Branden i Uddevalla 1864

 Dagens nyheter måndagen 2 januari 1865

En betydligare eldsvåda har åter härjat i Uddevalla. Elden utbröt kl en qvart till 2 i fredags på morgonen i "Hotel Phoenix" och grep, under den rådande starka vestliga stormen, omkring sig med sådan häftighet att 17 hus, deraf 16 voro av trä och 1 af sten, nedbrunno innan gräns kunde sättas för lågornas framfart. De nedbrunna husen lära varit försäkrade för tillsammans omkring 112 000 riksdaler. Hundratals personer ha genom eldsvådan blifvit husvilla.

Enligt Wikipedias artikel om stadsbränder så blev staden drabbat 1644, 1690, 1806, 1859, 1860 och 1871.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Stadsbrand

Den brand som utbröt i staden fredagen den 30 december 1864 var alltså en endast mindre eldsvåda om man jämför med de andra storbränderna. Det var många stadsbränder ännu under 1800-talet, Sundsvall exempelvis blev drabbat av en stor stadsbrand 1888.

(Tidigare publicerat)

Gröneborg

 Gröneborg borg ligger på en s k grusholme i Svinnegarnsviken söder om Enköping och holmen tillhörde Vallby socken.

Från Tidningen Upsala: En sägen är gängse i socken, åtminstone sedan senare hälften af 1400-talet, att den i Erikskrönikan omnämnda Joar Blå skulle ha bebott nämda borg. Allmogen benämner holmen äfven Knapholmen och mannen, som har bott der Blåknapen. Före 1400-talet finner man ej Gröneborg omnämnd i urkunderna. Uppsala-professorn Ericus Olai lefde på 1400-talet är den förste som uppgifver Joar Blå som egare till Gröneborg, ehuru Erici Olai källa, Erikskrönikan, ej vet något datum, hvilket tyckes visa, att han blott anför det efter en i orten gängse sägen.

För en gångs skull var det initialer efter denna notis, vilket var en raritet och åtminstone för denna tidning. I slutet av notisen som handlade just om Gröneborgs ruiner var initialerna G K-g. Detta rör sig om ruiner eller lämningar av tre husgrunder som omgavs av en vallgrav. En av husgrunderna mäter 9x9 meter och är 1-1,5 m högt. Eftersom väggarna är breda som oftast påminner om fortifikationsanläggningar eller av den typen som kännetecknar försvarsanläggningar runt om i landet. En liten avvikelse kan man dra en relation med Hossmo kyrka i närheten av Kalmar som också har tjocka väggar. De övriga husgrunderna på holmen är 8x5 m och respektive 6,5 m med höjden 30 cm. Dessa är idag övertorvade och ett fåtal grundstenar är synliga. Joar Blå som upperbarligen var en stor hövding under den aktuella tidsperioden hade också en borg i en annan vik av Mälaren i Enköpingstrakten. Det är nämligen en fornborg i Husby-Sjutolft socken som har just namnet Joar Blå och ligger strax norr om där E18 går över Ekolsundsviken på de långa broarna.

Skall man eventuellt åka för att titta på Joar Blås borg bör man åka på den gamla E18 och sedan mot Ekolsund. Efter man har passerat ett skogsområde så kommer man till en öppnare mark och vid byn Strömsång finns det en avtagsväg mot Fridhem som ligger vid viken. När man kommer fram till T-korset i byn åker man till höger och efter ett tag kommer man till en mindre väg till höger som leder fram till ett hushåll. Söder om detta hushåll finns det ett skogsområde och där ligger Joar Blås fornborg på höjdnivån 5-35 meter.

