Mordet på Tommy Ball

 Mordet på Tommy Ball är hittills den enda på en proffsspelare i England och detta inträffade på kvällen den 11 november 1923. Han kom till världen den 11 februari 1900 (vissa källor anger att det var samma månad som året innan), han kom till Newcastle United utan att spela någon match för The Magpies 1919 innan han gick över till Aston Villa i januari 1920. Ball var en betydande centerhalv som spåddes en framtid i det engelska landslaget.

För Aston Villa spelade han sin första ligamatch mot Bolton den 13 mars 1920 och det var bortaplan som Aston Villa föll med 3-6. Det var hans enda match för säsongen och när Frank Barson gick över till Manchester United blev det lättare att ta en plats i laget. Det blev 74 liga- och tre matcher i Fa-cupen och flest matcher blev det under säsongen 1922-23 då det blev 35 ligamatcher. Säsongen 1923-24 hade han bara missat två ligamatcher och hade spelat 14 ligamatcher, hans sista match var mot Notts County på bortaplan den 10 november.

Den 11 november hade han och hans hustru (de gifte sig året innan) besökt Church Tavern och där Tommy hade tagit en pint öl (ale). Grannen hette George Stagg och var en f d polisman, det var honom som det unga paret hyrde en stuga av. På något sätt hade Stagg stört sig på dem och ville bl a förgifta sina egna kycklingar för att ge dem skulden och därefter vräka dem. När paret Ball kom hem så gick Tommy ut igen för att hämta parets hund. Då sköt Stagg honom och hustrun rusade ut, den f d polismannen svarade då med att skjuta över hennes ena axel. Han dog snart av de skador skottet hade orsakat och Stagg gjorde inga att varken fly eller göra motstånd när polisen kom för att hämta honom. Han dömdes till livstids fängelse och dog 87 år gammal på ett mentalsjukhus i Birmingham i februari 1966. En insamling gjordes och cirka hundra pund (drygt 6 000 idag) gick till hans änka. Stagg skadades för livet när han deltog i första världskriget och hade själv fyra barn, om det gjorde honom avundsjuk på paret som hyrde av honom återstår att se. 

Källor:

https://amp.theguardian.com/sport/blog/2014/dec/17/forgotten-story-tommy-ball-aston-villa-life-death

Goodyear David & Tony Matthews, ”Aston Villa—A complete record”, Derby, 1992

https://www.vintagefootballers.com/product/ball-tommy-image-2-aston-villa-1922/

Bröderna Abegglen

 De schweiziska bröderna Max (1902-70) och Andre Abegglen (1909-44), var de viktigaste spelarna i Schweiz och Grasshoppers under mellankrigstiden. Den äldre brodern gjorde 34 mål på 67 landskamper mellan 1922-37 medan Andre spelade 52 landskamper och 29 mål mellan 1927-43. Det antalet mål som Max gjorde i landslaget var rekordet ända tills Kubilay Turkyllmaz gjorde sitt 35:e mål i landslaget 2001.

Max spelade först för ett par mindre klubbar innan han kom till Grasshoppers 1921 och spelade 142 matcher/108 mål fram till 1941 då han lade skorna på hyllan. Han vann fem ligatitlar för Grasshoppers 1926-27, 1927-28,  1930-31, 1936-37 och 1938-39 samt åtta gånger i cupen ( 1926, 1927, 1932, 1934, 1937, 1938, 1940 och 1941). Andre var med endast 1927 och 1931 samt cupen 1927, 1932 och 1934). Andre spelade bara fem säsonger för Grasshoppers och vann den franska ligan med Sochaux 1935. I den schweiziska ligan spelade han även för Servette och La Chaux-de-Fonds. Men han avled endast 35 år gammal i november 1944. När han den franska ligan så gjorde han 30 mål under denna säsong.

