Boksta tegelbruk

 Boksta är en liten by cirka två kilometer sydväst om Vittinge (Uppland) och själva objektet ligger strax söder om Gillberga, cirka 600 meter nordväst om byn Boksta. Där har det legat ett småindustriområde med kvarn och såg samt ett tegelbruk. Detta tegelbruk anlades under åren 1917-18 och det var en kombination mellan dessa tre inriktningar som dock inte höll så många år. Efter 1923 var det bara tegelbruket som var igång och tillverkningen var på taktegel samt rörtillverkning (bruket hade föamugnar). Själva tegelbruket brann ner till grunden i september 1929 och återuppfördes under åren 1929-30. Verksamheten pågick fram till alledes i början på 1960-talet och själva bolaget AB Boksta tegelbruk (stiftat 1942) trädde i likvidation 1960 och senare i konkurs 1961. Tegelbruket i Vittinge använde sig av lertaget i Boksta och fraktade godset med lastbil fram till 1977 som antagligen var det sista året. I Boksta anlades en bana med  spårvidden 600 mm och den var kort eftersom lertaget låg nära bruket. På 1950-talet förlängdes dock banan och ett motorlok som hade blivit av engelska Simples i Bedford 1950 med numret 9530. Detta lok var dieseldriven med Dormanmotor på 28 hästkrafter och efter nedläggningen revs banan upp medan loket sändes Olsson & Rosenlunds tegelfabrik i Heby där det skrotades 1978.

Källor:

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland ”, 1991

Tegelbruket i Finsta

 Tegeltillverkningen i Finsta ungefär mittemellan Rimbo och Norrtälje har blivit omnämnt i bloggen tidigare och i bl a notiser nr 2 i oktober 2023. Tegelbruket låg strax norr om den lilla orten och var igång i exakt hundra år. Tegelbruket anlades 1868 och drev under några årtionden i mindre skala tills bruket moderniserades 1890. Omkring det förra sekelskiftet pågick även verksamhet av sågverk och kvarn på platsen. År 1946 såldes gården som hade tegelbruket till Stockholms läns landsting som drev det vidare fram till nedläggningen 1968 och vid övertagandet av bruket så öppnades även en hushålls- och lantmannaakola. Efter det bruket hade lagts ner så brändes bruket ner och efter det så hade lantmannaskolan sin maskinstation på platsen. Bruket hade också en järnväg med spårvidden 600 mm och det utgick två linjer mellan bruket-lertagen. Banan var drygt en kilometer långt och den västra huvudlinjen nedlades 1955 medan spåret revs först under 1960-talet, den östra delen var i trafik fram till nedläggningen. Det var dock ingen spåranknytning till järnvägsstationen i Finsta trots att det vara några hundra meter emellan. Bruket hade två motorlok med märket Simplex med säte i den engelska orten Bedford och det äldsta loket tillverkades 1940 med numret 8579, det andra 1948 med numret 9288. Båda loken var dieseldrivna med Dorman-motorer och det första hade använts under kort tid på ett kraftverksbygge i Krångede i Jämtland och skrotades så sent som 1976 i Finsta. Det andra loket köpte av Nabbenlunds tegelbruk utanför Vänersborg 1967 och såldes vidare 1973 till museiföreningen Risten-Lakviks järnväg där det nedmonterades 1976.

Källor:

Ericson Jan, ”Industribanor i Jämtland och Härjedalen”, 2015

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland ”, 1991

Lantmäteriet, min karta

tegelbruk.se

Från banorna

 FLOTTSUND

Flottsund ligger i sydligaste delen av Uppsala och åker man in på Åmynningsvägen så finns det äldre bostadshus som byggdes under 1910-talet. Ca hundra meter in på denna väg går en avstickare nerför en backe och efter ett tag kommer man fram till en lada som fungerar/har fungerat som ett båthus. Från porten till byggnaden går en kort rälsbana som man tar upp båtar med. Om den används idag finns i dagsläget ingen uppgift om och det växer lite sly på rälsbanan. Påminner om den båtbana som används i Arjeplog som har tagits upp i den nedlagda Industribaneföreningens tidskrift Spårläget (dock ej Flottsund såvitt vad skribenten känner till).