Enligt 1800-talsutgåvan av Nordisk Familjebok står det följande om ätten Blå; Ivar (Joar) B. till Gröneborg, riksråd.Straxt efter konung Erik Erikssons död (1250)och medan rikets egentlige styresman, Birgerjarl, låg i örlig i Finland, tyckes Ivar hafvatagit ärendenas ledning här hemma om handoch genomdrifvit, att val af ny konungföretogs. Det var istället Birger Jarl som fick rösterna för att bli en kung för det svenska riket medan Joar Blå fick fortfarande vara en storman på en lokal nivå. Medan den avslutande texten på Wikipedia lyder; Även om de ovan nämnda källorna tydligt förlägger Gröneborg till Enköpingstrakten tillåter inte det bevarade källmaterialet från 1200-talet en exakt identifiering av Erikskrönikans Joar Blå och därför inte heller någon koppling till Gröneborg. Vilket det innebär att Joar Blå inte hade någon koppling till Gröneborg medan Nordisk Familjebok anger motsatsen.

Gröneborg liksom Joar Blås fornborg, trots att de är belägna ett par mil emellan sig så har dessa två en gemensamt koppling om detta stämmer med historiska förhålladen som då rådde. Så kan man nog hävda t o m att Joar Blå hade antagligen en koppling mellan dessa två fornborgar.

Källor:

Fornlämningsregistret: Vallby 80 och Husby Sjutolft 124

Liepe Lena, "Medeltiden", Konst och visuell kultur i Sverige före 1809, Kristianstad, 2007

Nordisk familjebok, Del 2, 1878

Tidningen Upsala, 8/7-1890

http://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%B6neborg

Lästips: Fornvännen 1929

(Tidigare publicerat)

Kortaste landslagskarriären för England

 Jim Barrett(West Ham United) spelade bara åtta minuter av sin första landskamp för England mot Irland på Goodison Park(Evertons arena) i Liverpool den 22 oktober 1928 innan han blev skadad och fick bäras ut på bår. Barrett spelade i över femhundra matcher för sin klubb innan han lade skorna på hyllan.

Källnot: Denna händelse finns i de flesta fackböcker om engelsk fotboll och även i Skysport Football Yearbook med dess föregångare Rothmans football Yearbook.

Den som är intresserad för att titta på statistik kan vända sig till denna historiska databas om West Ham United.

(Tidigare publicerat)

Bromley FC

 Nästa säsong kommer en ny klubb att instifta bekantskap med klubbarna i League 2 och det är klubbens första säsong i de högsta fyra divisionerna, de kommer då blir en proffsbaserad ligaklubb. De kom 3:a i National League och kom upp via vinsten i kvalfinalen mot Altrincham med 3-1.

Bromley FC bildades 1892 och klubben hör hemma i de sydöstra delarna av the Greater London. Till nuvarande arenan Hayes Lane flyttade de till 1938. Klubbens meriter är bl a Isthmian League 1909, 1910, 1954 och 1961; Athernian League 1923, 1949 och 1951 samt Sparran League 1908. De vann den andra divisionen i London League 1897 och så sent som 2016 vann de Conference South (nivå 6). Klubben har också vunnit Amateur Cup 1911, 1938 och 1949. 

Källor:

https://nr.soccerway.com/national/england/conference-national/20232024/s23281/final-stages/

Wikipedia, engelskspråkiga 

Nordingrå kyrka

 Nordingrå kyrka ligger i Ångermanland och ligger vackert vid sjön Vågsfjädern, själva socknen är medeltida eftersom den gamla kyrkan är numera en ruin. Nedanför kyrkan finns det tolv kyrkstallar som var ursprungligen var 70 till antalet. Den nuvarande kyrkan byggdes mellan 1820-25 och den invigdes fyra år senare. Hela kyrkan blev då färdigställt under detta decennium medan sakristian tillkom 1920. Kyrkan är gjord av gråsten och tegel. Måtten på den gamla kyrkan är 28x17 meter och kyrkmurarna är som mest 2,5 m. På kyrkogården finns det sju gravar som kan vara sekundärt placerade och fem av dessa är av kalksten, år 1938 restaurerades kyrkan.

Bilderna är tagna av skribenten!!!

