Djursten

Fyren Djursten uppfördes mellan 1838-39 och dessförinnan var det en fyrbåk på platsen. Denna fyrbåk uppfördes 1759 för att varna för en farlig passage mellan Gräsö och fastlandet. Åtta år senare anlades en enklare fyr som var koleldat och som var på platsen tills den nuvarande fyren byggdes, arkitekten var J T Byström. År 1854 byggdes det ett nytt bostadshus som blev panelat 1856 medan det förra bostadshuset från 1767 ändrades om till uthus. Ett fyrskepp lades 1872 ut vid den farliga passagen Länsmansgrundet och dess uppgift blev också att leda båttrafiken i det yttre Öresundsgreppet. Liksom andra fyrar blev även Djursten automatiserat och detta inträffade 1962, nio år tidigare hade en fyrmästarbostad blivit byggt. Den nuvarande fyren är femton meter högt, den förra fyrvaktarbostaden finns kvar, den nuvarande lanterninen är från 1862 och fyren blev byggnadsminnesförklarat 1935. Den sista fyrmästaren flyttade ut 1964 och Djursten är den äldsta bäst bevarade på östkusten.

Källor:

"Bygd att vårda i Uppsala län", nr 2, Uppsala, 1984
Faktakalendern 2002
Rietz Magnus & Harry Sellman, "Svenska fyrar", 2009
Thunman Dan, "Svenska fyrplatser", 2000

Upplandskubb

I den uppländska orten Gimo kom det äldsta receptet på brödet Upplandskubb i mitten av 1800-talet. Det var först under 1920-talet som det kom att saluföras under detta namn. Brödet består bl a av råg, vete och sirap, bakas i en högcylindrisk form och gräddas i ett vattenbad i drygt fyra timmar. Brödet fick också en stor spridning utanför Uppland och tyvärr lades produktionen ner 1991 efter sviktande produceringssiffror.

Källor:

Fontell Ylva & Katja Jahn, "Hitta i Uppland", Falköping, 2011
Wikipedia; (svenska), "Upplandskubb"

William Luke

Han var högerytter i det lag som Preston hade när klubben vann den gamla division 2 säsongen 1912-13 och såldes efter denna säsong till den dåvarande icke-ligalaget Hartlepool United. Luke hade kommit till Preston från en annan icke-ligaklubb som var Bedington United och spelade bara en säsong i ligan. Han föddes 1890 och fick en svår skada som satte stopp för vidare karriär på västfronten 1916. När han gick bort i januari 1992 var han den äldsta överlevande fotbollsspelaren.

Källa: Rothmans Football Yearbook 1992-93

Bohuslänska stenbrott

Med hjälp av boken "Industrilok i Bohuslän och Dalsland" har det kommit fram till att det finns/funnits tolv stenbrott egna industrispår varav de två giganterna inom svensk stenbrottsindustrin nämligen Bohus-Malmön samt Rixö. På den förstnämnda startades landskapets första stenbrott för export 1842 av Uddevallaköpmannen Carl August Kjellgren. Detta stenbrott skulle senare också bryta sten för anläggandet av Trollhätte kanal. I Rixö som inte ligger långt ifrån Bohus-Malmön så fanns en gång i tiden Sveriges största stenbrott. Exempelvis hade Rixö uppåt tusen arbetare i tjänst under 1920-talet. På Bohus-Malmön pågick verksamheten fram till konkursen 1977 medan Rixö höll man på fr o m 1800-talets slutskede till 1960-talet.

Källor:

Freding Mats, "Industrilok i Bohuslän & Dalsland", 1985
Johnsson Anders, "Fånga platsen", 2008

Den första gudstjänsten

Den medeltida kyrkan i Bred från 1300-talet revs 1836 och den nuvarande kyrkan uppfördes 1836-37. Medan man höll på med inredningen av den nya kyrkan passade församlingsborna på att har den första gudstjänsten som skedde den 11 september 1836. Kyrkan som anlades under medeltiden ansågs i början av seklet för trång, även om folkmängden minskade under de 30 år som man funderade på en ny kyrka. År 1805 bodde det 810 invånare i socknen, 1830 var invånarantalet 650 och nio år senare ökat till 720 invånare.

Källor:

Bebyggelseregistret(äldre versionen)
Carl af Forssell, "Anteckningar och statistiska upplysningar öfver Sverige", Stockholm, 1839
Rosell Ingrid, "Bred kyrka", Strängnäs, 1973 

(Tidigare publicerat)

Notiser juli

SJ:s inköp av räls 1886

Statens Järnvägar köpte in 31 ton räls 1886 för sammanlagt 3 237 000 kronor varav nio ton var importerade för 868 000 kronor.
Källa: Hans Modig, "Järnvägens efterfrågan av den svenska industrin", Stockholm, 1971

Sirius senaste 0-0 i bandy

Senast som Sirius spelade en mållöst match i bandy var mot Sandviken AIK på bortaplan under säsongen 1970-71. Enligt källan så har Sirius spelat ett antal mållösa matchen i bandyallsvenskan och ingen av dessa har varit på hemmaplan.

http://www.svenskbandy.se/t2.aspx?p=1401164

Vädret i Uppsala den 4 mars 

Den 4 mars 1900 var vinden nordvästlig, runt tre minusgrader, blåsigt och mulet.