Andre Abegglen spelade sin första landskamp mot Sverige den 6 november 1927 inför 17 840 åskådare på Letsigrund i Zürich och matchen slutade 2-2, brodern Max gjorde ett av målen. Han var då 18 år gammal medan Max spelade då sin 31:a landskamp. Den första landskampen var mot Nederländerna den 19 november 1922 inför drygt 12 000 i Bern och gjorde då tre mål i en match som slutade 5-0. Den äldre brodern missade dock VM-slutspelet 1934 medan den yngre deltog både 1934 (Italien) och 1938 (Frankrike). Lite ytterligare kuriosa så gjorde bröderna mål i samma landskamp mot Ungern 1929, Frankrike samt Tjeckoslovakien1932 och Belgien 1933. Det gick inte så bra för det schweiziska landslaget under mellankrigstiden med bl a elva förluster i rad mellan 6 maj 1929 (2-1 mot Holland) och 3-3 mot Frankrike den 23 mars 1930. 

Källor:

du-Football info

https://www.historical-lineups.com/wp-content/uploads/2019/12/Upload-29.11.2019.pdf

Nilsson Tore, ”Fotbollslexikon”, Uddevalla, 1981

Oliver Guy, ”The Guinness Book of World Soccer”, Enfield, 1995

Wikipedia engelskspråkiga 

Willie Maxwell

 Maxwell var en skotte som spelade först för de skottska klubbarna Arbroath, Hearts och Dundee innan han kom över till Stoke under sommaren 1894. Han bildade då ett starkt anfall ihop med två andra spelare från Skottland som var Billy Dickson och Tommy Hyslop. Sedan dessa två hade försvunnit så blev Maxwell klubbens främsta målskytt under fem säsonger. Under tiden i Stoke spelade han också sin enda landskamp för Skottland 1898.  Han såldes för 250 pund till Third Lanark 1901 så var han tillbaka till den skottska ligan och det var efter han hade gjort 85 mål på 175 matcher för Stoke. 

Efter ett fåtal matcher för Third Lansrk gick han till Millwall i Southern League och det blev 34 mål på 54 matcher för Londonklubben som redan då hade problem med ”trubbelmakare” hos sin publik. 

Hans nästa klubb som var Bristol City och var också hans sista klubb i karriären. Det var också hans främsta period under karriären med bl s kaptensbindeln. Han gjorde 27 mål när klubben vann gamla division 2 före Manchester United säsongen 1905-06 och 19 säsongen när klubben blev tvåa efter Newcastle United som är Bristol Citys högsta placering någonsin. Han spelade sin sista match i april 1909 och spelade i klubbens framträdande i FA-cupfinalen samma säsong som förlorades mot Manchester United. Han stannade många år i Belgien och tränade även deras landslag, han dog dock hemma i Skottland i juli 1940 (63 år gammal).

Källor:

https://www.arbroatharchive.co.uk/player.php?id=617

https://en.m.wikipedia.org/wiki/William_Maxwell_(footballer)

https://www.vintagefootballers.com/product/maxwell-willie-image-4-bristol-city-1907/

Häggs etsningar

 Den svenska etsaren Axel Hägg som levde mellan 1835-1921 gjorde en del etsningar i gotiska kyrkor ute i Europa. Han utförde t ex etsningar i katedralerna i Chartres, Reims och Sevilla.

Han studerade först skeppsbyggeri innan han blev mera åt att bli konstnär samt även arkitekt. Han stod för restaureringen av Floda kyrka vid Katrineholm och Visby domkyrka. Han bodde i England från 1856 till sin död och en av hans elever var Anders Zorn.

Källor:

”Konsten i fokus, Stockholm, 1976

”Norstedts uppslagsbok, 2003

Wikipedia, svenskspråkiga 

Släppte in fem mål

 När Oldham åkte till Plymouth för att spela i den dåvarande andra divisionen hade de bara en som kunde stå i målet. Det var Alan Milward som skulle stå i sin enda ligamatch och han spelade också för Northern Nomads samt Middlesex Wanderers. Med "amatörstatus" fick han stå i bortamatchen mot Plymouth Argyle den 28 mars 1932 och Oldham föll med 0-5(Plymouth gjorde lite över hundra mål under denna säsong).