RÖRBERGSGRUVAN

Denna objekt avser en lastplats som hade en anslutning på linjen som gick fram till Lövstabruk i Uppland. Själva spåranslutningen ledde fram till Rörbergsgruvan och det var ett kort spår eftersom det var bara hundratalet meter från själva linjen till Lövstabruk. Själva Rörbrrgsgruvan ligger bara nån kilometer från Vigelsbo gruvor.

RÖJNORET

Det är en driftplats längs med den s k för Skellefteåbanan och var också fram till mitten av 1930-talet en militärmötesplats. I närheten var det en torvtäkt där det har brutits emellanåt och även spår har varit utlagda.

BRODDBO

I Broddbo som ligger i Västmanland och har haft station på järnvägslinjen Sala-Krylbo har det också funnit en torvindustri som bildades 1919. Ägare var Broddbo-Gullvalla torvströförening och den låg vid stationen på orten. Fabriken lades ner under 1940-talet och på platsen fanns det en bana med 500 mm spårvidd. Utifrån en uppgift var det ett förfallen maskinhus av sten i maj 1980.

Enligt en annan uppgift som publicerades i Småbanebladet 4/1981 var att det var även kombinerat ångsåg med torvfabriker och ägare var AB Skogsprodukter som bildades 1901.

KILSMO

Det var ett sågverk i Närke som brann ner till grunden 1978 och som först hade en hästbana med 720 mm spårvidd. Sågverket som också var en ångsåg och det var också ägare till ett motorlok av fabrikat Jenbacher Werke. Loket tillverkades 1953 med numret 209, var dieseldriven med motor från fabrikatet på åtta hästkrafter och skrotades 1965 samtidigt som sågdriften lades ner.

File Hajdar

 På Gotland har det förekommit kalkbrytning och det var så även i File Hajdar i södra delen av ön. Kalkbrytningen inleddes i mindre skala 1947 och upphörde vid okänd tidpunkt. Samtidigt som brytningen påbörjades så anlades även en järnväg som var drygt 300 meter långt och hade spårvidden 600 mm. Loket tillverkades av Orenstein & Koppel i Tyskland och tyvärr är tillverkningsåret okänt, loket var dieseldriven med motor från samma firma. Det köptes 1947 från Valleviken som sin tur köpte loket 1933 och loket fanns 1952.

Källa: Industrilok på Öand och Gotland, 1983

Svina sågverk

 Längs med gränsen mellan Uppland och Västmanland finns de några industriella objekt med eget spår som borde har tagits med i ”Industrilok i Uppland” från 1991 och som någon anledning inte gjorde det. Det är delar av Uppsala län som förut tillhörde Västmanlands län. Men dessa ligger inom Upplands gränser vars västra gräns inte har stämt överens med könsfördelningen inom området. I boken togs Harbonäs upp som objekt med eget spår och där pågick det marmorbrytning. Några kilometer söderut ligger Svina gård och där har det förekommit småskaligt industri. Ångsågen var igång fr o m 1916 och var nedlagt i början av 1970-talet (rivningen skedde under 1980-talet), detta såg låg ödsligt inne i skogen och det finns även spår efter en banvall. Skorstenen var tio meter hög, sågen hade cirka 200 meter järnväg med 600 mm spårvidd, flottningsrännor och en smedja. Inom området finns även rester av en kvarn, småindustri och lägethetsbebyggelse inom en sydostlig riktning mellan Svina gård och länsväg 272.

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland ”, 1991

Tågposten nr 1/1974

Sågverk med spår i Åsarna

 Åsarna är en känd ort inom skidkretsar och ännu mindre att orten hade ett sågverk med järnvägsspår en gång i tiden. Sågverket anlades av Skönviks AB vid sjön Hålen precis där som Ljungan mynnar ut till sjön. Detta hände under åren 1916-17 och sågverket hade två ramar som vid senare tillfälle blev tre. Själva Skönsviks AB anlade ett tjugotal sågverk runtom i Norrland vid denna tidpunkt och enligt uppgift så arbetade iallafall ett par hundra personer vid sågverket. Ägarna till sågverket såg en möjlighet att exportera trävaror och trodde att det skulle bli högkonjunktur samt goda tider för sågverksnäringen. Men under 1920-talets första år så kom den oundvikliga att sågverken fick läggas ner. Sågverket lades ner redan 1921, driften i själva kolgården pågick fram till 1927 och försäljning av maskiner såldes av 1935-36. Sågverket hade en rundbana som förde in stubbveden in i ett klipphus för att sedan komma ut igen och en bana gick även mellan kolugnarna och sågverket. Inlandsbanan nådde Åsarna i slutet på 1910-talet och då kunde frakta iväg timmer/skogsprodukter söderöver, järnvägsstationer öppnades dock 1922.

