Branden i Rödene kyrka

 Numera är Rödene f d sockenområde en del av Alingsås stadsförsamling och det beror på att Rödene kyrka brann ner under 1830-talet. Kyrkan har aldrig blivit återuppbyggt och man lyckades rädda såväl kyrkklockan som dopfuntet från lågornas rov. Enligt en snabbutredning från 1924 så brann kyrkan 1834, kyrkan var av trä som omgavs av en stenmur och en bit stod klockstapeln med tre klockor. 

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet

Lagerlöf Erland, "Medeltida träkyrkor", Del 2, Borås, 1985

Höga emigrationstoppar

 Under åren 1882, 1887 och 1888 emigrerade runt 50 000 människor från Sverige, orsaken var att det rådde lågkonjunktur i Sverige. I tabellen nedanför visas hur många som emigrerade från såväl landsbygden som städerna från de nämnda åren. På den tiden särskilde man på rural och urban befolkning med skarpare gränsdragning. Under denna tid bodde de flesta på landsbygden medan i början på 1930-talet så bodde hälften av befolkningen på landsbygden och resten i städerna.

År                   Landsbygden                    Städerna

1882                   42 077                              8 101

1887                   41 022                              9 764

1888                   40 466                              9 857

Källa: Emigrationsutredningen 1905-13, bilaga V (fem)

Krockade i Landsortsgraven

 Ubåten Svärdfisken som byggdes av Kockums i Malmö 1940 och var den andra ubåten med detta namn. År 1955 kolliderade den med ett undervattensberg i Landsortsgraven söder om Nynäshamn och fick ligga i tre veckor på varv. Det var också det tredje tillbudet som denna ubåt råkade ut för. Tre år tidigare råkade den ut för en brand i ett batterirum som hade orsakat av en kortslutning.

Källa: "Det svenska ubåtsvapnet 1904-2004, Karlskrona, 2004

En jaktnotis från Roslagen

 Det rapporterades att 1737 fanns det gott om älg på Svalmyrs allmänning i Hargs socken och då man ju undra varför Carl von Linne inte begav sig dit eftersom det är känt att han inte såg en enda älg under hans levnadstid. Det påstod också att kung Fredrik hade skjutit ett par älgar i denna socken och en uppgift som inte har hittats någon annanstans än i själva källan. Under samma år pågick även jakt på björn i Roslagen och det skedde bl a i Knutby, Rådmansö och Hargs socknar.

Källa: Fredrik Wilhelm Badhoff, "Beskrivning öfver Roslagen", Norrtälje, 1910

Frötuna kyrkas stigluckor

 Frötuna kyrka strax utanför Norrtälje hade en gång i tiden fyra stigluckor. Den östra stigluckan är från 1500-talet medan den norra är kyrkans minsta stiglucka som har medeltida förband. Den västra stigluckan revs under 1830-talet medan den södra användes som sockenmagasin (spannmål) innan även denna stiglucka revs. När denna stiglucka användes som ett sockenmagasin är dock inte känt eftersom Åmark nämner två sockenmagasin som hade inrättats i socknen (1780 för plats åt 100 tunnor och 1817 för 123 tunnor).

Källor:

Wilcke-Lindqvist Ingeborg, "Frötuna kyrka", Eskilstuna, 1991

Åmark Karl, "Svensk spannmålshandel och spannmålspolitik 1790-1832", Stockholm, 1915

Järnvägsbron i Strömsberg

 Denna ort i norra Uppland hade en gång i tiden järnvägsförbindelse med Tierp och var en bibana till Uppsala-Gävle järnväg. Denna bibana öppnades för trafik 1917 och gick längs med Tämnarån. Det var greve Wachtmeister som gjorde investeringar under 1910-talet och då var järnvägen lönsamt. En orsak till att denna bibana revs i slutet på 1940-talet var att järnbruket lades ner och då var den inte längre någon ide att ha den kvar i trafik. Men järnvägsbron i Strömsberg finns fortfarande kvar och är dock ombyggt för att passa gångtrafik. Persontrafiken på denna bibana lades ner redan 1931 medan viss trafik förekom tio år till och 1943 revs banan upp.

Forsberg Bernt, "Uppsala-Gävle järnvägar", Trelleborg, 1995

Kollberg Kersti & Björn Ullhagen, "Strömsbergs bruk", 2017

Hästbanan vid Vadstena

 Från Hovs kyrkby gick det en järnväg norrut med den troliga spårvidden 891 mm och det var hästar som drog vagnarna. Banan som fraktade jordbruksprodukter gick från Hovs kyrkby till ett sockerbruk i Vadstena. Denna hästjärnväg anlades 1873 och var nio kilometer långt och cirka fyra kilometer söder om Vadstena gick ett bispår där man fraktade bränntorv samt ett bispår som gick till ett sirapskokeri inne i själva samhället Trafiken nedlades redan efter 1876 års bekampanj och tre år senare gick Vadstena sockerbruk i konkurs. Det var också en förgrening som gick ner i hamnen och spåren låg kvar i ytterligare drygt tio år efter nedläggningen, själva sockerbruket byggdes senare om till ett vårdhem.

Källor:

Fjeld Ulf, "Den svenska sockerindustrin och dess järnvägar", Del 7, ÖSJ-Bladet nr 3/1985

"Järnvägsdata", 1999