Källa: Garth Dykes, "Oldham Athletic-A complete record", Derby, 1987

Källnot: Plymouth Argyle har egen databas som heter https://www.greensonscreen.co.uk/ och enligt denna hemsida sida samt tillgänglig material om denna klubb så gjordes målen av Jack Leslie 2, Eugene Melaniphy 2 och Harry Roberts. Melaniphy som föddes på Irland 1913 och son till en irländsk polisman gjorde två mål i sin debut för Plymouth. Han hade kommit ifrån det icke-ligalaget Finchley och gjorde 32 mål på 69 matcher för Plymouth tills han gick över till Cardiff City i december 1936. Han utvandrade till USA på 1950-talet och dog i Chicago när han var 79 år gammal i juni 1991. 

Allt utom källnoten var tidigare publicerat på bloggen.

En stupat löjtnant

 Från Stockholmstidningen den 1 juni 1909 (Bilden är klickbar) och Domoko ligger i Kina.

Möjligen ytterligare en kändis i släkten

 Min mf mm f hette Jan Andersson och levde mellan 1797-1853 och bodde mesta av sitt liv i Malsta socken utanför Norrtälje. Han var riksdagsman i 1853-54 års riksdag och alltså vid slutet av sitt liv. Han var bl a häradsdomare och kyrkvärd, han dog f ö i den kungliga huvudstaden när han väl deltog i riksdagen. Min farfarsfar Oskar Lundgren har jag skrivit om tidigare på denna hemsida.

Jag vet inte ännu om han står i de större bibliografiska verken som Oskar Lundgren gör, men det är nog värt att kontrollera denna uppgift vid ett senare tillfälle.

TILLÄGG den 7 maj 2024: Det finns ingenting om honom i storverket ”Sveriges bibliografiska lexikon” som även finns på Riksarkivets hemsida.

(Tidigare publicerat)

Seriemördaren Klutuk

 Klutuk var en seriemördare (föddes omkring 1892-93) som gjorde Alaska osäkert under mellankrigstiden och det var i huvudsak Bristol Bay som han höll till. De första fallen kom omkring 1919-20 och det sägs att han dödade tjugo personer. Det hände också omkring Cook Inlet och Kuskowing River. Man jagade honom i runt tio år och trots att han var välkänd så var det svårt att få tag i honom, han hade också en svart hund med sig. 

Man kände till att han var runt 160 cm lång och vägde omkring 70 kg. Klutuk mördade två andra eskimåer1 1919, de försvann människor (oftast trappers) som man anade att dessa har blivit mördade. Under 1927 började ryktet spridas över ett stort område att det rörde sig en mördare i vildmarken i Alaska. Lokala sheriffer, frivilliga och vänner till de mördade/försvunna började att jaga honom. På våren 1928 försvann en man med namnet Jack Aho och ungefär samtidigt blev två andra män mördade. 

Omkring 1931 påträffades en död eskimå i sin koja och i närheten av honom fanns det en yxa och ett skjutvapen. Efter det så upphörde de oklara mordfallen i Alaska och där denna koja låg var också i närheten av den platsen där de två mannen påträffades döda under våren 1928.

Källor:

http://alaskaweb.org/blacksheep/index.html

https://www.outdoorlife.com/survival/klutuk-the-mad-trapper-of-bristol-bay/

Arvid Bladh och lokalhistorien

 Han föddes 1891 i Lingbo(Hälsingland) och blev senare en betydande pastor för socknarna norr om Enköping. Han var dels kyrkoadjunk samt kyrkoherde för Härnevi-Torstuna-Österunda pastorat mellan 1927-40 och dels för Bred-Sparrsätra fram till sin död 1956. Han dog av sviterna efter en svår sjukdom i december under detta år. Han hade ett intresse och det var lokalhistoria, han försökte samla in allt som berörde dessa socknars historia och som f ö församlingsbor renskrev så det blev två böcker av det under 1970-talet. Det är boken "Tre sockenkrönikor" (Härnevi, Torstuna och Österunda) som jag använde som källa till denna artikel.

