Patronen ”Vildkatten”

 Patronen med kalibern .25-06 kallades för Vildkatten eller på engelska ”wild cat cartridge” och började att tillverkas av den amerikanska vapentillverkare Remington  under 1920-talet. Den blev kallat för det p g a sin flacka kulbana och förblev så innan Remington standardiserade denna patron 1969. Denna patron blev uppskattat för att skjuta exempelvis rådjur och räv med. Även andra vapentillverkare började med denna kaliber som exempelvis Springfield .30-06 som Vildkatten var baserat på) och .250-3000 Savage som använde en .25-kalibrig kula. Springfields kaliber .30-06 lanserades redan 1906 för att användas av den amerikanska armén.

Källor:

Vapentidningen nr 6/1994 och nr 6/2010

Wikipedia engelskspråkiga 

Colt New Service

 Det påstås att Colt New Service-revolvern var en av de sista klassiska revolverna som tillverkades när man började att lansera denna modell 1907. Denna revolver hade kalibern 455, vikt 1,1 kg, totallängd 273 mm, piplängd 140 mm, myningshastighet 198 m/h och principen är en double-action-revolver med sex skott i trumman. I jämförelse med andra revolvrar så var Colt New Service ett mångsidigt vapen som kunde har flera andra kalibrar än 455 och det fanns också sex olika piplängder mellan 102 till 190 mm. Med detta gjorde denna modell att man kunde använda den till både självförsvar och målskjutning på lite längre håll. Detta vapen användes av både amerikanska armén och av en del europeiska länders militära krafter. Denna modell tillverkades fram till slutet på 1940-talet.

Källor:

https://www.all4shooters.com/en/shooting/pistols/colt-new-service-1909-the-last-of-the-great-revolvers/

McNab Chris, ”Skjutvapen”, 2011

Karbinen för franska kavallerister 1801

 En flintlåskarbim som hade modellen Al In tillverkades av den franska statliga vapenfabriken Charleville och lanserades 1801. Den vägde 3,3 kg, pipan var 1,15 cm och kalibern .65. Ändamålet med denna karbin var att landets kavallerister skulle få en karbin.

Källa: ”Militärhistorien (svensk version), 2013

Winchester modell 1866

 Hade tillverkningsnummer mellan 12476-1710101, det första vapnet av denna modell tillverkades som sagt vad under 1866 medan det sista av denna typ tillverkades efter 1899. En viktig anmärkning för denna modell är följande; Numbers higher than 174,100 were assigned to the repair department. De vapen med tillverkningsnummer upp till 14813 blev alltså tillverkade under 1866.

(Tidigare publicerat)

John Miles

 John Miles levde mellan 1752-1808 och var född i London, han emigrerade till Amerika runt 1790. I Philadelphia låg han bakom en fabrik som tillverkade vapen och en musköt blev uppkallat efter honom, "The Miles Contract Musket", tillverkat i cirka 4 000 exemplar runt sekelskiftet 17/18-talen.

Källa: David Mills, "The illustrated directory of guns", Maidstone, 2005

(Tidigare publicerat)

7,65

 Kalibern 7,65 är mångsidig och har tillverkats i flera versioner, den har bl a använts militärt men även i civila sammanhang. I nedanstående visar vilka kalibrar och fabrikat som har använt 7,65 i olika versioner. Denna artikel behandlar denna kaliber i mer stora drag.

.32 ACP (Browning)

7,65 Roth&Sauer

7,65x20mm Long

7,65x21mm Parabellum

7,65x21mm Mannlisher

7,65x25mm Borchardt

7,65x53mm Mauser

I denna artikel behandlar denna kaliber på kulvapen i stora drag och under den andra halvan av 1880-talet så började denna kaliber att lanseras alltmer. Ett av de första vapnet som hade denna kaliber var Mauser modell 1889 och det var av belgisk tillverkning vars armé ville lämna de vapen som man måste ladda med en ny patron efter varje skjutning. Mauser modell 1889 hade en myningshastighet på 650 meter per sekund och denna kaliber / vapen skulle snart bli standardvapen (standard-ammunition i många länder världen över. De snabbskjutande vapnen (som kunde skjuta utan att behöva laddas efter varje skott) började i slutet på detta sekel slå ut de enkelskjutande vapnen som har varit standard för militären världen över. 

