Elsa Johanssons konditori i Norberg

Detta konditori ligger i en gästgivargård från 1700-talet som brann ner till grunden den 21 augusti 2015 för att sedan öppna igen den 7 maj 2017, återuppförd i äldre stil alltså. Den 14 december 2023 hade tidningen Land en sammanställning av sex klassiska caféer i Sverige och konditoriet i Norberg var ett av de utvalda. Elsa Johansson startade konditoriet 1916 som snabbt blev populärt bland folk som gärna besökte detta konditori som skribenten besökte med sina anhöriga tidigare i denna månad.

 

Bernhard Shaw i Sverige

 Bilden går att förstora!!!

Det står fel i notisen som publicerades i tidningen Upsala den 7 juli 1908 och det står att det var den engelska författaren som även har blivit känd i Sverige. Enligt den engelskspråkiga Wikipediaartikeln om honom föddes han den 26 juli 1856 i Portobello på Irland och hans födelseort är numera ingående i Dublins stadsområde. Han var en irländare och inte en engelsman och som lämnade jordelivet den 2 november 1950, han blev 94 år gammal. Han dog i den lilla engelska orten Ayot St Lawrence och ligger dessutom även begraven där (han bodde där från 1906 och fram till sin död, bodde alltså där när han besökte Sverige.  

Uppsala spårvägar

 När detta begav sig och innan detta nät lades ner 1953, på den tiden var det ett klokt beslut eftersom busstrafiken gick fortare.

Flåtens tegelbruk

 Detta tegelbruk brändes ner av brandkåren i mars 1976 och hade då stått öde sedan 1962 (driften startade under 1890-talet) när detta bruk lades ner. Detta tegelbruk låg inte så långt ifrån Sveriges äldsta järnvägsstation som heter Järle och som fortfarande ligger kvar. Motorloket som tillverkades av Jenbacher Werke 1951 stod i lokstallet i några år innan det såldes till Säbylund torvströfabrik i Närke i mitten av 1970-talet. Enligt en uppgift har en informationsskylt satt upp i närheten av där tegelbruket låg.

Källa: Småbanebladet 2/1976 och 1/1987

Om ett mord på hustrun

 Från Göteborgsposten 21 juni 1866 (Kungliga biblioteket) och bilden är förstorningsbar.

F d Harstads socken

 Harstad har gjort sig känd som ”socknen som försvann” och vars forna område är upptagen i Väderstad socker på Östgötaslätten utanför Mjölby. Harstad och numera Väderstad ligger i ett område med många kyrkor. Själva kyrkan byggdes någon gång under 1100-talet och blev utvidgat åt sidorna före 1760, kyrkan var enligt äldre måttsystemet 27 1/4 alnar lång samt 18 alnar bred. Kyrkan revs 1826 (socknen hade 595 invånare enligt folkräkningen 1825) och området fördes över till Väderstad, ändå räknades invånarna i Harstads f d socken ända tills Tabellverket upphörande 1859 (Tabellverket på nätet). I jämförelse med Väderstad hade denna socken 515 invånare 1749 och 600 invånare 1825, så utifrån folkmängden var det två jämnstora socknar som slogs ihop. Harstads gamla kyrka är fornminnesmärkt och ligger cirka 900 meter västerut (samt lite söderut) från Väderstad kyrka räknat. Idag står det i Fornminnesregistret att området är täckt med jord och att det även finns en ödeskyrkogård. Avslutande kuriosa är att skribenten har en släktnotering i Harstad socken via sin farfarsfarmor som föddes i närliggande Skänninge.

Källor:

Cnattingius Bengt, ”Väderstads kyrka”, Uddevalla, 1989

Fribergska släktarkivet, privat ägo

Folkmängdsredogörelse, Tabellverket

Fornminnesregistret Riksantikvarieämbetet 

https://web.archive.org/web/20151121184222/http://hembygdsbok.odeshog.se/web/odeskult/internet.nsf/0/5ab545113f6166b1c1257333002d4b7b/$FILE/0.pdf

Kullsberg

 Kullsberg Kalkförädling AB hade sitt dagbrott som senare blev musikanläggningen Dalhalla utanför Rättvik och i Kullsberg är kalkbrytningen känd sedan 1500-talet. Det nämnda företaget startade 1898 och det var fem personer som höll i trådarna. Den södra delen av området med kalkbrytningen nyttjades av Nittsjö Tegelverks AB och där kalken användes som tillsats i själva tegeltillverkningen. Tyvärr råkade detta tegelbruk ut för ekonomiska svårigheter och köptes då upp av Kullsberg, på Nittsjö hade en rälsbana blivit utlagt med start 1890 med spårvidden 500 mm och den totala längden på 1,2 km. Denna bana utvidgades sedan till för att trafikera en lastplats med namnet Åkernäs som låg längs med Gävle-Dala järnväg mellan Rättvik och Vikarbyn. Vagnarna drogs länge av hästar och 1924 byggdes bansystemet om för att bli anpassat till lokdrift med 600 mm spårvidd. Ytterligare ett par utbyggnader av järnvägen gjordes och banan började att läggas ner fr o m 1950, tretton år senare fanns det smärre rester kvar av järnvägen. Det användes tre ånglok och ett motorlok, av ångloken var det två stycken som tillverkades av Orenstein & Koppel i Berlin. Ett tillverkades 1924 med tillverkningsnumret 10702 som var Kullsbergs första driftlok och som blev avställt 1954 med skrotning året efter. Det andra loket från Orenstein & Koppel tillverkades 1919 med numret 9017 och köptes begagnat från Lanforsen Kraft i Uppland (tidigare presenterat), skrotades 1953. Det tredje loket tillverkades av Henschel i Kassel 1938 och användes av tyska krigsmakten i Norge, Industridiesel tog upp ett antal lok efter kriget för att sälja dem vidare till svenska intressenter. Det sista loket var ett exempel på detta och köpet skedde 1948, detta lok skrotades också 1953 när driften på Kullsberg börjades att läggas ner alltmer. Ett motorlok som tillverkades av Falköpings Gjuteri och mekaniska verkstad 1920 och köptes 1923, loket hade en bensindriven Scania-Vabis (ändrade om namnet 1969 till Saab-Scania)motor på 45 hästkrafter. Loket hade trafikerat på en bana vid Rogestorp utanför Falköping och ansåg dock vara alltför svag för trafiken på Kullsberg, skrotades 1936 för att bli kompressionsvagn.

Källor:

banvakt.se

Ericson Jan; ”Skinnklädda tofflor i helvetet”, Solna, 2005

Freding Mats, ”Industrijärnvägar i Dalarna”, Kalmar, 2014