Notis om Västergötlands gårdar

 Under såväl 1500-talet som 1600-talet var det emellanåt oroligt vid Sveriges dåvarande gränsbygder. I Västergötland var det många gårdar som blev ödelagda eller brända av fientliga trupper. I Dannike socken fanns det 23 hushåll som av olika orsaker låg i öde 1573. Bara något år senare (1574) hade denna siffra ökat till 34. Men socknarna närmare Göteborg verkade behålla sina antalet gårdar som t ex Lerum med runt 56-58 gårdar, Landvetter 40-41 och Skallsjö 47-48. I Bergum ökade antalet gårdar från 38 året 1572 till 45 året 1582. Det var m a o lite lugnare omkring nuvarande Göteborg än i den södra delen av landskapet.

Källor:

Andersson-Palm Lennart, ”Människor och skördar”, 1993

Skarin Ole, ”Gränsgårdar i centrum”, Surte, 1979

Österberg Eva,”Gränsbygd under krig”, 1971

Många gårdar i öde

Mellan 1610-32 fanns det mellan 749-754 gårdar i det småländska häradet Uppvidinge. Från att bara hade haft elva gårdar i öde 1610 så ökade detta antal lavinartat under de efterföljande åren. År 1615 fanns det 88 gårdar som låg i öde, två år senare hade det ökat till 123 gårdar och som mest i källan var det 145 gårdar i öde 1628. Under de nästföljande åren så sjönk detta antal till 49 ödegårdar 1640. Ett skäl till detta var att Sverige oftast var i krig och Småland utgjorde dels en oroshärd och dels gränsades till det dåvarande Danmark. Fast i Uppvidinge härad så var det inga brända gårdar mellan 1571-1640 och det var småländska härader som blev brända, exempelvis hade Konga härad 135 nedbrända gårdar 1571.

Källor:

Larsson Lars-Olov, "Kolonisation och befolkningsutveckling", Lund, 1972
Skalin Ole, "Gränsgårdar i centrum", Surte, 1979
Österberg Eva, "Gränsbygd under krig", Varberg, 1971

Hushåll i Kinnarumma

Under 1600-talet fanns det 56 redovisade bönder i Kinnarumma socken i Västergötland och sedan var det bl a 67 under 1614, 65 under 1615 samt 67 under 1620. Under 1570-talet hade denna socken drygt hundra hushåll varav ett runt tiotal var i öde av olika anledningar. Så antagligen fanns det fler bönder på 1570-talet än drygt 30 år senare. Tyvärr finns det inga uppgifter hur många soldater eller bönder som var skrivna i socknen.

Källor:

Andersson-Palm Lennart, "Människor och skördar", Göteborg, 1993
Österberg Eva, "Gränsbygd under krig", Varberg, 1971

Folkmängden i By socken i slutet av 1600-talet

År 1620 hade By socken i södra Dalarna en beräknad folkmängd på 524 invånare och 1699 var den på 1 864 invånare. Det råder dock en liten avvikelse mellan två författare och tänker citera den ena av dem.
Från Isacson; "Efter gjorda korrigeringar av husförhörslängdens uppgifter har invånarantalet i By socken den 21/12-1687 beräknats till 1 848 personer, fördelade på 322 hushåll. I sin ovannämnda bok har emellertid Nils Friberg en någon högre folkmängdssiffra för By socken samma datum. Hans siffra är 1 923 individer, d v s 95 personer fler än jag har räknat fram. Friberg har nu haft vänligheten att granska mina exerpter och diskutera avvikelsen med mig. Tillsammans har vi dragit slutsatsen att den mest troliga befolkningssiffran i By socken vid årsskiftet 1687-88 bör vara 1850".
Det var innan Tabellverkets tillkomst och den tiden få man räkna fram uppgiften med hjälp av såväl husförhörslängden som mantalslängden. Nils Friberg genomförde en avhandling under 1950-talet om just Dalarnas befolkning under 1600-talet och de första åren under nästkommande sekel. En liten statitisk genomgång av den husförhörsberäknande befolkningen för By socken var 1 510 invånare 1673 fördelat på 271 hushåll, 1684) 1 747/321, 1688) 1 923/322, 1696) 1 976/344 och 1699) 1 864/398.

Källor:

Andersson-Palm Lennart, "Folkmängden i Sveriges socknar och kommuner 1571-1997", Göteborg, 2000
Friberg Nils, "Dalarnas befolkning på 1600-talet", Geografiska annaler, 1953
Isacson Mats, "Ekonomisk tillväxt och social differentisering", Uppsala, 1979