USA nya fartyg 1905

 USA byggde 50 segelfartyg 1905 som tillsammans var på  55 640 ton och 96 ångare på 313 315 ton.

Källa: Svensk Sjöfartstidning 12 januari 1906

Fyrplatsen Paternoster

 Denna fyrplats har skribenten sett tre olika stavelser på, den första är redan i själva rubriken och sedan är Pater-Noster samt Pater Noster med utan bindestreck. Fyrplatsen ligger på Pater-Nosterskäret utanför Marstrand på västkusten och blev färdigt 1868. Innan fyren byggdes fanns det ett på själva fästningen som fungerade som en fyr med ett urverk som numera är försvunnen. Namnet kommer från latinska utrycker som heter på svenska ”Fader vår”” som sjömännen oftast bad när de närmade de sig den farliga platsen. Fyren är rest i järn som ett fackverk (kallats för ”Heidenstammare” efter fyrkonstruktören och ingenjören Nils Gunnar von Heidenstam 1822-87 och han är far till en folkkär författare) och mäter 32 meter samt 36 meter över havsnivån. Fyrplatsen ligger vid en plats där många förlisningar har ägt rum som t ex briggen Courier i februari 1856 som var lastat med bomull och färgträ; skonaren Hinderik Johanna som sjönk 1850 som var lastat med råg och korn samt skeppet Diana som förliste i december 1779 och var lastat med styckegods vars vrak som ligger tiotals meter ifrån Pasternosterskäret. Året efter som fyren restes så byggdes med klockstapel med mistklocka, 1872  insattes en fyrapparat av den första ordningen, 1897 fick fyrplatsen en mistsignalkanon, 1900 flyttades mistklockan till Måsknuvs fyrplats där den finns än idag och 1904 byttes mistsignalkanonen av en knallsignalapparat. Efter det byggdes det en bagarstuga och bostadshuset fick en ny inredning 1907, en båtslip byggdes 1935 (en av flera som byggdes på ön) och 1977 släcktes fyren samtidigt som kassunfyren Hitteberget tändes. Det finns flera milstolpar som t ex att båtbranen flyttades från västra till östra hamnen 1942 och sju år senare byggdes en skyddsmur runt hamnen.

Källor:

Blänket, skilda nummer (tidningen finns på nätet)

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

Fyrhandboken 2007

Fyrwikin

https://paternoster-fyren.com/index.php/historia/

Thunman Dan, ”Svenska fyrplatser”, 2000

Wikipedia Svenskspråkiga

USS Texas

 När USS Texas togs ut i tjänst 1914 var detta fartyg världens starkaste med sin huvudsakliga beväpning på tio 14 tums-kanoner. Hon var dock efter sin tid eftersom hon var koleldat istället för oljeeldade ångturbiner. Under året 1927 fick hon oljeeldade ångturbiner och blev då moderniserat. Detta fartyg är det enda fartyget som fortfarande finns bevarad och efter fartyget hade tagit ur tjänst 1946 så blev hon museifartyg i San Jacinto i Texas.

Källor:

Militärhistoria, svensk version 2013

https://military-history.fandom.com/wiki/USS_Texas_(BB-35)

Karluk fast i isen 1913

 Brigadine är ett tvåmastat segelfartyg och brigadinen Karluk var flaggskeppet i arktiskt expedition som skulle bedrivas av Kanada under åren 1913-16. I augusti 1913 blev fartyget fast i isen vid Herchel Island i Alaska och själva rörde på sig så fartyget hamnade vid Beauforthavet, när fartyget sjönk 1914 så beslöt besättningen att gå till Wrangelön. Dock kom de inte fram utan blev räddade av fartyget King & Wings och elva av besättningsmännen hann dö innan hjälpen kom. Själva Karluk byggdes 1884 med syfte att fånga valar och Karluk var en del av Wihjamur Stefanssons arktiska expedition. Han var från Kanada som levde mellan 1879-1962 och hans föräldrar emigrerade från Island.

