Uppländska broar

 Denna lilla artikel får räknas som en liten sammanfattning över de broar som har funnits i Uppland. Enligt fornlämningsregistret finns det 209 objekt som betecknar olika broar i Uppsala län. Det finns en del försvunna eller broar som inte används längre, sedan finns de stenvalvsbroar som finns lite varstans. Sju fornlämningar med broar finns i Simtuna socken, sedan en vardera i Gryta, Härnevi och Nysätra socknar. I den sistnämnde socken låg denna bro söder om Nysätra kyrka och strax intill vägen mellan kyrkorna i Biskopskulla och Nysätra (man kan se den ena eller den andra kyrkan). Enligt en karta från 1692 benämndes denna bro som ”Nysätra bro”. I Almunge socken (Ösby) byggdes en gång i tiden en stenvalvsbro över en bäckravin som senare byggdes om till en cementtrumma. Sju objekt finns i Lena socken och flera av dem har gått över Vattholmaån. I den lilla socknen Läby har två broar, dels den bro i ett spann som finns strax söder om riksväg 72 och dels den som finns i ett område med fornlämningar omedelbart väster och sydväst om korsningen 55:an/72:an. Vid denna bro finns det ett minnesmärke, en nästan tre meter hög sten av granit som restes med kung Carl XIV Johan 1835 över Gustav Vasas kamp för fäderneslandet Sverige 1521 och denna minnessten är också inhägnad. Själva stenvalvsbron är 17 m långt, 5 m bred och 4 m hög, själva valvspannet är 6 meter. Det går just nu inte att meddela hur gamla denna bro är och nedanstående länk hänvisar till en bild på en inskription som visar när en bro blir färdigt. Denna bro har namnet Läbybron och på inom ett kilometer från bron så fanns det iallafall två vadställen. Inte så långt ifrån bron och minnesmärket finns ett gravfält i form av en båtgrav.

Länken till bilden med inskriptionen:

https://okandahandelser.blogspot.com/2024/04/historisk-om-bron-till-singo.html?m=0

Källor:

Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet 

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Tok-Hansbron

 Över Dalälven söder om Gysinge och man åker förbi Gysinge Naturreservat så finns det fyra rester av broar som en gång i tiden man färdades på över älven. Den första är Grimbron som går över till ön Grimman och där återstår endast brofästen. Nästa försvunna bro är just Tok-Hansbron, sedan över Draggbron och avslutas med Kvarnbron som låg vid en numera borttagen kvarn. Där finns också ett minnesmärke som förklarar lite grann hur dessa har försvunnit. Enligt minnesmärket så lät landshövdingen över Västmanlands län, Walter Murray riva Draggbron, Tok-Hansbron och Kvarnbron 1934 för att anlägga nya broar. Dessa tre byggdes mellan 1844-50 och anledningen till namnet av Tok-Hansbron var att där uppehöll sig en man med namnet Hans under själva bron och det var så under flera år. Han drunknade senare och hans lik påträffades under Draggbron.

Källa: Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Svista värdshus skall rivas

Rubriken kanske inte klingar historisk men för skribenten är det ganska mycket symbolvärde utifrån historiskt perspektiv liksom en del andra Uppsalabor. Skribenten fotograferade Svista värdshus norr om Uppsala under sommaren 2018 och värdshuset har stått öde sedan den nya E4:an öppnades några kilometer bort 2007. Sedan dess har det förra värdshuset blivit utsatt för både klotter och vandalisering. När tiden begav sig så skribenten ätit där vid ett flertal tillfällen med återstående av sin familj. Ofta var det efter ett bad i exempelvis Fyrishov eller Fyrisbadet som det hette innan 1988 då det började att byggas om. Det var inte alltid efter ett bad som vägen bar till Svista utan även efter utflykter eller t o m att inte laga maten hemma. Svikta värdshus öppnades på den aktuella platsen 1972 och innan dess var verksamheten igång på andra sidan vägen.