Källor:

Bladh Arvid, "Tre sockenkrönikor", Östervåla, 1979
Ekholm Axel, "Det forna Fjärdhundralandet", Tierp, 1966

(Tidigare publicerat)

Vad hände???

 Man visste inte om denna man hade drunknat eller inte, däremot så hade han visst svåra alkoholproblem. Från Tidningen Upsala 8 juli 1901

Ove Eidhagen

 

Han är den enda Siriusspelaren som har vunnit skytteligan i bandys högsta serie och detta hände säsongen 1960-61 när Sirius också blev svenska mästare. Han föddes den 6 januari 1927 och gick bort den 14 december 1991, han hedrades dessutom med en tyst minut också. Han är en av de främsta spelarna i Sirius bandylag och spelade 15 landskamper för Sverige. Han vann SM-guld vid fyra tillfällen mellan 1955-61 och innan han kom till Sirius vann han SM-guld för Örebro SK, han deltog i en av de största publikmatcherna 1955 när AIK tog emot just ÖSK på Stadion och denna gång sågs det av drygt 15 000 åskådare. En annan milstolpe var att Eidhagen deltog i laget även när bandyn spelade på annandag jul för första gången 1957, dock bara 2-2 mot Hälleforsnäs.

I Sirius vann han SM-guld 1961 mot Edsbyn och enligt Idrottsbladet var han lagets drivhjul som låg bakom de mesta av spelet. Sirius vann med 3-1 inför 18 800 åskådare på Stadion och Eidhagen gjorde lagets tredje mål på straff. Tidigare under samma år gjorde han tre mål mot Lesjöfors med en gipsat hand i en match som spelades på Studenternas. En annan bragd var när han gjorde fem mål i premiärmatchen den 26 december 1960 mot nyuppflyttade Vetlanda som Sirius vann med 7-1, denna match gick dock på Rocklunda i Västerås och enligt Lesjöfors lagledning så tippade dom att Sirius skulle ta SM-guldet, vilket som dom också gjorde.

Källor:
Idrottsbladet;
30 december 1957
27 december 1960
9 januari 1961
13 februari 1961

(Tidigare publicerat på Siriushistoriska)

Polismästaren Raab

 Edward Raab levde mellan 1841-1901 och var såväl friherre som polismästare, han blev beryktat av sina fatala uttalanden när polisen hade stridigheter med studenter. Han var stor till växten och gick ofta i sin polismästaruniform, studenterna älskade att trakassera honom. Kandelabern (nu borttagen eller om den har kommit tillbaka) på Stora Torget i Uppsala fick sitt smeknamn ”Raaben i ljus”av studenterna i staden. Själva lyktan eller kandelabern uppfördes 1860 och har också förutom på stora torget även stått på St Eriks Torg. Raab ligger begraven på den gamla kyrkogården i staden och inte långt ifrån (drygt fem meter) ifrån Hammarskjölds stora gravplats. Enligt Uppsala domkyrkoförsamlings dödbok gick han ut tiden klockan 1 på eftermiddagen den 24 januari 1901.

Källor:

Ridderstedt Rolf, ”En levande kyrkogård”, Borås, 2001

Ringh John & Ole Skagegård, ”Fler pärlor och markvärdigheter i Uppsala”, 2023

Uppsala Domkyrkoförsamling, dödbok, Riksarkivet 

”Sven” Erik Hedblom

Han föddes den 11 januari 1890 i Hudiksvall socken och han blev med tiden hjälparbetare och var med i Röda Korset. Hans liv blev dock mycket kort när han dog under september 1918 i Chabarovsk i Ryssland. Han reste bl a till Novosibirsk i Sibirien där han delade ut kläder till nödlidande. Han blev dock misstänkt för spioneri och greps tillsammans med norrmannen Ola Ipshaug. Båda blev hängda i järnvägsvagn i närheten av Chabarovsk och begravdes senare på en okänd plats. I Hudiksvall hölls i augusti 1962 en ceremoni och då minnestavlan sattes upp på kyrkväggen i hemstaden och kortet togs av mig en julikväll under 2022. Källorna är svenska Wikipedia, Enligt Läkartidningen vågade de livet för att hjälpa Rysslands krigsfångar (https://lakartidningen.se/aktuellt/kultur-2/2014/09/hjalparbetet-kostade-dem-livet/). En annan sevärd artikel finns på denna länk.