Källor:

alaskaweb

https://www.heritage.nf.ca/articles/exploration/karluk-disaster.php

Wikipedia engelskspråkiga 

Om strandat ångare 1900

Från Gefle Dagblad den 21 maj 1900 och en strandat ångare mittemellan de båda fyrplatserna Understen och Svartklubben längs med Upplandskusten. Besättningen på 14 personer hade blivit räddade och till slut fick de också loss fartyget.

 

Båtolycka på mitten av 1200-talet

 Någon gång under mitten av 1200-talet så var ett sällskap på väg över Vänern från Dalsland till Västergötland för att där vara med i en gudstjänst. När dom var ungefär halvvägs över så hände det någonting så i stort samtliga omkom, om det var storm eller missöde med båten får vi nog aldrig veta.

Källa: Fornlämningsregistret

Lybska Svanen

 Lybska Svanen var Gustav Vasas stora skepp när det köptes från Lübeck 1522 för 7 600 lybska mark och som var en stor summa på den tiden. Den 7 juni under detta år kom Lybska Svanen tillsammans med nio andra skepp till Slätbaken som är en djup vik i Östergötland mellan Söderköping och Norrköping. Detta fartyg hade många kanoner ombord och efter har varit belägringen av Visby så började Lybska Svan att ta in vatten och sattes på grund utanför Ölands norra udde 1524, den exakta platsen för förlisningen är inte känd (fast dykarna.nu anger att det har varit dykare nere vid vraket och även vid Svanen som inte ligger långt ifrån). Samma sak är det med själva årtalet för förlisningen eftersom vissa källor påstår att det var 1525 som förlisningen ägde rum. Förresten led Gustav Vasa av några förlisningar i början av 1520-talet som gjorde att den svenska flottan led förluster av sin marina krigsmateriel.

Källor:

https://www2.historia.su.se/personal/jan_glete/Glete-SwedishWarshipList1521-1721.pdf

Tidskriften Populär Historia 

Wikipedia svenskspråkig 

Åhlund Bertil Åhlund, ”Medeltida flottor i Östersjön”, i Tidskrift för Sjöväsendet, nr 2, 1991

Ankare

 Denna bild togs på Singö i början på augusti förra året och det är obekant hur länge den hade legat där. Den ligger bara drygt hundra meter från lotsstationen på ön. Den har iallafall tillhört ett fartyg tidigare.

Skeppslistan

 Hur en skeppslista kunde har sett ut, från Göteborgs Handel- och Sjöfartstidning 10 maj 1841, bilden är klickbar. Sjötorp ligger vid Vänern där Göta Kanal rinner ut i Vänern.

Sjunkande fartyg

 Vet inte hur länge det har varit så och har för mig att Uppsala Nya Tidning hade någon artikel om det tidigare. Fartyget på bilden har alla gånger sett sina bästa dagar och antagligen läcker det ingenting eftersom fartyget får vara kvar. Det är dock inte det för första gången som ett fartyg har sjunkit eller har fått slagsida i Uppsala Hamn. För några år sedan var det restaurangbåten Skeppet som hade fått slagsida och som senare togs bort.

Styrmannen somnade

 På fartyget August Ehrensvärd somnade styrmannen under en färd den 21 juni 1891 mellan Kristiana(Oslo)-Göteborg. Det slutade med att fartyget hamnade på en potatisåker.

Från databasen skärgårdsbåtar.

På en resa mellan Kristiania (Oslo) och Göteborg somnar rorsmannen, som för tillfället styr fartyget, på sin post. Fartyget kör upp på en potatisåker på östra sidan av ön Rauø. Akterskeppet vattenfylls och man försöker täta läckan med amerikanskt fläsk och liggmadrasser. Man misslyckas och fartygets akter sjunker ner till fyra meters djup. Sex timmar efter haveriet passerar konkurrenten "Göteborg" som tar med sig passagerarna. Fartyget bärgas senare och repareras på Lindholmens varv i Göteborg.

