Från banorna

 För ytterligare information, se tidigare versioner av taggen ”Från banorna”.

MJÖLBY

På denna ort låg Norrby Tegelbruk som lades ner i början på 1970-talet och den 600 mm-järnvägen anlades under 1920-talet. Två motorlok har trafikerats på brukets egna bana, ett från Bergsbolaget i Lindesberg omkring 1942 och ett från Orenstein & Koppel 1939. Loket från Bergsbolaget kom från Karlskoga tegelbruk 1948 och skrotades 1972. Det tyska loket köptes från Ringarum i början på 1960-talet och skrotades i samband med brukets nedläggning. 

DALBY

Dalby utanför Lund är känd p g a sin medeltida kyrka som är den äldsta i Sverige (dansk en gång i tiden). På samma ort fanns det en fabrik som tillverkade lättbetong och som inleddes under 1930-talet, fabriken lades ner 1993. På området har en järnväg med spårvidden 750 mm trafikerats och bara för några år sedan fanns cirka 100 m spår kvar inne i en byggnad.

SUNNE

I Sunne i Värmland har liksom den omtalade ångbåtsbryggan i Rättvik också haft spår på sin brygga vid Frykensjöarna. Det var en tralla som transporterade gästernas bagage till/från Hotell Nilsson som revs 1976 efter ett antal bränder.

MARMAVERKET

Marma sågverk i Hälsingland bildades 1858 och enligt en artikel i Bebyggelsehistoriskt tidskrift nr 36/1998 så var det 203 anställda 1900 och 163 under 1930 (fast då var det också 345 anställda på sulfitfabriken som nyligen hade startats). Det var två olika spårvidder som användes för interna transporter. Dels var det 1000 och dels var det 1435 mm, den första spårvidden användes ett katalysatorlok byggt 1921 av Luth & Ros’en (apostrof över e) elektriska i Stockholm som 1954 kom från Söderhamn när Marmaverket inledde sin drift med lokdrift. Detta lok blev avställt 1972 och loket på den normalspåriga spårvidden var ett lok från tyska Deutz, användes mellan 1972-75 och var stationerat mestadels i Söderhamn. Det var egentligen SJ som skötte trafiken på den normalspåriga banan som anlades 1927.

KARLSRO

Karlsro kalkbruk hade sin lastplats en kort bit söder om Skövde Central och denna lastplats anlades 1918, lades ner med rivning som följd i september 1959.

Oleby ångsåg

 Detta sågverk i Värmland anlades 1890 och 1900 fick sågen en fast ångmaskin, året efter blev även ett nytt såghus färdigt. Verksamheten började att avvecklas 1965 och kort därefter byttes en ny ägare till sågen. Det gamla sågverket revs och ett nytt sågverk byggdes mittemot järnvägsstationen på orten. Ett smalspårigt sidospår på 300 meter gick från stationen till det gamla sågverket och detta spår fanns kvar i mitten på 1960-talet och i Oleby stod ett motorlok avställt som tidigare hade tjänstgjort i Skoghall.

Källa: Janis Priedits, ”Industribanor i Värmland”, 2020

Misterhults skogsbanor

 Väster om Misterhult som ligger cirka två mil norr om Oskarshamn anlades i början på mellankrigstiden till en början med en järnväg med 600 mm som blev fem kilometer långt. År 1909 bildades AB Nässjö 3 Ply Fabrik och av det köptes 7 000 tunnland skog 1918 med Misterhults egendom med övriga fastigheter i både Misterhults och Hjorteds socknar. Efter ett par ärenden med både likvidation och den slutliga konkursen 1921, två år senare kom egendomen under en tysk ägare. Då bildades AB Norrköpings Exporthyveleri och mesta av verksamheten flyttades då till närliggande Blankaholm. Nu lite grann om banorna; spårvidden var 600 mm,; 1919 anlades fem kilometer lång bana mellan sjön Göten till en plats väster om Misterhults samhälle och därifrån var också en kilometer sidospår. Några år senare (obekant när) anlades en bana från sjön Lilla Rämm till en plats strax öster om Misterhult som var sju kilometer långt. Därefter sammanslöts de båda banorna med en tre kilometer långt förbindningsbana och från de båda sjöarna Göten och Lilla Ramm fanns flottleder till sågverket i Solstadsström. Efter konkursen 1921 så avvecklades järnvägsdriften successivt och Misterhult hade både motor- och ånglok. Omkring 1919-20 kom det första loket som hade blivit tillverkat av Jönköpings Mekaniska verkstad (June-lok) och som såldes 1936 till Eds Cellulosafabriks AB (också i Småland). Sedan kom ett ytterligare motorlok som tillverkades av Oberursel i Tyskland (vidare öden okända) och omkring 1920 kom ångloket som tillverkades av Orenstein & Koppel (också tyskt) med tillverkningsnumrrt 3413/år 1909 som tidigare hade används i kolgruvor i Saar-området. Det såldes 1935 till samma ägare som det förstnämnda loket och ångloket blev skrotat 1970.