Länken till bilderna!!!

https://stephannium-mm.blogspot.com/2019/04/svista-vardhus.html?m=0

Försvunna bytomter

 I Fornminnesregistret finns det en rad markeringar på f d bytomter som är försvunna, har funnits i äldre kartmaterial, nutida bebyggelse har delvis eller helt blivit bebyggt på äldre bytomt. Den f d byn Flottsund som fanns på en karta från 1666 över den närliggande Kungshamn gård och bara drygt 75 meter från där vägskälet är med 255:an. Den f d byn Flottsund ligger alltså längs med vägen från Kungshamn till länsvägen.

Hassmyra gamla bytomt ligger i Fläckebo socken i Västmanland och 500 meter lite nordväst om kyrkan ligger denna bytomt som är 180x180 meter och det är känt att byn hade fem husgrunder med sprismursrösen, två grunder efter jordkällare. Hela byn brann ner efter ett blixtnedslag 1858 när alla var i kyrkan och nu ligger byn i närheten av kyrkan med ännu mera utspridda gårdar.

Ett byområde som en gång tiden var bebott och som numera är helt undanröjt p g a odlingar är Hummelsta i Litslena socken (ej förväxlat med Hummelsta väster om Enköping. Där spåren efter Hummelsta gamla bytomt är helt bortodlade och det är området längs med vägen mot Grillby efter korsningen där man kan köra antingen mot Skolsta eller rondellen vid Litslena kyrka. Enligt en boende (om han är fortfarande i livet) så togs det bort ett antal husgrunder 1976-77 för att få tillgång till mer åker.

I Vansö socken nordväst om Strängnäs finns en bytomt som idag är delvis bebyggt av ett par boningshus och ett antal uthus. Husby är ortnamnet åt många byar i Sverige och denna by var antagligen större tidigare än vad det är idag. Enligt den geometriska avmätningen som gjordes 1722 så fanns det fyra gårdar medan storskiftekartan från 1765 fanns det sju gårdar i Husby. 

Strax sydväst om byn Bälsunda i Övergran socken i Uppland finns ett område med bebyggelselämningar och denna bytomt är inte så långt borta ifrån platsen Fiskbrunna. År 1685 fanns det två gårdar och åtta byggnader på platsen. 

Tre byar i Uppland och en vardera i Södermanland och Västmanland, men det fler motsvarande bytomter i Fornminnesregistret.

Försvunna föremål från uppländska kyrkor

 Jag har inte gått igenom alla de drygt 190 landsortkyrkorna i Uppland och har bara valt ut 14 kyrkor runt om i landskapet. Antag att omfattningen är mycket större än det som jag för närvarande känner till. De kyrkor som jag har valt ut utgör endast en mindre del av de verkliga totala antalet stölder i kyrkor. I denna artikel kommer jag inte bara skriva om stölder utan också det som kyrkorna har blivit av med. Det är framför allt tre olika kategorier som man kan dela in i när man skall skriva om försvunnen gods från kyrkorna.

• 1) Gustav Vasas konfiskation av kyrkskatt under 1500-talet. 
• 2) Stulna föremål och i synnerhet kyrksilvret. 
• 3) De kyrkogods som för närvarande är bevarade på Statens historiska museum.

