I Kindsboda ett par mil sydost om Borås fanns det en gång en liten torvindustri med en lokal skiftande historia, ett av loken som användes var ett Warrant-lok som tillverkades i Vara 1918 och som köptes för 6 290 kronor. Dock stod loket avställt mellan 1923-48 och skrotades därefter.
Källor:Kungliga Väg- och Vattenstyrelsen hade under ett par verksamhet på Vaxholm och mellan 1934-37 utvidgades/förstärkte man hamnen i Vaxholm. Sedan arbetet hade blivit avslutat så fortsatte man sina hamnarbeten på andra håll. En decauvillebana med spårvidden 600 mm anlades 1935 för att transportera Sten och schaktmaterial. Loket från Orenstein & Koppel i tyska Nordhausen tillverkades 1936 och sändes till bl a Utklipporna för hamnarbete sedan banan i Vaxholm hade rivits upp. Lokets senare öden är tyvärr okända.
Källa: Mats Freding, ”Industrilok i Uppland”, 1991
Tegelbruket i Kvicksund i Södermanland har det funnit två motorlok med okänd tillverkare och själva bruket var igång mellan 1934-67, men hade anor från 1815. Det var under 1934 som aktiebolaget Kvicksunds Tegelbruk bildades med säte i Eskilstuna. Banan som hade spårvidden 600 mm och gick mellan bruket-lertaget, blev totalt 1,2 mm långt. Banan trafikerades i början av hästar som drog vagnarna och nedlades 1957 med upprivning som följd!! Bruket hade två tvåaxliga motorlok av okänd tillverkare, det ena loket är inte mycket känt förutom att det är skrotat och det andra loket vet man att det hade en Volvomotor, var grönmålat, var utrustat för gengasdrift och blev skrotat omkring 1957.
Källa: ”Industrilok i Södermanland”, 1982
När persontåg nummer 5 gick från Sala till Uppsala på morgonen den 2 juli 1911 så uppstod en skada på loket. Tåget blev drygt en timme försenat till Uppsala och man beslöt att ställa in tåget. Tågets vagnar fick istället gå i tåg med numret 113 som avgick till Stockholm 21:15 på kvällen.
Källa: Tidningen Upsala 3 juli 1911
Horns Tegelbruk i Väringstrakten (Västergötland) var igång mellan 1850-1976 med en modern start i början på 1900-talet då den första torrladan byggdes. En 600 mm järnväg anlades och den blev drygt 300 meter långt, handdrift fram till 1965. Loket tillverkades av Smedab (Smedbobolaget) i Skövde 1965 och var bensindriven med en Volvo-motor. Banan nedlades tillsammans med bruket medan motorloket ställdes av (Just nu finns ingen möjlighet att studera lokets senare öden). I samband med boken om Västergötland kom ut 1984 så var det kvar.
Källa: Mats Freding, ”Industrilokal i Västergötland”, 1984
Detta tegelbruk låg i södra delen av Dalsland som anlades på Brattfors egendom genom fabrikören Hjalmar Andersson samt andra personers försorg. Samma år bildades det AB Brattefors Tegelbruk och 1911 kom det under Ödeborgs Bruks ägo (likvidation tre år senare). Tillverkningen pågick sedan under Ödeborgs Tegelbruk och tillverkningen bestod av mur- och taktegel. Under 1943 utvidgades bruket för att därefter minska sin tillverkning successivt med bara vara igång under sommaråret. Tegelbruket lades ner 1954 och då var utarrenderat under några år för läggas ned helt fem år senare, det var rivet 1967. En 600 mm-järnväg anlades 1898 och den pendlade mellan 100-200 meter innan den förlängdes under 1940-talet till dryga 0,4 km. Handdrift pågick fram tills banan blev till det fördubbla, därefter drevs vagnarna med linspel och motorlok anskaffades under 1950-talet. Två motorlok är kända, ett av dem tillverkades hos Hunslet Engine i Leeds omkring 1952 och var dieseldriven med en Alisa-Craig-motor på tjugo hästkrafter. Det andra loket togs till Ödeborg av någon av arrendatorerna och hade ett okänt ursprung. Båda loken ställdes av 1965 och såldes som skrot 1965.
Källa: Mats Freding, ”Industrilok i Bohuslän & Dalsland”, Taberg, 1985
Lok som tillverkades av Ruston & Hornsby LTD förkortas med RH enligt Industribaneföreningen som jag är med i. Det första loket som tjänstgjorde på en industri i Sverige tillverkades 1943 med spårvidden 600 mm och tjänstgjorde bl a på Smöjens kalkbrott i Bohuslän mellan 1958-62, dessförrinnan i Upplands-Väsby.
Detta lok finns att beskåda på det lilla industribanemuseet i den lilla walesiska orten Talyllyn.
John Bergman, tillverkningsnummer 144, år 1950, dieseldriven, Turner-motor från Wolverhampton (England) på 15 hästkrafter och lokets vidare öden är okända.
Loket från den österrikiska tillverkaren Puch-Werke tillverkades troligen på 1920-talet och var bensindriven och var i drift på Lemunda sandstensbrott i Östergötland fram till 1962 då det köptes av tegelbruket som låg i Ransäter och brann ner 1972. I början på 197-talet fanns den ännu kvar i halvskrotat skick. I Lemunda fanns det två kända lok från Puch-Werke och ett av dem såldes till Ranå, enligt boken om Östergötland skrotades loket 1924 omkring 1950 medan loket från 1927 avställdes 1960 och skrotades först tjugo år senare.
Norrby tegelbruk i Mjölby var igång mellan 1870-1972 och bruket moderniserades 1900 och haft ett flertal ägare igenom åren. En bana med spårvidden 600 mm anlades på 1920-talet och blev successivt utbyggt till drygt 400 meter och i början drogs vagnarna av hästar. Banan nedlades 1972 med upprivning året efter och två motorlok är kända. Det ena loket tillverkades av Bergsbolaget någon gång under 1942 och köptes ifrån Karlskoga Tegelbruk omkring 1948, detta lok skrotades 1972. Det andra loket tillverkades av Orenstein & Koppels motorfabrik 1939 med tillverkningsnumret 10636b och tjänstgjorde innan dels på Timmergata Tegelbruk och dels Ringarum Tegelbruk (båda också i Östergötland) innan ankomsten dit. Loket var dieseldriven med en motor från fabriken på elva hästkrafter. Detta lok avställdes 1971 och skrotades två år senare.
Källa: Bo Gyllenberg, ”Industrilok i Östergötland” Taberg, 1987