Källor:

Fjeld Ulf, ”Svenska industrimotorlok 1”, Eksjö, 1974

Gyllenberg Bo, ”Misterhults skogsbanor”, i Skogen ta tåget, 1992

Järnvägsdata 1999

Karlsson Lars Olov, ”Ånglok vid Sveriges industrier”, 2014

Priedits Janis; ”Industribanor i Småland (del 16), ÖSJ-Bladet 1/2000

Kvicksunds okända motorlok

 Tegelbruket i Kvicksund i Södermanland har det funnit två motorlok med okänd tillverkare och själva bruket var igång mellan 1934-67, men hade anor från 1815. Det var under 1934 som aktiebolaget Kvicksunds Tegelbruk bildades med säte i Eskilstuna. Banan som hade spårvidden 600 mm och gick mellan bruket-lertaget, blev totalt 1,2 mm långt. Banan trafikerades i början av hästar som drog vagnarna och nedlades 1957 med upprivning som följd!! Bruket hade två tvåaxliga motorlok av okänd tillverkare, det ena loket är inte mycket känt förutom att det är skrotat och det andra loket vet man att det hade en Volvomotor, var grönmålat, var utrustat för gengasdrift och blev skrotat omkring 1957.

Källa: ”Industrilok i Södermanland”, 1982

Kalkbrytningen i Hisvåla

 Runt sjön Skvien (den stavas så) finns det ett antal lämningar bl a efter en kalkugn som fortfarande finns i orten Hisvåla i Dalarna. Hisvåla ligger dryga halvmilen öster om Leksand och vid sjöns södra strand. Runt sjön finns det bl a fossil åkermark något väster om sjön, där även rest av en liggmila finns. Söder om sjön finns förutom kalkugnen även ytterligare en liggmila (kolbotten), ett 100x40 meter stort gruvområde (enligt Fornminnesregistret finns det en ca 30 meter lång järnnatns), kalkugnen, ytterligare ett gruvhål och en trefaldighetskälla. Öster om sjön finns ett offerkast samt ytterligare skogsbruksanläggningar, där har också funnits ett mindre kalkbrott. Runt Bodberget har det funnits kalkbrott som sedan har bränt i kalkugnen. Kalkbruket med ugnen anlades 1915 och på platsen gick en drygt 100 meter lång järnväg med spårvidden 600 mm som man drog tippvagnar på, ett sidospår till avfallstippen fanns också. Hela denna rörelse lades ner 1945 och ännu finns det rester kvar efter såväl gruvområdet som kalkugnen. 

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrijärnvägar i Dalarna”, Kalmar, 2014

Ripa Magnus (redaktör), ”Malmer, industriella mineral och bergarter i Dalarnas län”, del 1, 2015

Ödeborgs tegelbruk

 Detta tegelbruk låg i södra delen av Dalsland som anlades på Brattfors egendom genom fabrikören Hjalmar Andersson samt andra personers försorg. Samma år bildades det AB Brattefors Tegelbruk och 1911 kom det under Ödeborgs Bruks ägo (likvidation tre år senare). Tillverkningen pågick sedan under Ödeborgs Tegelbruk och tillverkningen bestod av mur- och taktegel. Under 1943 utvidgades bruket för att därefter minska sin tillverkning successivt med bara vara igång under sommaråret. Tegelbruket lades ner 1954 och då var utarrenderat under några år för läggas ned helt fem år senare, det var rivet 1967. En 600 mm-järnväg anlades 1898 och den pendlade mellan 100-200 meter innan den förlängdes under 1940-talet till dryga 0,4 km. Handdrift pågick fram tills banan blev till det fördubbla, därefter drevs vagnarna med linspel och motorlok anskaffades under 1950-talet. Två motorlok är kända, ett av dem tillverkades hos Hunslet Engine i Leeds omkring 1952 och var dieseldriven med en Alisa-Craig-motor på tjugo hästkrafter. Det andra loket togs till Ödeborg av någon av arrendatorerna och hade ett okänt ursprung. Båda loken ställdes av 1965 och såldes som skrot 1965.