Källnot: Bild på både ruinen och kyrkan finns på https://www.nordingra.nu/kyrkohistoria/

Källor: 

Bebyggelseregistret

http://blasta.familyds.org/herdamin/nordingra.pdf

Fornminnesregistret 

https://www.kramfors.se/se--gora/kultur-och-upplevelser/kulturmiljoer-och-historiska-handelser/nordingra-gamla-kyrka.html

Ordningsregler anno 1852

Ordningsregler för kontorspersonal 1852 och det kan låta  konstigt idag. Men det är en sevärd läsning för att se hur det var i mitten på 1800-talet och bilden är tagen i Mannaminne, den är även klickbar. (juli 2022).

Möjligen ytterligare en kändis i släkten

 Min mf mm f hette Jan Andersson och levde mellan 1797-1853 och bodde mesta av sitt liv i Malsta socken utanför Norrtälje. Han var riksdagsman i 1853-54 års riksdag och alltså vid slutet av sitt liv. Han var bl a häradsdomare och kyrkvärd, han dog f ö i den kungliga huvudstaden när han väl deltog i riksdagen. Min farfarsfar Oskar Lundgren har jag skrivit om tidigare på denna hemsida.

Jag vet inte ännu om han står i de större bibliografiska verken som Oskar Lundgren gör, men det är nog värt att kontrollera denna uppgift vid ett senare tillfälle.

TILLÄGG den 7 maj 2024: Det finns ingenting om honom i storverket ”Sveriges bibliografiska lexikon” som även finns på Riksarkivets hemsida.

(Tidigare publicerat)

Familjen Tuff tuff

 Jag har inget minne av denna bok eftersom jag inte var född då. Det var SJ-anställde Karl-Arne Schwartkopt som skrev familjen Tuff-tuff under den andra halvan av 1940-talet. Han skrev alltså denna fantasifamilj mellan 1946-50.

Citat från tidningen "Kulturens dag---Järnvägsmiljöer, byggnader och banor", 12 september 1999.

Någonting ovanligt höll på att hända på Krylby station. Alla semaforer och blinksignaler visade stopp-långa rader av snälltåg hade stannat på linjen och visslade och tjöt och var i ilska som bin för att de inte fick komma in. Men stinsen som var döv-han gick av och an under den stora klockan och snöt sig oupphörligt i den röda stinsflaggan. Någonting ovanligt höll verkligen på att hända!

Då förstår ni att huvudpersonerna i Familjen Tuff-tuff var olika typer av rullande materiel. Pappa och mamma har fått tillökning i familjen, det blev en RÄLSBUSS. Det var också ett citat från boken, enlig Dagens nyheter den 2 mars 2006 om "tågen genom historien" så skrevs det följande för året 1949. Går Karl-Aage Schwartzkopfs radioserie "Familjen Tuff-Tuff", om en olydig ångtågsfamilj som hoppar av spåret i Krylbo och ger sig ut på äventyr. Familjen består av pappa Tuff Tuff, ånglok, mamma Tuff Tuff, personvagn, brodern Sotsvart, koltender, och systern Flinka, godsvagn. Serien blir också några mycket populära böcker.

Författaren skrev alltså två böcker(han föddes 1920); "Familjen Tuff-tuff" och uppföljaren "Hemma oss familjen Tuff-tuff".

Rolllistan:

Pappa Tuff-tuff var ånglok

Sotsvart(sonen)---tender

Finka(dottern)---godsvagn

Mamma Tuff-tuff---personvagn för 2:a och 3:e klass

Ricke rälsbuss

Ville växellok

Rulle tankvagn

Snarke sovvagn

Micke fångvagn

Samarita sovvagn

Visst hade dom gulliga namn???

Källor:

Dagens nyheter: 2 mars 2006
Kullander Björn, "Sveriges järnvägs historia", 1994
Tidningen "Kulturens dag---Järnvägsmiljöer, byggnader och banor"; 12/9 1999, Riksantivarieämbetet

(Tidigare publicerat)

Ransta gruva

I en nordlig arm av Skuttunge socken finns Ransta gruva, på fornlämningsregistret har fornlämningen numret 205 med koordinaterna x=6665844 och y=1584009 och på platsen finns det en öde gruva. Gruvan finns på vägen mellan Harbo och Björklinge strax väster om Nolmyra. Vid Hällen finns det en avtagsväg och strax efter man har kört in på vägen så finns ödegruvan där.

