Från banorna

 För ytterligare information, se tidigare versioner av taggen ”Från banorna”.

MJÖLBY

På denna ort låg Norrby Tegelbruk som lades ner i början på 1970-talet och den 600 mm-järnvägen anlades under 1920-talet. Två motorlok har trafikerats på brukets egna bana, ett från Bergsbolaget i Lindesberg omkring 1942 och ett från Orenstein & Koppel 1939. Loket från Bergsbolaget kom från Karlskoga tegelbruk 1948 och skrotades 1972. Det tyska loket köptes från Ringarum i början på 1960-talet och skrotades i samband med brukets nedläggning. 

DALBY

Dalby utanför Lund är känd p g a sin medeltida kyrka som är den äldsta i Sverige (dansk en gång i tiden). På samma ort fanns det en fabrik som tillverkade lättbetong och som inleddes under 1930-talet, fabriken lades ner 1993. På området har en järnväg med spårvidden 750 mm trafikerats och bara för några år sedan fanns cirka 100 m spår kvar inne i en byggnad.

SUNNE

I Sunne i Värmland har liksom den omtalade ångbåtsbryggan i Rättvik också haft spår på sin brygga vid Frykensjöarna. Det var en tralla som transporterade gästernas bagage till/från Hotell Nilsson som revs 1976 efter ett antal bränder.

MARMAVERKET

Marma sågverk i Hälsingland bildades 1858 och enligt en artikel i Bebyggelsehistoriskt tidskrift nr 36/1998 så var det 203 anställda 1900 och 163 under 1930 (fast då var det också 345 anställda på sulfitfabriken som nyligen hade startats). Det var två olika spårvidder som användes för interna transporter. Dels var det 1000 och dels var det 1435 mm, den första spårvidden användes ett katalysatorlok byggt 1921 av Luth & Ros’en (apostrof över e) elektriska i Stockholm som 1954 kom från Söderhamn när Marmaverket inledde sin drift med lokdrift. Detta lok blev avställt 1972 och loket på den normalspåriga spårvidden var ett lok från tyska Deutz, användes mellan 1972-75 och var stationerat mestadels i Söderhamn. Det var egentligen SJ som skötte trafiken på den normalspåriga banan som anlades 1927.

KARLSRO

Karlsro kalkbruk hade sin lastplats en kort bit söder om Skövde Central och denna lastplats anlades 1918, lades ner med rivning som följd i september 1959.

Från banorna

 För ytterligare information ser taggen ”Från banorna”.

GIMSBÄRKE

Eller Gimma såg som detta objekt även kallats för och ligger i Borlängetrakten. Denna såg anlades 1840 och 1888 försett med två ramar, var igång in i modern tid enligt en källa. Lokal spårvidd på 700 mm mellan såg och virkesuppslag. Det fanns även 800 m lång bana med smalspår till Duvnäs station. 

HÄRSBACKA

Det är en fältspatsgruva som ligger utanför Åkersberga och som ägdes av Magretelunds Gruv AB i Stockholm och brytningen inleddes 1891. Först var det bara gårdsdrifr som bedrevs av Magretelund gård och det ovannämnda företaget togs över 1916 och året efter upptäcktes den närliggande Isättragruvan och arbetet i Härsbackagruvan låg nere mellan 1922-26. All brytning nedlades 1946 och året efter såldes både Härsbacka samt Isättra till Statens Vattenkraftsverk och ombyggdes till depåer för förvaring av olja. En internt järnväg med spårvidden 600 mm var igång mellan mellan 1918 till vissa nedlagda etapper under 1950-talet. Tre motorlok är kända varav två tillverkades av österrikiska företaget Austrio Dalmier och ett av dessa två lok köptes 1929 av Edebo Järnväg på Väddö (en notis om denna järnväg finns på bloggen). Hårsbacka var efter Kolsva och Forshammar Sveriges tredje största fältspatsgruva och gruvan har brutits på 200 m längd, 37 meter bredd och 142 meter djup.

VÄTÖ

På ön Vätö finns fyra stenhuggerier som har haft egna interna spår men ingen lokdrift och samtliga ligger på den östra sidan av ön. Det är Uddeberg, Tjärholmen, Karlsängen och Vätöberg samt Dyvik där det fanns en torvindustri. Stockholms stad drev Vätöberg mellan 1898-1941 som bl a levererade material till broar och kajer. Karlsängen bröts runt 2 000 ton råblock som senare förädlades under 1960- och 1970-talen. Vätögraniten som är mera känd som Norrtäljegraniten finns bl a i riksdagshuset på Helgeandsholmen. På ön finns det informationsskyltar om bl a stenbrytningen på Vätö.

