Notiser om brittisk fotboll

Motherwells Arnott

Dougie Arnott gjorde 58 mål på 240 matcher för Mothrrwell mellan 1986-98 som mittfältare och han blev klubbens främsta ligaskytt säsongen 1991-92 då Motherwell blev i skottska elitdivision. Han gjorde båda målen i bortamatchen mot Celtic den 20 november och matchen slutade 2-2. I de tre sista matcherna som slutade med förlust (avslutade med fem förluster på raken) så gjorde Arnott klubbens mål (1-3 mot Dunfermline på bortaplan och sedan 1-2 på hemmaplan mot Rangers och Dundee United).

Källor:

http://www.neilbrown.newcastlefans.com/player8/dougiearnott.html

Rothmans Football Yearbook 1992-93

Trippel i skyttetoppen

Säsongen 1948-49 vann Bernhard Lester (Transport), Eugene Noonan (Waterford) och Paddy O’Leary (Cork Athletic) skytteligan i irländska ligan med 12 mål vardera) och det upprepades igen säsongen 1963-64 då Eddie Bailham (Shamrock Rovers), Jimmy Hasty (Dundalk) och Johnny Kingston (Cork Hibernians) slutade med 18 mål vardera. Visserligen räknas inte Irland  till Storbritannien men tas med ändå eftersom denna liga hamnar då lite i skymundan.

Källa: https://www.rsssf.org/tablesi/iertops.html

Grimsbys Glover

Ted Glover gjorde 182 mål i ligan för Grimsby Town mellan 1930-39 varav 42 i gamla division 2 säsongen 1933-34.

Källa: Rothmans Football Yearbook 1993-94

Hedley vann tre cupfinaler

George Hedley vann FA-cupen tre gånger; 1899 och 1902 med Sheffield United och 1908 med Wolverhampton.

Källa: https://playupliverpool.com/2000/01/01/players-merits-h-to-m/

Sheffield United köpte Mercer

David Mercer gjorde sex mål för Hull City mot Sheffield United den 4 januari 1919 och i november 1920 köpte just denna klubb Mercer för 4 500 pund. Denna match hade vänskapskaraktär och spelades dagen efter mötet med South Shields i gamla division 2 på bortaplan som slutade med förlust med 1-7 (Mercer gjorde målet för Hull). Matchen innan hade de vunnit 10-3 mot Wolverhampton och Mercer gjorde fyra av målen.

Källor:

Rothmans Football Yearbook 1992-93

https://tigerbase.hullcity.com/season-profile.php

Målgörande Cowdenbeath

Cowdenbeath gjorde 115 mål på 34 ligamatcher i skottska ligans division 2 säsongen 1937-38 och de vann med 10-0 mot Brechin City den 20 november.

Källa: Gordon Smailes, ”Scottish Football Records”, Derby, 1995

Dunfermline cupvinnare 1968

Dunfermline vann den skottska cupfinalen 1968 med 3-1 mot Hearts i finalen och i den första omgången slog de mästarlaget Celtic (med nio raka ligamästerskap mellan 1965-74) på bortaplan med 2-0. I ligan föll de båda mötena med Celtic medan matcherna mot Hearts slutade med bortavinster.

Källa: Gordon Smailes, ”Scottish Football Records, Derby, 1995

Kidderminster 1930

Denna klubb spelade i ligan i den engelska ligan under fem säsonger mellan 2000-05 och säsongen 1929-30 blev de 7:a i Birmingham League.

Källa: https://www.fchd.info/KIDDERMH.HTM

Oförändrat lag

Preston gick till FA-cupfinal 1954 där de föll med 2-3 mot West Bromwich och de ställde upp med samma lag i varje bestående av fem engelsmän, fem skottar och Joe Marston som var från Australien. Charlie Wayman gjorde mål i varje omgång och det även ett mål i finalen.

Källa: Rothmans Football Yearbook 1993-94

Mordet på Tommy Ball

 Mordet på Tommy Ball är hittills den enda på en proffsspelare i England och detta inträffade på kvällen den 11 november 1923. Han kom till världen den 11 februari 1900 (vissa källor anger att det var samma månad som året innan), han kom till Newcastle United utan att spela någon match för The Magpies 1919 innan han gick över till Aston Villa i januari 1920. Ball var en betydande centerhalv som spåddes en framtid i det engelska landslaget.

För Aston Villa spelade han sin första ligamatch mot Bolton den 13 mars 1920 och det var bortaplan som Aston Villa föll med 3-6. Det var hans enda match för säsongen och när Frank Barson gick över till Manchester United blev det lättare att ta en plats i laget. Det blev 74 liga- och tre matcher i Fa-cupen och flest matcher blev det under säsongen 1922-23 då det blev 35 ligamatcher. Säsongen 1923-24 hade han bara missat två ligamatcher och hade spelat 14 ligamatcher, hans sista match var mot Notts County på bortaplan den 10 november.

