Untraverkets 600 mm:s spårnät

Stockholms stad köpte in forsarna vid Untra längs med Dalälven 1905 för att kunna förse huvudstaden med elektricitet. Dagen före julafton 1918 var startskottet för verket att börja med producering av elkraft till Stockholm. På Untraverket har det förekommit interna järnvägsspår med 600, 891 och 1435 mm spårvidd. Den förstnämnda spårvidden började man att anlägga under sommaren 1912 och det skulle bli ett spårnät med totalt 35 kilometer. På spårvidden 600 mm transporterade man grus, sand och byggnadsmateriel, i början användes hästar som dragkraft. År 1913 infördes det lokdrift som skulle vara fram till 1918 då denna spårvidd upphörde att användas  och det var bara under byggnadstiden som denna spårvidd användes. Fem ånglok varav fyra tillverkades hos Orenstein & Koppels ångloksfabrik i Berlin (Drewitz) medan det andra loket blev tillverkat  i orten Schlachtensee av firman Märkische Lokomotivfabrik. OK-loket med nummer 453 från 1900 och Märkische-loket köptes 1913, det förstnämnda loket användes i samband med kraftverksbygget i Porjus 1912-13 och var i dåligt skick med endast sporadiskt användning i Untra. Trots detta användes loket fram till nedläggningen av 600 mm-spårvidden och såldes sedan till maskinhandlaren Fritz Simkenberg i Huddinge som sålde loket vidare med omedelbart verkan till bränntorvfabriken i Främlingshe i Gästrikland som avställde loket redan året efter. Märkische-loket användes också i kraftverksbygget i Porjus och såldes 1916 till Pershyttans gruvbolag i Västmanland där loket användes fram till skrotningen 1946. Det användes som berättat ytterligare tre ånglok från O K under Untraverkets byggtid och vilka det var nr 6750/1914, 6224/1913 och 6225/1913. Det första loket såldes 1918 till Stockholms stads hamn där loket behöll nr 6, loket 6224/1913 såldes till Arméns kasernbyggnadsnämnd för att bl a användas under kasernbygget i Växjö 1917. Det sista loket såldes också till Stockholms stads hamn där loket fick nummer 5 och det sista som lämnade Untra 1919. Spårvidden 891 användes till tyngre interna transporter och den normalspåriga gick från Untra till Orrskogs station vid Uppsala-Gävle järnväg.

Källor:

Freding Mats, "Industrilok i Uppland", 1991
"Järnvägsdata", 1999
Olsson Sven-Olof, "Elektrifieringen ur avnärmarsynpunkt", Daedalus, 1984
Vedung Evert, "Striden om de strömmande vattnet", Daedalus, 1984

Triewalds maskinhus

Mårten Triewald levde mellan 1691-1747 och han var en misslyckat pionjär inom ångkraften. Han vistades i England mellan 1716-26 och fanns på plats när Newcomers pionjärsmaskin presenterades. Han lärde sig den nya tekniken med ånga som kraftkälla och fick tillstånd att göra det samma i Dannemora. Den 4 juli 1728 provades maskinen för första gången och maskinen var dels Sveriges första och dels världens hittills största ångmaskin. Det tog drygt två år att pumpa ut all vatten ur gruvan och då var gruvledningens tålamod slut, maskinen revs 1735 och året efter träffades själva byggnaden av ett blixtnedslag. Byggnaden som maskinen hade varit inrymt i användes efter reparationen till bl a som smedja. Men man behöll byggnaden som ångmaskinen var inrymt och under 1700-talet började man se efter andra sätt att bryta sig ner i gruvor än den tillämpande tillmakningen. Trots misslyckandet med maskinhuset så var Triewald med för att starta vetenskapsakademin 1739.

Källor:

"Bygd att vårda (del 2), Uppsala län, Uppsala, 1984
Hadenius Stig m fl, "Vad varje svensk bör veta om svensk historia", Borås, 1996
Hildebrand Karl-Gunnar, "Svenskt järn", Södertälje, 1987
"Triewalds maskinhus vid Dannemora gruva", Länsstyrelsen, Uppsala län

Försvuna personer i Långareds socken

Den sista sidan av husförhörsboken brukar prästerna har en lista över personer som är skrivna i församlingen som ingen känner till var dessa befinner sig. Jag har valt att skriva om personer som saknas i Långared socken utanför Alingsås i Västergötland under 1890-talet.

I husförsboken 1891-97 finns det på sidan 378(eller pagina) en liten förteckning över personer som saknas i socknen. En dräng som är född 1826 har inte vistas i Långared sedan 1850, mycket möjligt att han har flyttat utan att begära en flyttningsattest av prästen. Likaså gäller det för en piga som var 185o som finns på en okänd ort.

Det är en mängd olika orsaker som man kan hamna på den där listan. Det finns ett fall hos denna socknen att en man som har åkt fast för olika stölder har varit/är skriven i Långared. På två tillfällen i boken har det blivit så att dödsfall har ägt rum. Men att dessa två personer fortfarande finns kvar på listan(om jag uttrycker det så).

KÄLLA:

http://www.alingsasslaktforskarforening.se/filer/ai13la.pdf

Filen finns på Alingsås släktforskarförenings hemsida och man kan göra egna forskningar på dessa pdf-filer.