Källor:

banvakt.se

Ericson Jan, ”Industribanor i Jämtland och Härjedalen”, 2015

”Fördjupad översiktsplan för Åsarna, Bergs kommun”, 2017

https://www.hembygd.se/sarna-hembygdsf-rening/plats/4021932/picture/5102062

”Järnvägsdata med driftplatser”, 2009

Källnot: Översiktsplanen för Åsarna finns även på Bergs kommuns hemsida.

Kroksbo torvströfabrik

 Kroksbo torvströfabrik strax norr om Runhällen i Uppland inledde med brytning av torv 1907 och verksamheten drevs utan personligt ansvar från början. Föreningen som drev verksamheten lämnade över den till Olof Eriksson 1930 som ändrade den till firman Runhällens Torvfabrik. Torvfabriken bedrev brytning på Stormossen strax norr om Kroksbo och enligt satellitbilden från cirka 1960 fanns det många torklador på Stormossen. Själva fabriksbyggnaden finns enligt uppgift kvar och det fanns även en järnväg med 600 mm spårvidd som började att anläggas 1907 som hästbana. Den lades ut mellan Kroksbo lastplats som låg vid Sala-Gysinge-Gävle järnväg och byggdes successivt ut med olika linjer, som mest var den fyra kilometer. Lokdrift infördes 1930 då ett motorlok från Berglunds Smedja i Gysinge och den hade haft ett flertal olika motorer (från Chevrolet, Austin och Volvo). Den avställdes 1982 och var kvar där tills en man från Skultuna hämtade den någon gång under 2010-talet.

Källa:

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland ”, 1991

Min karta, Lantmäteriet

Grycksbo pappersbruk

 Pappersframställningen i Grycksbo utanför Falun har anor från 1836 då en pappersmaskin kom till orten eller rättare sagt att den blev installerat. Själva aktiebolaget J H Munktells Pappersfabriks AB bildades 1887 och själva bruket moderniserades, en ny pappersmaskin installerades 1890 och i början på 1800-talets sista decennium så elektrifierades bruket. Själva bruket förändrades lite då och då under hela 1900-talet och finns fortfarande kvar, bruket såldes av Stora Enso till Grycksbo Paper AB 2006 och transporterna skedde på järnväg även in på 2000-talet. År 1891 anlades ett ca 500 meter långt normalspårigt stickspår från Grycksbo järnvägsstation som anlades fram till bruksområdet där det blev avgrenat (var som mest 2 kilometer). Trafiken på järnväg mellan Falun och Grycksbo lades 1987 sedan de hade beslutat om att övergå till lastbilstransporter och stickspåret mellan bruket och stationen revs upp mellan 1988-89. Järnvägen mellan Grycksbo och Falun rustades upp 2003 och redan 2008 beslutades det om att återigen övergå till lastbilstransporter, men själva järnvägen ligger kvar ännu enligt uppgift. År 1914 anlades en linbana som var drygt 120 meter långt och den togs bort före 1934. Grycksbo har haft tre ånglok och lika många motorlok. Det första ångloket köptes 1906 och detta lok hade axelföljden B1, tillverkades av NOHAB i Trollhättan 1878 som nummer 93. Loket hade tillhört SJ med litteran Pb, SJ-nummer 258 och skrotades omkring 1918. Då kom en annan maskin från samma bolag med axelföljden 1B som hade blivit tillverkat 1882. Detta lok hade tillhört Bergslagernas Järnväg där det erhöll numret 100 och som såldes som skrot 1936. Detta lok blev ersatt av ett annat ånglok som hade tillverkats hos Sharp & Stewart i Glasgow som nummer 4106 under 1895. Detta lok tillhörde från början Frövi-Ludvika järnväg som blev införlivat med TGOJ, loket blev deras littera U med nr 113 1907 och skrotades 1953. Grycksbo hade också två motorlok tillverkade av ASJ i Falun, dels var det nr 576 som tillverkades 1950 och dels med numret 655 som blev tillverkat 1953. Det sistnämnda övertogs av museiföreningen Gävle-Dala järnväg i Falun 1981 som lät skrota loket 1988. Det äldsta av dem köptes 1979 från Domnarvet i Borlänge och skrotades 1982. Det tredje motorloket tillverkades av Oskarshamns varv 1961 och också köptes från Vansäter i Hälsingland 1979, detta lok övertogs av den nämnda museiföreningen 1990.