Enligt fornlämningsregistret så finns det följande beskrivning; Gruva, öde, inom ett ca 70x40 m st område (N-S), bestående av ett gruvhål och ett område med malmhögar. Gruvhålet är ca 20x10 m st (V 15cg N-Ö 15cg S) vattenfyllt, höjden mellan vattenytan och kanten varierar ca 1 m i NV, ca 2,5 m i SV och ca 3 m NÖ.

En övergiven väg finns också på platsen och riktningen på vägen är norr till söder.

Enligt Bygd att vårda för Uppsala län så nedlades gruvan någon gång under 1700-talet.

(Tidigare publicerat)

Flottsunds fyr

 Flottsunds fyrplats ligger precis i inloppet till Fyrisån utanför Uppsala och synlig när man kommer in från Ekoln. Sedan fyren uppfördes 1929 så har det inte mycket hänt med fyren. Den fick s k för AGA-ljus med lins av 6:e ordningen från början och lyshöjden är sju meter, står på en förrådskur. Flottsunds fyr var släckt i början på 1990-talet och under den korta tid som släckt så förföll fyren. Under 1980- och 1990-talen byggde Sjöfartsverket om sina gas-fyrar för att ersätta dem med solceller varav en av dessa var Flottsund.

Lästips: I detta nummer av Fyrsällskapets tidning Blänket finns en artikel och en bild på fyren.

https://fyr.org/wiki-files/BlanketAllYears/Bl1997-1.pdf

Källor:

https://fyr.org/wiki/index.php/Flottsund

http://www.lansstyrelsen.se/uppsala/Sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/skyddad-bebyggelse/byggnadsminnen/byggnadsminnen-i-uppsala-lan/flottsunds-fyr/Pages/default.aspx (Död länk)

Från banorna

 Se tidigare inlägg inom taggen ”Från banorna” för mer information.

ÖSTERFÄRNEBO 

Det fanns två torvbanor i södra delen av Gästrikland som har haft lokdrift och den ena industrin togs spåren bort under mitten av 1950-talet. Strax väster om den bana som revs låg en annan torvbana där rälsen ännu kvarligger enligt uppgift, om den inte blivit borttagen vid ett senare tillfälle. Spårvidden hos de båda är 600 mm och den som ligger åt väster hade ett motorlok med en Volvo-motor som tillverkades på Berglunds Smedja i närliggande Gysinge. Den blev kvar efter nedläggningen 1971 medan den andra anläggningen hade två motorlok av okänd fabrikat och båda skrotades under 1950-talet.

RYGGEN 

I Ryggen är en ort längs med järnvägen mellan Falun och Storvik som det bedrevs en torvindustri mellan 1908-49 och i samband med nedläggningen flyttades verksamheten till Boda. Spårvidden var på 600 mm och längden på sträckan en kilometer. Det har varit hållplats, tekniskt station, lastplats och vanlig järnvägsstation. Godstrafiken i Ryggen lades ner i maj 1967 och i juni 1975 nedlades Ryggen som driftplats. 

UPPSALA

För några år sedan gick möjligen det sista torvtåget från Sveg till energiverket och på ett ställen har man satt upp märket att inga tåg få gå på detta industrispår.

VÄNNFORSEN

Det var en driftplats strax utanför Vetlanda och omkring 1960 anlades ett sidospår, i februari 1998 borttogs all infrastruktur på platsen som också har haft möbelindustri.

