Strålkastare av en kaffeburk

Ljunga torvströfabrik utanför Habo i Västergötland hade en motorlok som tillverkades på fabrikens egen verkstad 1973 och vissa delar kom från en Volvo PV(årsmodell 1960). Strålkastaren som sattes på loket var tidigare en ytterhölje till en kaffeburk och den kunde ge sken såväl framåt som bakåt. Fantatiskt att det kunde göra så med en gammal kaffeburk.

Källa: Mats Freding, "Industrilok i Västergötland", Jönköping, 1984

Riksdagsman i släkten

Min mf mm mf Erik Ersson som föddes den 7 juni 1779 i Malsta socken i Roslagen var med i 1813 års riksdag, även hans far var med ett tag i riksdagen.

Källa: Min släktforskning

Ungdomsbrottslighet från förra sekelskiftet

Ordet värsting fanns inte då, ordet kom för första gången upp i massmedierna efter ungdomsoroligheter i Stockholm under mitten av 1980-talet. På den där tiden var oftast benämningen ligapojke eller vanartat yngling, alltså under tiden före första världskriget.
Det fanns en del ungdomsbrottslighet förut och det har jag bl a vidrört i ett par artiklar, bl a det som inträffade vid Flustretpromenaden under sensommaren 1903. Fast under 1890-talet hände det två bisärra händelser i norra Uppland med ynglingar inblandade. Den första inträffade i april 1891 och den andra i oktober 1895. I båda fallen var det två yngre män inblandade, man skulle råna en person och våldsamheter hos de båda tillfällerna.
Det första fallet inträffade under våren 1891 när två ynglingar angrep en berusad man på vägen mellan ett sågverk och Bodarna i Skutskär socken. Mannen arbetade som en "stabbläggare" och var på väg hem när de båda ynglingarna angrep honom med både slag och knivar medan han sov ruset av sig utmed landsvägen. Om inte människor hade uppmärksammat denna händelse så hade detta slutat med ett mordfall p g a att man hörde rosslingar från mannen. Däremot blev det ett överfall med dödligt utgång fem år senare i Älvkarleby socken när Olof Axel Boqvist som föddes i Gävle den 13 mars 1878 dömdes till straffarbete i tio år för mord och rån. I början av januari 1896 dömdes den nämnde Boqvist och hans 18-årige kompanjon Erik Gustav Östlund för rånnmordet på den sistnämndes farbror. De hade lurpassat på honom och kom dessförrinnan överens om att Östlund skulle hålla fast honom samt luta hans huvud bakåt så Boqvist kunde komma åt att hugga med kniven. Vilket det också gjorde, Östlund hade ångrat att han gick med på det, men Boqvist tryckte på att han skulle vara med och han lät sig också övertalas att delta i den grymma attacken. De "laddade upp" med att dricka brännvin och precis som de hade diskuterat, utförde de också överfallet. Östlund dömdes till livtids straffarbete och ständigt vanfrejd medan Boqvist dömdes till straffarbete i tio år samt fem års vanfrejd. Anledningen att Boqvist fick ett lägre straff var att han ännu inte fyllt arton år och det var nog detta som han kände till. Källan till det s k för Gårdskärsmordet var en domstolsrapport som publicerades i Västmanlands läns tidning den 8 januari 1896(NOT: ett antal tidningar rapporterade om domstolsmål fram till mellankrigstiden).

Bilden visar protokollet över Boqvists frigivningsattest på Långholmens centralfängelse och han blev frigiven efter tio år. Det var enda brottet som han blev dömd för om det inte blev någonting under 1930-talet förstås. (Källa: Svarskatalogen, Riksarkivet).

Samma år som Gårdskärsmordet inträffade härjade ett gäng "ligapojkar" runt omkring Humlegården i Stockholm. De utförde ett antal misshandel mot såväl jämnåriga som äldre och jag kan hänvisa till en okänd artikel att det var känt att ett gäng härjade i Stockholms innerstad under mitten av 1890-talet. Ett statsråd tog en gång tag i en av ligapojkarna som sprattlande samt skrek medan statsrådet tog honom till en patrullerande konstapel, istället för förståelse över att statsrådet ville göra en god gärning åt samhället så blev situationen upphetsat när en folkmassa på ett par personer tog parti för ynglingen. Under ett annat fall dessförrinnan hade ett gäng ligapojkar överfallit andra pojkar i närheten av Humlegården.

