för klubben. En annan spelare fanns också med och det var Hughie Gallacher som gjorde 410 mål för både engelska och skotska klubbar, han begick självmål 1957. Russell gjorde sitt andra mål i den 37:e matchminuten och Airdrieonians målvakt Jock Ewart höll nollan, både han o Russell lämnade jordelivet under andra världskriget, Ewart 1943 medan Russell dog året efter. I Hibernian fanns Jimmy McColl med fem ligatitlar och segern i skotska cupen med Celtic 1924. McColl gjorde 120 mål på 165 matcher för Celtic mellan 1913-20 och 130 mål på 290 matcher för Hibernian mellan 1922-31. Jimmy Dunn som vann ligan med Everton 1932 och var med i Hibernian,  hans lagkamrat och målvakten Bill Harper vann ligan med Arsenal 1931 och spelade även i USA. Airdries manager Willie Orr vann ligan med Celtic som spelare 1898, 1905, 1906 och 1907, cupen 1900, 1904 och 1907, som manager blev han tvåa med Leicester City som manager bakom Sheffield Wednesday 1929. Hibernians manager Alex Maley var journalist och var manager även i engelska Crystal Palace. Hans bröder var också spelare och manager, hans bror Willie vann 16 ligatitlar med Celtic som manager mellan 1907-40.

Källor:

https://www.dailyrecord.co.uk/sport/local-sport/airdrie-celebrate-historic-scottish-cup-31904832.amp

Smailes Gordon, ”Scottish Football League records”, Derby, 1995

vintage footballers

Wikipedia engelskspråkiga 

Bild på Airdrie

https://www.vintagefootballers.com/product/airdrieonians-image-1-scottish-cup-winners-1924/

Historiska fotbollssäsonger, Arsenal 1922-23

Klubben leddes av Leslie Knighton mellan 1919-25 och spelade fotboll ett kort tag i början av 1900-talet, var tvungen att sluta p g a ankelskada. Han blev manager för den lilla klubben Castleford Town redan som 20-åring 1904 och hade även varit manager i bl a Manchester City innan han kom till Arsenal. 

Under säsongen 1922-23 använde Knighton 30 olika spelare och den som spelade flest ligamatcher (42 stycken) var Bobby Turnball som hade sitt ursprung i den klassiska arméklubben Royal Engineers med 35 matcher och han blev även klubbens främsta ligaskytt med 20 mål. I klubben spelade även Tom Whittaker som ytterhalv och som skulle vara manager i klubben mellan 1947-56 sedan han hade varit tränare under många år.

Arsenal inledde med en förlust med 2-5 mot Liverpool (vann ligan både 1922 och 1923) på bortaplan den 26 augusti sedan Dick Johnson gjort tre av målen. Det första målet för säsongen var antagligen Andrew Young som gjorde målet i en okänd minut under matchen. Efter 1-1 mot Burnley så vann de med matchens enda mål mot Liverpool och på den tiden mötte de varandra nästan på en gång med de båda matcherna. Den 7 oktober vann de med 3-1 mot West Bromwich på Highbury och förlorade på The Hawthorns en vecka senare med 0-7 som var säsongens största förlust. Denna förlustsmatch var också startskottet med en svit på åtta matcher med utan vinst och bara en oavgjord.

Turnball gjorde fyra mål vid två tillfällen; dels mot Bolton den 26 december på hemmaplan och dels i bortamatchen mot Blackburn Rovers den 1 januari, båda matcherna vann de med 5-0. Han gjorde också tre mål när Middlesbrough besegrades med 3-0 den 10 mars. Under denna säsong hade klubben även Billy Blyth som gjorde 45 mål på 314 ligamatcher mellan 1914-29 och Alf Baker med 23 mål på 310 ligamatcher mellan 1919-31. I ligan blev Arsenal 11:a med 41 poäng.

I cupen åkte de ur i den första omgången mot Liverpool och det var strax innan som klubbarna i högsta divisionerna inträde i tredje omgången.