Det höll som sagt vad att sluta illa för denna färd och ett exempel på hur man inte skall somna framför om styr ett fartyg eller en båt. Det händer lätt en olycka och förmodligen lärde sig styrmannen att försöka hålla sig vaken om han körde nästa gång.

(Tidigare publicerat)

Till samtliga inskrivna

 En kungörelse som publicerades i Stockholms-Tidningen den 1 juni 1909 om att samtliga inskrivna värnpliktiga på sjömanshusen i Stockholm (speciellt de som tillhör kompaniområdet 123). De skall vara födda 1878 och tillhöra flottan (Bilden är klickbar)

Två från Torstuna???

 Enligt databasen över sjömanshus så var två sjömän födda i uppländska socken Torstuna norr om Enköping, det var en som tillhörde Härnösands sjömanshus och det var Berta Andersson som föddes i december 1878 som var förestånderska på fartyget Aina. Hon påmönstrade på fartyget i april 1928 och var i tjänst i sex månader, hon var bosatt i Göteborg. Den andra var med i Visbys sjömanshus och mönstrade både på och av fr o m 1910-talet.

Notering; det är lite svårt att avgöra om det är samma person.

Från Svarskatalogen


Namn 
Födelsedatum 
Födelseförsamling 
Fartyg 

A.E. Jonsson
1881- -
Torstuna
Libau 

A.E. Jönsson
1881- -
Torstuna
Gladstone 

A.E. Jönsson
1881- -
Torstuna
Gladstone 

A.E. Jönsson
1881- -
Torstuna
Gladstone

(Tidigare publicerat)

Alaskas första katastrof

 Åt 1799 inträffade Alaskas första kända katastrof då 60 bidarkas (ett slags lokal sjöduglig farkost) med drygt 200 män gick förlorat med sjöfarkoster under en storm som kom plötsligt. Enligt den historiska hemsidan om Alaska så är det den största kända katastrofen i Prince Williams-sundet. Den ursprungliga källan som gör att den är känd idag är hittills okänd för mig och på den tiden som katastrofen ägde rum så var Alaska en isolerat del av Ryssland. Enligt vissa skrifter på den nämnda historiska sidan så användes bidarkas av inuiterna och det är antagligen via muntlig tradition som katastrofen är känd idag. Vad bidarka är för något finns i förklaringen i texten.

 a portable boat made of skins stretched over wood frames and widely used by Alaskan coastal natives and Aleuts.

Enligt vad texten säger så är denna typ av båt bärbar och var beklätt med skinn med ramar av trä och man kunde sätta upp segel. En bild på denna båt finns på Wikipedia.

Källor:

http://alaskaweb.org/index.html

https://www.merriam-webster.com/dictionary/bidarka

Wikipedia engelskspråkiga

Utländska matroser i rannsakning

 Två matroser häktades den 23 augusti 1888 i Hudiksvall och dessa var Tord Nielsen (född 10 december 1863 i Norge) och Harry Smith (född 3 september 1868) från den amerikanska staden Pittsburgh. Anledningen till häktningen var att de hade rymt från fartyg och sedan hade de knyckt någonting också. De hade blivit förpassade till kronohäktet i staden i väntan på rannsakning vid i tinget i Enånger söder om Hudiksvall.

Källa: Polisunderättelser nr 108, 13 september 1888

Rospiggen som sjönk i Köpingsån

 Vid inloppet till Köpingsån sjönk en rospigg och man vet riktigt men det var någon gång mellan 1915-20 om när denna rospigg sjönk har gått som muntlig tradition hos många Köpingsbor i generationer. Själva skorven var i stort sett intakt medan rodret står kvar på sin ursprungliga plats. Dock finns det inga spår efter kajuta och däck; fartyget är 16-17 meter långt och ca fyra meter brett. Vraket ligger vid Malmön ca 55 meter från land och inom Köping socken.