Ungefär samtidigt hade tidningen Södermanlands läns tidning en notis(det var nästan enbart korta notiser på den tiden) om "förvildad ungdom", som dessutom var rubriken över den nämnda notisen. Notisen fanns i tidningen som kom ut den 21 januari 1895, visserligen berörde notisen ett händelseförlopp i Gästrikland och det var många tidningar som hade en notis om vanartigt ungdom. I detta fall berörde det att ett gäng ynglingar som brukar supa till sig i Storviksområdet(Ovansjö och Stocksvik bl a). När de är berusade brukade de gå behärskningsgång genom att slå sönder fönsterrutor, sparka in dörrar, vara otrevliga mot de som dom mötte och sabotera andras sysslor eller ägodelar.......Ett av offren var en medlem i den lokala nykterhetsföreningen som råkade ut för ett antal sabotage mot sin flaggstång. Tidningen avslutade med följande citat: Borde icke denna förvildade ungdoms målsmän kraftigt gripa in för att göra slut på skandalen. Men hur skall man gå till väga när ynglingarna var föräldrarlösa när detta begav sig.

Nu vill jag inte påstå att året 1895 var ett svart år av ungdomsbrottslighet, men i Södermanland inträffade även skadegörelse på järnvägarna sedan pojkar under tjugo år hade gjort bus mot såväl materiel och människor.

Om jag fortsätter där jag slutade, hur skall man kunna kräva att föräldrarna skall ta större ansvar om dessa inte längre finns kvar i livet eller om de redan för länge sedan lämnat över barnet. Göteborgsposten publicerade om ett brottsmål den 23 november 1872 om tre unga inbrottstjuvar som samtliga var föräldrarlösa. Det var en myndig yngling samt två stycken som var under arton år som hade gjort några inbrott i Majorna(Göteborg). De hade tagit kläder som de sedan hade sålt för en viss summa.

Jag har tidigare skrivit om de tre gossarna som kastade sten mot hästar i hagen i Odensala socken under året 1903. Det var troligen ett busstreck som gick överstyrd, men det var nog olyckligt för samtliga parter.

Avslutningsvis vill jag påpeka att jag har endast ett syfte med denna artikel, det är att visa att ungdomsbrottslighet även fanns då. Om någon inte trodde detta, visserligen är vi medvetna om att våldet är grövre idag, men det fanns fall förut som antydde att övervåld även användes under gångna tider.

(Tidigare publicerat)

Bergsbrunna kvarn

Enligt Rosenbergs geografiska lexikon över Sverige så hade Bergsbrunna en kvarn i början av 1880-talet och eftersom orten inte har direkt kontakt med en å så undrar jag var denna kvarn låg någonstans. Kan mycket väl vara längs med Sävjaån eller vid ett försvunnet vattendrag.

Från Rosenberg om Bergsbrunna (i Danmarks socken utanför Uppsala)

Bergsbrunna. Jernvägs-. post- och telegrafstation på N. stambanan, 5,5 mil från Stockholm och 0,7 mil från Upsala, belägen i Danmarks sn, Vaksala hd, Upsala län. Af byn B. är en gård 27 7/16 mtl tax. 47,000 kr. och en annan, 2 7/16 mtl med Vallby 1 mtl, tax. 54,500 kr. Qvarn. 

Historiska notiser 29

Balkonger

Man började att använda balkonger i Sverige under mitten av 1850-talet när den s k schweizerstilen kom hit. Under 1900-talets början blev det allt vanligare med balkonger i Sverige.
Källa: Göran Gudmundsson, "Stora boken om byggnadsvård", 2010

Tidaholmsbussen

I början av 1900-talet tillverkades bussen "Tidaholm" i just Tidaholm och det var just på bruket i orten som tillverkade bussar och lastbilar mellan 1903-34.
Källor:
Johnsson Anders, "Fånga platsen", 2008
"NE i tjugo band", del 18, 2010

Elefanten Jumbo

Namnet Jumbo var namnet på en jätteelefant som kom till London zoo under 1880-talet.
Källa: "NE i tjugo band", del 9, 2009