PORJUS

Det kända kraftverket behövs nog ingen större presentation vid dagsläget och kraftverket har haft egna lok såväl under byggtiden som efteråt. Asea hade sitt första ellok tjänstgörande på Porjus. Själva driftplatsen ligger längs med Inlandsbanan och 1930 blev ett stickspår färdigt som kallades för Kraftverket och spåret revs 1985. År 1930 lades även ett sidospår till den närbelägna grusgropen som också är borttagen.

LUSPEBRYGGAN

Ligger inte så långt ifrån Porjus och därifrån gick ett sidospår till en hamn där näset ligger som delar sjöarna Lulevattnet och Porjusselet. Själva driftplatsen utgick den 1 juni 1969.

VARA

På denna ort i Västergötland fanns ett tegelbruk som startades 1904 och var igång till 1976. Tegelbruket hade egen bana med 600 mm spårvidd och banan gick till den lastkaj vid UVHJ (Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga järnväg) samt en bana mellan bruket och lertaget som var 400 meter långt, anlagt 1904, nedlagt 1976 och uppriven under de följande två åren. Bruket hade sex lok varav det första motorloket som tillverkades av Warrant (Vara Mekaniska Verkstad) som skedde 1908 och hade en Warrant-motor på fyra hästkrafter, skrotades omkring 1930. Sedan kom ett motorlok med okänd fabrikat och ett ackumulatorlok som tillverkades på fabrikens egen verkstad.

BJÄRKERYD

Det var en kvarn strax söder om Kisa vid Östra Centralbanan och en hållplats fanns där mellan 1924-32. Lite oklart ännu om kvarnen hade något med själva lastplatsen med att göra.

KÖLEFORS

Det är också en driftort utanför Kisa fast åt andra hållet och ligger ca kilometern norr om Kisasjöns nordspets (längs med Storön). Enligt Fornminnesregistret så finns/funnits två broar med en valv, ett färgeri och en flottningsanläggning. På platsen har det funnits en industriell verksamhet och järnvägsstationen revs 1977. 

SLIND

Det var en driftplats mellan Bastuträsk och Skellefte hamn. Från Bastuträsk räknat så ligger driftplatsen 1 1/2 kilometer efter den 152 meter långa bron över Skellefteälven. År 1929 öppnades en 24 kilometer lång bibana till Boliden från Slind och där man fraktade malm till Skelleftehamn som fick järnvägsförbindelse med Rönnskär samma år som bibanan öppnades. Malmtrafiken nedlades 1991 och fyra år senare borttogs all infrastruktur på orten.

EDSBRO med Erken

Masugnen på orten är bevarad och där har det funnits spår 

utan någon dragkraft av lok. Enligt banvakt.se gick ett sidospår i en båge åt nordost mot sjön Erken ca halvmil öster om Edsbro. Detta sidospår var 375 meter långt och gick ner till en hamnanläggning. Allt lades ner i september 1966 i båda driftplatserna.

ÅSE

Ett kalkbruk anlades i Åse i Jämtland av bönder i trakten som har bränt kalk i jordugnar under lång tid. I slutet på 1800-talet började en lantbrukare att bränna kalk i mer industriell syfte. På platsen fanns en bana med spårvidden 600 mm och ett lok som tillverkades av Orenstein & Koppels ångloksfabrik 1930 och hade tidigare använts i kraftverksbygget i Östrand utanför Timrå och flyttades 1957 till Dylta kalkbruk i Närke. Ett Deutz-tillverkat motorlok fanns också och detta lok har ett okänt årsmodell. Detta lok var troligen ett av de fem lok som köptes upp av Industridiesel efter kriget. Under andra världskriget så användes detta lok av tyska Operation Todt i norra delarna av Norge. Det var en del lok av tyska fabrikat som lämnades kvar i Norge efter andra världskriget och som senare användes på svenska industrier.

STRÖMHAGEN

Enligt en muntlig uppgift så är gruvan ca 150 meter djup och motorlok som tillverkades av Industridiesel 1952 blev såld till en annan gruva två år senare (okänd var). Spårvidden var en typisk sådan för gruvbanor i Sverige på 750 mm.