Källa: Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Enslingen på Stångharen

 På den lilla skogsklädda ön Stångharen i Karlholmsfjärden (eller Lövstabukten) i Norduppland levde under mitten av 1900-talet en fiskare som också kan gå under enslingen eller eremiten. Han levde i en koja som han inte fick plats i och fötterna fick vila i en liten ”tillbyggnad” till kojan. Denna fiskare var isolerat speciellt när isen varken bar eller brast under såväl hösten och våren. Han påträffades död i sin koja under juletiden omkring 1950 och sedan dess har ingen övervintrat där. På Stångharen byggdes senare 10-20 sommarstugor och den enda kända fornlämningen är efter en träbåt i den södra delen av ön, det är inte mycket känt om denna båt som registrerades 2013.

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet

Källgård Anders, ”Sveriges öar”, 2022

Högbonden

 Högbonden är såväl en ö som fyrplats i höjd med Nordingrå i Ångermanland och ligger ca två kilometer sydost om fiskeläget Bönhamn på fastlandet. Fyren byggdes 1909 p g a att det har funnits krav på en fyrplats sedan ångfartyget Piteå hade strandat där. Högbonden är efter Kullen på Bjärehalvön i Skåne Sveriges näst högst placerade fyr. För att få upp förnödenheter upp till fyren så användes en linbana som fortfarande finns kvar. Enligt en obekräftad uppgift skall också en kort järnväg har funnits på ön. 

Högbonden var bemannat mellan 1909-64, själva fyrtornet är 14 meter hög och eftersom fyren ligger på en höjd så är lyshöjden 75 meter. Själva lanterninen finns en lins av andra ordningen som tidigare suttit i fyren på Ölands Södra Udde mellan 1845-1906. Linsen hade luxljus, 1400 mm i omkrets, dioptrisk trumlins med totalt sex fack samt catadioptriskt krona med tolv ringar och krans med fem ringar.

År 1943 byttes luxljuset ut mot Dalen-ljus samt von Otters klippapparat som fanns från början byttes ut med intermittenshylsa med urverk. På 1960-talet inleddes arbetet med att automatisera Högbonden som detta arbeta pågick på de allra flesta fyrar i Sverige och därefter drog fyrpeesonalen in. Under samma tid drogs också en elkabel ut till ön.

Ett fiskekapell som byggdes 1659 finns i Bönhamn och detta kapell stod tidigare på grannön Höglosmen, kapellet flyttades över till fastlandet någon gång under 1800-talet. Man kan besöka Högbomden med båt och 1987 öppnades ett vandrarhem på fyrplatsen. Under tiden mellan nedläggningen 1964 och renoveringen på bostadshuset samt vandrarhemmets tillkomst så var än obebott.

På Högbonden finns även ett museum.

Källor:

https://fyr.org/wiki/index.php/H%C3%B6gbonden

Hillberg Esbjörn, ”Fyrhandboken”, Ljungby, 2007

Källgård Anders, ”Sveriges öar”, 2022

Rietz Magnus och Harry Sellman, ”Svenska fyrar”, 2009

Ångbåtskollision i Örsundsbro

 I oktober 1894 inträffade en liten kollision mellan ångbåtarna "Örsundsbro" och "Sigtuna" vid Örsundsbro. Det var "Sigtuna" som råkade "snudda till" den andra båten som låg vid kajen. Skadorna utgjordes av bucklor som dessutom var värre för "Örsundsbro" än för "Sigtuna". Båda fartygen fördes omedelbart till Uppsala där skadorna blev besiktade.

Källa: Tidningen Upsala 18 oktober 1894
Källnot: Fartygskollisionen skedde på tisdagskvällen den 16/10, nyheten kom ut på en torsdag via tidningen och fredagen den 19 oktober gick "Örsundsbro" åter ut i trafik.