Den 11 november hade han och hans hustru (de gifte sig året innan) besökt Church Tavern och där Tommy hade tagit en pint öl (ale). Grannen hette George Stagg och var en f d polisman, det var honom som det unga paret hyrde en stuga av. På något sätt hade Stagg stört sig på dem och ville bl a förgifta sina egna kycklingar för att ge dem skulden och därefter vräka dem. När paret Ball kom hem så gick Tommy ut igen för att hämta parets hund. Då sköt Stagg honom och hustrun rusade ut, den f d polismannen svarade då med att skjuta över hennes ena axel. Han dog snart av de skador skottet hade orsakat och Stagg gjorde inga att varken fly eller göra motstånd när polisen kom för att hämta honom. Han dömdes till livstids fängelse och dog 87 år gammal på ett mentalsjukhus i Birmingham i februari 1966. En insamling gjordes och cirka hundra pund (drygt 6 000 idag) gick till hans änka. Stagg skadades för livet när han deltog i första världskriget och hade själv fyra barn, om det gjorde honom avundsjuk på paret som hyrde av honom återstår att se. 

Källor:

https://amp.theguardian.com/sport/blog/2014/dec/17/forgotten-story-tommy-ball-aston-villa-life-death

Goodyear David & Tony Matthews, ”Aston Villa—A complete record”, Derby, 1992

https://www.vintagefootballers.com/product/ball-tommy-image-2-aston-villa-1922/

Rochdale läckte som en såll

 Rochdale har varit en av de mindre klubbarna i de fyra högsta divisionerna som omfattar professionella ligaklubbarna i England som numera återfinns i National League (den femte nivån). Sedan den fjärde divisionen bildats 1958 så har Rochdale spelat i den tredje nivån som dock denna artikel inte kommer att handla om.

En av de sämre säsongerna var 1932-33 och denna säsong spelades 40 matcher istället för 42 i division 3 (Norra) sedan Wigan Borough (dagens Wigan Athletic bildades i efterkölningen av denna klubb 1932) hade varit tvungna att lämna ligan och fick deras resultat borttagna för säsongen. 

Rochdale slutade sist i division 3 (Norra) säsongen 1931-32 och på 40 matcher vann de fyra matcher, spelade oavgjort vid tre tillfällen, förlorade 33, gjorde 48, släppte in 132, elva poäng och 13 poäng bakom nästjumbon New Brighton. De främsta målskyttarna i ligan var Reg Watson 8 (tidigare Oldham o Southampton), Joe McAteer 7, Jack Everest och Fred Brown på sex vardera. Samtliga fyra segrarna togs hemma på Spotland och den största segern var 3-1 mot Doncaster Rovers den 3 oktober, de vann med 4-3 mot Carlisle United den 12 september. Ingen vinst blev det efter nyåret och de största förlusterna var 1-9 mot Tranmere Rovers (Farewell Watts gjorde fem av målen), 0-6 mot Barrow och 2-7 mot Chester City. Rochdale förlorade 17 matcher i följd under denna säsong. Darwen släppte in 141 mål i gamla division 2 säsongen 1898-99 och det är ett rekord liksom de 33 förlusterna för Rochdale.

Källor:

http://www.englishfootballstats.co.uk/Club%20Profiles/rochdale.htm

Smailes Gordon, ”Football league records”, Derby, 1992

Soar Phil & Martin Tyler, ”Encyclopedia of British Football, 1984

Wikipedia, engelskspråkiga 

Målrika ligamatcher den 4 oktober 1930

 Det här är bara ett typexempel på målrika ligamatcher som var i denna omgång som spelades den 4 oktober 1930. Aston Villa vann hemma med 6-1 mot Huddersfield Town inför 43 235 åskådare på Villa Park när Billy Walker blev tremålsskytt, Eric Houghton 2 och denna säsongs skyttekung av högsta divisionen , Pongo Waring som också nätade bakom bortakeepern Hugh Turner. Tröstmålet för Huddersfield blev Dave Mangnall. På Bloomfield Road vann hemmalaget Blackpool med 5-4 mot Leicester City och Jimmy Hampson (som försvann under en fisketur i januari 1938) gjorde tre av Blackpools mål. Ernie Hine gjorde två mål för The Foxes medan Arthur Chandler inte lyckades göra mål på hemmalagets målvakt Horace Pearson. Det var tre matcher som slutade 4-0; Chelsea slog Middlesbrough, Grimsby slog West Ham och Liverpool bortaslog Newcastle. I Manchester-derbyt vann City med 4-1 mot United inför 41 757 åskådare.

United hade en svag säsong och föll i de första tolv ligamatcherna med nedflyttning som följd. Tommy Tait och Bobby Marshall gjorde två mål vardera medan Joe Spence gjorde målet för United. 