VATTHOLMA

Enligt uppgift var grusgropen uttömt redan vid slutet på 1930-talet och det var ett stickspår som stack in dit från Uppsala-Gävle Järnväg som kom under statens järnvägsnät  1933.

Historiska fotbollssäsonger, Notts County 1893-94

 Notts County inledde denna säsong i gamla division 2 med fem vinster och två oavgjorda innan den första förlusten kom mot Grimsby Town med 2-5 på bortaplan den 21 oktober. Men fick gruvligt revansch mot Burslem Port Vale då de vann med 6-1 fem dagar senare och Jimmy Logan gjorde tre av målen.

Notts County vann även 6-1 mot Northwich Victoria, 5-0 mot Ardwick (nuv Manchester City) och 6-2 mot Burton Swifts. Den största segern var dock 9-1 mot Crewe Alexandra den 17 februari och målen gjordes av Arthur Watson 4, Dan Bruce 2, Jimmy Logan 2 och Harry Daft, matchen sågs av drygt 300 åskådare. 

Klubben kom trea efter Liverpool och Small Heath (nuv Birmingham City)  som vann 22 av 28 ligamatcher och spelade dessutom även sex oavgjorda. Matcherna mot Liverpool slutade 1-1 den 30 september på hemmaplan och på bortaplan föll de med 1-2 den 18 november. På 28 matcher vann de 18, spelade oavgjort vid tre tillfällen och målfacit på 70-31. I kvalet föll de med 0-4 mot Preston på neutralt plan och då har klubben redan tagit hem sin största seger någonsin, nämligen FA-cupen. Den interna skytteligan i ligan var det Logan med 21 mål före Bruce på 18 före Watson på elva gjorda mål.

De inledde FA-cupen med att slå ut division-klubben Burnley med matchens enda mål, i andra omgången slog de ut icke-ligalaget Burton Wandereres med 2-1. Sedan slog de ut Nottingham Forest med 4-1 på hemmaplan i omspelet sedan matchen hade slutat 1-1 och semifinalen vann de matchens enda mål mot Blackburn Rovers. De sistnämnda klubbarna var i högsta divisionen och då var de i final mot ännu en klubb från division 1 och det var Bolton som stod för motståndet. 

Finalen spelades på Evertons hemmaarena Goodison Park och det kom 37 000 åskådare till matchen. På den tiden var det en kommitté som tog ut laget medan en annan källa anger att det var Tom Harris som hade ansvaret för laget. Som lite kuriosa installerades den första managern 1913 och det var Albert Fisher som fick tjänsten. Laget som ställdes upp mot Bolton Wanderers i finalen var följande; George Toone-Fay Harper, Jack Hendry, Charlie Bramley, David Calderhead (manager för Chelsea mellan 1907-33), Alf Shelton, Arthur Watson, Sam Donnelly, Jimmy Logan, Dan Bruce och Harry Daft. Logan gjorde sina tre mål i den 29:e, 67:e och 70:e matchminuterna och han dog i maj 1896 av lunginflammation, endast 25 år gammal. Han föddes i juni 1870 i Skottland. Den andra målskytten för Notts County var Arthur Watson efter 18 minuter spel medan målskytten för Bolton var Jim Cassidy. Det var i slutet på matchen som Cassidy var med i ett anfall och målvakten Toone försökte avvärja det, det slutade med att Bolton fick ett av lättaste målen som har gjorts i cupfinalens historia.

Denna final var ingen direkt höjdare och för Notts Countys del så ärt den främsta meriten och tre år tidigare föll de i finalen mot Blackburn Rovers. I Notts Senior Cup har däremot klubben elva triumfer varav den senaste var under säsongen 1934-35.

Källor: 

http://carousel.royalwebhosting.net/utm/maggies04.html

enfa.co.uk

http://www.englishfootballleaguetables.co.uk/final/f1893-94.html

Smailes Gordon, ”Football League Records”, Derby, 1992

vintagefootballers.com

Wikipedia, engelskspråkiga