Hacksta kyrka

 Hacksta kyrka ligger i södra Uppland och i det område som brukar kallats för Trögd eller trögden, alltså ligger Hacksta öster om Enköping. Kyrkan byggdes under 1200-talet i gråsten som är ett material som en del kyrkor byggdes av liksom grannkyrkorna i Löt och Villberga. Kyrkan har ett långhus med ett avsmalnat kor medan sakristian byggdes en gång och tyvärr revs den 1762 för att ersättas av en ny. Vapenhuset byggdes under en sekel som en del sådana byggdes och vapenhuset i Hacksta byggdes i slutet på 1400-talet (ett typiskt sekel för tillkomna vapenhus). Under 1400-talets sista kvartal slogs de båda valven inne i kyrkan och såväl under 1600-talet som 1700-talet genomfördes vissa ändringar i kyrkan. Bl a reparerades yttertaket 1618, sexton år senare (1634) förstorades bl a fönstren, bänkinredningen tillkom 1664 och predikstolen likaså 1680. En senare förändring var att kyrkan blev ljusare efter en renovering 1927 och långhusets storlek är 14x8 meter, socknen är inte stor (år 1540 fanns det 35 enheter i socknen varav 13 skattegårdar och åtta frålsegårdar). En runsten som en gång fanns i byn Ännesta flyttades 1927 till kyrkan.

Källor:

Det medeltida Sverige, Fjärdhundraland (Trögd) 1:9, Uppsala, 2010

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Kilström Bengt Ingvar, ”Hacksta kyrka”, Upplands kyrkor, VIII, Uppsala, 1964

Örskär

 Fyrplatsen Örskär som ligger strax norr om Gräsös nordspets i Uppland har blivit omskriven tidigare på bloggen i ”Uppländska notiser”. Örskär ligger på öns nordvästra udde och själva ön är inte stor, den ligger bara dryga kilometern från Gräsö över Örskärssundet. I många fyrar finns en trappa medan i Örskär är det en gång upp till toppen av fyren. Det har även cyklat inne i fyren som ritades av den kände hovarkiteken Carl Hårleman och fyren stod färdigt 1740 när den äldre fyren hade blivit träffat av blixten året innan ( byggt 1684 av trä). Den ursprungliga fyrapparaten byttes ut 1769 mot rörliga speglar (4 av förgylld koppar och 1 av stål) samt även en rovoljelampa. Denna apparatur tillverkades i Norberg i Västmanland och var troligen världens första blinkapparat. I början på 1850-talet fick fyren en ny lanternin i järn med 12 paraboliska speglar och några av speglarna fanns även rovoljelampor. Under juldagen 1877 drabbades öns befolkning av en svår tragedi när femton personer omkom när deras båt kapsejsade på väg över sundet och det var efter de hade besökt julottan i Gräsö kyrka. År 1893 ordnades en ny bagarstuga i det gamla bostadshuset från 1739. Fyren blev elektrifierat 1954, den blev delautomatiserat 1965 och vandrarhemmet på Örskär öppnades 1998.

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Fyrhandboken, 2007

Fyrwiki

https://okandahandelser.blogspot.com/2011/03/upplandska-notiser.html?m=0

Rietz Magnus & Harry Sellmann, ”Sveriges fyrar”, 

Thunman Dan, ”Svenska fyrplatser”, 2000

Uppländska kyrkor med utan torn

 I januari 2025 publicerades en artikel om ett urval kyrkor med torn i Uppland och i denna artikel handlar om kyrkor med utan torn. Det har möjligtvis de två mest omtalande kyrkorna i Uppland som är Gamla Uppsala och Skokloster. Vars kyrkor det har skrivits tjocka böcker om tidigare och i denna lilla artikel och eftersom den förra inte innehöll några bilder så kommer inte denna artikel inte heller att ha bilder.