Källa: Mats Freding, ”Industrilok i Bohuslän & Dalsland”, Taberg, 1985

Salsta tegelbruk

 När Nils Bielke var på närliggande Salsta slott norr om Vattholma så började man på 1600-talet att slå tegelstenar på ett hantverkarmässigt sätt. Själva tegelbruket har anor från omkring 1750 och 1873 flyttades bruket intill den nyanlagda Uppsala-Gävle järnväg och 1899 blev det ångdrivet. Omkring 1960 revs det gamla bruket för att ersätta med ett nytt med både konsttork och tunnelugn, man inriktade sig då på fasadtegel. Bruket lades ner 1977!!!

Redan 1875 anlades ett normalspårig stickspår från Salsta lastplats och det var i drift fram till 1968, stickspåret revs vid okänt tidpunkt. En 600 mm järnväg anlades mellan lerrasen som låg både norr om bruket och väster om UGJ, banorna både ändrades och utbyggdes emellanåt. Totalt var längden omkring 1,2 km och driften pågick till 1960.

Två motorlok är kända, dels ett bensindrivet lok som köptes begagnat och det är inte mycket känt om detta lok som köptes 1948, det såldes tre år senare. Dels ett Simplex-lok som tillverkades på fabriken i Bedford i England. Det tillverkades 1950 med numret 20022 och hade en dieselmotor på 25 hästkrafter av märket Dorman. Detta lok såldes till Vaksala tegelbruk 1960 och som blev avställt 1969 med skrotning några år senare.

Källa: Mats Freding, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Från banorna

 För ytterligare information ser taggen ”Från banorna”.

GIMSBÄRKE

Eller Gimma såg som detta objekt även kallats för och ligger i Borlängetrakten. Denna såg anlades 1840 och 1888 försett med två ramar, var igång in i modern tid enligt en källa. Lokal spårvidd på 700 mm mellan såg och virkesuppslag. Det fanns även 800 m lång bana med smalspår till Duvnäs station. 

HÄRSBACKA

Det är en fältspatsgruva som ligger utanför Åkersberga och som ägdes av Magretelunds Gruv AB i Stockholm och brytningen inleddes 1891. Först var det bara gårdsdrifr som bedrevs av Magretelund gård och det ovannämnda företaget togs över 1916 och året efter upptäcktes den närliggande Isättragruvan och arbetet i Härsbackagruvan låg nere mellan 1922-26. All brytning nedlades 1946 och året efter såldes både Härsbacka samt Isättra till Statens Vattenkraftsverk och ombyggdes till depåer för förvaring av olja. En internt järnväg med spårvidden 600 mm var igång mellan mellan 1918 till vissa nedlagda etapper under 1950-talet. Tre motorlok är kända varav två tillverkades av österrikiska företaget Austrio Dalmier och ett av dessa två lok köptes 1929 av Edebo Järnväg på Väddö (en notis om denna järnväg finns på bloggen). Hårsbacka var efter Kolsva och Forshammar Sveriges tredje största fältspatsgruva och gruvan har brutits på 200 m längd, 37 meter bredd och 142 meter djup.

VÄTÖ

På ön Vätö finns fyra stenhuggerier som har haft egna interna spår men ingen lokdrift och samtliga ligger på den östra sidan av ön. Det är Uddeberg, Tjärholmen, Karlsängen och Vätöberg samt Dyvik där det fanns en torvindustri. Stockholms stad drev Vätöberg mellan 1898-1941 som bl a levererade material till broar och kajer. Karlsängen bröts runt 2 000 ton råblock som senare förädlades under 1960- och 1970-talen. Vätögraniten som är mera känd som Norrtäljegraniten finns bl a i riksdagshuset på Helgeandsholmen. På ön finns det informationsskyltar om bl a stenbrytningen på Vätö.

PERSTORP

Det blir allt färre industrier som fortfarande använder egna lok och en av dessa är ju Perstorp i Skåne. Enligt ”Längs spåret 2023” så växlar Z67648 som ägs av Svensk Tågkraft i Nässjö. Det är nog en av orsakerna som Industribaneföreningen lades ner eftersom om det blir en resa så är det självklart att resedeltagarna få åka med ett iordningställt tåg.

