Sportnotiser 3

Tirfings storseger

Harnäs-klubben Tirfing besegrade Edsbyn IF i med 11-1 i bandyns näst högsta serie division 2 (norra) den 28 januari 1934 och den förre landslagsmannen Arne Magnusson gjorde sju av målen.
Källor:
Idrottsbladet, nr 13, 31 januari 1934
sporthistoria.se

Colchesters publikrekord

Colchester Uniteds publikrekord är 19 072 i FA-cupens 1:a omgång mot Reading den 27 november 1948 och det var två år innan klubben skulle inträda i ligan.
Källa: Rothmans Football Yearbook 1993-94

Lions mästare

Detriot Lions var en av de ursprungliga klubbarna i NFL (amerikansk fotboll) och de har bara vunnit den förra versionen av NFL (alltså innan Super Bowl). Fyra mästerskap har det blivit: 1935, 1952, 1953 och 1957.
Källa: "Faktakalendern Sport", 2008

Första oavgjorda studentrodden

Den universitetsrodd som går varje år mellan universiteten i Cambridge och Oxford var ingen officiell tävling från början och blev det 1858, den första oavgjorda rodden var 1877.
Källa: "Sporten i focus", Stockholm, 1966

Nitton mål för Sovjet

I junior-VM i ishockey i tyska Augsburg (dåvarande Västtyskland) under jul/nyårstiden 1980/81 så vann Sovjetunionen med 19-1 mot Österrike.
Källa: Uppsala Nya Tidning 29 december 1980

Snöstormen 1888

Jag antar att väderkatastrofen som utspelades i kustlandet av Södermanland och Östergötland 1850 när det helt plötsligt blev kallare som krävde drygt 150 människoliv är mera känt än den storm som drog fram i Sverige vid månadskiftet februari/mars 1888. Källmaterialet som jag har valt att använda är det som rapporterades av Svenska Dagbladet under de första dagarna av mars. Antar också att det finns människor idag i Roslagen som känner till en händelse som utspelades mellan två öar i Rådmansö socken.

Temperaturen understeg på många håll mellan 20-35 minusgrader och det var många som blev antagligen mer eller mindre överraskade av snöstormen. Den värsta katastrofen utspelades i Roslagen mellan öarna Sundskär och Vidinge. En grupp ungdomar mellan 11-23 år från Vidinge var på ett religiös möte på Sundskär och efter mötet beslöt sju av åtta ungdomarna att gå hem över isen till Vidinge. De kände till hur de skulle gå och vägen dit var märkt med enris som var "fast i isen". Vinden var åt rätt håll och helt plötsligt blev det värre när de också kom ifrån varandra. Döden inföll troligen omgående och på morgonen när deras anhöriga började att undra, gick ut på isen för att leta efter dem. Sex av ungdomarna hittades ganska så omgående medan den sjunde hade inte påträffats enligt en notis den 8 mars 1888. I en annan notis som fanns i Svenska Dagbladet dagen efter hade följande text; till följd av häftiga yrvädret icke lyckades taga sig hem, ehuru de endast hade ungefär 1/4 mils väg att tillrygalägga, utan gingo vilse och kommo långt ifrån hemmet, till Kudoxa der man följande dag fann dem liggande ihjelfrusna på isen, med undantag av en man som hittades först den 7:e. Det var två ynglingar och fem kvinnor, varav tre var systrar som dog i stormen och enligt samma notis var det Leonard Söderman, gossen Norberg, pigan Karla Södergren, flickan Sundell, Johan Janssons två döttrar och Klara Westerman som samtliga var livfulla personer.