I denna artikel är det kanske mindre omtalande kyrkorna med och man börjar med Länna strax söder om Norrtälje. Många kyrkor i synnerhet Roslagen är byggda i natursten och kyrkan uppfördes 1303 då långhuset samt sakristan blev färdiga medan vapenhuset tillkom under 1400-talet. Slottet Penningby ligger bara dryga halvmilen från kyrkan och detta slotts ägare har haft stor inverkan på kyrkan. Det hörs lite om att själva vägen till kyrkan brukades även under medeltiden. 

Rö ligger inte långt ifrån Länna och ligger längs med gamla E3:an som senare blev E18. Denna kyrka är lite äldre än Länna och den började att byggas i slutet på 1200-talet. I väster finns klockstapeln som byggdes i nyklassicistisk stil på 1800-talet och det är igenom klockstapeln som man går in på kyrkogården. Denna kyrka är gjord av gråsten och har en dopfunt från det sekel som den byggdes. 

Strax utanför Uppsala ligger Uppsala-Näs som egentligen är en liten kyrka och i början var det en träkyrka på platsen, den medeltida sakristian ligger som ett monument på kyrkogården. Man vet inte när den den forna kyrkobyggnaden byggdes och man har föreslagit alltifrån mitten av 1200-talet till slutet på 1300-talet. Den nuvarande kyrkan byggdes lite längre upp på kullen och blev klar under senmedeltiden eller närmare bestämt under 1400-talet. 

I nordöstra Uppland finns Hökhuvud som är gjord av gråsten och uppfördes i slutet på 1400-talet. Kyrkan har genomlevt många omdaningar sedan den stod färdigt och liksom många andra kyrkor har den också kalkmålningar. Kyrkan ligger i en del av Uppland som har de flesta kyrkor som är tornlösa förutom Börstil som finns med i artikeln om kyrkor med torn i landskapet. Kyrkan har också ett förnäm altarskåp som gjordes i belgiska Antwerpen i början av 1500-talet. På denna ort tillverkades på den tiden flera fina altarskåp.

Strax norr om Sigtuna ligger kyrkan i Haga som byggdes i början på 1300-talet och själva församlingen nämndes redan 1303 liksom många andra kyrkor när dessa visiterades av ärkebiskopen. Kyrkans byggnadshistoria tog fart efter en restaurering 1974 då all puts togs bort och man fick tillfälle i akt att närmare granska skarvar, fogar och påbyggnader (kyrkan kan också har tillkommit under 1200-talet). 

Runt halvmilen från Vattholma som ligger om norr om Uppsala ligger Tensta vars kor påminner om koret till Uppsala Domkyrka som också möjligen har bidragit till Tensta kyrka. Den tegelgjorda kyrkan byggdes under den senare delen av 1200-talet och är också relativt utsmyckat, man tror också att kyrkan har varit en s k patronatskyrka en gång i tiden eftersom den inte ligger så långt ifrån Salsta slott. 

Utanför Enköping och bara dryga kilometern ifrån riksväg 70 ligger kyrkan i Sparrsätra. Den har en klockstapel som påminner om andra tornlösa kyrkor i trakten och bl a i Fittja öster om Örsundsbro. Man tror att kyrkan hade nyligen uppfört när slaget i Sparrsätra var 1247 och åtminstone hade sakristian blivit uppfört då. Ojämnheter i sakristians murar tyder på att denna del hade blivit utvidgad åt norr och det hade även hänt med kyrkorna Hammarby samt Össeby-Garn i samma landskap.