Källor:

enfa.co.uk

Soar Phil & Martin Tyler, ”Official History Arsenal”, London, 1994

Vintage footballers

Birmingham ”hängde sig kvar”

 Säsongen 1948-49 slutade Birmingham City på 17:e plats i gamla division 1 trots att det bara gjordes 36 mål och samtidigt släppte de in 38 mål. De 37 poäng som de samlade på sig kom från 11 vinster och 15 oavgjorda. Nästa säsong när de åkte ur den högsta divisionen sedan hade slutat på 21:a plats och bara gjort 31 mål på de 42 ligamatcherna. 

Säsongen 1948-49 gjorde de som sagt vad 38 mål på 42 ligamatcher och minst gjorda mål i divisionen. Huddersfield som slutade på 20:e plats gjorde 40 mål och de slutade med en poäng tillgodo gentemot Preston som åkte ur tillsammans med Sheffield United. Everton som slutade på platsen under Birmingham gjorde 41 mål under säsongen. T o m de nedflyttande klubbarna gjorde fler mål än de nämnda klubbarna (Preston gjorde 62 medan Sheffield United gjorde 53, båda släppte också in flera mål och United släppte in 91 stycken.

Birminghams största seger under säsongen var 5-0 mot Everton på bortaplan den 4 september 1948 och målen gjordes av Jackie Stewart 2, Cyril Trigg 2 och Archie Garrett. Den 15 september skulle Stewart göra fyra mål mot Manchester City inför drygt 40 000 åskådare hemma på St Andrews som de vann med 4-1. Den 18 april vann de en meriterat seger när de slog denna säsongs mästarlag Portsmouth med 3-0 inför drygt 30 000 på St Andrews. Målen gjordes av Jack Badham, Stewart och ett självmål av Henderson, den största förlusten var 0-4 mot Sheffield United och klubben föll med matchens enda mål vid nio tillfällen. 

Klubbens bortafacit var 2 vinster, 8 oavgjorda, 11 förluster, 17 gjorda mål och 28 insläppta vilket det är ett bra facit för en klubb i nedre skiktet av tabellen. Klubben hade ett ramstarkt försvar under managern Bob Brocklebanks ledning och han ersatte Harry Storer (den f d målvakten i Liverpool) med tillträde på posten i januari. Brocklebank hade förflutet som spelare i Aston Villa och Burnley och han hade målvakten Gil Merrick (engelsk landslagsspelare) med 41 ligamatcher under säsongen, Ken Green, yttehalven/innerforward Fred Harris och centerhalven Ted Duckworth med 41 matcher i ligan, ingen spelare spelade i samtliga matcher. De som låg i toppen av klubbens interna skytteliga var de nämnda Stewart 11, Garrett och Trigg 5 fem vardera medan resten gjorde 1 eller 2 mål i ligan under säsongen.

Källor:

http://www.englishfootballstats.co.uk/index.htm

Matthews Tony, ”Birmingham City—-A complete records”, Derby, 1995

Smailes Gordon, ”Football League Records”, Derby, 1992

Exeters möte med Preston

 Säsongen 1936-37 blev Preston 9:a i högsta divisionen medan Exeter City slutade på 21:a i division 3 (Södra) och säsongen innan hade klubben slutat sist i divisionen. 

I cupens två första omgångar hade Exeter slagit ut två icke-ligaklubbar och i den fjärde omgången slog de ut Leicester City med 3-1 hemma på St James Park, denna klubb vann den gamla division 2.

Den 20 februari var det dags för mötet på Deepdale och 22 936 åskådare, trots sitt utsatta läge i sin division så gav de hemmalaget en lektion som verkade gå ut på ”underskatta oss inte”. Efter matchen mot Leicester så hade Exeter förlorat med 0-8 mot Crystal Palace och i matchen före mot ”The Foxes” så hade de dock spelat oavgjort mot Luton Town på bortaplan. 