KLIPPAN

På denna skånska ort nedlades tegelbruket 1986 och blev senare ombyggt till en skola med namnet Tegelbruksskolan. Tegelbruket hade en kort bana ut till lertaget som gick norrut. Uppsalas motsvarighet är ju Ekeby gymnasium där skribenten själv gick vid decennietskiftet 1980/90-talen. En gång i tiden var det ett tegelbruk med namnet Ekebybruk som hade stickspår till Uppsala-Enköpings järnväg. Mer om Ekebybruk hänvisas till denna artikel; https://okandahandelser.blogspot.com/2023/03/spar-omkring-ekebybruk.html?m=0

Molkoms hästbana

Molkom som ligger i Värmland hade ett par industrijärnvägar mestadels under 1900-talet. Den längsta s k industrijärnvägen var också hästbanan som var cirka kilometern lång medan spårvidden är okänd. Ett järnbruk anlades 1629 längs med en å mellan sjöarna Borssjön och Molkomssjön. Järnverket utnyttjade åns vattenkraft och var i drift till 1861. År 1904 grundades AB Molkoms Kvarn- och Grynverk och bolaget övertog även den tidigare verksamheten som bl a omfattade såg och hyvleri samt en torvmosse på tolv hektar. Kvarn- och grenverket brann ner till grunden 1928 Likvidationen skedde två år senare och endast tullkvarnen byggdes upp igen, den var i drift fram till 1961. Sågverket och kraftstationen byggdes om 1949-50 och torvfabriken var igång mellan 1897-1931 och en kort bana fanns på mossen. En drygt kilometer lång bana anlades mellan kvarn och grynverket och man fraktade såväl havregryn som virke. Det är lite osäkert när hästbanan i Molkom lades ner, men det var antagligen 1934 medan det korta internspåret på sågverket var igång till 1950-talets första hälft.

Källor:

Gyllenberg Bo, ”Hästbana i Molkom”, Småbaneberättelser (SmB), nr 1/2001

Priedits Janis, ”Industribanor i Värmland”, 2020

Loket vid Lännaholm

 Länna Bruk eller Lännaholm är ett bruk som anlades 1760 med en masugn som skulle förse Vattholma Bruk med tackjärn. En ny masugn byggdes 1859-62 och 1866 byggdes ett bessemerverk som endast var igång under åtta år. Efter en del renoveringar, byggnationer och ägarbytet upphörde driften 1972, de byggnader som finns kvar har andra verksamheter. Bruket fick redan 1875-76 järnvägsförbindelse med Uppsala-Länna järnväg med ett sidospår strax efter stationen mot Almunge räknat. Detta sidospår avvecklades när ett nytt spår anlades och utvidgades under 1930-talet. Det användes hästar och oxar för transporterna och 1950 anskaffades ett motorlok som tillverkades av G Nyckel och Smides & Mekaniska Verkstad i Almunge med en dieseldriven motor på 50 hästkrafter. Det var f ö tillverkarens enda loktillverkning och loket var för svag att dra mer än en vagnslast åt gången och det var framförallt lutningen upp mot stationen som det var problematiskt. Detta lok togs ur tjänst året efter och skrotades omgående på platsen.

Källor:

Attman Artur, ”Svenskt järn och stål 1800-1914”, Södertälje, 1986

Freding Mats, Industrilok i Uppland”, 1991

Från banorna

 Se tidigare inlägg inom taggen ”Från banorna” för mer information.

ÖSTERFÄRNEBO 

Det fanns två torvbanor i södra delen av Gästrikland som har haft lokdrift och den ena industrin togs spåren bort under mitten av 1950-talet. Strax väster om den bana som revs låg en annan torvbana där rälsen ännu kvarligger enligt uppgift, om den inte blivit borttagen vid ett senare tillfälle. Spårvidden hos de båda är 600 mm och den som ligger åt väster hade ett motorlok med en Volvo-motor som tillverkades på Berglunds Smedja i närliggande Gysinge. Den blev kvar efter nedläggningen 1971 medan den andra anläggningen hade två motorlok av okänd fabrikat och båda skrotades under 1950-talet.

RYGGEN 

I Ryggen är en ort längs med järnvägen mellan Falun och Storvik som det bedrevs en torvindustri mellan 1908-49 och i samband med nedläggningen flyttades verksamheten till Boda. Spårvidden var på 600 mm och längden på sträckan en kilometer. Det har varit hållplats, tekniskt station, lastplats och vanlig järnvägsstation. Godstrafiken i Ryggen lades ner i maj 1967 och i juni 1975 nedlades Ryggen som driftplats. 