Källor:

https://archive.org/details/thecompleteillustratedencyclopediaoftheworldsfirearms_202003/page/n87/mode/1up

https://cartridgecollectors.org/

Diverse vapenartiklar på bloggen (tagg vapenhistoria)

https://military-history.fandom.com/wiki/Main_Page (Olika artiklar)

Tidningen Vapen 6/1994

Wikipedia engelskspråkiga 

En av världens äldsta hagelbössor

I London höll vapensmeden Benjamin Griffin till och han tillverkade troligen världens äldsta hagelbössa, det var omkring 1760. Denna hagelbössa hade kalibern .68, hade flintlås och pipan blev långt, 914 mm (nästan en meter långt). Griffin hade slät pipa och hans hagelbössa kunde man också ladda med kulpatroner (detta förhållandesätt var beroende över vilken blandning i pipan det var).

Källa: Chris McNab, ”Skjutvapen”, 2011

Lewis-kulsprutan

 Översten Isaac Lewis låg bakom den s k Lewis-kulsprutan och som lanserades 1912 i USa. Men redan året efter så tog Lewis med sig tillverkningen för att starta upp den i Belgien. Kulsprutan hade kalibern .303, gasuttag, totallängden var på 1 250 mm, mynningshastigheten var på 744 m/s och skjuthastigheten 500 skott i minuten. Lewiskulsprutan användes av den brittiska armén under det första världskriget och föll i belåtenhet bland soldaterna. Det var dock ett problem med denna kulspruta och det var själva magasinet som såg ut som en tallrik, magasinet orsakade en del eldavbrott p g a patronerna fastnade i magasinet.

Källor:

McNab Chris, ”Skjutvapen”, 2011

”Militärhistorien”, svensk version, 2013

Marlin modell 1889

 Ett gevär som såldes i 55 000 exemplar var Marlinmodellen från 1889 och försäljningen skulle pågå i tio år. Tillverkaren var Marlin Firearms Company i New Haven i den amerikanska delstaten Connecticut. Kalibern var .32(i tum) och piplängden var 60 cm långt med en valnötskolv.

Källa: David Miller, "The Illustrated directory of Guns", Maidstone, 2005

(Tidigare publicerat)

Olika kalibrar

 En överskådligt genomgång av ämnet finns i Tidningen Vapen nr 6/1994 och f ö det första året som tidskriften gavs ut. I artikeln finns det en förteckning på 33 olika kalibrar som används eller har använts. En kaliber som inte finns med i denna lista .36 som användes i Colt Navy från 1851. Den var lättare än den version som kom ut två år tidigare nämligen Colt Dragoon som hade kalibern .44. Colt Navy vägde 1,1 kg och blev således drygt 800 gram lättare än sin föregångare. Denna revolver användes inom flottan hos olika arméer och den blev presenterat på världsutställningen i London 1851 med syfte att främja den europeiska vapenmarknaden. Tyskarna Georg Luger (1849-1923) och Hugo Borchardt (1844-1924) utvecklade 1898 kalibern 7,65x21 mm Parabellium som också var känt som .30 Luger och 7.65 mm Luger. Denna kaliber användes förutom den tyska armén även av portugiser, brassar, amerikaner och finländare. Den kalibern användes fram till 1949 då exempelvis den schweiziska armén tog SIG P200 som den senaste nämnda kalibern kunde användas till. En berömd kaliber är .30-06 som angavs i tum och blev populär bland jägare i början på 1900-talet. Denna kaliber lanserades 1906 och den gav också eko inom det militära försvaret då t ex det amerikanska armégeväret Springfield ändrades till denna kaliber. Det var någonting kort om ett par kalibrar som eller har använts. Listan kan göras långt och det går att botanisera själv i olika kalibrars värld på t ex den engelskspråkiga Wikipedia.

Källorna till denna artikel är förutom den redan nämnda även Chris McNabs bok om skjutvapen och artikeln om 6,5x55 i Tidningen Vapen nr 7/1997.