Källor:

Bevaringsplan för järnvägsfordon”, Gävle, 2004

Freding Mats, ”Industrijärnvägar i Dalarna”, Kalmar, 2014

Johnsson Anders, ”Fånga platsen”, 2008

Småbanebladet, Industribaneföreningen f d tidskrift, skilda nummer

Wikipedia svenskspråkiga 

Timmernabben såg

 Timmernabben ligger vid kusten cirka tre mil norr om Kalmar och där etablerades 1896 en såg av en firma som ändrades till aktiebolag 1945. I början på 1940-talet fanns det ett smalspårigt spårsystem som var drygt 500 meter långt. Sågen låg vid havet och det syns tydligt på en satellitbild omkring 1960 att det var förvaring av träprodukter. På en satellitbild tagen i mitten av 1970-talet så var allting borta och idag håller Timmernabben båtklubb till på platsen.

Källor:

Lantmäteriets hemsida, min karta, satellitbilder 

Priedits Janis, ”Industribanor i Småland”, del 24, ÖSJ-bladet, nr 1/2002

Från banorna

 FRÖVI

Frövi är en av de fåtal orter som fortfarande har egen rullande materiel utifrån det informationsflöde som finns tillgänglig. Det är drygt två kilometer lång normalspårig industribana som går fram till Frövifors och denna bana anlades 1903.

KÅLLEVIKEN

Denna ort var en lastplats för bl a Stribergs gruvor i Västmanland och på orten fanns det också ett drygt 800 meter långt stickspår till sjön Saxen som dessutom hade en egen hamn. Striberg är en ort som ligger dryga milen från Nora.

OTTEBOL

Ruds Torvströfabrik i denna värmländska ort lades ner vid decennietskiftet 1960/1970-talen och driften var igång 1968 medan det mesta var rivet 1975. Det fanns ca 500 meter lång bana med spårvidden 600 mm och själva loket byggdes på ett tippvagnsunderrede (som var vanligt förekommande på torv- och tegelindustrier). I mitten av 1970-talet låg själva motorn utanför själva ramen innan skrotningen.

Bodens tegelbruk

 Detta tegelbruk låg i Ensta och drygt en kilometer söder om stadens järnvägsstation, detta bruk anlades 1897. .  Såvitt man känner till så hade detta tegelbruk ingen egen dragkraft och det är inte mycket som är känt. Bruket fanns  1943 men inte exakt tio år senare. Bruket hade en lastplats längs med Malmbanans sträckning ner mot Luleå och sattes i drift i oktober 1898, lastplatsen lades ner 1935 och togs bort 1939.

Källor:

Ericson Jan, ”Luleå—-Den sista bastionen, 2016

Järnvägsdata med driftplatser”, 2009

Loken i Skutskär

 Detta industriobjekt kommer att belysas kortfattat eftersom det är ganska så mycket om det. Träindustrin i Skutskär inleddes vid decennietskiftet 1860/70 när ett mindre sågverk flyttades dit från Älvkarleby. Där uppfördes det massafabriker, sågverk och spritfabrik. Det har funnits tre olika spårvidder (600, 1000 och 1435) och samtliga har haft spårdrift. På det minsta spårvidden har det funnit ett ångackumulatorlok och elva motorlok av olika fabrikat (kommer att presenteras i större drag). Ångackumulatorloket tillverkades av den tyska firman Orenstein & Koppel 1907 med numret 2645 och som ställdes av 1915, loket användes i flistransporter (såldes till en okänd köpare 1920). Bland motoroljenivån så hade Skutskärs landets första ackumulatorlok och som tillverkades 1891 av Edvin Andren i Göteborg, detta lok skrotades tre år senare (själva ackumulatorerna sparades). De två loken som tillverkades i Västervik har behandlats i en tidigare artikel på bloggen, tre lok tillverkades av ASEA varav ett såldes till Söderfors 1917. Ett motorlok tillverkades av Sala Maskinfabrik 1939 och hade en Lister-motor på 16 hästkrafter, skrotades 1955. Två lok var Gmeinder-lok från orten Mosbach i Tyskland, tillverkades omkring 1940, köpta av Industridiesel 1946 och skrotades 1955 när spåren på brädgården togs bort. Ett motorlok med spårvidden 1000 mm har används och loket fraktade massaved under några år, tillverkades av en okänd tillverkare omkring 1917 och skrotades i mitten av 1940-talet. Två lok på normalspårvidden har använts och ett av dem användes ännu omkring 1990.

Källor:

Freding Mars, ”Industrilok i Uppland ”, 1991

Johnsson Anders, ”Fånga platsen”, 2008

https://okandahandelser.blogspot.com/2017/10/vasterviksloken-pa-skutskars.html?m=0

Röans stenbrott

 Strax öster om orten Röan i Blekinge har det funnit stenbrytning av bl a diabas och brytningen upphörde för många år sedan (obekant när). Det man känner till att det fanns ett stickspår till BKB (Blekinges kustbanor) och spåret var utsatt på en härädskarta från 1920-talet. Stickspåret skulle senare har blivit breddat till normalspår och när känner man inte till. Det var mycket som man inte känner till om detta objekt i fråga om egen järnväg. Själva  stenbrottet är 700-150 meter och bestod av tolv brottytor.

Källor:

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

Priedits Janis, ”Industribanor i Blekinge”, nr 6, ÖSJ-Bladet, 2/2009

Kortvarigt industrijärnväg

 Vid Rya lastplats som låg längs med Frövi-Ludvika järnväg och två kilometer söder om Lindesberg i Västmanland. Där anlades en järnväg med okänd spårvidd som öppnades för godstrafik med vagnar dragna av hästar. Spåret ledde fram till en bränntorvsfabrik med nortnamnet Väng som gick i konkurs efter en kort drifttid. Efter att trafiken hade varit inställt ett tag så revs järnvägen upp 1876. Enligt vad skribenten hade fått erfara så är en bok om industrijärnvägar för Västmanland på gång och kruxet är att ingen vet när den kommer ut förutom författaren själv (som är redaktör för tidskriften Tåg).

Källa: ”Järnvägsdata med driftplatser”, 2009

Från banorna

 ÖRBYHUS

Cirka 1 1/2 km söder om stationen på orten ligger en lämning efter Örbyhus ångsåg som hade såväl stickspår som spår inom sågverksområdet. Sågverket var en de första längs med järnvägen som Uppsala-Gävle järnväg öppnades för trafik igenom området 1873. Det var denna ångsåg som byggde modulerna till den svenska paviljongen inför världsutställningen i Barcelona 1929.

JÄRLÅSA

Mejeriet har sitt ursprung från 1920-talet och är välkänt för tillverkningen av chokladdrycken Pucko, ett stickspår fanns från Norra Stambanan på ortens stationsområde.

TILLBERGA

På denna ort låg tidigare en omformarstation som lades ner 1997 och som det fanns ett stickspår till vars växel togs bort vid en okänd tidpunkt. En klätterväxel fick läggas ut för att ta bort omformaren i juni 1997 och på samma tillvägagångssätt har man gjort på andra ställen också.

Sandhagen

 Cirka tre kilometer öster om Hasselfors (längs med Nordvästra Stambanan och norr om Laxå) ligger Sandshagsmossen som i dess södra änden gränsar till den avsevärd större Skagerhultamossen. En stor torvtäkt påbörjades att brytas 1958 och på platsen anlades ingen torvfabrik, så allt torv fick fraktas till torvfabriken i Porla med lastbil. På själva Sandhagsmossen anlades en bana med 600 mm och den var cirka 1,5 km långt, lades om under 1972-73. På drivkraft användes ett motorlok tillverkat vid okänt tidpunkt hos John Bergmans i Eskilstuna. Trafiken på banan pågick fram till mitten av 1990-talet och revs upp 2004.