I gamla division 2 föll hemmalaget Millwall med 5-7 mot Preston inför 14 674 på The Den. Fram till denna match hade Millwall bara vunnit två och förlorat sex och låg sist i divisionen. Men deras var riktiga smällar för motståndaren, 5-1 mot Nottingham och 4-0 mot Reading (båda hemma). Millwalls mål mot Preston; Jimmy Poxton 2, Jack Cock 2 o Jimmy Forsyth, Prestons mål Tom Scott 3, Alec Reid 2 och Ted Owens 2. Everton gjorde ett gästspel i divisionen denna säsong och de vann med 7-1 mot Charlton inför 29 440 på Goodison Park. Ted Critchley 2, Dixie Dean (60 mål i gamla division 1 säsongen 1927-28) 2, Jimmy Dunn 2 och Tom Griffith medan Fred Whitlow gjorde Charltons mål. 

I division 3 (Norra) vann Rotherham United med 8-1 mot Accrington då Vic Wright gjorde fyra av målen medan Billy Hick gjorde tre. Wright gick en månad senare till Sheffield Wednesday i högsta divisionen och hade svårt att ta en plats där i ett lag som kom från två ligatitlar. Kom tillbaka till Rotherham och efter en tid gick han över till Liverpool. 

Carlisle United som var inne på sin tredje säsong i ligan hemmaslog Crewe med 4-1 inför 7 308 åskådare på Brunton Park och Jimmy McConnell gjorde tre mål. Hartlepool United hade sin högsta publiksiffra för säsongen när de föll hemma mot Hull City. De föll med 1-3 inför 6 661 på Victoria Park och Stan Alexander gjorde bortalagets tre mål och en annan tremålsskytt var Tom Maidment för Lincoln City, de vann med 5-0 mot Barrow. 

I division 3 (Södra) gjorde Peter Simpson sex mål när Crystal Palace besegrade Exeter City med 7-2. Harry Waller gjorde samtliga målen när Torquay United vann med 3-0 mot Northampton på bortaplan.

Källor:

enfa.co.uk

http://www.englishfootballleaguetables.co.uk/season/S1930-31/1930-10-04.html

vintagefootballers 

Wikipedia engelskspråkiga 

Historiska fotbollssäsongen, Liverpool 1950-51

 Det var ganska så svag säsong som Liverpool under denna säsong och klubben hade då vunnit ligan vid fem tillfällen som på den tiden även var en toppsiffra. Eftersom de klubbar som har varit dominerande under en viss tidsperiod inte har varit särskilt lyckosamma över lag. Sunderland som då var i delat merit-topp med bl a Arsenal (fem titlar under 1930-talet) och Aston Villa (lika många titlar under 1890-talet), hade mer utspritt med tre av titlarna under 1890-talet och tre under tiden 1902-36 och säsongen 1935-36 var klubben senaste ligatitel.

Liverpool gjorde som sagt vad en svag säsong säsongen 1950-51 och de slutade på 9:e plats med 43 poäng. Dessa kom från 16 vinter (två poäng för en vinst) och 11 oavgjorda. De gjorde 53 mål och släppte in 59, antalet gjorda mål var liksom två år tidigare det sämsta hittills med 42-matchprogram sedan 1919. Liverpools största seger var 4-0 mot Sunderland den 26 augusti inför 52 080 åskådare på Anfield Road och annars var det vinster med 1-2 mål. De spelade bl a 3-3 mot Bolton Wanderers på hemmaplan, de vann med 3-1 mot Everton i derbyt på Goodison Park den 16 september och med samma siffror mot Portsmouth den 9 december. Säsongen största förlust var 1-4 vid tre tillfällen mot Wolverhampton (hemma), Sheffield Wednesday och Huddersfield (Anfield). I FA-cupen gick det inte heller så bra när de föll mot Norwich City i den tredje omgången och det var klubbens första plump i cupen sedan säsongen 1936-37 då de åkte ut i det första försöket för lag högre upp i ligan, också mot Norwich. Eddie Spicer var den enda som spelade i samtliga 42 ligamatcherna medan de främsta ligaskyttarna var Billy Liddell 15, Jack Balmer 10, Jimmy Payne 6 och Albert Stubbins 6. De finns en del rester kvar av det lag som vann ligan 1947.

Källor:

http://www.englishfootballstats.co.uk/index.htm

lfchistory.net

Pead Brian, ”Liverpool—A complete record”, Derby, 1990

Om och källorna till Liverpools minnesvärda matcher

 Skribenten har valt att inte fortsätta med att beskriva Liverpools historiska matcher p g a att det är risk att folk gör gällande vilka de själva minns eller känner till, vilket det kan även vara bra. M a o har det varit att plocka ut även om materialet är lätt att komma åt. Liverpool är ju även skribentens favoritlag. En annan orsak är att i del 7 omfattade tio matcher som var i tidsperioden 1996-2007 medan del 1 o 2 omfattade tidsperioderna 1893-1914 o respektive 1923-55. Det är inget fel att skriva om en klubbs historiska matcher men det är risk att det blir alldeles för tätt mellan matcherna från nyare tid och det känns som det aldrig blir någon avslut.