Walthers P-versioner omkring 1930

 Den tyska vapentillverkare Walther som hade sin fabrik i den lilla orten Zella-Mehilis och den första versionen av en pistol var avsedd för den tyska polisen. Det blev då modellen Walther PP (PP stod för Polizei-Pistole). Denna version börjades att tillverkas 1929 och var en halv-automatisk pistol med flera kalibrar, bl a kalibern 7,69 mm samt hade ett tungt slutstycke. Pistolens skjuthastighet var 290 m/s och laddades varje gång med 8 skott i magasin. Året kom Walther PPK som en förbättrat version än den förra med fler förbättrade funktioner. K:et i själva beteckningen stod för kurz som betyder kort på tyska. Den var lämpat även för civila poliser som kunde dölja vapnet om det skulle se någonting för att sedan ingripa. Förutom den tyska polisens användning som använde flera vapen från Walthers produktion så såldes dessa två versioner även till polisen i andra länder. PPK hade dock lägre skjuthastighet med 280 m/s och sju skott i magasin. Enligt en uppgift förbjöds den senare versionen att användas.

Källor: 

https://www.chuckhawks.com/index2m_collectors_corner.htm

McNab Chris, ”Skjutvapen (sv version)”, 2011

Miller David, ”The illustrated directory of Guns”, Maidstone, 2005

Wikipedia engelskspråkiga 

Tjeckoslovakisk stridsvagn

 En av de lyckosamma stridsvagnstypen i Tjeckoslovakien var stridsvagnen med beteckningen LT-38 och som kanske var stötestenen i tjeckiskt vapenindustrin under 1930-talet. Bygget av denna stridsvagnstyp hade påbörjats inom Pragområdet 1933 och exporterades till handfull länder som t ex Peru och Sverige. I samband med Nazi-Tysklands annektering av landet så upphörde tillverkningen av denna stridsvagnsmodell.

Källor:

”Militärhistorien, svensk version 2013

White B T, ”Tanks and other Armoured vechicles during World War II”, London, 1983

Voisin 8

 Det franska flygvapnets första nattliga bombplan lanserades 1916 som i början var resultatet medelmåttiga beroende på att motortillberkaren Peugeot inte var så bra. När motorn blev ersatt av Renaults V-12 med 300 hästkrafter blev planet avsevärt mycket bättre. Voisin 8 kunde köras i 132 km/h och blev den typiska maxfarten för flygplan som användes under första världskriget.

Källa: Militärhistorien (svensk version), 2013

En kort alternativ vapenhistoria

 I början av 1800-talet använde britterna en salvbössa som kallades för ”Nock Gun” efter tillverkaren Henry Nock och var ett sjupipigt vapen som också var otymplig p g a den kraftiga rekylen som uppstod när alla pipor avlossades samtidigt. Detta vapen var väl anpassat till när man skulle äntra fiendens fartyg och kom väl i användning vid sjöslaget vid Trafalgar 1805 och de tidiga krigen mot Napoleons armé. Enligt uppgift var ca 500 Nock Guns som kom till användning på den tiden och några tekniska data om detta vapen; piplängd 52 cm, kaliber .39, vikt 4,1 kg, datering 1795 och ursprungsland England. Ca 50 år tidigare som Nock Gun lanserades kom en svensk 20-pundig mörsare till användning och vikten var på dryga fyra ton. Denna mörsare placerades i närheten av fören på de fartyg som blev installerade på och syftet var att beskjuta befästningar på land.

Det finns artikel om Bakergeväret på denna sida som skrevs för ett tiotal år sedan och som den brittiska armén använde sig av samt blev en del av deras standardutrustning under 1800-talets första kvartal. Själva geväret vägde 4.1 kg och sedan tillkom det även en träklubba som man använde för att få ner kulan i själva loppet. Den delades ut i samband med geväret i början av Bakergevärets era och som senare visades vara onödigt eftersom det gick med handkraft att få ner kulan i skjutbart skick.

Uppfinningen av knallhatten omkring 1820 gjorde att även skjutvapnen säkrare, pålitligare och lättare att hantera. Under 1800-talets mitt lanserades det amerikanska Springfield två slaglåsgevär, dels var det m/1855 med kalibern 14,7MM som kom 1855 och dels m/1863 med kalibern .58 som kom ut åtta år senare. Det förstnämnda geväret var det  första amerikanska slaglåsgeväret som kom ut på marknaden och som kuriosa kan nämnas att samma tillverkare kom ut med det s k kallade Mississippi-geväret i början på 1840-talet som också var räfflat. 

