Lindfors (Åstorps)

 Strax söder om den värmländska orten Lindfors låg Åstorps Torvströfabrik som anlades 1919, den lades ner 1922 och för sedan öppnas igen 1924 med en ny ägare. Under 1930-talet drabbades fabriken av två bränder för att sedan byggas upp på nytt. Hasselfors AB köpte fabriken 1968 för att driva den till nedläggningen 1971 och stod sedan tom innan den slutliga rivningen skedde senare under detta årtionde. I närheten av torvfabriken anlades en såg 1924 som var igång fram till 1950-talet. Själva järnvägen på denna fabrik var 600 mm och den totala spårlängden var fyra kilometer. Tre motorlok är kända, det första tillverkades av Warrant i Vara innan 1923 eftersom detta lok fanns på plats då. Det andra loket var av okänd tillverkare men visades i en film i början på 1960-talet. Sedan kom ett bensindrivet motorlok som hade tillverkats av Bergsbolaget i Lindesberg 1942 och tjänstgjorde först på en torvmosse i Förarp i Småland och sedan 1950 till Södra Vi torvmossar (också Småland) och kom därefter till Lindfors 1960. Loket stannade i Lindfors tills det såldes till Säbylund (Närke) 1971 där det också skrotades.

Källor:

Industribanor i Värmland, försvunnen hemsida

”Järnvägsdata”, 1999

Priedits Janis, ”Industribanor i Värmland”, 2020

Från banorna

 HAMPETORP

Vid sjön Hjälmarens södra strand ligger den lilla orten Hampetorp och i dess hamn fanns en gång decauvillespår (600 mm), där man lastade ved och timmer. Enligt uppgift revs de sista resterna av spåret omkring 1939-40.

LENABERG

Detta kalkbrott någon kilometer sydost (något) om Vattholma och i början på 1930-talet hade bruket 24 smalspåriga järnvägsvagnar och arrenderande av Skutskärs Sulfat AB mellan 1918-37. En linbana gick mellan brottet och brännugnarna i Stenby omkring 1,5 kilometer bort.

GYTTORP

Hos Nitro-Nobel i den västmanländska orten fanns i slutet på 1960-talet 14 diesellok, 5 ackumulatorlok, 40 flakvagnar och 12 tankvagnar. 

DINGTUNA

En uppgift som cirkulerade bland s k småbaneforskare i mitten av 1970-talet och enligt uppgift i Småbanebladet nr 4/1976 så fanns det ett ånglok i en lada i trakterna av Dingtuna utanför Västerås. Ångloket hade spårvidden 600 mm och hade troligen tjänstgjort på en mosse utanför Dingtuna.

BLIXTERBODA

Vid denna ort utanför Frövi låg Häradsbackens Såg som var mycket förfallen i mitten av 1970-talet och hade inte då använts på drygt 15 år. Sågen byggdes under 1920-talet och det har också funnits decauvillespår samt trallor.

DOHNAFORS

Ligger enligt uppgift utanför Askersund i södra Närke och där har det funnits småindustrier i form av sågverk, gjuteri, kvarn, tegelbruk och en kraftstation. Enligt Fornminnesregistret användes stångjärnshammaren från 1725 (nedlagt 1899) till kvarnverksamhet under 1950-talet.

ORRESTA

På denna ort har förutom mejeriet som angavs i ”Från banorna” i mars 2025 även haft en snickerifabrik som var igång iallafall till 1970-talet. Spåranslutning på linjen Enköping och Västerås fanns en gång i tiden.

Hacksta kyrka

 Hacksta kyrka ligger i södra Uppland och i det område som brukar kallats för Trögd eller trögden, alltså ligger Hacksta öster om Enköping. Kyrkan byggdes under 1200-talet i gråsten som är ett material som en del kyrkor byggdes av liksom grannkyrkorna i Löt och Villberga. Kyrkan har ett långhus med ett avsmalnat kor medan sakristian byggdes en gång och tyvärr revs den 1762 för att ersättas av en ny. Vapenhuset byggdes under en sekel som en del sådana byggdes och vapenhuset i Hacksta byggdes i slutet på 1400-talet (ett typiskt sekel för tillkomna vapenhus). Under 1400-talets sista kvartal slogs de båda valven inne i kyrkan och såväl under 1600-talet som 1700-talet genomfördes vissa ändringar i kyrkan. Bl a reparerades yttertaket 1618, sexton år senare (1634) förstorades bl a fönstren, bänkinredningen tillkom 1664 och predikstolen likaså 1680. En senare förändring var att kyrkan blev ljusare efter en renovering 1927 och långhusets storlek är 14x8 meter, socknen är inte stor (år 1540 fanns det 35 enheter i socknen varav 13 skattegårdar och åtta frålsegårdar). En runsten som en gång fanns i byn Ännesta flyttades 1927 till kyrkan.