Källor:

Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet 

Blent Karin, ”Vägvisare till kyrkorna i Uppsala län”, Uppsala, 1997

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

”Länna”, Norrtälje kommun, 2016

Kilström Bengt Ingmar;

Rö kyrka”, obekant tryckår

”Tensta kyrka”, Eskilstuna, 1994

Rosell Ingrid, ”Sparrsätra kyrka”, Strängnäs, 1972

Stenberg Ragnar, ”Hökhuvud kyrka”, Strängnäs, 1979

Strömsten Inger, ”Haga kyrka”, Eskilstuna, 1993

Stockholms länsmuseum hemsida

Hallstaviks bangolfklubb

När skribenten var med på Höstångan (se bildreportaget om denna resa, sök i mobila versionen) så passades även på att besöka den forna bangolfsanläggningen i Hallstavik. När man åkte dit från Uppsala och när man kom fram till orten så åker man igenom den tills man kommer till en vänstersväng och där skulle man svänga till höger. Där har skribenten varit med att spela vid ett par tillfällen och där var man med o vann guld i 10-manna 1999. När själva banorna togs bort var omkring 2005-15 nånting, det finns uppgift om för tillfället. Det som finns kvar är själva belysningen.

 

Tegelbruket i Finsta

 Tegeltillverkningen i Finsta ungefär mittemellan Rimbo och Norrtälje har blivit omnämnt i bloggen tidigare och i bl a notiser nr 2 i oktober 2023. Tegelbruket låg strax norr om den lilla orten och var igång i exakt hundra år. Tegelbruket anlades 1868 och drev under några årtionden i mindre skala tills bruket moderniserades 1890. Omkring det förra sekelskiftet pågick även verksamhet av sågverk och kvarn på platsen. År 1946 såldes gården som hade tegelbruket till Stockholms läns landsting som drev det vidare fram till nedläggningen 1968 och vid övertagandet av bruket så öppnades även en hushålls- och lantmannaakola. Efter det bruket hade lagts ner så brändes bruket ner och efter det så hade lantmannaskolan sin maskinstation på platsen. Bruket hade också en järnväg med spårvidden 600 mm och det utgick två linjer mellan bruket-lertagen. Banan var drygt en kilometer långt och den västra huvudlinjen nedlades 1955 medan spåret revs först under 1960-talet, den östra delen var i trafik fram till nedläggningen. Det var dock ingen spåranknytning till järnvägsstationen i Finsta trots att det vara några hundra meter emellan. Bruket hade två motorlok med märket Simplex med säte i den engelska orten Bedford och det äldsta loket tillverkades 1940 med numret 8579, det andra 1948 med numret 9288. Båda loken var dieseldrivna med Dorman-motorer och det första hade använts under kort tid på ett kraftverksbygge i Krångede i Jämtland och skrotades så sent som 1976 i Finsta. Det andra loket köpte av Nabbenlunds tegelbruk utanför Vänersborg 1967 och såldes vidare 1973 till museiföreningen Risten-Lakviks järnväg där det nedmonterades 1976.

Källor:

Ericson Jan, ”Industribanor i Jämtland och Härjedalen”, 2015

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland ”, 1991

Lantmäteriet, min karta

tegelbruk.se

Hacksta socken under 1749

 Enligt Thams beskrivning över Uppland från 1850 fanns det följande om gårdarna som man kan har som en liten presentation över denna socknen. Syftet med denna artikel är att ge en demografisk illustration över en socknen i Uppland under Tabellverkets första år som en "statlig" institution. Då får Hacksta vara ett exempel och det är en ganska enkel, fast historisk artikel som har blivit publicerad.

Gårdar: Hacksta gård, 1 mantal frälse säteri, 1 skatte, egdes 1849 af Grundström. -- Prestgården, 1 1/8 m. krono; båda nära kyrkan. -- Eneby, n., 1 1/2 m. frälse, hade 1825 och 1849 samme egare som Fånö; underlydande äro 5 m. frälse, 1 1/2 krono. 

År 1749 hade Hacksta socken i "Trögden" 491 invånare som var fördelat på 225 män/pojkar och 266 kvinnor/flickor och det fanns 68 hushåll i socknen. Det fanns 85 gifta par, två änklingar, 38 änkor, 142 barn under femton år och varken gästgiveri eller krogar på landet fanns då. I socknen fanns det bl a 17 torpare med utsäde och tolv med utan utsäde samt fem kvinnor som hade torp utan utsäde. Under detta år föddes tolv barn(åtta flickor), 19 personer dog(15 kvinnor/flickor) och fyra par vigde sig. Tio barn under tio år dog under detta år varav åtta var flickor.