Straffredskapet i Vallbys kyrka

I Vallby kyrka utanför Enköping finns det en pliktpall där någon hamnade efter hade misskött sig och pallen är från 1735.
Källa: Mats Åmark, "Vallby kyrka", Strängnäs, 1981

Första rundradiosändaren

Världens första rundradiosändare togs 1920 i bruk i den amerikanska staden Pittsburgh.
Källa: Alf Henriksson, "Alla tider", 1983

Bråk på Stadshotellet

I vestiburen till stadshotellet i Enköping som revs för något år sedan och där inträffade ett slagsmål i mars 1925 mellan godsägaren Tobius från Helsingborg och advokaten David Carlsson från Stockholm. Tobius slog till Carlsson så han fick tas om hand och enligt den dom som gick upp till Svea hovrätt så fick Tobius böta sammanlagt 310 kronor (mycket pengar på den tiden) för allehanda kostnader.
Källa: Enköpingsposten 15 juli 1925

Strindbergssysselsättning

Under huvudrubriken "Här och der" hade källan en notis om vad August Stringberg gjorde i Paris, han ägnade sig åt målning.
Källa: Tidningen Upsala 11 september 1894

Marmor till St Eriks torg?

Det går inte att bevisa detta eller så är det oklart om det verkligen var så. Enligt en historiskt uppgift så skulle Lenabergs kalkbrott vid Vattholma i Uppland levererat marmor till anläggandet av St Eriks torg i Uppsala fr o m 1545. Kalkbrottet var alltså om det stämmer en viktig del av anläggandet av torget. Hur man fraktade dit marmorn förekom inte i någon källa och inte det som jag kunde hitta, möjligen om någon av läsarna har andra litterära resurser. Det är också känt att Lenabergs kalkbrott levererade byggnadsmaterial till bygget av Uppsala domkyrka under 1200-talet.

Vattholma gruvor – Uppland: Undersökningar gjorda vid fyra tillfällen under 2001 vilket också innefattar Lenabergs kalkbrott som hör till Vattholma gruvområde. I Lenabergs kalkbrott har bland annat marmor brutits till Uppsala domkyrka (Erik Åhman 1973:25.) Uppsala domkyrka började byggas under senare delen av 1200-talet. Från Frankrike inkallades år 1287 stenhuggarmästaren Estienne de Bonneuill för att leda arbetet med domkyrkobygget (Boëthius –Romdahl 1935: 43). Årtalet 1289 har huggits in i den norra portalen och man vet att denna del av kyrkan utfördes under de Bonneuill (Boëthius-Romdal 1935:47). I Lenabergs kalkbrott har Bm 18 tillämpats och den äldsta ST-dateringen som hittills framkommit är exakt ST-år 1290,8 +/- 20 kalibrering med 1 sigma 1310,8 – 1270,8.

Källa: http://www.vof.se/meurman/meurman-replik.pdf

Lenabergs kalkbrott ligger i skogen vid Vattholma någon kilometer öster om länsväg 290 och har RAÄ-nr 277 Lena socken. Mellan länsvägen och kalkbrottet finns det lämningar av mindre täkter som också är fornminnesmärkta. Själva kalkbrottet har arealen 700x350 meter i ganska så flack terräng medan själva brottet är 20-280x10-30 meter stort. Driften nedlades 1937 och en gång i tiden fanns också en linbana som anlades 1907 till Stenby på andra sidan järnvägen. Man fraktade godset från Lenaberg till brännugnarna vid Stenby och det skall finnas vissa spår av fundamenten kvar i området.

Källor:

Berg Lena och Örjan Hermodsson, "Dannemora bergsbruksområde", 2002
Fornminnesregistret
http://www.vof.se/meurman/meurman-replik.pdf
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lenabergs_kalkbrott

En klassisk rest av E4:an

Själv har jag inte möjlighet att åka upp till Mehedeby för att ta detta motiv och då är Google Earth ett bra hjälpmedel. Sedan den nya motorvägen hade öppnat så stängde man av den gamla europavägen strax söder om samhället. Eftersom denna blogg innehöll en del s k försvunnigheter förut så anser jag att det var passande med en sådan bild.