Avslutning lite grann om kaliber som egentligen skrevs om omkring 2007/08 då bloggen var nylanserat och senare togs bort i samband med den stora utrensningen omkring 2011 som senare publicerades i sammanställning av artiklar något år senare. I Vapentidningen nr 6/1994 finns det en sammanställning över 33 olika kalibrar från olika år i varken kronologisk eller tematisk ordning. 

Förklaring från Nordisk familjebok från 1951; Kaliber (fr. calibre), diametern till etteldvapens lopp, mätt — vid räfflade vapen — mellan bommarna. Då k. i huvudsak bestämmer eldvapnets egenskaper, brukar den ingå i vapnets officiella namn, t. ex. 7,5 cm kanon, 6,5 mm gevär o. s. v. Fordom nyttjades i st. f. kaliber vikten av den till loppet passande rundkulan av järn, t. ex. 

12-pundig (12 U) kanon.

Det finns långt flera kalibrar som står nämnda i Vapentidningen och en sökning på den militära wikin på engelska ger omkring 13 000 träffar. I England har man även använt namnet bore och ett sådant exempel 38 bore som användes i England under 1800-talet och det var ett räfflat framladdningsvapen och t ex en revolver så är det 38 rundkulor av bly på pundet som passade till vapnet.

Källor:

Bruner Pelle, ”Kaliber-finns det?, Vapentidningen 6/1994

Chuckhawks.com

”Encyklopedia of war machines”, 1984

Ford Roger m fl, ”Den stora boken om vapen”, 2010

https://military-history.fandom.com/wiki/Main_Page

Militärhistorien, svensk version, 2013

Nordens familjebok 1951, Runeberg.com

Skotsk dubbelbössa

 I början på 1800-talet började jaktvapen bli annorlunda än militära vapen och den skotska dubbelbössan tillverkades 1819 troligen av firman Morris i Perth. Den skulle ha denna bössa med flintlås var den kände jägaren sir David Montcrieffe. Bössan vägde 3,7 kg, piplängden blev 76 cm och kalibern var .17 M M. Enligt geni.com blev han 48 år när han gick bort 1830 och levde i samma stad som den eventuella vapentillverkaren som ligger i grevskapet Perthshire. Han blev far till fyra barn och blev major i en dragonenhet i mitten av 1810-talet samt kapten för ett lag för adelsmän i golf på St Andrews.

Källor:

geni.com

Holmes David, ”Den stora boken om vapen”, 2010

https://www.wikitree.com/wiki/Moncreiffe-20

Webley Pryse .45

 Under 1870-talet tillverkade den brittiske vapensmeden Charles Pryse en revolver som fick modellnamnet Webley Pryse med kalibern .45, dock kunde andra kalibrar också förekomma. Det var en brittisk double-action modell som hade ett tydligt kammarstycke som räfflat på ett speciellt sätt. Denna revolver hade en piplängd på 20 cm och en vikt på 0,7 kg. Pryse hade egentligen ingen egen tillverkning utan denna revolver blev tillverkat av Webley.

Källor:

Ford Roger m fl, ”Den stora boken om vapen”, 2010

McNab , ”Skjutvapen”, 2011

Smith & Wesson

 Lite kort om en amerikansk vapentillverkare som också är en av de mest i vapenhistorien. Denna vapentillverkare grundades i Springfield i den amerikanska delstaten Massachusetts och året var 1856, det var då Horace Smith (1808-93) och Daniel B Wesson (1825-1906) bildades detta bolag sedan föregångaren som grundades fyra år tidigare såldes till Oliver Winchester (en annan känd amerikansk tillverkare). En annan källa nämnde att dessa två herrar grundade detta bolag redan 1854.

