Hallsbergs-Motala-Mjölby järnväg var den första enskilda järnvägen som kom under staten 1879. Ett av denna järnvägs ånglok som tillverkades av R W Hawthorn & Leslie Co i Newcastle 1872 och i SJ:s ägor fick loket litteran Qr med SJ-nummer 282. Forsbacka järnverk köpte loket 1899 som blev det första loket på Forsbackas interna spår. Redan 1915 skrotades loket och då hade bruket fått ett annat ånglok från Uppsala-Gävle järnväg.
Källa: Mats Freding, "Industrilok i Gästrikland & Hälsingland", 1992
Ca tre kilometer från Uppsala Norra ligger Ekebybruk och p g a Uppsala-Enköpings järnvägs tillkomst 1912 så fick tegelbruket normalspårförbindelse. Stationen hade ett rundspår på 275 meter och ett stickspår på 55 meter med lastkaj. Stationen hade också två stickspår till både tegelbruket och kalkfabriken. Stickspåren lades ner tillsammans med övrigt järnvägstrafik 1978 och revs upp i början av 1980-talet.
Grosshandlaren H Lichtenstein i Stockholm gjorde i början av 1896 iallafall två större köp av frimärkssamlingar. Han köpte först en samling på 20 000 frimärken och i början på mars en frimärkssamling av doktor Astley som innehöll 9 000 frimärken varav flera s k rariteter. En del av dessa frimärken hade ett på drygt 500 kronor och denna samling kostade grosshandlaren 18 000 kr (en krona i dagens penningvärde var värt drygt 60 på den tiden). Denna grosshandlare var också medlem i den svenska turistföreningen.
Malmproduktionen på Herrängs malmsfältet och inklusive Lappgruvan var ungefär 2,5 miljoner ton järnmalm mellan 1833-1962. Det bröts även mindre antal av zink- och kopparmalmer som utvanns igenom flotationsanriktning under såväl 1940-talet som 1950-talen. Men järngruvorna har anor sedan 1500-talet och driften har dock inte gått hela tiden, liksom det har också varit några ägarbyten. Under 1870-talet stod Herrängs gruvbolag som ägare och 1878 lades driften ner p g a låga malmpriser. År 1889 bildades Herräng Gruf AB som sedan upplöstes för att återigen rekonstrukteras 1910. Inom själva malmfältet fanns det flera gruvor som bröts i olika omfattningar och tidsperioder. Den äldsta är Kuggvassgruvorna som började att brytas redan 1574. Glittergruvan bröts inom 50x40 meter stort område och den är 83 meter djup vars hål är helt vattenfylld, slutligen Gustavsgruvan som började att brytas under 1700-talet.
Den brittiske arkitekten Nickolas Harksmoor levde mellan 1661-1736 var under många år assitent åt den berömde arkitekten Christopher Wren. Han hjälpte Wren med att rita och bygga många kyrkor i London och var också i en stor del bakom St Pauls Catheral i den brittiska huvudstaden. Denna kyrka förstördes under den stora stadsbranden 1666. Han var också medarkitekt tillsammans med John Vagbough av Castle Howard och Blenheim Palace samt de västra tornen till Westminster Abbey. Enligt Glancy utvecklade Wren, Vanbough och Hawksmoor en egen stil som även gav utslag utanför de brittiska öarna. Även i USA gav trion uttryck och stora delar av världen har deras stil anammats.
Enligt de loklistor som finns på Industribaneföreningens hemsida så finns det 26 motorlok av okänd tillverkning i Södermanland. Loket på Ekebergsmossen tillverkades troligen före 1919 och körde på torvmossen från 1918 och ungefär fem år framåt i tiden. Loket var antagligen fotogendriven och spårvidden var på 600 mm. Brytningen på mossen upphörde vid mitten av 1920-talet.
Vapensmeden Iver Johnson höll till i Fitchburg i den amerikanska delstaten Massachuetts och började delvis i smyg att lansera sin revolver i början av 1880-talet. Fast detta vapen började att lanseras i allt större omfattning under 1890-talet. Det är en double-action revolver med kalibern .32 med vikten på 0,4 kg.
En f d sömmerska som föddes 1860 i Madesjö socken i Kalmars län dömdes av överståthallarämbetet till två år fängelse och sex månaders straffarbete. Enligt poliskammarens rapporter var hon dock en av de mest ohjälpaste kunderna och hon hade blivit dömt vid femton tillfällen. Hon har under de senaste tjugo åren fram till källan inte haft någon anställning.
Källa: Stockholms Dagblad 20 november 1890