Det hände också på andra håll mer eller mindre tragiska händelser, i Tärna socken utanför Sala frös en änka ihjäl och hon påträffades på en väg i socknen. I östra Västmanland fick en dräng övernatta i skogen och först på morgonen nådde han fram till en gård i närheten, där gick man ut för att leta reda på hästen med ekipaget som han hade kört tidig under den gångna helgen. Man kan undra vad arbetskarlen Carl Dahlgren hade i sina tankegångar eller om han hade varit medveten om den nalkande snöstormen. Det händer än idag att folk blir överraskade av vädrets makter, om man utgår ifrån det så är det mer förståligt över hans handlande. Han var i tjänst hos herr Fornstedt i Heby och hade varit i Sala under dagen. Han hade bytt till sig brännvin genom ett byte av sina kraftiga stövlar till trasiga resårskor. På den tidiga kvällen gick han hemåt och tvingades efter ett par timmar att ge upp, försökte knacka på hos flera hushåll och fann sedan sitt "tillhåll" i en öppen lada. Där han körde sig djupt ner i den ringa halmtäcket och somnade in, när han vaknade hade hans fötter förfrusna och han fördes in till Sala lasarett, enligt tidningen så blev han krympling resten av livet. I Hällestad i Östergötland blåste ett antal bod ner i stormen. I Vimmerby i Småland var det 34 minusgrader i början av mars och posten från bl a Stockholm var tre-fyra dagar försenade. I Grän i Rasbo socken utanför Uppsala blev ett antal personer innestängda p g a snöstormen och i Sevalla socken i Västmanland hade en man inte samma tur som drängen i samma område. Han påträffades vid en gård på vägen hem till sitt hus.


KÄLLOR

Svenska dagbladet 5-9/3-1888

Om Roslagen ser bl a recenssionen till Lennart Molanders bok "Natten då Gud blundade", googla på Vidinge eller Sundskär på nätet.

Artikeln var tidigare publicerat på bloggen!

Brittiska fotbollshistoriska notiser 1

Publikrekordet för division 4

Den 31 mars 1961 såg 37 774 åskådare på Selhurst Park när hemmalaget Crystal Palace tog emot Millwall i ett Londonderby som hemmalaget dessutom vann med 2-0. Det är den högsta publiksiffran någonsin i division 4 som spelades mellan 1958-92.
Källa: Phil Soar, "The Hamlyn´s A-Z of British football records", Twickenham, 1984

The Saint of same

The Saints är smeknamnet på Southampton FC och i gamla division 2 säsongen 1922-23 slutade de med följande facit: 42 14 14 14 40-40 42 11:a
Hull City som slutade på placeringen under fick också 14 vinster, oavgjorda och förluster, men gjorde 43 och släppte in 45 mål.
Southamptons hemma- och bortafacit
Hemma: 21 10 5 6 28-21 25
Borta: 21 4 9 8 12-17 17
Den 28 oktober vann de med 3-0 mot Wolverhampton på hemmaplan, men föll med 0-4 mot Derby County också på hemmaplan den 9 december och det är deras största seger/förlust under denna säsong. De gjorde mål i 20 matcher och höll nollan i 17 matcher, de spelade dessutom nio mållösa ligamatcher, varav sju på bortaplan.
Källor:
Egen samling
Smailes Gordon, "Football League Records", Derby, 1992
Soar Phil, "The Hamlyn´s A-Z of British football records", Twickenham, 1984

Norwichs veteraner

Målvakten Kevin Keelan var 40 år när han spelade för Norwich City säsongen 1979-80 och nästa säsong var Duncan Forbes 39 år gammal.
Källa: Jack Rollin, "The Guinness book of facts and feats", 1983

Endast Motherwell

Mellan 1904 (Third Lanark) och 1948 (Hibernian) var det bara Motherwell som vann skottska ligan förutom Rangers och Celtic. Detta hände 1932 när de vann ligan på 66 poäng (38 matcher) före Rangers med 61 och Celtic 48.
Källor:
"Rothman´s Football Yearbook", 1999-2000
Soar Phil, "The Hamlyn´s A-Z of British football records", Twickenham, 1984

Första irländska finalen efter uppsplittringen

Den första irländska finalen efter uppsplittringen av Irland spelades 1922 mellan St James Gate och Shamrock Rovers som slutade 1-1. I omspelet vann det förstnämnda laget med matchens enda mål.
Källa: Guy Oliver, "The Guinness Book of world soccer", 1995

En länsman i släkten

En släkting på min morfars sida var länsman för Lyhundra härad mellan 1597-1615.