(Tidigare publicerat)

Befolkningen i Uppsala län 1890

År 1890 hade dåvarande Uppsala län 121 099 invånare enligt Emigrationsutredningens betänkande del och av dessa var 94 571 födda i länet. De övriga länen som är värda att nämnda är bl a de närliggande länen som exempelvis Stockholms län med 8 519 individer, Södermanlands län 1 954 individer, Västmanlands län 3 686 individer, Kopparbergs län 1 549 individer och Gävleborgs län 1 844 individer. Man kunde hamna lite var stans även under 1800-talet, fast de mesta av migrationen skedde inom grannsocknarna eller grannlänen om man flyttade längre bort. På det stöder jag på att vissa forskare har satt gränsen för kortdistansflyttninng mellan två till fem mil. En person var född under 1780-talet och 38 var födda under 1790-talet, under de första åren av 1800-talet var 29 födda under 1800, 34 under 1801 och 37 under 1802. Den äldsta personen som var bosatt i Uppsala län var Maja Kajsa Dahl som föddes 1786 i Uppsala och bodde i Älvkarleby tillsammans med sin dotter som var född 1818 samt en fosterbarn som föddes 1871. Man kan inte låta bli att undra vad den yngste hushållsmedlemmen hade eftersom hon levde med två äldre kvinnor i Östanå. Båda äldre kvinnorna var också änkor och Maja Kajsa Dahl var också en fattighjon.

Älvkarleby var en av de största socknarna i länet med 6 930 invånare under detta år, vilket motsvarar drygt 5,7% av länets befolkning. Övriga större socknar var Tierp med 6 641 invånare, Österlövsta 3 863, Hållnäs 3 098 och Vendel 2 963. De minsta var f ö Kulla 369, Lillkyrka 348, Yttergarn 321, Fittja 319, Åberby 289, Holm 283, Torsvi 273, Västeråker 263, Arnö 258 och Läby 224. De större socknarna var i norra delen av länet medan de minsta var i södra delen, en företeelse som ännu består och socknarna i norr var också större än de i den södra halvan. Tidningen Upsala för stad och län(det fullständiga namnet) hade en tabell över länets socknars folkmängd den 17 september 1891.

Om man undersöker Älvkarleby så var 4 764 invånare(det gick inte att få fram hur många som var födda i själva socknen) födda i länet, 81 i Stockholms län, 33 i Södermanlands län, 76 i Västmanlands län, 602 i Kopparbergs län och 639 i Gävleborgs län. Från Malmöhus var exempelvis 17 personer födda och bl a en familj därifrån är de flesta födda i Skåne. Mannen var en arrendator vid namn Jakob Herman Valentin Stahl som föddes i Danmark 1842, hans fru var då död och han hade sju barn som föddes mellan 1874-87(tre av dessa föddes i Tryde i Malmöhus län), två yngsta är födda i Uppsala län, den näst yngste föddes i Tierp 1883 och yngste i socknen 1887. Det är obekant just nu när hans fru dog, det är mycket möjligt att hon levde i samband med yngste barnets födelse. I hushållet fanns också två pigor som båda var födda i Älvkarleby.

Den minsta socknen i Uppsala län var Läby som då var införlivat med Vänge socken och inte finns med i svarskatalogen. Arnö som då var minst i Uppsala län hade 258 invånare under detta år. I denna socken var det 164 personer(69 var födda i socknen) som var födda i Uppsala län, 14 var födda i Stockholms län, 48 i Södermanlands län, 13 i Västmanlands län, tre i Kopparbergs län och två i Gävleborgs län. I Arnö var det däremot yngre befolkning än Älvkarleby, sju var exempelvis födda under 1810-talet som då var bosatta i socknen.

(Tidigare publicerat)

Tre tvåsiffriga resultat

Den 11 februari 1968 gjordes det sammanlagt 90 mål på nio allsvenska matcher i bandy och på den tiden var det inte så vanligt med många mål i denna sport. Under denna omgång var det tre matcher som slutade tvåsiffrigt; Forsbacka-Västanfors 5-14, Västanfors-Hälleforsnäs 7-10 och Örebro-Nässjö 11-4. Det var två matcher som det blev elva mål; Sirius-Broberg 6-5 och Filipstad-Tranås 7-4 och minst mål gjordes mellan Katrineholm-Västerås som slutade 2-2.

Källa: Idrottsbladet 12 februari 1968

Traktorhistoria

Munktells i Eskilstuna inledde sin traktortillverkning 1913 när deras första modell kom ut på marknaden. Det var Munktells "30-40K" som var den första versionen av traktorer med 2-cylindrig tändkulemotor (2-taktare) och gav en motoreffekt på 30-40 hästkrafter. Denna modell hade tre växlar fram och kunde nå en hastighet på 4,4 km/h och med sin vikt på 8,3 ton gör att man inte kan missta sig på den. Det är en av Sveriges största tillverkade traktorer någonsin och som gjordes i 31 exemplar mellan 1913-16. År 1916 kom nästa modell (20-24HK) som var avsevärt mindre och nå en toppfart på sju kilometer i timmen. Samma år kom även "Avance" som kunde ge en motoreffekt på 24 hästkrafter och vikten blev 4 230 kg. Den finns numera på traktormuseet i Viksta i Uppland.

Källor:

Johnsson Anders, "Fånga platsen", 2008
Museet Bolinder-Munktells hemsida
"Viksta traktormuseum", vägledningsguide

Bänkarna i Biskopskulla kyrka

År 1753 anskaffade Biskopskulla kyrka i Uppland bänkar med dörrar som 1870 blev ersatta av nya bänkar. Dessa nya bänkar blev också utbytta i samband med restaureringen av kyrkan under 1950-talet.

Källa: Nils Sundquist, "Biskopskulla kyrka", Katrineholm, 1987