https://shfstor.blob.core.windows.net/hudiksvall/uploads/file/Berättarkväll%20krigets%20änglar%204%20feb.%202019.pdf

Minnestavlan av honom på husväggen av kyrkan i Hudiksvall.

Bobby Charlton

 Den 21 oktober 2023 avled Bobby Charlton och han blev 86 år gammal, han föddes i Ashington den 11 oktober 1937. Via hans mor var han också släkt med Milburn som också några spelare i den engelska ligan. Den som blev mest berömd är Jackie Milburn som vann cupmeriter med Newcastle United under 1950-talet. 

Bobby Charlton spelade sin första match för Manchester United mot Charlton Athletic den 6 oktober 1956 när United vann med 4-2 inför 41 698 åskådare hemma på sold Trafford och Bobby Charlton gjorde två av målen som inföll i 32:a samt 37:e matchminuten. Under den första säsongen blev det tio mål på 14 ligamatcher och den 18 april gick bortamatchen Charlton på The Valley. Då gjorde spelaren Charlton tre mål i en match som Manchester United vann med 5-1.

Bobby Charlton skadades i flygolyckan den 6 februari 1958 i München sedan planet under en mellanlandning på väg hem från en match mot Röda Stjärnan i Belgrad. Det var åtta spelare som omkom i olyckan och han kom tillbaka snabbt till spel, bara några veckor efter olyckan var han med igen. 

Säsongen 1958-59 gjorde han 29 ligamål och den första matchen för säsongen gjorde han tre mål i hemmamatchen mot Chelsea som de vann med 5-2. 

Med klubben blev det 606 ligamatcher och 199 mål fram till 1973, i FA-cupen blev det 78 matcher och 19 mål och totalt blev det 249 mål på 758 matcher för United. Efter tiden i Manchester United spelade han 38 ligamatcher och gjorde åtta mål för Preston North End i gamla division 3. 

Han vann ligan med United 1957, 1965 och 1967; Fa-cupen 1963 (finalist 1957 o 1958) samt segern i Europacupen mot Benfica från Lissabon på Wembley med 4-1 1968.

I Manchester United spelade han ihop med George Best, Nobby Stiles, Brian Kidd, Duncan Edwards, Tommy Taylor samt Johnny Byrne (alla tre omkom i flygolyckan), David Herd och Denis Law för att nämnda några. I Preston spelade han ihop med en ung Tony Morley som var med i Aston Villas storlag omkring 1980. Mel Holden som dessutom spelade i Sunderland och han gick bort som 27-åring 1981, han blev Preston bästa ligaskytt med 17 mål. 

Han gjorde 49 mål på 106 landskamper för England och vann VM på hemmaplan 1966. De flesta av spelarna som var med i det engelska truppen gick bort i snabb takt mellan 2018-22.

Källor: 

Breen Geoffrey, ”Just Only One United”, London, 1978

https://www.historical-lineups.com/the-football-league-div-2-to-4/1974-75.html

https://www.mufcinfo.com/

Rothmans Football Yearbook 1999-2000

Wikipedia, engelskspråkiga 

Skotsk dubbelbössa

 I början på 1800-talet började jaktvapen bli annorlunda än militära vapen och den skotska dubbelbössan tillverkades 1819 troligen av firman Morris i Perth. Den skulle ha denna bössa med flintlås var den kände jägaren sir David Montcrieffe. Bössan vägde 3,7 kg, piplängden blev 76 cm och kalibern var .17 M M. Enligt geni.com blev han 48 år när han gick bort 1830 och levde i samma stad som den eventuella vapentillverkaren som ligger i grevskapet Perthshire. Han blev far till fyra barn och blev major i en dragonenhet i mitten av 1810-talet samt kapten för ett lag för adelsmän i golf på St Andrews.