I denna artikel har jag framför allt valt det andra alternativet, men kommer också att vidröra de andra två alternativen. De kyrkor som jag har valt ut är följande; Alunda, Boglösa, Hjälsta, Lillkyrka, Länna, Skuttunge, Tensta, Tillinge, Vallby, Vassunda, Vänge, Åkerby, Ärentuna och Östuna. De flesta av dessa kyrkor drabbades av inbrott under 1800-talet och då har oftast kyrksilvret blivit stulen. I exempel med Östuna så fördes vapensköldarna från kyrkan till klockstapeln för en renovering och där tog fattighjonen från de närliggande fattighuset vapensköldarna för att använda för uppvärmning. 
Det är uppenbart för mig att en eller flera ligor specialiserade sig på inbrott i kyrkorna under 1800-talets första hälft. Tre av kyrkorna drabbades i början av 1800-talet med ett mellanrum på cirka tio år, två av dessa gick det endast en månad emellan inbrotten. Dessa tre kyrkor ligger inte så långt ifrån varandra heller, drygt 10-15 kilometer ifrån varandra och det var antagligen lätt att nå dessa kyrkor. Vilka det är Vänge, Ärentuna och Åkerby, Vänge samt Åkerby drabbades av inbrott endast en månad emellan. I mars 1808 bröt en eller flera tjuvar in i sakristian till Åkerby kyrka och stal all kyrksilver, vid slutet av nästa månad råkade Vänge ut för samma sak. På grund av dessa kyrkors lägen så antar jag att det rörde sig om samma gynnare och det är lätt att tro det också, dels p g a att Vänge och Åkerby ligger enbart en mil ifrån varandra och dels om förrövarna bodde i området så kände de dessutom till dessa kyrkor. Ärentuna kyrka har genom årens lopp råkat ut för en del såväl försök som rena inbrott och om kyrkan låg närmare någon annan bebyggelse under 1800-talet känner jag för dagsläget inte till. Om kyrkbyn såg ut under början av 1800-talet som den gör idag så kan man nog påstå att kyrkans läge var mer eller mindre riskfyllt. Denna kyrka råkade ut för ett stor inbrott 1819 då nästan allting bestals. Kyrkan råkade dessutom ut för en relativt omfattande konfiskation under 1500-talet och efter det så införskaffades ett nytt kyrksilver.
Övriga kyrkor som jag nämnde i inledningen drabbades av motsvarande under mitten av detta århundrade. Skuttunge kyrka råkade ut för en stöld av en oblatask 1848 som påträffades senare och efter en reparation året efter så kom föremålet tillbaka till kyrkan. Alunda råkade ut för en stöld av kyrksilver 1851 och två år senare råkade både Tillinge samt Vassunda ut för samma händelse. Den förstnämnda kyrkan som råkade ut för inbrottet 1853 kunde de bestulna godset påträffats och då var det redan förstörd. År 1858 drabbades Lillkyrka ut för en omfattande kyrkostöld när denna kyrka blev av med i stort sett allting av värde. Tensta kyrka norr om Uppsala råkade ut för en stor stöld under 1860-talet.
Två kyrkor som båda är grannkyrkor nämndes ingenting om inbrott, däremot om Gustav Vasas konfiskation av kyrkoskatt under 1500-talet. I Boglösa kyrka strax utanför Enköping fick lämna en skatt på drygt sju kilo(34 lödiga mark och 7½ lod) under året 1545, samma år råkade även den närbelägna Vallby kyrka ut för samma sak och som dessutom råkade ut för en motsvarande konfiskation fjorton år tidigare(1531).
Länna kyrka sände två altarskåp till Historiska museet 1879 och det var ganska vanligt under denna tidsperiod att kyrkorna skickade in föremål till detta museum.

Källor(kyrkobeskrivningar)
Alunda, Bengt Ingmar Kilström, 1986
Boglösa, Mats Åmark, 1963
Hjälsta, Bengt Ingmar Kilström, 1994
Lillkyrka, Mats Åmark, 1999
Länna, Gustav Björklund, 1981
Skuttunge, Bengt Ingmar Kilström, 1991
Tensta, Bengt Ingmar Kilström, 1994
Tillinge, Bengt Stolt, 1979
Vallby, Mats Åmark(viss redigering av Kilström), 1981
Vänge, Rune Norberg, 1983
Åkerby, Åke Nisbeth, 1984
Ärentuna, Bengt Ingmar Kilström, 1996
Östuna, Åke Nisbeth, 1970

(Tidigare publicerat)

Karlströms skutor

 Vid Vettershagabrons ena ände fanns det tre skutor som kallades för Karlströms skutor. Ingen vet exakt hur länge dessa skutor var där innan man slutligen tog bort dessa 1997. De hade iallafall legat på samma plats i drygt 40 år och en av skutorna hade då börjat att ta in vatten. Vettershaga ligger cirka två mil söder om Norrtälje.

