När Ayrshireboskapen kom till Sverige

 Ayrshire är ett grevskap i Skottland och under mitten av 1800-talet kom den s k Ayrshire-rasen till Sverige. Det var en korsning som gjordes mellan svarta kor och röda sådana, följden blev att denna ras fick på slutet av detta århundrade mer en päronformad form. Rasen blev då vit och ansåg vara fin härstammad.

Så där skrev exempelvis Nordisk familjeordbok 1904

Vid inrättandet af stamholländerierna i Sverige, 1846--47, infördes smärre hjordar af voigtland-, pembroke-, algau- och ayrshireboskap, och af dessa raser vann den sistnämnda en mycket stor utbredning -- större än någon annan främmande boskapsras.

Det var en typ av process som skulle pågå i drygt hundra år och ett förbund som främjade denna ras instiftades 1899. Enligt en uppgift hade denna förering 239 handjur och 1 937 hondjur inregistrerade 1904. Det kom över exemplen från Skottland till Sverige under denna tidsperiod, bl a kom sex tjurar av Ayrshirerasen under förhösten 1891 och en auktion skulle hållas vid Kungsängstull. Denna ras var dessutom Skottlands mest användbara mjölkningsras vid förra sekelskiftet.

År 1927 inträffade följande i Sverige.

Ayrshire slogs 1927 samman med den gamla rasen rödbrokig svensk boskap (RSB) till den nuvarande rasen svensk röd och vit boskap (SRB). Svenska Ayrshire-föreningen grundades 1900 och upphörde 1927 men har senare återbildats. Rasen heter i Sverige svensk ayrshireboskap (SAB). 

De som är vaksamma kan se följande skillnad; Nordisk familjebok angav instiftelseåret för Ayrshire-föreningen till 1899 medan NE gjorde det för året efter. Men åt andra sidan slutade denna förening sin verksamhet 1927. Vissa tyder på att Ayrshirerasen slog ihop med våran klassiska koras, den rödbrokiga kon eller rödbrokig svensk boskap.

KÄLLOR

NE(CD-ROM): "Ayrshireras"

Nordisk familjebok; "Ayrshireras", 1904

Upsala, 17 september 1891 

(Tidigare publicerat)

Två hundar knivhuggna

 Under landsortsnyheterna i Södermanlands läns tidning den 27 februari 1895 fanns det ett par rader om att en person hade knivskurit två hundar, varav den ena måste avlivas. Detta inträffade i Sundsvall och i notisen stod det bl a att en niding hade gjort sig skyldig till detta djurplågeri.

(Tidigare publicerat)

Fruktsam sugga

 I Södermanlands läns tidning den 4 januari 1878 gick det att läsa om en sugga som hade fött fram 41 kullingar under ett år och sedan kom en liten upprepning.

1:a gången: 11

2:a gången: 16

3:e gången: 14

Det kanske var en ovanlighet och detta inträffade i Asige socken i Halland.

(Tidigare publicerat)

Katter i människans tjänst

 Katter i människans tjänst

 
Det var en notis i Uppsala Nya Tidning som handlade om att staten "anställde" katter för att hålla reda på oönskade gäster i packhuslagren. I notisen står det att hos generaltullstyrelsen lär packhusstyrelsen i Stockholm hafva begärt ett anslag på 100 kronor till anställande af två kattor i packhuset, för att hålla råttorna, som lära grassera väldiga i packhuslagren, på mattan. Men generaltullstyrelsen lär icke hafva varit benägen att bevilja anslaget i fråga utan få väl kattorna ännu en tid vänta på anställning. Man kan ju nästan tänka sig att en del blev förstört p g a råttornas massiva jakt på mat och desto fler dessa individer är, ju mer ansträngt måste det vara för packhusets personal. Men riksdagen sammanträdde iallafall inte om detta problem, så man kan ju också tänka sig att en annan okänd lösning kom till stånd angående om detta problem.

Källor:

Svarskatalogen, konselj, Riksarkivet
UNT, 29 december 1890

Djurmisshandeln på västkusten 1874

I rättegångsärenden i Göteborgsposten den 24 februari 1874 var det två fall om djurmisshandel som behandlades av poliskammaren i Göteborg. Den ena var en artillerist som för tillfället körde en häst som tillhörde en åkare den 17 februari och han hade inte inställt sig hos polisen då. Den andra misshandlade en kvinna som hade påpekat för honom att han behandlade hästen fel medan han körde ett åkdon. Han fick böta sju riksdaler och 50 öre för detta företeelse och man trodde att det skulle ta drygt en månad för hästen att bli frisk.

Skjutna vargar

Mellan 1730-48 dödades 125 vuxna vargar och 245 vargungar enbart i Södra Möre härad i Kalmars län. Under de flesta år under denna tidsperiod dödades fler ungar än vuxna vargar i detta härad som omfattade flera socknar. År 1731 sköts exempelvis inga vuxna vargar förutom att det dödades elva ungar. Fem år senare dödades det en vuxen varg och 28 vargungar. Antalet ungar som dödades sjönk från och med 1739 (nio vuxna och fyra ungar) och 1742 dödades bara en vuxen varg samt inga ungar.

