Singö kyrka

 

Singö kyrka ligger norr om Väddö vid Upplandskusten och kyrkobyggnaden är av trä och är målat med mörkröd färg  Enligt en ritning av grundplenen så ser kyrkan ut som ett kors (bild från kyrkobeskrivningen).

Innan Singö fick kyrkogård 1713 fick invånare frakta sina döda över vattnet för att jordfästa dem i Haverö kyrka. Fågelvägen mellan Söderby strax sydväst om kyrkan till Herräng på fastlandet är lite mer än fyra kilometer över Singöfjärden. Men själva bygden på Singö är gammalt och i ett pantbrev från 1334 finns ön omskriven och befolkningen på ön har dock inte varit så rika utan de hade fått klarat sig utifrån de resurser som fanns till buds. Enligt en gammalt muntligt tradition har tre kyrkor funnits på ön. Den nuvarande kyrkan byggdes av knuttimrat liggande timmer mellan 1750-53. År 1782 beslöts det på en sockenstämma att knutarna skulle beslås och 1895 genomgick en hård renovering. Under renoveringen på mitten av 1960-talet fick kyrkan mycket av det som var förr, m a o så återställdes kyrkan mycket av sin tidigare skick. År 1922 byttes taket av papp ut och man satte dit skivformat plåt istället. 

Sockengräsren till Väddö i söder går vid Örhålet som vägen åker över. Då är man på ön Fogdö-Kolskär och inga fornlämningar är kända på denna ö. Sedan kommer man till den större ön Fogdö och där finns det två fornlämningar i form av stenugn i söder och stensättning i norr. Sedan är man på själva ön Singö. Strax öster om Tranvik finns det en lämning efter en väderkvarn som sedan länge är borttagen och på platsen finns en kvarnsten med en järnring med fem järndubbar inhuggna i granitberget. Norr om samma ort finns det rester av en annan kvarn. Det finns dock fler fornlämningar och samtliga kan inte lämnas här i artikeln, dock är de inte heller så många.

Källor:

Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet 

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Sundin Lars T H, ”Singö kyrka”, Strängnäs, 1971

Mariesjö tegelbruk utanför Skövde

 Det var J A Frigell som anlade Mariesjö tegelbruk utanför Skövde mellan 1869-70 och övertogs senare av en annan ägare. Tegelbruket såldes 1918 till K Jonsson som ägde bruket fram till 1942 och året efter arrenderade K H Johansson som också moderniserade tegelbruket. Efter en ytterligare ägarbyte så lades det ner 1969 och sjäva byggnaderna låg kvar tills en brand förstörde byggnaderna 1982.

Bruket hade en drygt kilometer lång med spårvidden 600 mm och detta spår lades ner 1965, bruket hade två motorlok. Det första loket tillverkades med delar av en Ford-bil 1940 och loket såldes som skrot 1962. Det andra loket tillverkades av Jenbacher verke i Österrike 1960 och var av fabrikens största typ. Denna firma åladses sin typbeteckning på antalet hästkrafter som hade och i detta sammanhang var det 20. Loket såldes till Televerkets impregneringsverket i Hjältevad  i Småland 1969 där loket även blev renoverat. Tre år senare efter försäljningen av Jenbacherloket så lades impregneringsverket ner och det är okänt vad som hände med loket då.

Källor:

Freding Mats, ”Industrilok i Västergötland”, 1984

Priedits Janis, ”Industribanor i Småland”, del 24, ÖSJ-Bladet, 1/2002

Avrättningsplatsen

 På gränsen mellan Hedesunda och Östervåla finns det ett minnesmärke och där var en avrättningsplats fram till 1836 då den sista ägde rum. Det finns en skylt som beskriver om en avrättning och själva ligger inom Östervåla socken. En milstolpe är också på platsen!!!

Från Fornminnesregistret 

1) Avrättningsplats, 70x40 m (N-S), markerad av 9 små gränsrör,samt en minnessten vid V kanten. Ett av dessa saknas vid rev.1981.Följande rösen, ca 1 m st och 0.4-0.5 m h och av 0.2-0.3 m ststenar, utgör gräns för avrättningsplats.2) Minnessten, av huggen granit, 1 m h, 0.68 m br och 0.35 m tj.Rektangulär genomskärning. Inskrift inom en planhuggen yta:AVRÄTTNINGSPLATS FÖR \ ÖSTERVÅLA SOCKEN PÅ \ 1600-1800 TALEN \SISTA KÄNDA AVRÄTTNING ÅR 1836Inskrift under denna inom en planhuggen yta:STENEN RESTES ÅR 1947 \ AV ÖSTERVÅLA KOMMUNStenen står på en sockel av cement, 1x0.6 m och 0.45 m h.Röse nr 1 enligt tidigare inventering saknas, förmodligen skadatvid snöröjning.Röse nr 1: 37 m S om minnessten; röse nr 2: 12 m Ö om röse nr 1;röse nr 3: 12 m NÖ om röse nr 2; röse nr 4: 11 m NÖ om röse nr3; röse nr 5: 11 m NNV om röse nr 4; röse nr 6: 9 m NNV om rösenr 5; röse nr 7: 22 m NV om röse nr 6;röse nr 8: 19 m NNV omröse nr 7. Det sistnämnda ligger omedelbart Ö om landsvägen samt5 m SSV om gränssten, nr 58.