Nord Mills med pumphuset

Under de första månaderna av detta år har Nord Mills rivits i Uppsala och nu finns inte så mycket kvar. Uppsala ångkvarn kan härledas till 1864 och sedan hette det Kungshörnet AB. Verksamheten lades ner vart eftersom under 2000-talet och förr i tiden gick det ett stickspår dit från bangårdens södra ände som i sin tur ersatte ett annat stickspår som korsade Kungsgatan vid Lindvalls kaffe. Det var ett T43-lok som förutom föraren även hade två personer med röda flaggor som stoppade trafiken på Kungsgatan. Syftet med rivningen av detta objekt är att det skall ge plats åt bostäder och en av de sista kvarvarande objekten fån industriområdet som låg inom gatorna Standbodgatan, Östra Ågatan och Kungsgatan, numera utgör Kungsängsesplanaden den naturliga gränsen i söder mellan industriområdet och nya bostadsområdet i Kungsängen. (Källan är Roland Agius bok ”Industriepoken i Uppsala” från 2017).

 

Lite grann om det som har funnits i Uppsalatrakten

 För drygt 15 år sedan gjordes det en liten genomgång över det som har funnits i trakten av Uppsala och var också publicerat på denna blogg,

1) Där Uppsala bangolfklubb har sin anläggning nu och där fanns det en restaurang/fik/dansställe som hette Kap, numera har klubben anammat detta namn.

2) Stenvalvbron invid Lurbobacken blev ersatt av en modern bro under 1980-talet.

3) BP/Statiol-macken i Vilan i södra delen av Uppsala så finns numera ICA Supermarket med en stor parkering.

4) Vägkrogen vid korsningen Enköpingsvägen(rks 55) och Salavägen(rks 72) finns inga synliga spår kvar.

5) Shellmacken i Läby norr om Björklinge är numera en godisbutik, kanske nedlagd numera eftersom den nya motorvägen har öppnas.

6) Två bensinmackar vid Vassunda två mil söder om stan.

Hagunda avrättningsplats

 Längs med riksväg 55 mot Enköping från Uppsala ligger en skogsdunge invid vägen och där var förut en avrättningsplats för Hagunda härad. Avrättningsplatsen ligger i Ramsta socken precis innan gränsen mot Uppsala-Näs socken och vid skogsdungen finns en liten åkersväg med en sliten vägbom. Platsen har blivit kartbelagt vid två tillfällen; 1694 och 1763.

Av någon anledning finns det även rester efter djur på platsen och det är lägligt att besöka fornlämningen under våren innan vegetationen har slagit ut. Strax nordväst om denna plats ligger Stegelkärret som är en liten sjö som är uppkallat efter ordet "stegling", att man blir steglas till döds. Tipset är att man slår upp Wikipediaartikeln om just stegling.
Avrättningsplatsen har koordinaterna: 6633523 / 1593492 
 
Källor:

Czerhalmi Niklas, "Fårad mark", Lund, 1999
Fornminnesregistret, Raä-nr Ramsta 153

Ladan bakom Grissla värdshus

Grissla värdshus inte långt ifrån Tierps kyrka revs för drygt tio år och det fanns en lada bakom själva värdshuset. Den nedanstående notering är från 2018.

På äldre bilder fanns det en äldre ekonomibyggnad bakom själva värdshuset i Grissla som nu rivs, ladan som var förfallen redan på 1950-talet revs under en okänd tidpunkt.

Affären i Åkerö

 Affären i Åkerö lades ner vid en okänd tidpunkt!!!

Statoilmacken i Björklinge

Statoilmacken i Björklinge är numera riven och få betraktas som en försvunnighet, bilden togs omkring 2005. Denna bild var tidigare publicerat

 

Ödehus i Ångermanland

 Ett av de ödehus som finns i Ångermanland!!

F d högkvarter

 Nu är allt rivet förutom kontorsbyggnaden där Uppsalabuss höll till en gång i tiden och bolaget flyttade till det nya industriområdet strax öster om stan. Det var där ledningen satt innan flytten och där höll Uppsalabuss till under många år. Området är nu inhägnad och det enda som hördes under fotograferingen var några fiskmåsar.

Masugnar i Tensta socken som försvann tidigt

 I den uppländska socknen Tensta fanns en gång i tiden en masugn med namnet Kungstomta som var i drift mellan 1560-talet och var i drift till 1670. En annan masugn i samma socken med namnet Gustenbo? som var anlagt någon under 1500-talets första hälft och var i drift till 1560-talet.