Källor:

geni.com

Holmes David, ”Den stora boken om vapen”, 2010

https://www.wikitree.com/wiki/Moncreiffe-20

En man med alkoholproblem

 Alkoholproblemen var också ansträngda under 1800-talet, fast möjligen i en annan skepnad och ett rättegångsärende som togs upp av poliskammaren i Göteborg och blev publicerat i Göteborgsposten den 24 september 1873. Det var måleriarbetaren Otto Frithiof Seholm som hade blivit häktat p g a hustrumisshandel. Han hade länge levt ett liv med ständigt alkoholproblem och dessutom hade han lyckas gjort frun illa vid några tillfällen. Ett annat problem i det där fallet var att han inte hade bidragit till hemmet och man skall också känna till att makarna hade barn ihop. Vittnen som hade sett eller hört, berättade också vilket elände liv det hade varit i familjens hem. Fadern dömdes därmed till två månaders fängelse.

(Tidigare publicerat)

Stortjuven Andersson-Sundberg

 Jag försökte googla på honom och hittade inte ett dugg om honom. Iallafall lyckades jag inte att hitta någonting om honom på internet.

Den 27 juli 1865 eller den 26(födelseboken) föddes i Söderåkra en pojke med namnet August Wilhelm Andersson Sundberg och han skulle betraktas som en av Sverige värsta stortjuvar kring förra sekelskiftet. Han var igång redan som tonåring och han var ett vanligt inslag i svensk press. Hans ursprung var att han kom ifrån taskiga hemförhållanden och både han samt systern fick ta sig an om sig själva redan när de var ett par år gamla. I en notis under rubriken rättegångsärrenden i Stockholms dagblad den 1 december 1890 stod det följande om honom.

Medels elektrisk ledning greps på bar gerning en ung tjuf, då han här om dagen i ett pantlånekontor, 28 Vestmannagatan, sökte tillgripa några ur. Kontorets egarinna hade nämligen märkt at flera klockor försvunnit, utan att tjufven kunnat ertappas, hvarför hon låtit anbringa elektrisk ringledning, som ock föranledde tjufvens fasttagande. Han befans vara ynglingen A V Andersson Sundberg, född 1865 i Söderåkra(Kalmars län), och har utom nämnda stölder äfven begått en mängd om stor djerfhet, vittnande inbrott, hvarvid han tillgripit pengar, kläder och matvaror. 

Hans meritlista var digert redan mitten av 1890-talet och kan referera till rättegångsärrenden som publicerades i Södermanlands läns tidning den 11 mars 1896. Då hade han gjort 56 inbrottsstölder och 17 stölder utan inbrott, varav 34 inbrott samt åtta stölder hade gjorts i Uppsala län, ett inbrott/tre stölder i själva staden Uppsala, sju inbrott i Stockholms läns landsbygd, nio inbrott samt sex stölder i själva huvudstaden, fem inbrott i Västmanlands län och en stöld i Södermanlands län.

Bilden till vänster visar en ung Andersson-Sundberg och hade då spenslig kroppsbyggnad. De senare upplagor av attester visar en mer allvarsam samt ett ärrig tjuv. I september 1894 gjorde han skyldig till ett inbrott i järnvägsstationen i Bergsbrunna utanför Uppsala. Han hade då besökt stationen under natten och hade då tagit såväl biljettkassan som ett assurerat brev till en viss Modin(värt 200 kronor). Det stod ingenting i notisen om inbrottet i Bergbrunna stationshus i september 1894, däremot stod det att han hade gjort under rättegångsärrenden den 11 februari 1896. Han var ständigt en poliskund och gjorde sig också skyldig till misshandel, vilket gav honom åtta års fängelse mellan 1912-20 på Långholmens centralfängelse.


Han var inblandat i en scen som publicerades i tidningen Upsala tisdagen den 14 april 1896.