Ridderskapen för detta år bestod av en man och två kvinnor.

(Tidigare publicerat)

Svina sågverk

 Längs med gränsen mellan Uppland och Västmanland finns de några industriella objekt med eget spår som borde har tagits med i ”Industrilok i Uppland” från 1991 och som någon anledning inte gjorde det. Det är delar av Uppsala län som förut tillhörde Västmanlands län. Men dessa ligger inom Upplands gränser vars västra gräns inte har stämt överens med könsfördelningen inom området. I boken togs Harbonäs upp som objekt med eget spår och där pågick det marmorbrytning. Några kilometer söderut ligger Svina gård och där har det förekommit småskaligt industri. Ångsågen var igång fr o m 1916 och var nedlagt i början av 1970-talet (rivningen skedde under 1980-talet), detta såg låg ödsligt inne i skogen och det finns även spår efter en banvall. Skorstenen var tio meter hög, sågen hade cirka 200 meter järnväg med 600 mm spårvidd, flottningsrännor och en smedja. Inom området finns även rester av en kvarn, småindustri och lägethetsbebyggelse inom en sydostlig riktning mellan Svina gård och länsväg 272.

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland ”, 1991

Tågposten nr 1/1974

Omkring Malsta

 Den s k för Malstaätten dog ut på 1300-talet och ungefär samtidigt som kyrkan nämndes för första gången i en förteckning över kyrkogodsen i Attundaland. Själva kyrkan uppfördes omkring slutet på 1200- och början på 1300-talet, den har aldrig behövt byggas ut förutom lite åt söder i början på 1930-talet. Klockstapeln ligger på en höjd i närheten och kom till under 1600-talet. Själva kyrkan är som själva socknen liten och där har det bott omkring ett par hundra personer. Runt kyrkan finns också runristningar och söder om kyrkan ligger en vik av Malstasjön som kallats för Degaröviken. Där finns det ett inhägnat minnesmärke efter en kvinna och två barn som dog dysenteri (rödsot) under dess värsta år under 1809-10. Det skämdes man för eftersom man ansåg att rödsot bara drabbade fattiga och inte de rika, så man hävdade att de drunknade i sjön istället. Strax norr om kyrkan gick järnvägen mellan Rimbo och Norrtälje som lades ner 1969, men banvallen är fortfarande kvar.

Bilderna på såväl klockstapeln och kyrkan togs i slutet på juli 2023.

Längst in i denna vik av Malstasjön ligger minnesmärket vid en liten grotta, minnesmärket ligger något åt höger från vikens mitt på bilden.

Kyrkobeskrivningen av Malsta kyrka är skriven av Mereth Lindgren och publicerades i ”Upplands kyrkor”, nr 12 1975 och finns också i häftad version. Sedan har även används Fornminnesregistret som lanseras av Riksantikvarieämbetet.

Eriksunds stuteri

Genom åren har det blivit 1 009 travare som har haft efternamnet Sund och som har blivit uppfödda på Eriksunds stuteri i Uppland. Det har varit en del duktiga travare därifrån, den första egentliga kullen föddes 1963 med början av bokstaven "E" med efternamnet Sund och det är värt att notera att även travare som var födda under nästföljande år fick namn som började på denna bokstav. Travare som har blivit uppföda där, menar jag meriterande travare och då kan det nämndas Bravo Sund, Kronprinsessan Sund, Ide Sund och Karolin Sund.

