Ett par notiser

 Sirius i slutspelet

Sirius har i bandy spelat tolv finalmatcher (fem vinster), 23 matcher i semifinalen som har givit åtta vinster, 69 matcher i kvartsfinalen med 27 vinster och 18 matcher i åttondelen eller förkval med 13 vinster. Sirius har spelat tio finaler och vunnit fem (senaste 1968).

Källa: bandyresultat.se

Kollekt för barn

I Aftonbladet den 29 augusti 1890 hade en notis om en kollekt som skulle hålla tre dagar senare och pengarna skulle gå till Allmänna Barninrättningen som då hade 3 300 barn i hela Sverige.

Ett grundår 

Det amerikanska kreditföretaget American Express Company grundades i New York 1850 och har nu kontor i ett flertal länder.

Källa: ”Norstedts uppslagsbok”, 2003

Walthers P-versioner omkring 1930

 Den tyska vapentillverkare Walther som hade sin fabrik i den lilla orten Zella-Mehilis och den första versionen av en pistol var avsedd för den tyska polisen. Det blev då modellen Walther PP (PP stod för Polizei-Pistole). Denna version börjades att tillverkas 1929 och var en halv-automatisk pistol med flera kalibrar, bl a kalibern 7,69 mm samt hade ett tungt slutstycke. Pistolens skjuthastighet var 290 m/s och laddades varje gång med 8 skott i magasin. Året kom Walther PPK som en förbättrat version än den förra med fler förbättrade funktioner. K:et i själva beteckningen stod för kurz som betyder kort på tyska. Den var lämpat även för civila poliser som kunde dölja vapnet om det skulle se någonting för att sedan ingripa. Förutom den tyska polisens användning som använde flera vapen från Walthers produktion så såldes dessa två versioner även till polisen i andra länder. PPK hade dock lägre skjuthastighet med 280 m/s och sju skott i magasin. Enligt en uppgift förbjöds den senare versionen att användas.

Källor: 

https://www.chuckhawks.com/index2m_collectors_corner.htm

McNab Chris, ”Skjutvapen (sv version)”, 2011

Miller David, ”The illustrated directory of Guns”, Maidstone, 2005

Wikipedia engelskspråkiga 

Schackspelande turken

 År 1769 konstruerade baron Wolfgang von Kempelen en automat föreställande en turban-klädd finklädd man med mustasch som satt framför ett schackbräde. Under schackbrädet var det en låda som kunde rymma en person som var kunnig i schack. Före ett parti så öppnades alla lådor och dörrar i byrån så all den mekaniska eller tekniska delarna kunde ses av publiken. Det var baronen själv som gjorde detta och publiken var oftast de olika hoven i Europa. En del av Wikipedia vars artikel om baronen kan man läsa följande;

” Kempelen själv brukade stå vid en låda ett par steg därifrån och ge intryck av att han på något sätt inverkade på spelet. Ovanpå byrån brukade det placeras ett levande ljus för att dölja lukten från ett annat ljus som fanns inne i byrån, så att den mänsklige schackspelare som gömde sig där skulle se något. Fast schackturken var en illusionistisk apparat, så var den ändå en mycket snillrik konstruktion i vilken magnetism utnyttjades så att den gömde schackspelaren kunde se pjäsernas position.”.”

I Wikipedia-artikeln om Kempelen finns också ett kopparstick föreställande den schackspelande turken. Den fraktades sedan över till USA och förstördes i en brand i det kinesiska museet i Philadelphia 1854.

Källor:

”Otroligt, men sant”, 1977

Wikipedia svenskspråkiga 

Bil-intresse

 I somras köpte jag ett böcker på Motala Motormuseum och en av dem var guideboken till museet. En av Sveriges mest historiska författare var Verner von Heidenstam och som också var intresserat av bilar. Det var en bil som han tyckte mycket och det är en Chrysler Imperial från mitten av 1920-talet. Efter hans död 1940 så stod bilen i ett kallt garage vid hans gård Övralid och den var knappast körbar när den transporterades till Motala 1971. Efter det så har den sin givna plats i Motala Motormusem.

Rossö kolgård

 Utanför Nyland i Ångermanland låg en gång i tiden Rossjö Kolgård och ca en kilometer från Nyland gick ett sidospår som anlades 1900. Sidiospåret togs bort omkring 1920 och då var kolgården borta.

Källor:

http://www.samlingsportalen.se/bandata/bandelsdata/Baslista/Index.htm

Järnvägsdata med driftplatser”, 2009

Salsta tegelbruk

 När Nils Bielke var på närliggande Salsta slott norr om Vattholma så började man på 1600-talet att slå tegelstenar på ett hantverkarmässigt sätt. Själva tegelbruket har anor från omkring 1750 och 1873 flyttades bruket intill den nyanlagda Uppsala-Gävle järnväg och 1899 blev det ångdrivet. Omkring 1960 revs det gamla bruket för att ersätta med ett nytt med både konsttork och tunnelugn, man inriktade sig då på fasadtegel. Bruket lades ner 1977!!!

Redan 1875 anlades ett normalspårig stickspår från Salsta lastplats och det var i drift fram till 1968, stickspåret revs vid okänt tidpunkt. En 600 mm järnväg anlades mellan lerrasen som låg både norr om bruket och väster om UGJ, banorna både ändrades och utbyggdes emellanåt. Totalt var längden omkring 1,2 km och driften pågick till 1960.

Två motorlok är kända, dels ett bensindrivet lok som köptes begagnat och det är inte mycket känt om detta lok som köptes 1948, det såldes tre år senare. Dels ett Simplex-lok som tillverkades på fabriken i Bedford i England. Det tillverkades 1950 med numret 20022 och hade en dieselmotor på 25 hästkrafter av märket Dorman. Detta lok såldes till Vaksala tegelbruk 1960 och som blev avställt 1969 med skrotning några år senare.

Källa: Mats Freding, ”Industrilok i Uppland”, 1991

Enslingen på Stångharen

 På den lilla skogsklädda ön Stångharen i Karlholmsfjärden (eller Lövstabukten) i Norduppland levde under mitten av 1900-talet en fiskare som också kan gå under enslingen eller eremiten. Han levde i en koja som han inte fick plats i och fötterna fick vila i en liten ”tillbyggnad” till kojan. Denna fiskare var isolerat speciellt när isen varken bar eller brast under såväl hösten och våren. Han påträffades död i sin koja under juletiden omkring 1950 och sedan dess har ingen övervintrat där. På Stångharen byggdes senare 10-20 sommarstugor och den enda kända fornlämningen är efter en träbåt i den södra delen av ön, det är inte mycket känt om denna båt som registrerades 2013.

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet

Källgård Anders, ”Sveriges öar”, 2022