Källor:

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

”Industrilok i Närke”, 1981

”Järnvägsdata med driftplatser”, 2009

Torvbrytningen i Kragsta

 Torvbrytningen av bränntorv påbörjades av Gölsjö AB norr om sjön Slaktaren i närheten av Finsta Uppland under året 1918. Rälsen bestod av järnbeslagna plankor och vagnarna drogs av hästar, banan var drygt två kilometer långt. Driften lades dock ner redan 1920 och återupptogs igen 1941, företaget hette då Kragsta mosse. Nu pågick brytning av torv både på den gamla mossen och även på ett parti söder om sjön Slaktaren. Lokdrift sattes in 1942 och upphörde efter en olyckshändelse 1946. Själva loket tillverkades av Sixten Pettersson på Vätö Stenhuggeri under samma år som lokdriften infördes och den var bensindriven med en Ford-motor (skrotades 1946). 

Genom en söksträng med sökning i Dagens Nyheter den 3 april 1946 så hade någon förskingrat avlöningskassan på 29 400 kronor.

Källor:

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Torvindustrin i Gubbo

 En torvströfabrik anlades i Gubbo 1918 inte så långt ifrån Gimo i Uppland och den låg invid den bibana som Dannemora-Hargs järnväg lät bygga mellan Norrmon-Lövstabruk. En lastplats inrättades längs med denna bibana för brukets transporter. Fabriken anlades av Gimo-Korsnäs AB med säte i Gävle. Under andra världskriget så upptogs s k bränntorv som förädlades av två provisoriska ugnar. Själva driften lades ner 1952, byggnaderna revs 1954-55 och det återstår bara ruiner av den forna torvströfabriken. När fabriken öppnades så lade man ut en bana med 600 mm spårvidd mellan fabriken och Glansmossen och som mest var den tre kilometer långt. Ett motorlok från Warrant i Vara anskaffades 1919 och motorn var tillverkat av samma firma, den var fotogendriven med åtta hästkrafter (hade hytt). Själva banan nedlades med fabriken 1952 och revs upp några år senare medan loket skrotades.

Källor:

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

”Järnvägsdata med driftplatser”, 2009

https://okandahandelser.blogspot.com/2023/09/objekt-langs-med-lovstabruksbansn.html?m=0

Från banorna

 BRÄNNLANDSBERGET

Detta objekt ligger längs med linjen Vännäs och Umeå, enligt Fornminnesregistret finns det ingen markering om kalkbrott och enligt banvakt.se fanns det spår åt sydost, syd och sydväst.

TRIABO

Ett sågverk och hyvleri fanns på platsen samt ett stickspår från linjen Åseda-Hultsfred.

ÖSTANMOSSE

Där fanns en gång en lastplats mellan Klackbeeg och Norberg till en gruva i närheten, gruvan fick namnet Östanmossegruvan och ligger inte långt ifrån byn Östanmosse. I närheten finns det flera rester efter gruvor och området ligger strax norr om Norberg. 

ÄNGELSBERG

Lastplatsen vid Ängelsbergs bruk lades ner omkring 1960 och förmodligen lades även driften ner på bruket.

HAGGE

I Hagge utanför Ludvika anlades det en gång ett sågverk som hade spåranslutning med järnvägsstationen på orten samt smalspår på själva brädgården. Själva lastplatsen och sågverket verkar vara i drift fortfarande.

Flåtens tegelbruk

 Detta tegelbruk brändes ner av brandkåren i mars 1976 och hade då stått öde sedan 1962 (driften startade under 1890-talet) när detta bruk lades ner. Detta tegelbruk låg inte så långt ifrån Sveriges äldsta järnvägsstation som heter Järle och som fortfarande ligger kvar. Motorloket som tillverkades av Jenbacher Werke 1951 stod i lokstallet i några år innan det såldes till Säbylund torvströfabrik i Närke i mitten av 1970-talet. Enligt en uppgift har en informationsskylt satt upp i närheten av där tegelbruket låg.

Källa: Småbanebladet 2/1976 och 1/1987