(Tidigare publicerat)

Åkerbys befolkning 1930

 Åkerby socken med dess kyrka bara drygt hundra meter från länsväg 272 någon mil norr om Uppsala. År 1930 bodde det där 159 män/pojkar och 145 kvinnor/flickor. Under året föddes det sex barn medan det var endast två dog. Det var däremot fler som flyttade dit än som flyttade därifrån; 29 mot 14.

Källa: rystad.ddb.umu.se:8070

Sirius segrade i distriktfinal

 Sirius vann med 3-1 över Vesta i finalen i Upplands distrikt-mästerskap den 3 februari 1924 och enligt källan var publiken talrikt. Det var en hård och jämn match, dock var det inga målskyttar som presenterades i referatet Men det angavs också att båda lagen ställde upp med sina bästa lag.

Källa: Svenska Dagbladet 4 februari 1924. 

Kyrkklockorna till Dannemora kyrka

 En klockstapel till Dannemora kyrka i Uppland har en vindflöjel med årtalet 1753 och de som byggde stapeln var G de Klau samt A Pouset. Storklockan är omgjuten 1843 medan lillklockan tillverkades 1790, båda gjordes i Stockholm. Den större klockan har medeltida ursprung och har latinska inskrifter att den är gjord på 1409-talet. I klockstapeln förvaras två stycken likbårar. Själva klockstapeln har också flera likheter med andra klockstaplar som finns i den norra delen av landskapet.

Källor:

Blent Karin m fl, ”Vägvisare till kyrkorna i Uppsala län”, Uppsala, 1997

Norberg Rune, ”Dannemora kyrka”, Upplands kyrkor 10, Uppsala, 1969

Härsbacka fältspatsgruva

 Utanför och inom Åkersberga som bl a har haft en viktig mötesplats mellan sjöfarande och traktens bönder, även haft stenbrytning och brytning av fältspat. Härsbacka har haft Sveriges tredje största fältspatsbrott efter Kolsva samt Forshammar. Brytningen hade pågått från 1896 till 1946 och hade då omfattat 106 500 ton fältspat samt 232 000 ton kvarts. Gruvan är runt 200 meter lång, max 37 meter bred och som mest 142 meter djup. Efter nedläggningen hade gruvan blivit använt som oljelager som nu har upphört. År 1906 anlades den första interna järnvägen som gick mellan Härsbacka och Isättraviken och den blev cirka 1,5 km långt som trafikerades av hästar. Efter en bibana hade blivit färdigt så revs hela bansystemet 1927 för under nästföljande läggas ut på nytt för lokdrift denna gång. Denna gång trafikerades den fram till nedläggningen och rälsen kvarlåg tills början på 1@50-talet. Alla rälsbanor hade spårvidden 600 mm och det var tre lok som tjänstgjorde i Härsbacka. Två av dem var tillverkade av Austro-Daimlier i den österrikiska huvudstaden. Ett av dem tillverkades 1920 och hade kommit ifrån Edsbyn gruva på Väddö, det andra loket tillverkades före 1927. Båda dessa lok såldes vidare av L H Sandströms maskinaffär i Månsarp till Mälardalens Tegelbruk och det är inte känt om de användes där. Det tredje loket var även den bensindriven och användes under några år under 1940-talet.

Källor:

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Johnsson Anders, ”Fånga platsen”, 2008

Sundberg Arne m fl, ”Malmer, industriella mineral och bergarter i Stockholms län”, 2004

Uppsala blev erbjuden el

 Från Svenska Dagbladet 8 juni 1906

17-årig flicka dömt för barnamord

 Från tidningen Upsala den 14 februari 1916 och notisen om en simulants misslyckande rymningsförsök, bilden är som vanligt zoombart.

Kulturhistorisk gravsten???

Denna gravsten finns på kyrkogården till Länna kyrka utanför Norrtälje och vid ett senare tillfälle observerade jag att det har kommit upp en skylt. På skylten ombeds anhöriga att kontakta pastorexpeditionen. Komministen var en stor ställning inom socknen en gång tiden och han blev inte så gammal heller. Frågan är hur mycket det blev hur betydelsefullt den mannen var och det var en sten som kostade en hel del. Han fru levde fram till 1956 och dottern dog i slutet på 1960-talet. Varför inte göra graven till kulturgrav istället, det kan man alltid undra.