UPPSALA

För några år sedan gick möjligen det sista torvtåget från Sveg till energiverket och på ett ställen har man satt upp märket att inga tåg få gå på detta industrispår.

VÄNNFORSEN

Det var en driftplats strax utanför Vetlanda och omkring 1960 anlades ett sidospår, i februari 1998 borttogs all infrastruktur på platsen som också har haft möbelindustri.

PORJUS

Det kända kraftverket behövs nog ingen större presentation vid dagsläget och kraftverket har haft egna lok såväl under byggtiden som efteråt. Asea hade sitt första ellok tjänstgörande på Porjus. Själva driftplatsen ligger längs med Inlandsbanan och 1930 blev ett stickspår färdigt som kallades för Kraftverket och spåret revs 1985. År 1930 lades även ett sidospår till den närbelägna grusgropen som också är borttagen.

LUSPEBRYGGAN

Ligger inte så långt ifrån Porjus och därifrån gick ett sidospår till en hamn där näset ligger som delar sjöarna Lulevattnet och Porjusselet. Själva driftplatsen utgick den 1 juni 1969.

VARA

På denna ort i Västergötland fanns ett tegelbruk som startades 1904 och var igång till 1976. Tegelbruket hade egen bana med 600 mm spårvidd och banan gick till den lastkaj vid UVHJ (Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga järnväg) samt en bana mellan bruket och lertaget som var 400 meter långt, anlagt 1904, nedlagt 1976 och uppriven under de följande två åren. Bruket hade sex lok varav det första motorloket som tillverkades av Warrant (Vara Mekaniska Verkstad) som skedde 1908 och hade en Warrant-motor på fyra hästkrafter, skrotades omkring 1930. Sedan kom ett motorlok med okänd fabrikat och ett ackumulatorlok som tillverkades på fabrikens egen verkstad.

BJÄRKERYD

Det var en kvarn strax söder om Kisa vid Östra Centralbanan och en hållplats fanns där mellan 1924-32. Lite oklart ännu om kvarnen hade något med själva lastplatsen med att göra.

KÖLEFORS

Det är också en driftort utanför Kisa fast åt andra hållet och ligger ca kilometern norr om Kisasjöns nordspets (längs med Storön). Enligt Fornminnesregistret så finns/funnits två broar med en valv, ett färgeri och en flottningsanläggning. På platsen har det funnits en industriell verksamhet och järnvägsstationen revs 1977. 

SLIND

Det var en driftplats mellan Bastuträsk och Skellefte hamn. Från Bastuträsk räknat så ligger driftplatsen 1 1/2 kilometer efter den 152 meter långa bron över Skellefteälven. År 1929 öppnades en 24 kilometer lång bibana till Boliden från Slind och där man fraktade malm till Skelleftehamn som fick järnvägsförbindelse med Rönnskär samma år som bibanan öppnades. Malmtrafiken nedlades 1991 och fyra år senare borttogs all infrastruktur på orten.

EDSBRO med Erken

Masugnen på orten är bevarad och där har det funnits spår 

utan någon dragkraft av lok. Enligt banvakt.se gick ett sidospår i en båge åt nordost mot sjön Erken ca halvmil öster om Edsbro. Detta sidospår var 375 meter långt och gick ner till en hamnanläggning. Allt lades ner i september 1966 i båda driftplatserna.

ÅSE

Ett kalkbruk anlades i Åse i Jämtland av bönder i trakten som har bränt kalk i jordugnar under lång tid. I slutet på 1800-talet började en lantbrukare att bränna kalk i mer industriell syfte. På platsen fanns en bana med spårvidden 600 mm och ett lok som tillverkades av Orenstein & Koppels ångloksfabrik 1930 och hade tidigare använts i kraftverksbygget i Östrand utanför Timrå och flyttades 1957 till Dylta kalkbruk i Närke. Ett Deutz-tillverkat motorlok fanns också och detta lok har ett okänt årsmodell. Detta lok var troligen ett av de fem lok som köptes upp av Industridiesel efter kriget. Under andra världskriget så användes detta lok av tyska Operation Todt i norra delarna av Norge. Det var en del lok av tyska fabrikat som lämnades kvar i Norge efter andra världskriget och som senare användes på svenska industrier.