Smith & Wesson tillverkade framför allt revolvrar och den första modellen kom i mitten av 1860-talet. Den hade kalibern .32 rimfire och trumman rymde fem skott. Men 1861 kom deras militära revolver med samma kalibern som den första modell och den militära revolvern kom ut på marknaden samma år som det amerikanska inbördeskriget startade. Av den militära revolvern som kom ut detta var också mer eller mindre en besvikelse för Smith & Wesson eftersom den såldes runt 77 000 exemplar mellan 1861-74 medan den förstnämnda revolvern tillverkades i 100 700 exemplar mellan 1868-75. Men företaget gav inte upp för det och en del andra modeller skulle komma ut på marknaden med tiden.

Företaget blev pionjär med revolver med en ”single-action, alltså med en avtryckamekanism i sina revolvrar som de började relativt sent om man dra en relation med Colt som utvecklade denna teknik under 1870-talet. Men det skulle dock bli denna firma mest berömda modell. År 1870 kom deras modell 3 med kalibern .38 (men andra kalibrar förekom också) och 1871 köpte den ryska armén 20 000 av denna modell som hade kalibern .44. Men det var framförallt den amerikanska polisen som tidigt använde sig av Smith & Wesson- revolvrar och den brittiska polisen tillhörde företagets kundkrets. 

Åter till företagets double-action mekanism, det påstås att tillverkaren höll på under flera år diverse experimenterande med flera olika lösningar. År 1889 släppte Smith & Wesson-revolvern som fick kalibern .38S&W och under samma år så kom även samma modell med en annan kaliber (.32 S&W). Från företaget såldes de två sistnämnda kalibrerna i närmare en miljon exemplar tills tillverkningen lades ner 1919.  Därefter kom det ytterligare modeller och avslutningsvis får det lov att presentera ett namn som var en stor profil sedan de två bildade företaget en gång i tiden avlidit. Det är Carl Reinhold Hellstrom som föddes i Stockholm 1895 och han blev engarerat som en tekniskt konsult 1931 och åtta år senare blev han chef på företaget sedan en kris hade brutit ut. Han var på företaget till sin död i april 1963.

Källor:

https://www.chuckhawks.com/s-w_schofield.htm

McNab Chris, ”Skjutvapen”, 2011

Miller David, ”The illutrated directory of guns ”, Maidstone, 2005

Vapentidningen nr 2/1997

Wikipedia, engelskspråkiga 

Örlogsflottans bestånd 1939

 Sveriges örlogsflotta hade 1939 sju pansarskepp, två kryssare, 1 minfartyg, 17 jagare, 16 jagare, 6 minsvepare, 26 vedettbåtar och 4 specialfartyg. Den totala siffran var då 76 fartyg varav endast 27 ansåg vara moderna. 

Källa: Mats Persson, ”Sjöfart och sjöförsvar”, Militärhistoriskt tidskrift, 1990

Ett par notiser om geväret under 1840-talet

 I databasen över konseljer på Svarskatalogen finns det 812 poster med sökordet gevär mellan 1840-1920, bl a under 1840-talet behandlade ett par akter om antalet gevär till lantförsvaret. Överstelöjtnanten G A Sandell ansökte vid ett par tillfällen om att få leverera ett antal gevär till Kronans förråd. Detta rörde sig om 240 gevär och han ansökte under relativt kort tid vid två tillfällen, dels den 18 augusti 1843 och dels den 6 mars året efter. Samma överstelöjtnant var i gång i september 1844 om;

ÖfversteLieutenanten L.A. Sandels' und. ansökning att till Kronan få försälja ett parti gevär.

De flesta av de akter som behandlade i olika konseljer var lantförsvarsdepartementet representativt vid de flesta tillfällena. Dels rörde sig om ett kontrakt för att leverera 2 000 gevär på behandling i detta departement den 19 mars 1846 och dels var en liknande akt på behandling den 23 februari 1849 om leverans med 2 500 gevär, firman som departementet förhandlade med var Husqvarna faktori.

(Tidigare publicerat)

Sverige sände granater till Argentina 1910

 I en notis i Dagens nyheter skickades från Finspongs vapenfabrik 7 000 tackjärnsgranater till Argentina runt månadsskiftet maj/juni under detta år. Det var granater som var mellan 47-57 tum i storleken och just då när denna notis skrevs i tidningen var det ett anbud på ytterligare 10 800 stycken 12 cm-granater som vid färdig tillstånd skulle skickas över till Sydamerika.

Källa: Dagens nyheter 2 juni 1910

(Tidigare publicerat)