Källor:

Det medeltida Sverige, Fjärdhundraland (Trögd) 1:9, Uppsala, 2010

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Kilström Bengt Ingvar, ”Hacksta kyrka”, Upplands kyrkor, VIII, Uppsala, 1964

Upplands reglemente 1889

 Inskrivning och prövningar av totalt 948 man till Upplands reglemente gick av stapeln i april 1889 och här är en notis från tidningen Upsala den 16 april detta år. Det var iallafall en hög siffra av antalet som skrevs in på reglementet, 683 individer eller 72 procent av de som gjorde detta.

Patronen ”Vildkatten”

 Patronen med kalibern .25-06 kallades för Vildkatten eller på engelska ”wild cat cartridge” och började att tillverkas av den amerikanska vapentillverkare Remington  under 1920-talet. Den blev kallat för det p g a sin flacka kulbana och förblev så innan Remington standardiserade denna patron 1969. Denna patron blev uppskattat för att skjuta exempelvis rådjur och räv med. Även andra vapentillverkare började med denna kaliber som exempelvis Springfield .30-06 som Vildkatten var baserat på) och .250-3000 Savage som använde en .25-kalibrig kula. Springfields kaliber .30-06 lanserades redan 1906 för att användas av den amerikanska armén.

Källor:

Vapentidningen nr 6/1994 och nr 6/2010

Wikipedia engelskspråkiga 

Örskär

 Fyrplatsen Örskär som ligger strax norr om Gräsös nordspets i Uppland har blivit omskriven tidigare på bloggen i ”Uppländska notiser”. Örskär ligger på öns nordvästra udde och själva ön är inte stor, den ligger bara dryga kilometern från Gräsö över Örskärssundet. I många fyrar finns en trappa medan i Örskär är det en gång upp till toppen av fyren. Det har även cyklat inne i fyren som ritades av den kände hovarkiteken Carl Hårleman och fyren stod färdigt 1740 när den äldre fyren hade blivit träffat av blixten året innan ( byggt 1684 av trä). Den ursprungliga fyrapparaten byttes ut 1769 mot rörliga speglar (4 av förgylld koppar och 1 av stål) samt även en rovoljelampa. Denna apparatur tillverkades i Norberg i Västmanland och var troligen världens första blinkapparat. I början på 1850-talet fick fyren en ny lanternin i järn med 12 paraboliska speglar och några av speglarna fanns även rovoljelampor. Under juldagen 1877 drabbades öns befolkning av en svår tragedi när femton personer omkom när deras båt kapsejsade på väg över sundet och det var efter de hade besökt julottan i Gräsö kyrka. År 1893 ordnades en ny bagarstuga i det gamla bostadshuset från 1739. Fyren blev elektrifierat 1954, den blev delautomatiserat 1965 och vandrarhemmet på Örskär öppnades 1998.

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Fyrhandboken, 2007

Fyrwiki

https://okandahandelser.blogspot.com/2011/03/upplandska-notiser.html?m=0

Rietz Magnus & Harry Sellmann, ”Sveriges fyrar”, 

Thunman Dan, ”Svenska fyrplatser”, 2000

Matfors-Vattjoms järnväg

 Denna korta järnväg i Medelpad öppnades på mitten av 1880-talet mellan Matfors som var/är en järnvägsstation på Mittbanan som ursprungligen byggdes som Sundsvalls-Torphammars järnväg. Den var fyra kilometer långt och byggdes ursprungligen med spårvidden som var vanligt i sydöstra hörnet av Sverige (Blekinge samt sydöstra Småland), nämligen 1067 mm. Den korta linjen breddades och öppnades som normalspårigt i maj 1920. Förvaltningsort var i början Östersund innan Matfors blev det 1891och på tal om koncessioner så var det igång redan 1872 med en järnväg som skulle öppnats två år sedan medan en ny tillkom 1889. År 1931 nedlades den persontrafik som omfattade tre kilometer mellan Matfors och Vattjom. Tre år senare lades godstrafiken ner mellan Matfors-Ramsvik på en kilometer och 1967 den återstoden godstrafiken. Banan revs upp genom Matfors samhälle 1967 och resten omkring 1980. Sex ånglok trafikerade denna korta järnväg genom åren och ett av dessa lok köptes av Kristianstad-Hässleholms järnvägar 1919 och blev brandskadat 1920 med skrotning som följd, tillverkat av Beyer & Peacock i Manchester 1866.

Källor:

banvakt.se

ekeving.se

Järnvägsdata med driftplatser”, 2009

svenska-lok.se