STRÖMHAGEN

Enligt en muntlig uppgift så är gruvan ca 150 meter djup och motorlok som tillverkades av Industridiesel 1952 blev såld till en annan gruva två år senare (okänd var). Spårvidden var en typisk sådan för gruvbanor i Sverige på 750 mm.

VATTHOLMA

Enligt uppgift var grusgropen uttömt redan vid slutet på 1930-talet och det var ett stickspår som stack in dit från Uppsala-Gävle Järnväg som kom under statens järnvägsnät  1933.

Stora Vörta tegelbruk

 Detta tegelbruk anlades utanför Nättraby som sin tur ligger cirka halvmilen väster om Karlskrona i Blekinge. Tegelbruket var känt sedan länge, men uppgifterna har varit mer eller mindre knapphändiga och allt började med att själva Stora Vörta gård anlades under 1700-talets första hälft. När tegeltillverkningen kom igång finns det ingen uppgift om och själva anläggningen brann ner under pingsten 1874. Den uppbrända anläggningen byggdes upp igen och grosshandlare med efternamnet Ruben var den som låg bakom det som byggdes upp igen under 1800-talets sista kvartal. Under våren 1890 tog släkten Mattelin över tegelbruket och de hade bruket tills den nedlades samt revs 1959. En bana med okänd spårvidd fanns på tegelbruket och det var också på drygt 300 meter långt. Det har antagligen funnits ett motorlok där och på 1800-talet användes en ångmaskin för malning av leran.

Källor:

Ericson Jan, ”Stora Vörta tegelbruk—-En tidigare okänd motorlokslokal”, Spårläget 1/2020

Fornminnesregistret 

Priedits Janis, ”Industribanor i Blekinge”, del 6, ÖSJ-Bladet 2/2009

Från banorna

 För ytterligare information, se tidigare artiklar med taggen ”Från banorna”.

JORDBERGA

Sockerbruket i denna skånska ort revs vid årsskiftet 2008/09 och där har det funnit egna lok. Det normalspåriga stickspåret revs i mitten av 1970-talet och det lok som tillverkades i Västervik 1931 som nummer 87 fanns då bevarat i Kristianstad.

ÄLVSBYN

Lastplatsen som betjänade Älvsby tegelbruk anlades 1904 och nedlades 1927, det finns dock inga närmare uppgifter för närvarande om detta tegelbruk.

MANNAMINNE

I Mannaminne inte långt ifrån Nordingrå i Ångermanland och skribenten besökte Mannaminne i juli 2022. Där står ett motorlok uppställt som förr i tiden tjänstgjorde på sågverket i Bollstabruk i samma landskap. Loket tillverkades på Kalmar Verkstad 1933 med tillverkningsnumret 8 och var i bra skick.

Från banorna

 Presentation, se denna!!!

https://okandahandelser.blogspot.com/2022/11/fran-banorna.html?m=0

LEKSAND

Norsbro sågverk lades ner omkring 1960 och dessförinnan hade det brunnit ner till grunden i juli 1952. Sågverket hade eget spår men med utan lokdrift och både dess pannhus samt den ca 40 meter höga skorstenen revs 1989.

VATTHOLMA

Golfbanan ligger på ett ställe där Vattholma grusgrop låg en gång i tiden och det gick ett stickspår från Uppsala-Gävle järnväg. Där stickspåret började var dryga kilometern norr om den nuvarande stationen i orten som sin tur ligger drygt 100 meter där den gamla stationen låg.

KÄVLINGE

Detta skånska sockerbruk lades ner i mitten av 1950-talet och iallafall under 1990-talet användes lokalerna till lagring av potatis.

Norrby tegelbruk

 Norrby tegelbruk i Mjölby var igång mellan 1870-1972 och bruket moderniserades 1900 och haft ett flertal ägare igenom åren. En bana med spårvidden 600 mm anlades på 1920-talet och blev successivt utbyggt till drygt 400 meter och i början drogs vagnarna av hästar. Banan nedlades 1972 med upprivning året efter och två motorlok är kända. Det ena loket tillverkades av Bergsbolaget någon gång under 1942 och köptes ifrån Karlskoga Tegelbruk omkring 1948, detta lok skrotades 1972. Det andra loket tillverkades av Orenstein & Koppels motorfabrik 1939 med tillverkningsnumret 10636b och tjänstgjorde innan dels på Timmergata Tegelbruk och dels Ringarum Tegelbruk (båda också i Östergötland) innan ankomsten dit. Loket var dieseldriven med en motor från fabriken på elva hästkrafter. Detta lok avställdes 1971 och skrotades två år senare.

