Tivedens rövare

Under medeltiden sägs det att Tiveden var ett tillhåll för rövare och på vissa platser sägs det t o m varit platser där rövare hade inväntat sina offer. Jag skrev tidigare om Ramundeboda kloster, en plats där man kunde övernatta när man passerade Tiveden och som låg halvvägs in i skogen. Nu är det frågan om det verkligen fanns rövare i Tiveden under medeltiden och enligt Laxå kommuns hemsida är det en av sägnerna som har florerat genom historiens lopp.

Från Laxå kommuns hemsida(http://www.laxa.se/web/internet.nsf/webdocs/F4FD641F2B833908C1257379003A8933?OpenDocument)

I Tiveden finns många sägner och historier om rövare och troll. Anledningen är de djupa mäktiga skogarna som fortfarande inbjuder till egna fantasier om övernaturliga väsen. 1983 invigdes Tivedens nationalpark av Kung Carl XVI Gustaf. Parken besöks årligen av nästan 100 000 människor.

Enligt denna kommuns hemsida så var det alltså mera en mytbildning och då kanske man kan dra slutledningen att spektulationen var mer eller mindre utvigdat. Nu påstår jag inte att det är en osanning som måste komma upp i dager och det jag känner till om Tiveden är att vissa partier ger en mytomspunnen upplevelse. Historien kring Tivedens rövare finns och kommer att berättas om även i framtiden.

(Tidigare publicerat)

Sala-Tillberga järnväg

Med förkortningen SaTJ öppnades den 28 kilometer långa sträckan för provisorisk trafik den 1 december 1875 och för allmän trafik sex dagar senare. Förvaltningen styrdes däremot från Stockholm och den 2 mars 1906 köptes bolaget upp av Stockholm-Västerås-Bergslagens järnvägar.
Källa: Järnvägsdata, 1999

Försvunnen minigolfbana

Någon under mitten av 1980-talet så anlades en liten minigolfbana vid tennisbanorna i Vilan i södra Uppsala och det var populärt i början som sedan mattades av. En notering av mig som gjordes för några år sedan så var banan överväxt av allehanda vegetation. Vid okänd tidpunkt revs också banorna och jag vet inte riktig när trots att jag bara bor ett par kilometer ifrån. Men jag funderade aldrig på när dessa banor revs. För någon vecka sedan tog jag ett par kort på själva anläggningen och jag har publicerat försvunnigheter på denna blogg förut.

Båtlämningen vid Kalkuddens tegelbruk

En båt med namnet Clarina låg vid Kalkuddens tegelbruk vid Mariefred och den sista noteringen gjordes 1949 eftersom bruket lades ner då. Citat från fornminnesregistret; Bottnen med bottenspanten samt en del av sidospanten håller ihop. Enligt fornminnesregistret är detta vrak välbevarat och ligger på lerbotten. Kalkuddens tegelbruk var igång mellan 1751-1949.

Källor:
Fornminnesregistret Kärnbo 226
"Industrilok i Södermanland", 1982

Bakernotis

Bakergeväret var standardvapnet för det brittiska armén i drygt hundra år och lanserades av Ezekiel Baker 1800, vapnet hade en flintlåsmekanism med mynningsladdning. Geväret hade kalibern .62(tum), piplängden drygt 45 cm (30,15 in) och kunde träffa mål på långt håll.

Källor:
Grant R C, "Slag---Historiska slagfält", svensk version, 2006
Miller David, "The illustrated directory of guns", Maidstone, 2005

Vapensmeden från Dalarna

Per Mårtensson kom från Dalarna till Blingsta utanför Hoversberg i Jämtland 1817 och startade tillverkningen av bössor med hög kvalitet.

Källa: Anders Johnsson, "Fånga platsen", 2008

Ärkesbiskop Andreas lista över tillhörande gårdar i november 1316

Den 15 november 1316 meddelade ärkesbiskopen Andreas i Uppsala om en förteckning över de gårdar som har tillhört Domkapilet i staden.

Informationstexten till DS 2073

Domprosten Andreas meddelar förteckning på de gods som tillhörde domprosteriet och helgeandshuset i Uppsala vid hans tillträde, och vad som sedermera tillkommit. Omnämns gods i Sätuna, Gamla Uppsala, Sala, Haga, Flosta, Kaby, Film, "Ulsum", Lyhundare, Eby i Danmarks socken, Nåntuna, "Kyunge" i Resbokils socken, Bredåker, Ulltuna, Bolsta, Nyby, Österberga m. fl. Magnus Jonsson gav till Helgeandshuset jord i Ubby i Dalby socken, Karl Erlandsson gav till samma hus jord i Nysäter. Utfärdaren stadfäster den anordning som blivit gjord för kommuniteten på holmen i ån, skänker jord i Staby och Balingsta till uppbyggandet av S:t Eriks kapell, med förbehåll att ,om byggnaden inte företages, denna gåva skall tillfalla den person som har uppsikt över byggnadsarbetet vid domkyrkan och vården om kommuniteten. Till exekutorer utses valde ärkebiskopen Olof i Uppsala, biskop Israel i Västerås, Birger Persson, tidigare lagman i Uppland, Björn, kanik i Uppsala.

Flosta förmodar jag att han menade Flogsta, det fanns en gård i denna socken som hette med detta namn förr i tiden och Karby(Kaby) och Resbokil är förstås den nuvarande Rasbokil socken i Uppland. Staby är samma sak som Stavby, att ärkesbiskopen skänker jord i Stavby och Balingsta för att finansiera ett kapellbygge i Uppsala. Det var ganska många gårdar som var aktuella i denna "lista" och de som antecknade sina namn i brevet var ärkesbiskopen Andreas, medlemmar i ärkesbiskopgården i Uppsala, kanikerna Mathias av Danmark socken, Sune av Adelunda(Alunda???) och Björn av Torstuna. Den sista meningen av texten i kursiverad stil handlade om att installera personer.

(Denna artikel var tidigare publicerat på bloggen)