LÄNKARNA TILL MATCHERNA

Del 1:

https://okandahandelser.blogspot.com/2022/05/liverpools-legendariska-matcher-del-1.html?m=0

Del 2: https://okandahandelser.blogspot.com/2022/06/liverpools-legendariska-matcher-del-2.html?m=0

Del 3:

https://okandahandelser.blogspot.com/2022/08/liverpools-legendariska-matcher-del-3.html?m=0

Del 4:

https://okandahandelser.blogspot.com/2022/09/liverpools-legendariska-matcher-del-4.html?m=0

Del 5: https://okandahandelser.blogspot.com/2023/04/liverpools-legendariska-matcher-del-5.html?m=0

Del 6:

https://okandahandelser.blogspot.com/2023/10/liverpools-legendariska-matcher-del-6.html?m=0

Del 7:

https://okandahandelser.blogspot.com/2024/01/liverpools-legendariska-matcher-del-7.html?m=0

KÄLLOR:

11v11.com

Butler Bryon, The illustrated history of the Football league 1888-1988, London, 1988

https://www.lfchistory.net/

Pead Brian,

”Champions by Champions”, Derby, 1990

”Liverpool—-A complete rekord”, Derby, 1990

https://playupliverpool.com/

Rothman Football Yearbook”, diverse utgåvor

Smailes Gordon, ”Football League records”, Derby, 1992

vintagefootballers.co.uk

Wikipedia engelskspråkiga 

https://www.worldfootball.net/

När Mansfield Town slog ”Villa”

 Aston Villa spelade två säsonger i gamla division 3 mellan 1970-72 och den första ligamatchen i denna division var borta mot Chesterfield den 15 augusti 1970. Då Aston Villa vände från underläge med 1-2 i halvtid till vinst med 3-2 genom mål av Bruce Rioch 2 och Pat McMahon. En vecka senare mötte de Plymouth hemma på Villa Park inför 16 750 åskådare och matchen slutade 1-1. Den 29 augusti bortaslog de Swansea på bortaplan med 2-1 och två dagar senare var det hemmamötet med just Mansfield Town. 

Mansfield Town hade börjat med tre vinster och en brakförlust med 2-5 mot Shrewsbury Town på bortaplan tre dagar tidigare. Mötet mellan Aston Villa och Mansfield sågs av 30 862 åskådare på Villa Park, bortakeepern Graham Brown var tillbaka efter tre veckors avstängning och han var rena väggen för hemmalagets försök att göra mål. Innan halvtid hade Aston Villa tio man på plan p g a skador på de båda målskyttarna i premiärmatchen (McMahon och Rioch). 

I den 58:e matchminuten gjorde Malcolm Partridge matchens enda mål på hemmakeepern John Dunn som stod i 101 matcher innan övergången till Charlton året efter. För klubben Mansfield är matchen på Villa Park en av de minnesvärda matcher som klubben har spelat sedan de kom med i ligan i slutet på 1920-talet. 

Aston Villa blev fyra denna säsong och vann den gamla division 3 säsongen 1971-72, ytterligare tre år var de tillbaka i högsta divisionen. Stjärnor i denna anrika klubb var Charlie Aikten som gick bort i oktober förra året (2023, 81 år gammal) som spelade 659 matcher för ”Villa” mellan 1961-76, Willie Anderson, de redan nämnda trion, Keith Bradley, Jim Cumbes som ersatte Dunn i målet, Brian Godfrey, Ray Graydon som kom från Bristol Rovers i juli 1971, Ian Hamilton, 1970-talets stora stjärna Brian Little kom också under sommaren 1971, den f d spelaren i Burnley och Leicester City Andy Lochhead, Fred Turnball, f d i Nottingham Geoff Vowden och Mick Wright. Flera av de nämnda spelarna följde med Aston Villa under resan upp till den högsta divisionen. 

Mansfield Town blev 7:a och 21:a plats 1972 som innebar nedflyttning till division 4. Den nämnda Malcolm Partridge lämnade Mansfield efter säsongen 1970-71 för spel i Leicester City och sedan för Grimsby Town samt för att avsluta karriären för Scunthorpe United i början på 1980-talet.

Källor:

Goodyear David & Tony Matthews, ”Aston Villa—-A complete record”, Derby, 1992

https://okandahandelser.blogspot.com/2019/02/svart-med-mansfield-town.html?m=1

https://www.stagsnet.net/vintage/reports/reports.html

Wikipedia engelskspråkiga 

Willie Maxwell

 Maxwell var en skotte som spelade först för de skottska klubbarna Arbroath, Hearts och Dundee innan han kom över till Stoke under sommaren 1894. Han bildade då ett starkt anfall ihop med två andra spelare från Skottland som var Billy Dickson och Tommy Hyslop. Sedan dessa två hade försvunnit så blev Maxwell klubbens främsta målskytt under fem säsonger. Under tiden i Stoke spelade han också sin enda landskamp för Skottland 1898.  Han såldes för 250 pund till Third Lanark 1901 så var han tillbaka till den skottska ligan och det var efter han hade gjort 85 mål på 175 matcher för Stoke. 

Efter ett fåtal matcher för Third Lansrk gick han till Millwall i Southern League och det blev 34 mål på 54 matcher för Londonklubben som redan då hade problem med ”trubbelmakare” hos sin publik. 