Källa: Bo Gyllenberg, ”Industrilok i Östergötland” Taberg, 1987

Bältarbo Tegelbruk

 Detta tegelbruk ligger utanför Hedemora och Bältarboteglet har gamla anor för där handslogs teglet redan under under mitten av 1700-talet. Innan driften blev industrialiserigat 1904 så fanns det ett mindre tegelbruk på platsen. Bruket hade olika ägare under de första 30 åren och kördes bara som ett sommarbruk fram till 1939 då arbetarna jobbade på ett sågverk under vintern. Under andra världskriget så övertogs ett kolningsanläggning från Hedemora ångsåg och under kriget tillverkades ett tag bilkol på platsen. Familjen Sundh var ägare till bruket eller med på olika håll från mitten av 1920-talet och fram till konkursen 1992, då ett nytt aktiebolag bildades.

År 2000 utnämndes Bältarbo Tegelbruk till årets industriminne.

En drygt 200 meter lång järnväg med 600 mm spårvidd anlades 1924 mellan tegelbruket och lertaget. Tippvagnarna sköts då för hand och senare förlängdes järnvägen till en kilometer, lokdriften inleddes 1939 i samband med att tegelbruket började att köras året runt. Två motorlok är kända hos tegelbruket. Det första loket hade ackumationsdift eftersom det var svårt att få bensin under kriget och loket blev tillverkat på en lokal smedja eller verkstad. Ett motorlok som blev tillverkat hos Jenbache Werke i Österrike tjänstgjorde på banan under 1960-talets första kvartal och båda blev skrotade.

Källor:

Bruno Wilhelm, ”Tegelindustrin i Mälrprivinserna 1815-1950”, Uppsala, 1954

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrijärnvägar i Dalarna”, Kalmar, 2014

Sågverket vid Näkna

 På det smala näset mellan sjöarna Näknen och Vemangeln cirka en mil norr om Norrköping har det funnit ett sågverk. Enligt uppgift flottade man virket dit samt använde sig av en bana med 600 mm och ett stickspår från Östra Stambanan och togs bort i början på 1970-talet när även sågen revs. Den interna banan revs betydligt tidigare och nu finns bara lämningar kvar. Sågverket fanns vid strandlinjen till Näknens nordspets och enligt uppgift från Fornminnesregistret fanns sågen redan under slutet av 1600-talet och då kunde man såga 30-40 timmer år. 

Strax söder om Näkna hållplats så har det även funnits flera stenbrott vid Svartberget och där har också trallbanor funnits.

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Gyllenberg Bo, ”Industrilok i Östergötland”, Taberg, 1987

SmB (Smpbanebladet), 1/1987

John Bergmansloket i Bastedalen

 Bastedalen i Närke ägdes av Ab Harge i Habo, fast tegelbruket låg i Närke och tillverkningen var igång mellan 1880-1973. Bruket hade ett motorlok som tillverkades av John Bergman i Eskilstuna och loket är från 1936 års tillverkning. Motorn var en bensindriven Fordmotor och kördes på brukets korta bana (200 m). Själva banan lades ner 1950 och loket såldes omkring tio år senare till en skrothandlare i trakten av Jönköping.

Källa: ”Industrilok i Närke”, 1980

Objekt längs med Lövstabruksbanan

 Dannemora-Hargs järnväg (DHJ) hade ett par bibanor till bl a Ramhäll från Knaby och en bit därifrån gick den närmare två mil långa tänkta bibanan till Lövstabruk. Tyvärr hann denna bibana inte bli klar innan bruket lades ner 1926. ”Lövstabruksbanan” eller bara ”Lövstabanan” utgick från Norrmon cirka åtta kilometer väster om Gimo och där kraftledningar går över linjen mellan Dannemora -Hargshamn (sedan 1977 till Hallstavik).

Hela den forna sträckan upp till Lövstabruk är fornminnesmärkt och banan gick norrut genom ett skogsparti som är rikt på lämningar efter skogsbruksanläggningar (kolmilor). Men i närheten finns också ett hägnadssystem och ett gränsmärke. Nästan en kilometer söder om Gubbo finns en färdväg som numera är förstörd av skogsmaskiner. I Gubbo finns en torvindustri som var 200-120 meter stort och inom området finns det en husgrund efter en torvfabrik och lastageplats för torv. Denna torvindustri anlades 1918 av Gimo-Österby Bruk AB och andra världskriget inleddes driften med bränntorv. Fabriken kom 1936 under Korsnäs AB och kom att ledas av Gimo Skogsförvaltning fram till nedläggningen 1952. Anläggningarna revs under mitten av detta decennium och på anläggningen anlades ett internt järnväg med spårvidden 600 mm.Denna bana var från början en kilometer långt och blev med tiden utbyggt till totalt tre kilometer. Banan börjades att läggas ut sedan bolaget hade bildats och ett Warrant-lok från Vara Mekaniska verkstad anskaffades 1919. Det var ett fotogendrivet lok med åtta hästkrafters motor från fabrikens egna tillverkning, loket skrotades 1952.