PERSTORP

Det blir allt färre industrier som fortfarande använder egna lok och en av dessa är ju Perstorp i Skåne. Enligt ”Längs spåret 2023” så växlar Z67648 som ägs av Svensk Tågkraft i Nässjö. Det är nog en av orsakerna som Industribaneföreningen lades ner eftersom om det blir en resa så är det självklart att resedeltagarna få åka med ett iordningställt tåg.

KLIPPAN

På denna skånska ort nedlades tegelbruket 1986 och blev senare ombyggt till en skola med namnet Tegelbruksskolan. Tegelbruket hade en kort bana ut till lertaget som gick norrut. Uppsalas motsvarighet är ju Ekeby gymnasium där skribenten själv gick vid decennietskiftet 1980/90-talen. En gång i tiden var det ett tegelbruk med namnet Ekebybruk som hade stickspår till Uppsala-Enköpings järnväg. Mer om Ekebybruk hänvisas till denna artikel; https://okandahandelser.blogspot.com/2023/03/spar-omkring-ekebybruk.html?m=0

Från banorna

 Se tidigare inlägg inom taggen ”Från banorna” för mer information.

ÖSTERFÄRNEBO 

Det fanns två torvbanor i södra delen av Gästrikland som har haft lokdrift och den ena industrin togs spåren bort under mitten av 1950-talet. Strax väster om den bana som revs låg en annan torvbana där rälsen ännu kvarligger enligt uppgift, om den inte blivit borttagen vid ett senare tillfälle. Spårvidden hos de båda är 600 mm och den som ligger åt väster hade ett motorlok med en Volvo-motor som tillverkades på Berglunds Smedja i närliggande Gysinge. Den blev kvar efter nedläggningen 1971 medan den andra anläggningen hade två motorlok av okänd fabrikat och båda skrotades under 1950-talet.

RYGGEN 

I Ryggen är en ort längs med järnvägen mellan Falun och Storvik som det bedrevs en torvindustri mellan 1908-49 och i samband med nedläggningen flyttades verksamheten till Boda. Spårvidden var på 600 mm och längden på sträckan en kilometer. Det har varit hållplats, tekniskt station, lastplats och vanlig järnvägsstation. Godstrafiken i Ryggen lades ner i maj 1967 och i juni 1975 nedlades Ryggen som driftplats. 

UPPSALA

För några år sedan gick möjligen det sista torvtåget från Sveg till energiverket och på ett ställen har man satt upp märket att inga tåg få gå på detta industrispår.

VÄNNFORSEN

Det var en driftplats strax utanför Vetlanda och omkring 1960 anlades ett sidospår, i februari 1998 borttogs all infrastruktur på platsen som också har haft möbelindustri.

PORJUS

Det kända kraftverket behövs nog ingen större presentation vid dagsläget och kraftverket har haft egna lok såväl under byggtiden som efteråt. Asea hade sitt första ellok tjänstgörande på Porjus. Själva driftplatsen ligger längs med Inlandsbanan och 1930 blev ett stickspår färdigt som kallades för Kraftverket och spåret revs 1985. År 1930 lades även ett sidospår till den närbelägna grusgropen som också är borttagen.

LUSPEBRYGGAN

Ligger inte så långt ifrån Porjus och därifrån gick ett sidospår till en hamn där näset ligger som delar sjöarna Lulevattnet och Porjusselet. Själva driftplatsen utgick den 1 juni 1969.

VARA

På denna ort i Västergötland fanns ett tegelbruk som startades 1904 och var igång till 1976. Tegelbruket hade egen bana med 600 mm spårvidd och banan gick till den lastkaj vid UVHJ (Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga järnväg) samt en bana mellan bruket och lertaget som var 400 meter långt, anlagt 1904, nedlagt 1976 och uppriven under de följande två åren. Bruket hade sex lok varav det första motorloket som tillverkades av Warrant (Vara Mekaniska Verkstad) som skedde 1908 och hade en Warrant-motor på fyra hästkrafter, skrotades omkring 1930. Sedan kom ett motorlok med okänd fabrikat och ett ackumulatorlok som tillverkades på fabrikens egen verkstad.

BJÄRKERYD

Det var en kvarn strax söder om Kisa vid Östra Centralbanan och en hållplats fanns där mellan 1924-32. Lite oklart ännu om kvarnen hade något med själva lastplatsen med att göra.

KÖLEFORS

Det är också en driftort utanför Kisa fast åt andra hållet och ligger ca kilometern norr om Kisasjöns nordspets (längs med Storön). Enligt Fornminnesregistret så finns/funnits två broar med en valv, ett färgeri och en flottningsanläggning. På platsen har det funnits en industriell verksamhet och järnvägsstationen revs 1977. 