Hans nästa klubb som var Bristol City och var också hans sista klubb i karriären. Det var också hans främsta period under karriären med bl s kaptensbindeln. Han gjorde 27 mål när klubben vann gamla division 2 före Manchester United säsongen 1905-06 och 19 säsongen när klubben blev tvåa efter Newcastle United som är Bristol Citys högsta placering någonsin. Han spelade sin sista match i april 1909 och spelade i klubbens framträdande i FA-cupfinalen samma säsong som förlorades mot Manchester United. Han stannade många år i Belgien och tränade även deras landslag, han dog dock hemma i Skottland i juli 1940 (63 år gammal).

Källor:

https://www.arbroatharchive.co.uk/player.php?id=617

https://en.m.wikipedia.org/wiki/William_Maxwell_(footballer)

https://www.vintagefootballers.com/product/maxwell-willie-image-4-bristol-city-1907/

Broadis, viktig spelare bakom giganterna

 Ivor Broadis levde mellan den 18 december 1922 och 12 april 2019 och han var innerforward under sin karriär som varade mellan 1946-60. Han började i Carlisle United och gjorde 52 mål på 91 matcher innan han värvades av Sunderland för 18 000 pund i februari 1949 och där blev det 25 mål på 79 matcher innan Manchester City köpte honom. Han skulle under tiden på Maine Road göra 10 mål på 74 matcher och vid denna tidpunkt brukade det bli två år hos en klubb. Han stannade även i drygt två år i Newcastle United där det blev 15 mål på 42 matcher mellan 1953-55. Kom sedan tillbaka till en av de nordligaste klubbarna i den engelska ligan och det var återigen spel igen för Carlisle United. Det blev då 33 på 159 matcher mellan 1955-59 innan han avslutade ligakarriären genom att spela för Queen Of The South i den skottska ligan. 

Det blev 14 landskamper och åtta mål för England mellan 1953-54 och var med i fotbolls-VM i Schweiz 1954. Han skulle senare vara fotbollsjournalist i 45 år för några tidningar i norra England och han bodde i Carlisle sedan mitten av 1950-talet. Han var också med i matchen när England föll med 1-7 mot Ungern i Budapest i maj 1954 som då hade ett framgångsrikt lag som tyvärr slogs sönder i samband med Sovjetunionens invasion av Ungern 1956.

Källor:

Butler Byron, ”The Official illustrated history of Football League 1888-1988”, London, 1988

Hugman Barry, ”Football League Players Records 1946-88”, 1988

https://www.independent.co.uk/news/obituaries/ivor-broadis-footballer-1940s-1950s-journalist-a8885556.html

Wikipedia engelskspråkiga ”Ivor Broadis”

Fyra omspelsmatcher

 När Barrow och Gillingham möttes i FA-cupens sjätte kvalomgång eftersom klubbarna från division 3 fick kvala på den tiden. De fick dock bara spela i en kvalomgång som slutligen vanns av Barrow som spelade i division 3(Södra) medan var i motsvarande norra divisionen. 

13 december Gillingham-Barrow 0-0

18 december Barrow-Gillingham 1-1

22 december Barrow-Gillingham 1-1, Wolverhampton

30 december, Barrow-Gillingham 1-1, Arsenal

31 december, Barrow-Gillingham 2-1, Millwall

Barrow åkte ur nästa omgång efter ett omspel mot Blackpool.

Källor:

https://www.fchd.info/BARROW.HTM

https://www.gillinghamfcscrapbook.co.uk/DisplaySeason.php?season=1924-25

QPR bortaslog Mansfield

 Den 24 september 1966 tog Mansfield Town emot Queens Park Rangers hemma på Field Mill inför 6 260 åskådare. Det var en match i den gamla trean och Mansfield låg då i mitten av tabellen medan QPR låg 2:a efter Bristol Rovers och Londonklubben skulle senare ta hem segern i division som ligacupen. 

Rodney Marsh gjorde tre mål medan den f d Tottenham-spelaren Les Allen gjorde två mål. De övriga målen gjordes av  Jimmy Langley på straff och Keith Sanderson medan tröstmålet för hemmamålet gjordes av Stuart Brace. Han delade den interna skytteligatoppen med Bill Curry med 22 mål i ligan. 

Källor:

enfa.co.uk

http://www.englishfootballleaguetables.co.uk

Wikipedia engelskspråkiga 

Släppte in fem mål

 När Oldham åkte till Plymouth för att spela i den dåvarande andra divisionen hade de bara en som kunde stå i målet. Det var Alan Milward som skulle stå i sin enda ligamatch och han spelade också för Northern Nomads samt Middlesex Wanderers. Med "amatörstatus" fick han stå i bortamatchen mot Plymouth Argyle den 28 mars 1932 och Oldham föll med 0-5(Plymouth gjorde lite över hundra mål under denna säsong).