Matchen på Deepdale inleddes med att Exeter nätade efter  tre minuter genom yttern Billy Owen innan Prestons Frank O’Donnell vände på matchen i slutet på första halvleken. O’Donnell gjorde mål i alla omgångar som Preston spelade i FA-cupen denna säsong. I andra halvlek kvitterade Exeter i den 47:e matchminuten och i den 60:e matchminuten gjorde Owen sitt andra mål. Exeter ledde då i drygt tio minuter då lillebrodern till Frank, Hugh O’Donnell kvitterade och då kunde inte Exeter hålla tillbaka Preston. I den 78:e matchminuten gjorde nämligen Frank sitt tredje mål på Exeters målvakt Arthur Chesters. I matchens sista minut fastställde hemmalagets Joe Beresford slutresultatet när han gjorde 5-3 och Preston gick till finalen på Wemblet där Sunderland blev för svåra.

Källor:

enfa.co.uk

fchd-info

https://grecianarchive.exeter.ac.uk/items/show/4650

Soar Phil, ”The Hamlyn’s A-Z of British Football records”, Twickenham, 1984

Charltons spelare säsongen 1963-64

 Säsongen 1963-64 slutade Charlton Athletic 4:a i gamla division 2 och Roy Matthews var den enda som spelade i samtliga 42 ligamatcherna, han var också klubbens främsta målskytt med 21 mål (två straffar). Han gjorde 46 mål på 160 matcher mellan 1959-67 och Charlton var hans enda klubb, flyttade till en klubb i Sydafrika. 

De övriga som gjorde målen för Charlton var Eddie Firmani som räknas till en av klubbens legendarer som spelade vid tre olika tillfällen för Charlton. Han föddes i Kapstaden 1933 och spelade också för italienska klubbar samt i det italienska fotbollslandslaget. Under den aktuella tidsperioden blev det 32 mål på 55 matcher 1963-65 och kom då ifrån italienska Genoa. Frimani gick sedan till Southend United och kom tillbaka igen två år senare. 

I försvaret hade de Mike Bailey som spelade 41 ligamatcher som back och skulle senare vinna meriter för Wolverhampton (blev också senare manager för Charlton). En annan försvarare var John Hewie som också föddes i Sydafrika och spelade 19 landskamper för Skottland, för Charlton blev det 495 matcher/37 mål mellan 1951-67 och Mike Kenning gjorde 13 mål på 39 ligamatcher under säsongen. Brian Kinsey var också en viktig kugge i försvaret med 41 ligamatcher och annan kugge för Charlton, Keith Peacock kunde fortfarande, det blev fem mål på elva ligamatcher. Han skulle spela 532 ligamatcher för klubben mellan 1961-79 och gjorde 65 mål, han var också klubbens första avbytare när detta blev tillåtet 1965. I målet stod Mick Ross i 34 ligamatcher och Peter Wakeham i åtta ligamatcher.

Källor:

Egen samling

Hugman Barry, ”Football league players records 1946-88”, London, 1988

http://www.neilbrown.newcastlefans.com/charlton/charlton.html

Wikipedia engelskspråkiga 

Sex mål i första halvlek

 Liverpool vann med 8-2 mot Portsmouth i den gamla division 1 den 1 oktober 1927. Målen kom i den 3:e matchminuten genom Willie Devlin som också gjorde det andra målet två minuter senare. George Pither gjorde sitt enda mål för klubben i den 22:a matchminuten och han spelade tolv ligamatcher för klubben. Gordon Hogdson gjorde sedan två mål i matchminuterna 31 och 37 medan Devlin gjorde sitt tredje mål i den 44:e matchminuten. I andra halvlek gjorde först Hogdson det sjunde målet efter 67 minuter och Devlin igen nio minuter senare. Portsmouth mål gjordes av Alex Mackie i den 55:e och Fred.Cook det andra målet två minuter senare. Den skotskfödde målvakten i bortalaget Portsmouth John Jarvie stod i sin enda ligamatch för Pompey (hade stått i fem ligamatcher för Leicester i högsta divisionen säsongen 1925-26). Devlin som gjorde fyra mål var också född i Skottland och gjorde 15 mål på 19 ligamatcher för Liverpool mellan maj-december 1927.

Publiksiffran på Anfield Road: 25 525

Det var också Portsmouth första säsong i den högsta divisionen.

Källor:

Egen samling

lfchistory.net

Pead Brian, ”Liverpool—A complete record”, Derby, 1990