SLIND

Det var en driftplats mellan Bastuträsk och Skellefte hamn. Från Bastuträsk räknat så ligger driftplatsen 1 1/2 kilometer efter den 152 meter långa bron över Skellefteälven. År 1929 öppnades en 24 kilometer lång bibana till Boliden från Slind och där man fraktade malm till Skelleftehamn som fick järnvägsförbindelse med Rönnskär samma år som bibanan öppnades. Malmtrafiken nedlades 1991 och fyra år senare borttogs all infrastruktur på orten.

EDSBRO med Erken

Masugnen på orten är bevarad och där har det funnits spår 

utan någon dragkraft av lok. Enligt banvakt.se gick ett sidospår i en båge åt nordost mot sjön Erken ca halvmil öster om Edsbro. Detta sidospår var 375 meter långt och gick ner till en hamnanläggning. Allt lades ner i september 1966 i båda driftplatserna.

ÅSE

Ett kalkbruk anlades i Åse i Jämtland av bönder i trakten som har bränt kalk i jordugnar under lång tid. I slutet på 1800-talet började en lantbrukare att bränna kalk i mer industriell syfte. På platsen fanns en bana med spårvidden 600 mm och ett lok som tillverkades av Orenstein & Koppels ångloksfabrik 1930 och hade tidigare använts i kraftverksbygget i Östrand utanför Timrå och flyttades 1957 till Dylta kalkbruk i Närke. Ett Deutz-tillverkat motorlok fanns också och detta lok har ett okänt årsmodell. Detta lok var troligen ett av de fem lok som köptes upp av Industridiesel efter kriget. Under andra världskriget så användes detta lok av tyska Operation Todt i norra delarna av Norge. Det var en del lok av tyska fabrikat som lämnades kvar i Norge efter andra världskriget och som senare användes på svenska industrier.

STRÖMHAGEN

Enligt en muntlig uppgift så är gruvan ca 150 meter djup och motorlok som tillverkades av Industridiesel 1952 blev såld till en annan gruva två år senare (okänd var). Spårvidden var en typisk sådan för gruvbanor i Sverige på 750 mm.

VATTHOLMA

Enligt uppgift var grusgropen uttömt redan vid slutet på 1930-talet och det var ett stickspår som stack in dit från Uppsala-Gävle Järnväg som kom under statens järnvägsnät  1933.

Från banorna

 För ytterligare information, se tidigare artiklar med taggen ”Från banorna”.

JORDBERGA

Sockerbruket i denna skånska ort revs vid årsskiftet 2008/09 och där har det funnit egna lok. Det normalspåriga stickspåret revs i mitten av 1970-talet och det lok som tillverkades i Västervik 1931 som nummer 87 fanns då bevarat i Kristianstad.

ÄLVSBYN

Lastplatsen som betjänade Älvsby tegelbruk anlades 1904 och nedlades 1927, det finns dock inga närmare uppgifter för närvarande om detta tegelbruk.

MANNAMINNE

I Mannaminne inte långt ifrån Nordingrå i Ångermanland och skribenten besökte Mannaminne i juli 2022. Där står ett motorlok uppställt som förr i tiden tjänstgjorde på sågverket i Bollstabruk i samma landskap. Loket tillverkades på Kalmar Verkstad 1933 med tillverkningsnumret 8 och var i bra skick.

Från banorna

 Presentation, se denna!!!

https://okandahandelser.blogspot.com/2022/11/fran-banorna.html?m=0

LEKSAND

Norsbro sågverk lades ner omkring 1960 och dessförinnan hade det brunnit ner till grunden i juli 1952. Sågverket hade eget spår men med utan lokdrift och både dess pannhus samt den ca 40 meter höga skorstenen revs 1989.

VATTHOLMA

Golfbanan ligger på ett ställe där Vattholma grusgrop låg en gång i tiden och det gick ett stickspår från Uppsala-Gävle järnväg. Där stickspåret började var dryga kilometern norr om den nuvarande stationen i orten som sin tur ligger drygt 100 meter där den gamla stationen låg.

KÄVLINGE

Detta skånska sockerbruk lades ner i mitten av 1950-talet och iallafall under 1990-talet användes lokalerna till lagring av potatis.

Från banorna

 Presentation: Se denna artikel;

https://okandahandelser.blogspot.com/2022/11/fran-banorna.html?m=0

LAVER

Denna gruva låg cirka tre-fyra mil väster om Älvsbyn och i en tidigare notis om denna gruva nämndes det att inga lok har gått i det underjordiska systemet. Men nu har det kommit fram uppgifter att det har antagligen funnits lok i Laver.