En pinsam scen förekom i lördags afton vid härv jernvägsstation, då häktade Andersson-Sundberg och dennes syster och svåger skulle transporteras med det södergående tåget till Stockholm. I öppet åkdon fingo de de vänta omkring en qvarts timme, utsatta för en stor nyfikenhet. Andersson-Sundberg var belagd med handbojor och omgärdad med en stor kätting om lifvet, svågern fängslad med fotbojor. Andersson-Sundberg lät sig icke bekomma, utan föreföll munter och obesvärad, hvaremot svågern och systern syntes vara djupt nedslagna och generade. I Stockholm begagnas alltid täckta vagnar vid fångars forsling.

Det är okänt för mig när han dog och håller på att kontrollera dessa uppgifter. Den sista kända posten om honom är från 1920 och ännu höll han på med det som han alltid har hållit på med.

Källor:

Databasen "Frigivna straffarbetsfångar", Svarkatalogen
Födelseboken, Söderåkra socken, Svarkatalogen
Stockholms dagblad, 1 december 1890
Södermanlands läns tidning 11 mars 1896
Tidningen Upsala, 11/9-1894, 11/2-1896 och 14/4-1896

(Tidigare publicerat)

Vem var mannen???

 Detta kort finns i en fotosamling på en gård som innehas av en släkting på min mors sida. Han hade antagligen en relation till Länna socken i Roslagen och han kände antagligen min mors släktingar. Antingen kände han till min mors mormor och morfar eller hennes föräldrar. Hennes morfars familj kom från grannsocknen Riala. En teori är att man växlade kort med varandra även förr i tiden.

Led eller brydde han sig inte???

 Jag hittade i födelse- och dödsboken för Husby-Långhundra i Uppland en notis över en 36-årig man som dog den 6 mars 1889. Det var drängen Frans Olov Wahlberg som tjänstgjorde i Gröndal i denna socken.

Han dog såväl av förkylning som kallbrand, det måste har varit ledsamt för honom eller var han en sådan som inte brydde sig. Ett svar som man aldrig få veta. På tal om detta dödsfall så var han sjuk en tid innan han dog och antagligen var det så att döden kom som en befrielse.

(Tidigare publicerat)

Om en flickas tillstånd

 I Dagens nyheter måndagen den 10 februari 1866 stod om en flicka som sågs att vandra fram och tillbaka vid Adolf Fredriks polisstation i Stockholm. Inledningen av notisen är följande; I lördagsafton syntes en ung flicka med godt utseende gå fram och tillbaka i portgången i det hus der, Adolf Fredriks polisstation är beläget. Dragen buro nödens och sorgens stämpel, klädseln svarade illa mot årstiden och förmådde ej skydda henne mot den genomträngande blåsten. De som gingo ut och in undrade hvad hon gjorde der så länge, ty hennes sorgliga vandring rackte? i timmar. Slutligen tilltalade hon en poliskonstapel.

Det var en historia om en flicka som antagligen hade ett förflutet som "en slagen flicka" eller någon eller några hade behandlat henne illa samt att hon kom ifrån en tråkig händelse. Notisen i Dagens nyheter hade också en liten kort "manus" över det som sades när polisen kom fram till flickan. Hon hade då sagt ""Vill herrn vara så god och föra mig in på vaktkontoret?"" och polisen hade då svarat ""Hvad skall ni göra där?"" och svaret på det blev ""Jag har ingen tjenst, jag har inte mat, inte husrum, inga anhöriga och jag ville be polisen taga hand om mig."" Tråkig händelse här ovanför kan också innebära att någon av hennes närmaste hade dött och hon stod ensam kvar, möjligen visste hon eller ville visa att hon hade andra släktingar.

Enligt notisen i tidningen förde polisen in henne på kontoret och gav henne varmt kaffe. Då hade de hört sig för på olika ställen i huvudstaden om någon kunde ta hand om henne och enligt tidningsnotisen skulle hon få en tjänst på ett mjölkmagasin. I denna notis stod också om att hennes ålder var sexton år.

(Tidigare publicerat)