Källla: Egen släktforskning

Morgongåva-Molnebo järnväg

En järnväg med industrisyfte som anlades under åren 1872-73 mellan Molnebo herrgård och Morgongåva järnvägsstation vid Norra Stambanan. Järnvägen var 3,7 kilometer långt med spårvidden 785 mm och tågen drogs från början av hästar. Den rullande materielen bestod 1877 av 18 malmvagnar, 3 grusvagnar, 6 grusskrov och 2 trallor. Man fraktade alltså malm till olika industrier och det var ingen lysande affär. I Molnebo grenades linjen åt varsitt håll till smedjan och sågen. År 1874 införskaffades ett ånglok från Krauss i München, driften nedlades 1892, järnvägen nyttjades då av sågen som drog hästtransporter fram till cirka 1900 och ångloket såldes troligen 1890.

Källor:

Freding Mats, "Industrilok i Uppland", 1991
Johnsson Anders, "Fånga platsen", 2008
"Järnvägsdata", 1999
Sundström Erik, "Kung Oscarshyttan i Morgongåva", Daedalus, 1989-90

Söderarm

Fyren Söderarm ligger längst ut i Stockholms skärgård och uppfördes 1838-39. Fyren släcktes 1999 och liksom andra fyrar så har även Söderarm en del historiska minnen bakom sig. Den elektrifierades 1953 och redan då var det diskussion om att automatisera fyren som slutade med att protesterna blev för lycksamma. Efter denna händelse tjänade Söderarm även som sjöbevakningsstation och den ligger i ett sådant läge att den var viktig ur denna synpunkt.
År 1843 byggdes fyrvaktarbostaden som 1877 blev ersatt av en ny byggnad och sin tur blev av en annan 1903. Alltså så har tre olika byggnader tjänat som fyrvaktarbostad på ön. Vid fyrplatsen låg tidigare ett fyrskepp och brunnen verkar inte har blivit ersatt av en nyare variant, brunnen anlades 1883. Söderarm är en av de 24 fyrar som är föreslagna med särskild hänsyn av Riksantikvarieämbetet. Personligen var ute på Söderarm med min far någon gång på mitten av 1980-talet och fadern fick lämna bilen i Räfsnäs norr om Kapellskär.

Källor:

Faktakalendern 2002
Jansson Dan, "Fyrar med särskild skydd", NE-artikel, 2002-07-24
Rietz Magnus & Harry Sellman, "Svenska fyrar", Stockholm, 2009
Thunman Dan, "Svenska fyrplatser", 2000

Rallarmyteriet 1855

Järnvägen mellan Örebro-Ervalla skulle har blivit Sveriges första järnväg om myteriet bland rallarna hade inträffat. Det var nya erfarenheter hos samtliga parter som var involverade med arbetet som knappast hann börja förrän rallarna gjorde myteri. En ung ingenjör lyckades inte att få rallarna i arbete och istället drog dom honom till en närliggande bäck där han blev döpt till ingenjör Gröngöling. På den tiden (1855) var det svårt att få rallarna att lugna ner sig och det tog ett par dagar innan Västerås kompani kom till platsen. Då hade rallarna redan försvunnit och järnvägsbygget lades ner för alltid. Istället blev etappen mellan Nora-Örebro som öppnades för trafik 1856 som blev Sveriges första järnväg. På den tiden var det svårt att få förstärkningar för att stävja myteriet i tid och ordningsmakten i Örebro var nog för svag för att ge sig på rallarna.

Källor:

"Järnvägsdata", 1999
Kullander Björn, "Sveriges järnvägars historia", 1994