Källa: Garth Dykes, "Oldham Athletic-A complete record", Derby, 1987

Källnot: Plymouth Argyle har egen databas som heter https://www.greensonscreen.co.uk/ och enligt denna hemsida sida samt tillgänglig material om denna klubb så gjordes målen av Jack Leslie 2, Eugene Melaniphy 2 och Harry Roberts. Melaniphy som föddes på Irland 1913 och son till en irländsk polisman gjorde två mål i sin debut för Plymouth. Han hade kommit ifrån det icke-ligalaget Finchley och gjorde 32 mål på 69 matcher för Plymouth tills han gick över till Cardiff City i december 1936. Han utvandrade till USA på 1950-talet och dog i Chicago när han var 79 år gammal i juni 1991. 

Allt utom källnoten var tidigare publicerat på bloggen.

Hemma bäst, borta sämre

 Gateshead var obesegrade på hemmaplan med 11 vinster och 10 oavgjorda i division 3 (Norra) säsongen 1935-36. På bortaplan blev det två vinster och fyra oavgjorda samt att de förlorade 15 matcher. I tabellen slutar Gateshead på en 14:e plats och den största segern var 4-0 mot Lincoln City och föll med 1-6 mot Accrington Stanley. Gateshead åkte ur ligan 1960 sedan de har fått färre röster än Peterborough United, Gateshead konkursade sedan och dagens klubb bildades efteråt.

Gatesheads siffror är dock inte unika, det finns flera exemplen på obesegrade lag på hemmaplan som förlorade 7-10 av sina matcher på bortaplan eller var utan vinst på bortaplan men vann ett antal matcher på hemmaplan.

Källa: Gordon Smailes, ”Football League Records”, Derby, 1992

Kortaste landslagskarriären för England

 Jim Barrett(West Ham United) spelade bara åtta minuter av sin första landskamp för England mot Irland på Goodison Park(Evertons arena) i Liverpool den 22 oktober 1928 innan han blev skadad och fick bäras ut på bår. Barrett spelade i över femhundra matcher för sin klubb innan han lade skorna på hyllan.

Källnot: Denna händelse finns i de flesta fackböcker om engelsk fotboll och även i Skysport Football Yearbook med dess föregångare Rothmans football Yearbook.

Den som är intresserad för att titta på statistik kan vända sig till denna historiska databas om West Ham United.

(Tidigare publicerat)

Bromley FC

 Nästa säsong kommer en ny klubb att instifta bekantskap med klubbarna i League 2 och det är klubbens första säsong i de högsta fyra divisionerna, de kommer då blir en proffsbaserad ligaklubb. De kom 3:a i National League och kom upp via vinsten i kvalfinalen mot Altrincham med 3-1.

Bromley FC bildades 1892 och klubben hör hemma i de sydöstra delarna av the Greater London. Till nuvarande arenan Hayes Lane flyttade de till 1938. Klubbens meriter är bl a Isthmian League 1909, 1910, 1954 och 1961; Athernian League 1923, 1949 och 1951 samt Sparran League 1908. De vann den andra divisionen i London League 1897 och så sent som 2016 vann de Conference South (nivå 6). Klubben har också vunnit Amateur Cup 1911, 1938 och 1949. 

Källor:

https://nr.soccerway.com/national/england/conference-national/20232024/s23281/final-stages/

Wikipedia, engelskspråkiga 

Historiska fotbollssäsonger, Notts County 1893-94

 Notts County inledde denna säsong i gamla division 2 med fem vinster och två oavgjorda innan den första förlusten kom mot Grimsby Town med 2-5 på bortaplan den 21 oktober. Men fick gruvligt revansch mot Burslem Port Vale då de vann med 6-1 fem dagar senare och Jimmy Logan gjorde tre av målen.

Notts County vann även 6-1 mot Northwich Victoria, 5-0 mot Ardwick (nuv Manchester City) och 6-2 mot Burton Swifts. Den största segern var dock 9-1 mot Crewe Alexandra den 17 februari och målen gjordes av Arthur Watson 4, Dan Bruce 2, Jimmy Logan 2 och Harry Daft, matchen sågs av drygt 300 åskådare. 

Klubben kom trea efter Liverpool och Small Heath (nuv Birmingham City)  som vann 22 av 28 ligamatcher och spelade dessutom även sex oavgjorda. Matcherna mot Liverpool slutade 1-1 den 30 september på hemmaplan och på bortaplan föll de med 1-2 den 18 november. På 28 matcher vann de 18, spelade oavgjort vid tre tillfällen och målfacit på 70-31. I kvalet föll de med 0-4 mot Preston på neutralt plan och då har klubben redan tagit hem sin största seger någonsin, nämligen FA-cupen. Den interna skytteligan i ligan var det Logan med 21 mål före Bruce på 18 före Watson på elva gjorda mål.

De inledde FA-cupen med att slå ut division-klubben Burnley med matchens enda mål, i andra omgången slog de ut icke-ligalaget Burton Wandereres med 2-1. Sedan slog de ut Nottingham Forest med 4-1 på hemmaplan i omspelet sedan matchen hade slutat 1-1 och semifinalen vann de matchens enda mål mot Blackburn Rovers. De sistnämnda klubbarna var i högsta divisionen och då var de i final mot ännu en klubb från division 1 och det var Bolton som stod för motståndet. 