(Tidigare publicerat)

En kort alternativ vapenhistoria

 I början av 1800-talet använde britterna en salvbössa som kallades för ”Nock Gun” efter tillverkaren Henry Nock och var ett sjupipigt vapen som också var otymplig p g a den kraftiga rekylen som uppstod när alla pipor avlossades samtidigt. Detta vapen var väl anpassat till när man skulle äntra fiendens fartyg och kom väl i användning vid sjöslaget vid Trafalgar 1805 och de tidiga krigen mot Napoleons armé. Enligt uppgift var ca 500 Nock Guns som kom till användning på den tiden och några tekniska data om detta vapen; piplängd 52 cm, kaliber .39, vikt 4,1 kg, datering 1795 och ursprungsland England. Ca 50 år tidigare som Nock Gun lanserades kom en svensk 20-pundig mörsare till användning och vikten var på dryga fyra ton. Denna mörsare placerades i närheten av fören på de fartyg som blev installerade på och syftet var att beskjuta befästningar på land.

Det finns artikel om Bakergeväret på denna sida som skrevs för ett tiotal år sedan och som den brittiska armén använde sig av samt blev en del av deras standardutrustning under 1800-talets första kvartal. Själva geväret vägde 4.1 kg och sedan tillkom det även en träklubba som man använde för att få ner kulan i själva loppet. Den delades ut i samband med geväret i början av Bakergevärets era och som senare visades vara onödigt eftersom det gick med handkraft att få ner kulan i skjutbart skick.

Uppfinningen av knallhatten omkring 1820 gjorde att även skjutvapnen säkrare, pålitligare och lättare att hantera. Under 1800-talets mitt lanserades det amerikanska Springfield två slaglåsgevär, dels var det m/1855 med kalibern 14,7MM som kom 1855 och dels m/1863 med kalibern .58 som kom ut åtta år senare. Det förstnämnda geväret var det  första amerikanska slaglåsgeväret som kom ut på marknaden och som kuriosa kan nämnas att samma tillverkare kom ut med det s k kallade Mississippi-geväret i början på 1840-talet som också var räfflat. 

Avslutning lite grann om kaliber som egentligen skrevs om omkring 2007/08 då bloggen var nylanserat och senare togs bort i samband med den stora utrensningen omkring 2011 som senare publicerades i sammanställning av artiklar något år senare. I Vapentidningen nr 6/1994 finns det en sammanställning över 33 olika kalibrar från olika år i varken kronologisk eller tematisk ordning. 

Förklaring från Nordisk familjebok från 1951; Kaliber (fr. calibre), diametern till etteldvapens lopp, mätt — vid räfflade vapen — mellan bommarna. Då k. i huvudsak bestämmer eldvapnets egenskaper, brukar den ingå i vapnets officiella namn, t. ex. 7,5 cm kanon, 6,5 mm gevär o. s. v. Fordom nyttjades i st. f. kaliber vikten av den till loppet passande rundkulan av järn, t. ex. 

12-pundig (12 U) kanon.

Det finns långt flera kalibrar som står nämnda i Vapentidningen och en sökning på den militära wikin på engelska ger omkring 13 000 träffar. I England har man även använt namnet bore och ett sådant exempel 38 bore som användes i England under 1800-talet och det var ett räfflat framladdningsvapen och t ex en revolver så är det 38 rundkulor av bly på pundet som passade till vapnet.

Källor:

Bruner Pelle, ”Kaliber-finns det?, Vapentidningen 6/1994

Chuckhawks.com

”Encyklopedia of war machines”, 1984

Ford Roger m fl, ”Den stora boken om vapen”, 2010

https://military-history.fandom.com/wiki/Main_Page

Militärhistorien, svensk version, 2013

Nordens familjebok 1951, Runeberg.com