Matchprogrammet

 Mellan 1954-62 spelade Liverpool den längsta sviten av antalet säsonger i dåvarande division 2 och säsongen 1954-55 var klubbens sämsta säsong någonsin. Klubben slutade 11:a och fick sin största förlust någonsin med 1-9 mot Birmingham City i december. Luton var däremot på väg mot sin allra första säsong i den högsta divisionen. 

Säsongen 1954-55 föll Liverpool med 2-3 borta mot Luton den 13 november inför drygt 15 000 åskådare på Kenilworth Road.

Den 2 april var returen på Anfield Road inför 30 710 åskådare och matchprogrammet var på 14 sidor. På den tiden var det lite nyheter och presentation av Lutons elva (inga avbytare var tillåtna på den tiden). I programmet stod det att Liverpoolförsvararen Ray Lambert blev skadad i matchen mot Lincoln City nyligen. Själva matchen blev en målrikt historia med fyra mål i vardera målet.

MATCHFAKTA 

Luton-Liverpool 3-2

13 november 1953

Mål: Luton; Bob Morton 2 o Jimmy Adam; Liverpool; Billy Liddell (straff) och John Evans

Publik: Drygt 15 000

Liverpool-Luton 4-4

2 april 1955

Mål: Liverpool; John Evans 3, Eric Anderson; Luton: Gordon Turner 2 (1 str) och Bob Morton 2

Publik: 30 710

Matchprogrammet finns på: https://www.hattersheritage.co.uk/sites/default/files/Programme_2943.pdf

Källor:

https://www.hattersheritage.co.uk/

https://www.lfchistory.net/SeasonArchive/Game/2701

Wikipedia, engelskspråkiga 

Spåret vid Ejsbergs fiskehamn

 En bana som fanns vid fiskehamnen i Ejsbierg för transport av fisk är bara känt utifrån ett äldre foto. Järnvägen hade spårvidden 600 mm och vagnarna drogs för hand. Det är dock okänt mellan vilka år järnvägen var trafikerat och utifrån att studera kortet så verkar bilden vara från mellankrigstiden eller början början på 1900-talet.

Källa: https://industribaner.dk/esbjerg-diverse.html

Från banorna

Presentation: Se denna artikel;

https://okandahandelser.blogspot.com/2022/11/fran-banorna.html?m=0

 RÅNÄS

Sågverket som inte låg långt ifrån järnvägsstationen i Rånäs på sträckan Faringe och Rimbo i Uppland. Sågen förstördes i en brand i mitten av 1970-talet och på området har det förekommit interna spår med trallor, enligt en rapport som publicerades i Tågposten nr 4/75 så hade samtliga trallor förstörts i branden.

LÅNGSELE

En gruva som inte låg så långt ifrån den kända gruvan Boliden som den också tillhörde. Produktionen kom igång 1958 och en omfattande järnvägsnät som var under jord och flera motor- och ellok användes så sent som på 1970-talet av bl a märkena ASEA, Siemens och Hägglunds. I trakten fanns enligt uppgift också ett tegelbruk.

SEVALLA

I Sevalla i Västmanland fanns ett tegelbruk som förstördes i en brand 1958 och blev i princip omgående återuppbyggt, drevs fram till 1971.

TÅNGEN

I Jämtland vid sjön Lilla Blåsjön började man att bryta i en gammal glimmergruva 1945 och totalt bröt man 29 ton musuvitglimmer. Okänd om de använde sig av räler under denna brytning.

HARBONÄS

Det är en herrgård som heter så i Harbo socken i Uppland och där bröt man blocksten av marmor i det största brottet ända till slutet på 1950-talet. En uppgift är att man använde räler i ett marmorbrott i Harbonäs och på platsen fanns det tre olika brott.

VECKHOLM

Inte långt ifrån kyrkan i denna ort ligger Kynge som under senare tid har haft en trallbana på drygt 50 meter.

BISKOPSKULLA

I denna socken påstås det har funnits en nickelgruva en gång i tiden och frågan är om gruvan fanns på den tiden innan man började att använda räler med dragna trallor.

ABISKO

Detta spår fanns ännu i slutet på 1960-talet och banan trafikerades av spårgående moped, enligt vissa uppgifter fanns banan även in på 1970-talet.

SLÄSTORP

Denna torvbana låg i Närke och driften lades ner i början på 198-talet och loket fanns i mycket dåligt skick i närheten av själva fabriken.

Hagunda avrättningsplats

 Längs med riksväg 55 mot Enköping från Uppsala ligger en skogsdunge invid vägen och där var förut en avrättningsplats för Hagunda härad. Avrättningsplatsen ligger i Ramsta socken precis innan gränsen mot Uppsala-Näs socken och vid skogsdungen finns en liten åkersväg med en sliten vägbom. Platsen har blivit kartbelagt vid två tillfällen; 1694 och 1763.

Av någon anledning finns det även rester efter djur på platsen och det är lägligt att besöka fornlämningen under våren innan vegetationen har slagit ut. Strax nordväst om denna plats ligger Stegelkärret som är en liten sjö som är uppkallat efter ordet "stegling", att man blir steglas till döds. Tipset är att man slår upp Wikipediaartikeln om just stegling.
Avrättningsplatsen har koordinaterna: 6633523 / 1593492 
 
Källor:

Czerhalmi Niklas, "Fårad mark", Lund, 1999
Fornminnesregistret, Raä-nr Ramsta 153