Finalen spelades på Evertons hemmaarena Goodison Park och det kom 37 000 åskådare till matchen. På den tiden var det en kommitté som tog ut laget medan en annan källa anger att det var Tom Harris som hade ansvaret för laget. Som lite kuriosa installerades den första managern 1913 och det var Albert Fisher som fick tjänsten. Laget som ställdes upp mot Bolton Wanderers i finalen var följande; George Toone-Fay Harper, Jack Hendry, Charlie Bramley, David Calderhead (manager för Chelsea mellan 1907-33), Alf Shelton, Arthur Watson, Sam Donnelly, Jimmy Logan, Dan Bruce och Harry Daft. Logan gjorde sina tre mål i den 29:e, 67:e och 70:e matchminuterna och han dog i maj 1896 av lunginflammation, endast 25 år gammal. Han föddes i juni 1870 i Skottland. Den andra målskytten för Notts County var Arthur Watson efter 18 minuter spel medan målskytten för Bolton var Jim Cassidy. Det var i slutet på matchen som Cassidy var med i ett anfall och målvakten Toone försökte avvärja det, det slutade med att Bolton fick ett av lättaste målen som har gjorts i cupfinalens historia.

Denna final var ingen direkt höjdare och för Notts Countys del så ärt den främsta meriten och tre år tidigare föll de i finalen mot Blackburn Rovers. I Notts Senior Cup har däremot klubben elva triumfer varav den senaste var under säsongen 1934-35.

Källor: 

http://carousel.royalwebhosting.net/utm/maggies04.html

enfa.co.uk

http://www.englishfootballleaguetables.co.uk/final/f1893-94.html

Smailes Gordon, ”Football League Records”, Derby, 1992

vintagefootballers.com

Wikipedia, engelskspråkiga 

Fyra spelare delade

 Shrewsbury Town blev 18:e i gamla division 3 säsongen 1990-91 och de gjorde 61 mål på 46 ligamatcher. Hela fyra spelare delade på ledningen i den interna skytteligan och samtliga gjorde sex mål vardera. Lånet från Manchester City som var Wayne Clarke gjorde sina mål på sju ligamatcher under oktober/november och sköt dessutom in en straff. Övriga var Micky Heathcote, Dean Spink och Neil Lyne (den sistnämnde värvades i mars från Nottingham Forest.

Källa: Rothmans Football Yearbook 1991-92

Kettering Town storseger 1953 i cupen

 I den tredje kvalomgången till FA-cupen vann Kettering Town med hela 12-0 mot Stamford under säsongen 1953-54 och det var en omspelsmatch sedan den första matchen hade slutat 3-3. I nästa kvalomgång vann Kettering med 3-0 mot Buxton på bortaplan innan ligaklubben Leyton Orient blev för svåra och de föll med 0-3 på bortaplan.

 
Källa: http://www.fchd.info/KETTERIT.HTM

Några av Aberdeens legendarer

 Följande listan är varken kronologisk eller tematisk ordning och det är ett försök att skriva om Aberdeens legendarer, det blev dock nio stycken.

JOE HARPER

Joe Harper spelade för klubben vid två tillfällen och var en betydande forward som spelade fyra landskamper för Skottland. Kom från Huddersfield 1968 och gjorde då 68 mål på 102 matcher innan han gick till Everton, gjorde en sejour för Hibernian innan han återvände 1976. Säsongen 1971-72 gjorde han 33 mål på 34 ligamatcher för Aberdeen. Under fem år sedan återkomsten blev det ytterligare 57 mål på 102 matcher och han målrekordet för Aberdeen, gjorde bl a 122 mål i ligan av 205 sammanlagt. För klubben vann ligan 1980 och bl a cupen 1970.

BOBBY ARCHIBALD

Hans karriär varade lite mer än tjugo och han spelade för Aberdeen mellan 1914-20, det blev 16 mål på 109 matcher (skottska ligan fortsatte under första världskriget medan den engelska ligan hade uppehåll). En betydande vänsteryttern som spelade för ett tiotal klubbar i Skottland och avslutade i två engelska ligaklubbar.

BENNY YORSTON

Han kom till klubben i mars 1927 och var en fruktat målskytt som gjorde 101 mål på 143 matcher tills han såldes till Sunderland för 2 000 pund i januari 1932. Efter en match mot Kilmarnock den 14 november 1931 så misstänktes lagledningen att hela kedjan var involverat i en spelskandal som dock aldrig bekräftades att det hade ägt rum. Ingen av kedjan spelade för klubben igen och varför det blev så kan ingen svarar på idag, inte ens klubbens egna historiker. Matchen slutade 1-1 och Yorston svarade för målet i matchen. Hans brorson Harry spelade även för Aberdeen mellan 1947-57.

