Untraverkets 600 mm:s spårnät

Stockholms stad köpte in forsarna vid Untra längs med Dalälven 1905 för att kunna förse huvudstaden med elektricitet. Dagen före julafton 1918 var startskottet för verket att börja med producering av elkraft till Stockholm. På Untraverket har det förekommit interna järnvägsspår med 600, 891 och 1435 mm spårvidd. Den förstnämnda spårvidden började man att anlägga under sommaren 1912 och det skulle bli ett spårnät med totalt 35 kilometer. På spårvidden 600 mm transporterade man grus, sand och byggnadsmateriel, i början användes hästar som dragkraft. År 1913 infördes det lokdrift som skulle vara fram till 1918 då denna spårvidd upphörde att användas  och det var bara under byggnadstiden som denna spårvidd användes. Fem ånglok varav fyra tillverkades hos Orenstein & Koppels ångloksfabrik i Berlin (Drewitz) medan det andra loket blev tillverkat  i orten Schlachtensee av firman Märkische Lokomotivfabrik. OK-loket med nummer 453 från 1900 och Märkische-loket köptes 1913, det förstnämnda loket användes i samband med kraftverksbygget i Porjus 1912-13 och var i dåligt skick med endast sporadiskt användning i Untra. Trots detta användes loket fram till nedläggningen av 600 mm-spårvidden och såldes sedan till maskinhandlaren Fritz Simkenberg i Huddinge som sålde loket vidare med omedelbart verkan till bränntorvfabriken i Främlingshe i Gästrikland som avställde loket redan året efter. Märkische-loket användes också i kraftverksbygget i Porjus och såldes 1916 till Pershyttans gruvbolag i Västmanland där loket användes fram till skrotningen 1946. Det användes som berättat ytterligare tre ånglok från O K under Untraverkets byggtid och vilka det var nr 6750/1914, 6224/1913 och 6225/1913. Det första loket såldes 1918 till Stockholms stads hamn där loket behöll nr 6, loket 6224/1913 såldes till Arméns kasernbyggnadsnämnd för att bl a användas under kasernbygget i Växjö 1917. Det sista loket såldes också till Stockholms stads hamn där loket fick nummer 5 och det sista som lämnade Untra 1919. Spårvidden 891 användes till tyngre interna transporter och den normalspåriga gick från Untra till Orrskogs station vid Uppsala-Gävle järnväg.

Källor:

Freding Mats, "Industrilok i Uppland", 1991
"Järnvägsdata", 1999
Olsson Sven-Olof, "Elektrifieringen ur avnärmarsynpunkt", Daedalus, 1984
Vedung Evert, "Striden om de strömmande vattnet", Daedalus, 1984