Ca 2,5 km norr om Gubbo passerade järnvägen en liten skogssjö på dess västra sida och cirka 500 meter österut finns det en lämning efter en dammkvalster som var 105 meter lång. Strax innan Kalkbergsgruvan gick banan förbi en ytterligare dammvall som dämde upp en bäck. Lämningen efter Kalkbergsgruvan ligger 95 meter väster om järnvägen och är ett 110-50 stort område och består av 

sju gruvhål med varp av gråberg. Strax norr om denna ligger den mindre Alslygruvan och efter denna gruva svängde bana svagt åt nordost och efter en ytterligare en dammvall passerade banan ett gruvområde där Vigelsbogruvan är den mest kända.

Vigelsbo gruva har tidigare blivit behandlat i denna blogg och mätte över 330x280 meter stort område med bl a en ruin efter en kulkvarn och anriktningsverk där man gjorde ordning briketter. Denna gruva hade en årlig produktion med 1 000 ton malm fram till 1832 Efter denna blyga produktion ökades utförseln av malm och 1922 upphörde driften medan de närliggande gruvhålen så pågick driften i ytterligare tio år. Vigelsbo gruvor hade egen bana med utan lokdrift. Vid Styngsbo korsar 290:an den forna bibanan och cirka hundra efter korsningen av nuvarande länsvägen finns det en kvarnlämning. Vid Gräsbo finns det lämningar efter skogsbruksanläggningar och byns äldre bytomt. 

Banvallen passerade sedan Finnsjön på dess östra sida och där finns det också en rik förekomst av skogsbruksanläggningar. Från denna sjös norra strand är det 3,5 kilometer fram till den bro som inte hann byggas klart i samband bruket i Lövstabruk lades ner. 

Från Fornminnesregistret om denna bro som är märkt av Riksantikvarieämbetet som nummer 477 inom Österlövsta  socken.

Järnvägsbrofäste bestående av ett stenfundament, rektangulärt, 5 x 2 m (N-S), intill 1,1 m h från vattenspegeln. 
Murad i 1-2 skift av 0,5-2,0 m st huggna stenar, kallmuren väl synlig i N och i V, går i ytan i Ö samt i S.

Bron hann inte bli färdigbyggt!!!

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Johnsson Anders, ”Fånga platsen”, 2008

Järnvägdata, 1999

Sundberg Arne m fl, ”Malmer, Industriella mineraler och bergarten i Uppsala län”, SGU, 2006

Från banorna

 Presentation: Se denna artikel;

https://okandahandelser.blogspot.com/2022/11/fran-banorna.html?m=0

LAVER

Denna gruva låg cirka tre-fyra mil väster om Älvsbyn och i en tidigare notis om denna gruva nämndes det att inga lok har gått i det underjordiska systemet. Men nu har det kommit fram uppgifter att det har antagligen funnits lok i Laver.

UPPSALA

För drygt ett par veckor noterade skribenten att det var en grävmaskin där spåret till energiverket gick. Detta spår trafikerats för tillfället inte och vid ett par tillfällen hade bommarna över Björkgatan fått ”tokspel” och hindrat trafiken, någon gång har även bommarna på Danmarksgatan varit nere eller så har rödsignalerna blinkat.

ÖSTERVÅLA

Detta sågverk kom inte med i ”Industrilok i Uppland” från 1991, orten ligger i Uppland men har legat i Västmanlands län och Heby kommun överfördes till Uppsala län sedan många lokala ortsbor hade önskat sig detta. Sågverket var ännu i drift på 1970-talet och då fanns det banor som trafikerades av trallor. Enligt Anders Johnssons bok ”Fånga platsen” från 2008 finns det en uppgift om att Kartans snickerifabrik som var i drift mellan 1917-96 och numera är ett museum. Orten är också känd som för sina stolar med namnet ”Östervålamöbler”.