Källa: Ulf Myren, "Från utrotning till utbredning", Historiskt tidskrift", 2012

Några år i ett urval

År                 Vargar                 Vargungar

1730                 11                          37
1735                  3                            9
1740                  4                            7
1745                  4                            4
1748                 15                           13

Pojken och apan

Från Stockholms Dagblad 24 september 1888

Skjuten af en---apa blef i söndags(20 september) en gosse från Östra förstaden i Jönköping. Han stod jemte många andra och betraktade det lilla djuret, som från en italienares positiv afsköt knallhattar med en pistol. En skärfva träffade dervid gossen i närheten af ena ögat och förorsakade ett ganska ymnigt blodflöde. Med anledning häraf upptogos apan och hennes impressario i polisen och - varnades.

Det var en uppvisning och antagligen gick det snett, det stod ingenting om hur folk reagerade på olyckshändelsen.

(Tidigare publicerat)

Vargen

Varning för obehaglig läsning (tidigare publicerat, 25 mars 2008)

Jag kommer ihåg en artikel i tidskriften Illustrerad Vetenskap att vargen är bättre än sitt historiska rykte. Men annat var det förr när fler människor bodde i rurala miljöer än i städerna. Anta att prästerna spädde på den rädsla som fanns förut eftersom min uppfattning över de personer som levde på landsbygden under 1800-talet var enkla i sitt sätt att tänka och någonting som vi måste förstå i dagens vargdebatt. Visserligen finns det historier som är brutala mellan människor och vargar, senast som en varg dödade en människa inträffade i Gysinge den 18 mars 1821 när en 6-årig pojke blev dödad.
I fallet med denna pojke så dödade ytterligare åtta barn i grannlänen, bland annat i By socken i Dalarna och i Hedesunda som liksom Gysinge också ligger i Gästrikland. Att varg har ätit människor kan har hänt och enligt vissa källor som tyder det också på detta. Exempelvis blev en pojke uppäten av en varg 1696 i Rudsjö. Om jag citerar texten "Wargen" så är det följande; Orsak till gossens död var enligt rätten att han troligen hade tappad bort boskap och därför inte tordes gå till bys, hade satt sig under granen där han "i det elaka vädret blev död och sedan av vargdjur uppäten."
Jakten på vargen var påtaglig under 1800-talet i Sverige, enligt Grimberg sköt enbart i Bohuslän under åren 1817 och 1818 nio björnar, 37 vargar och sju lodjur. Under perioden 1856-60 dödade man 27 vargar och fyra lodjur medan rovdjuren dödade 36 hästar, 145 nötkreatur och 1 848 får. Vargjakten pågick i för fullt i Östergötland ända fram till 1864 då endast en varg sköts under ett år och i jämförelse med exempelvis 1836 när 25 vargar sköts i landskapet. I norra delen av landskapet var vargen så närgånget att de rev svin och boskap vid husknuten. I detta landskap sökte man t o m upp vargungar och fångade vuxna i fällor under en stor del av detta sekel.
Ett par citat från Nordisk familjebok(1921)
Sålunda utbreder vargen sig med lämmeltågen of ver områden, där den förut varit sällsynt eller saknats. Under långa krig följer den arméerna. 1812 och 1813 utgjordes den franska arméns eftertrupp af dessa fyrbenta röfvare, som i stora skaror utvandrade från Ryssland *ända till Khentrakterna. Enär de 1720 började i Sverige uppträda talrikare än förut, har man antagit, att Karl XILs olyckliga fälttåg i Norge bidragit till att locka vargarna ned till de bebodda trakterna, liksom det lär ha föranledt deras uppträdande i Norge v. om fjällryggen.
Det är värt att skriva också att vargen sågs oftast på slagfälten förr i tiden när de gick omkring bland liken för att leta efter något ätbart. Det var ju några personer som såg detta och upplevde det som obehagligt.
Under våren och sommaren vistas vargen mestadels i från människoboningar mera aflägsna trakter och lefver då ensam eller parvis, medan höst och vinter större eller mindre flockar af vargar stryka omkring och göra sig bemärkta genom den förödelse de anställa bland husdjuren.
Vilket också var vanligt förekommande, minns en tavla när en flock vargar jagade en släde med människor i och när de var jakt(i synnerhet under vintertid) så kunde de inte bry sig eller har rädsla för människor. Det berättas t o m om att människor blev utom sig när de hörde vargar yla i närheten av bostaden. Så vargskräcken var påtagligt förr i tiden och man utlyste även skottpengar på vargen. I okteber 1815 spred en rabiessmittat varg skräck i Roslagen och det var några personer som blev angripna av vargen.

Källor:

Högberg Annica, "Den onde själv i raggig vargapäls", 14 januari 2004
Nordisk familjebok
Femårsberättelser, Sveriges Officiella Statistik
http://www.vargreviret.com/forra_sekel.htm
Berättelse om förhållandet af denhydrophobi, som visat sigi medlersta delen af Roslagen år 1815
af M.C. Retzius, regem. läkare och N.G. Sefström, chemiae adjunct.(Artikeln finns på www.genealogi.se)
Grimberg Carl, "Svenska folkets underbara öden, Stockholm, 1922