UPPSALA

För drygt ett par veckor noterade skribenten att det var en grävmaskin där spåret till energiverket gick. Detta spår trafikerats för tillfället inte och vid ett par tillfällen hade bommarna över Björkgatan fått ”tokspel” och hindrat trafiken, någon gång har även bommarna på Danmarksgatan varit nere eller så har rödsignalerna blinkat.

ÖSTERVÅLA

Detta sågverk kom inte med i ”Industrilok i Uppland” från 1991, orten ligger i Uppland men har legat i Västmanlands län och Heby kommun överfördes till Uppsala län sedan många lokala ortsbor hade önskat sig detta. Sågverket var ännu i drift på 1970-talet och då fanns det banor som trafikerades av trallor. Enligt Anders Johnssons bok ”Fånga platsen” från 2008 finns det en uppgift om att Kartans snickerifabrik som var i drift mellan 1917-96 och numera är ett museum. Orten är också känd som för sina stolar med namnet ”Östervålamöbler”.

Från banorna

Presentation: Se denna artikel;

https://okandahandelser.blogspot.com/2022/11/fran-banorna.html?m=0

 RÅNÄS

Sågverket som inte låg långt ifrån järnvägsstationen i Rånäs på sträckan Faringe och Rimbo i Uppland. Sågen förstördes i en brand i mitten av 1970-talet och på området har det förekommit interna spår med trallor, enligt en rapport som publicerades i Tågposten nr 4/75 så hade samtliga trallor förstörts i branden.

LÅNGSELE

En gruva som inte låg så långt ifrån den kända gruvan Boliden som den också tillhörde. Produktionen kom igång 1958 och en omfattande järnvägsnät som var under jord och flera motor- och ellok användes så sent som på 1970-talet av bl a märkena ASEA, Siemens och Hägglunds. I trakten fanns enligt uppgift också ett tegelbruk.

SEVALLA

I Sevalla i Västmanland fanns ett tegelbruk som förstördes i en brand 1958 och blev i princip omgående återuppbyggt, drevs fram till 1971.

TÅNGEN

I Jämtland vid sjön Lilla Blåsjön började man att bryta i en gammal glimmergruva 1945 och totalt bröt man 29 ton musuvitglimmer. Okänd om de använde sig av räler under denna brytning.

HARBONÄS

Det är en herrgård som heter så i Harbo socken i Uppland och där bröt man blocksten av marmor i det största brottet ända till slutet på 1950-talet. En uppgift är att man använde räler i ett marmorbrott i Harbonäs och på platsen fanns det tre olika brott.

VECKHOLM

Inte långt ifrån kyrkan i denna ort ligger Kynge som under senare tid har haft en trallbana på drygt 50 meter.

BISKOPSKULLA

I denna socken påstås det har funnits en nickelgruva en gång i tiden och frågan är om gruvan fanns på den tiden innan man började att använda räler med dragna trallor.

ABISKO

Detta spår fanns ännu i slutet på 1960-talet och banan trafikerades av spårgående moped, enligt vissa uppgifter fanns banan även in på 1970-talet.

SLÄSTORP

Denna torvbana låg i Närke och driften lades ner i början på 198-talet och loket fanns i mycket dåligt skick i närheten av själva fabriken.

Från banorna

 Industribaneföreningen som skribenten har varit medlem i sedan 2009 lades formellt ner i slutet på oktober. I dess tidskrift har det rapporterats korta notiser utifrån geografiska orter sedan den egentliga starten 1975 och hette då Småbaneföreningen. Jag kommer att rapportera från olika industrier framöver under denna rubrik och slutar med det om tidskriften Spårläget eller en efterföljare mot förmodligen skulle dras igång.

RAMHÄLL:

Detta järnbruk har mer eller mindre legat i skuggan på jätten Dannemora några mil bort. Under en midsommarhelg för några år sedan gjorde jag en liten snabbvisit på platsen och högbanan finns fortfarande kvar. Ett motorlok fanns uppställt fram till 1990-talet för att sedan försvinna.

BERGSBRUNNA

På tegelbrukets egen bana användes tidigare oxar för att sedan övergå till två motorlok av okänt tillverkare. Enligt en obekräftat uppgift tillverkades loken på en lokal smedja eller verkstad inom Danmarks socken där Bergsbrunna är beläget. Skribenten försökte några år sedan att ta reda på lite mer om de två motorloken utan att påträffa någonting banbrytande. Förhoppningen grusades när skribenten fick veta om den man som åkte med på loken som barn inte visste någonting om dessa lok.

SPARRSÄTRA 

Mejeriet hade kontakt med den enskilda järnvägen som gick mellan Enköping och Heby som revs under 1960-talet. Det var drygt hundra meter långt trallans.