WILLIE MILLER

Född i Glasgow, men spelade hela sin karriär för The Dons och det blev 560 matcher mellan 1971-90 och var med att vinna Cupvinnarcupen mot Real Madrid i finalen på Nya Ullevi i Göteborg 1983.  Samma år vann klubben även den skottska cupen mot Rangers i finalen med matchens enda och Super Cup mot Hamburger SV inför bara drygt 15 000 på deras hemmaarena. Managern i Aberdeen var då Alex Ferguson som skulle vinna titlar senare med Manchester United. Willie spelade 65 landskamper för Skottland mellan 1975-89 och var manager i klubben mellan 1992-95.

ALEX MCLEISH

Han bildade Aberdeens försvarslinje med Willie Miller, en bra kombination efter Martin Buchan hade gått till Manchester United 1972 och han stannade där i ganska många år. McLeish spelade 493 matcher med 25 gjorda mål mellan 1977-95 och det blev även 77 landskamper för Skottland. 

FRED MARTIN

Han är en av klubbens största målvakter genom tiderna och som kom jämföras med Jim Leighton (1978-88 o 1997-2000), Bobby Clark (1965-80) och John Ogston (1958-66). Martin stod i 208 matcher mellan 1946-60 och var med när klubben vann ligan för första gången 1955 (Paddy Buckley blev klubbens främsta ligaskytt med 17 mål).

EOIN JESS

Född i Aberdeen och spelade vid två tillfällen för hemmaklubben. Fast han började i Rangers utan att få spela någonting och den första tidsperioden omfattade 1988-96 (201/50). Gick till Coventry och kom tillbaka året efter, den andra tidsperioden var 1997-2001 (111/29). Spelade 18 landskamper för Skottland och gjorde två mål.

PADDY MOORE

Han var bara 41 år när han dog i juli 1951 och föddes i 

Ballybough i närheten av Dublin, började i Shamrock Rovers. Spelade bl s för Cardiff och Tranmere Rovers i engelska ligan innan han återvände till Shamrock Rovers (han vann den irländska cupfinalen 1931 o 1932, gjorde mål i båda). Kom till Aberdeen i maj 1932 i samband med  att klubben fick tre irländska spelare och klubbkamraten Jimmy Daly blev även klubbkamrat i The Dons. Daly försvann snart från Aberdeen medan Moore gjorde 45 mål på 66 matcher till 1935. Spelade för Shamrock Rovers vid olika tillfällen under sin karriär.

DOD BREWSTER

Hans förnamn var egentligen George och spelade för The Dons mellan 1913-20 (119/9) och såldes till Everton, var en betydande centerhalv. Spelade en landskamp för Skottland.

Källor:

https://www.afcheritage.org/

http://www.neilbrown.newcastlefans.com/

vintagefootballers.com

Wikipedia engelskspråkiga 

Liverpools svagare säsong efter ligatiteln

 Liverpool tog sin första ligatitel säsongen 1900-01 och starten på nästkommande säsong var inte så bra egentligen. Den första matchen för säsongen inleddes på en måndag med fem matcher i den gamla division 1 och mötet med Small Heath (nuvarande Birmingham City) var den enda matchen i toppdivisionen som slutade mållöst. Sedan föll de med matchens enda mål mot Stoke och sedan två oavgjorda matcher innan de vann med 3-1 mot Small Heath den 28 september 1901. Efter nio matcher av säsongen 1901-02 hade Liverpool vunnit en ligamatch, spelat oavgjort vid fem tillfällen och förlorat två med en 11-placering som följd. 

Den 2 november vann de med 3-2 mot Manchester City på bortaplan och en vecka senare vann de 4-1 mot Wolverhampton hemma på Anfield Road (målen gjordes av Andy McGuigan 2, Charlie Satterwaitte och straff av Tommy Robertson). De åkte då upp på 7:e plats i tabellen och det var jämnt eftersom de åkte ner fem placeringar när de föll med matchens enda mål mot Newcastle United den 23 november på St James Park (målet gjordes av Robert McColl). Den 30 november tog de emot 1890-talets storklubb Aston Villa inför drygt 18 000 åskådare på Anfield Road som då var lite grann på nedgång. Sam Raybould gjorde matchens enda mål i den 76:e matchminuten och Liverpool klättrade upp till en 6:e plats. 

Klubben förlorade tre raka ligamatcher i december och den 4 januari vann de med 7-0 mot Stoke City på Anfield Road, Andy McGuigan gjorde då fem mål mot svag motståndare och Stokespelarna blev mer eller mindre sjuka sedan de hade ätit dåligt fisk. Spelarna i Stoke lämnade planen tillfället för att …… och hade som lägst sju man på plan. Den 11 januari föll de med 0-4 mot Everton på bortaplan och samma motståndare som de slog ut i FA-cupens första omgång.De åkte dock ut mot Southampton som då höll till i Southern League. I ligan var de jämna matcher förutom när de vann med 4-0 mot Manchester City den 1 mars.

Liverpool blev elva i divisionen och de främsta målskyttarna i ligan var Sam Raybould 16, Andy McGuigan 9 och Tommy Robertson 5.

Källor:

http://www.englishfootballleaguetables.co.uk/calendar/c1901-02.html

lfchistory.net

Pead Brian, ”Liverpool—-A complete record”, Derby. 1990