 

Föll ner i gruvan

 Ystads Allehanda tog upp en händelse som de lokala tidningarna inte gjorde och den 8 oktober 1895 skrev tidningen att tre personer var på väg hem från marknaden i Östhammar. En man gick bredvid åkdonet och den man som körde åkdonet var kraftigt berusat, det var sonen till den andra mannen. Med på åkdonet satt också en äldre kvinna som var hushållerska. När ekipaget nådde Sandgruvan så störtade åkdonet ner i denna och sonen omkom medan kvinnan samt hästen klarade sig.

(kb.se)

Vraket vid sockengränsen

 Mellan den obebodda ön Stor-Andö som tillhör Länna socken och Bildö socken så finns ett vrak efter ett mindre fartyg som upptäcktes under en sjömätning som gjordes under 2018. Detta objekt är precis på gränsen med huvuddelen inom Bildö socken. Vraket ligger ca två kilometer nordväst om Vagnsunda på södra delen av Bildö. Vraket mäter ca 17 lång, bredden är 6,4 meter och sticker upp ca 1,5 meter. 

Källa: Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Loken i Skutskär

 Detta industriobjekt kommer att belysas kortfattat eftersom det är ganska så mycket om det. Träindustrin i Skutskär inleddes vid decennietskiftet 1860/70 när ett mindre sågverk flyttades dit från Älvkarleby. Där uppfördes det massafabriker, sågverk och spritfabrik. Det har funnits tre olika spårvidder (600, 1000 och 1435) och samtliga har haft spårdrift. På det minsta spårvidden har det funnit ett ångackumulatorlok och elva motorlok av olika fabrikat (kommer att presenteras i större drag). Ångackumulatorloket tillverkades av den tyska firman Orenstein & Koppel 1907 med numret 2645 och som ställdes av 1915, loket användes i flistransporter (såldes till en okänd köpare 1920). Bland motoroljenivån så hade Skutskärs landets första ackumulatorlok och som tillverkades 1891 av Edvin Andren i Göteborg, detta lok skrotades tre år senare (själva ackumulatorerna sparades). De två loken som tillverkades i Västervik har behandlats i en tidigare artikel på bloggen, tre lok tillverkades av ASEA varav ett såldes till Söderfors 1917. Ett motorlok tillverkades av Sala Maskinfabrik 1939 och hade en Lister-motor på 16 hästkrafter, skrotades 1955. Två lok var Gmeinder-lok från orten Mosbach i Tyskland, tillverkades omkring 1940, köpta av Industridiesel 1946 och skrotades 1955 när spåren på brädgården togs bort. Ett motorlok med spårvidden 1000 mm har används och loket fraktade massaved under några år, tillverkades av en okänd tillverkare omkring 1917 och skrotades i mitten av 1940-talet. Två lok på normalspårvidden har använts och ett av dem användes ännu omkring 1990.

Källor:

Freding Mars, ”Industrilok i Uppland ”, 1991

Johnsson Anders, ”Fånga platsen”, 2008

https://okandahandelser.blogspot.com/2017/10/vasterviksloken-pa-skutskars.html?m=0

Sköt sig själv i benet

 En yngling som målsköt med ett salongsgevär i skogen vid Grindstugan i Uppsala hade nämligen otur att ett skott träffades i benet. Det var ett vådaskott och hur det var med detta återstår att ser eftersom det inte stod något om det i källan. Det kan vara ovarsamhet, snubblade över någonting så skottet gick av eller om råkade komma åt avtryckaren när han gick(om vapnet är laddad så kan det ske motsvarande olyckor).

Källa: Tidningen Upsala 17 oktober 1899

(Tidigare publicerat)