Källa: Egna anteckningar

Gamla bron i Lurbo

 Vid korsningen Lurbo bron och Vårdsätravägen i Uppsala finns en minnesskrift med följande innehåll med versaler; "ÅR 1922-23 BYGGDES DENNA BRO SÅSOM NÖDHJÄLARBETE AV SÖDRA SVERIGES STATSARBETEN". Det var en stenvalvsbro med ett spann som var smal och ersattes av en annan bro vid slutet på 1970-talet. Medan den nya bron byggdes så fanns den äldre bron fortfarande kvar och när denna bro blev färdig så revs den gamla bron. Det var 1979 som den gamla bron revs och idag finns det inga rester, men såvitt vad jag kommer ihåg så var den till höger om nuvarande bron från Vårdsätravägen räknad.

 
Källa: Fornminnesregistret

Järnvägsbron i Örsundsbro

 När jag gjorde fotodokumentationen längs med den forna sträckan av enskilda järnvägen Uppsala-Enköpings järnväg tog (för drygt 15 år sedan) jag två kort på fundamenten till den numera borttagna järnvägsbron i Örsundsbro. Sedan den tidigare betydande båttrafiken på Örsundaån minskat kraftigt byttes svängbron mot en fast bro 1971. Först var det persontrafiken som gick allt sämre medan godstrafiken på Ekoln varade en bit in på 1900-talet.

Källor:

Fotodokumentation av f d UEJ, Örsundsbrosområdet
http://okandahandelser.blogspot.com/2008/05/fotodokumentation-av-f-d-uej.html
"Järnvägsdata", 1999
Rundblad Per, "Uppsala-Enköpings järnväg", Malung, 1986
Uppsala Nya Tidning, "Örsundsbro broställe sedan vikingatiden", 4 mars 1995

(Tidigare publicerad)

Järnvägsbron i Strömsberg

 Denna ort i norra Uppland hade en gång i tiden järnvägsförbindelse med Tierp och var en bibana till Uppsala-Gävle järnväg. Denna bibana öppnades för trafik 1917 och gick längs med Tämnarån. Det var greve Wachtmeister som gjorde investeringar under 1910-talet och då var järnvägen lönsamt. En orsak till att denna bibana revs i slutet på 1940-talet var att järnbruket lades ner och då var den inte längre någon ide att ha den kvar i trafik. Men järnvägsbron i Strömsberg finns fortfarande kvar och är dock ombyggt för att passa gångtrafik. Persontrafiken på denna bibana lades ner redan 1931 medan viss trafik förekom tio år till och 1943 revs banan upp.

Forsberg Bernt, "Uppsala-Gävle järnvägar", Trelleborg, 1995

Kollberg Kersti & Björn Ullhagen, "Strömsbergs bruk", 2017

"Sjunkande"

 I november 2010 färdades jag på ett lokaltåg mellan Göteborg och Lerum. Ungefär där Aspentunneln är belägen observerade jag att en skjul eller ett uthus var på väg att sjunka eller falla samman. Denna lilla byggnad var då förfallen och såg ut att falla ihop ner i sjön Aspen t o m. Såvitt vad jag vet så är sjön Aspen näringsfattig sjö och det kan vara en fiskebod från tiden när sjön var mer rikare på näring.

Tre försvunnigheter

Tre exempel i samma notis om olika försvunnigheter som har blivit rapporterade till och från tidigare på mina domäner. Förut fanns det kontaktisolatorer på min farmors hus i Lerum utanför Göteborg och som togs bort vid en okänd tidpunkt. Min farmor flyttade ifrån huset omkring 2000 och ungefär tio år tidigare än hennes bortgång. Förut fanns det en rastplats vid den gamla sträckan av E18 mellan Köping och Arboga med namnet Bälinge. Rester av rastplatsen fanns kvar bara för fem-sex år sedan och då var det skräpigt med massor av flaskor utslängda. Förut fanns det t o m en kiosk på platsen och den försvann i samband med när motorvägen öppnades igenom denna bygd. Min far brukade stanna till vid vägkrogen Hasselrör utanför Mariestad på väg till just farmor förr i tiden. Det fanns förut två klassiska vägkrogar inte långt ifrån varandra; Hasselrör och Tre Snäckor. Har för mig att Jan Jörnmark har fotograferat åtminstone Tre Snäckor och har publicerat det på sin hemsida.