Källa: Tidningen Upsala 6 mars 1900

Brand på Säva gård

Mangården i byn Säva mellan Uppsala och Enköping brann ner till grunden på 1930-talet.

Källa: Från mälarvik till skogsbygd", Uppsala, 1997

Först under Krimkriget

När Krimkriget varade 1854-56 användes räfflade musköter, den elektriska telegrafen och för första gången närvarade också fotografer.

Källa: "Militärhistorien (sv version), 2013

Relativt okänt tegelbruk

Enligt källan är det inte mycket känt om Näslundssågen eller Svarthammarens sågverk som låg norr om Östersund, sågverket förstördes i en brand omkring 1920.
Källa: Jan Ericson, "Industribanor i Jämtland och Härjedalen", 2015

Fiskeskutor till Gävle 1780

År 1780 kom det 79 fiskeskutor till Gävle från norrländska hamnar varav 68 kom från Hudiksvallsbygden De flesta skutor var små med mindre än 15 tunnor fisk.
Källa: Mauritz Nyström, "Norrlands ekonomi i stöplevern, Umeå, 1982

Upptäckte dolda kalkmålningar

När man restaurerade Sollentuna kyrka 1902 fann man kalkmålningar från senmedeltiden i såväl långhuset som vapenhuset.
Källa: Inger Strömsten, "Sollentuna kyrka", Upplands kyrkor XIII, Strängnäs, 1978

Okänd skulptör

Om skulptören Magnus Granlund är det inte mycket känt och han gjorde sina skulpturer av trä och var verksam i början av 1700-talet, han var elev åt Barchardt Presht (1651-1738) som var född i någon av de dåvarande tyska delstaterna.
Källor:
"Konsten i focus", Stockholm, 1976
"Norstedts uppslagsbok", 2003

Den främsta fotbollsmeriten

Uppsala Nya Tidning skrev endast att matchen hade spelats och att Sirius förlorade med 0-5 mot Fässberg på Ullevi i Göteborg. En match som hade blivit uppskjuten från föregående år och däremot skrev tidningen Idrottsbladet den 15 juni 1925(måndagsnumret) ett ingående referat om matchen som inte UNT gjorde. Publiken som bestod av drygt 1 000 personer hade kommit till matchen av två orsaker, dels för att se mästerskapets final och dels höra meddelande från landskampen i Stockholm. Tidigare nummer av Idrottsbladet hade rapporterat om relativt svaga insatser av Sirius och klubben var då i en formsvacka, enligt tidningen trodde man redan innan finalen att Sirius skulle vara utan chans.
Fässberg var i bra form medan Sirius som sagt vad inte kommit ur den svacka som klubben har haft under den tidsperiod innan finalen. Fässberg tog ledningen efter drygt 6-7 minuter och sedan trillade målen in med jämna mellanrum. Den starka blåsten i första halvlek hjälpte till med att Sirius skulle få ett par hörnor under den första halvleken.
Dock var Sirius anfall mer eller mindre fruktlösa och Fässberg kunde gå i halvtidsvila med 3-0. Idrottsbladet hade föjande citat om B Svanström som var Sirius vänsterinner; B Svanström på vänsterinnern, var alledes för fet för att kunna löpa, utan inskränkte sig till att skyndsammast möjligt vidarebefordra de bollar som han fick till sina rörliga kamrater, men detta gjorde han också mycket bra. Särskilt var det en fin boll från honom, som Schelin var att hinna före Fässbergs målvakt. Fässbergs målvakt hette E Andersson som enligt rapporten hade en lugn match.
När Fässberg gjorde det tredje målet var Sirius Uppling skadad och gick haltande runt på planen. Han togs ut ur spelet i halvtid och Sirius möblerade då om i laget. Sirius verkade enligt Idrottsbladets rapport att vara mer eller mindre dåligt konditionstränade ty även centern Claesson fick utgå p g a illamående.
Efter halvtid gjorde Fässberg ytterligare två mål, målen gjordes i denna följd enligt Idrottsbladets rapportering; 1-0 Stenberg, 2-0 högeryttern i Fässberg, 3-0 K Andersson(ett skott som Siriuskeepern borde har klarat), 4-0 Hysén och 5-0 Zachridsson.

(Tidigare publicerat av den nedlagda Siriushistoriska)