Läget i Uppsala hospital 1900

 Från år 1899 fanns det 271 män och 170 kvinnor på hospitalet i Uppsala, sammanlagt var det 441 personer. Av de intagna så hade fem personer begått mord, lika många hade gjort sig skyldiga till mordbrand och 27 hade begått inbrott. Under det gångna året (inspektionen skedde den 16 oktober 1899) så hade 22 intagna gått bort och det var jämnt fördelat mellan de båda könen. 

Källa:https://ep.liu.se/databases/medhist_data/arkivdokument/hospinsp/1900/I90003PB.htm

Ön utanför Kapellskär

 Ön med det smickrande namnet Kapellskärskär (enligt uppgift ön sitt namn redan på 1600-talet) utanför färjeläget i Kapellskär och från fastlandet till ön är det endast 300 meter. På ön finns det en kolerakyrkogård och fyndplats för ett skelett som blev funnen på den södra delen av ön. Övriga  är fartygslämning, vallanläggning och två begravningsplatser. Den ena är begravningsplats för familjen Ridderstad på närbelägna Riddersholm och den andra är en kolerakyrkogård. Dessa två ligger inte så långt ifrån varandra. Ön sägs också vara hemsökt och först lite bakgrund, under 1600-talets begravdes det offer av pesten och det efterföljande seklet var det offer av koleran från karaktänsstationen på Fejan. Förr fanns det också en sjökrog som försvann vid okänt tidpunkt och antagligen var det på 1700-talet. Det har också bedrivit / bedriver vandrarhem och personalen kan vittna om märkliga saker. En gång besökte en båtägare ön och han märkte att någon lossnade förtöjningen i princip hela tiden denna person var där.

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Källgård Anders, ”Sveriges öar”, 2022

skarn.se

Dödligheten i några socknar 1807-10

 Denna artikel får anses vara en inledning på eventuellt senare artiklar på hemsidan och få därför betraktas som överskiktlig.

Det var många som dog då, orsaken var den rödsotepidemi som pågick då och det var drygt 50 000 personer som dog p g a denna sjukdom mellan 1808-13. I denna artikel valde jag att beskriva hur det var mellan 1807-10. Sjukdomens moderna namn är dysenteri, rödsot eller dysenteri är en sjukdom som drabbar magen i människans anatomi.

Från NE

dysenteri´ (grek. dysenteri´a, av dys- och grek. e´nteron 'tarm', 'tarmar'), rödsot, infektion i tjocktarmen. Dysenteri kan hos människa orsakas av bakterier i släktet Shigella eller av parasitiska protozoer, vanligen Entamoeba histolytica.

Om historiska förloppet under denna tid skriver Bengt Dahlin följande; Dysenteri eller rödsot som sjukdomen tidigare kallades, är en tarminfektion som ger blödningar i tarmen. Denna fruktade farsot härjade periodvis i Europa, inte minst i krigstider. I Sverige rasade en svår rödsotsepidemi åren 1773-84, då cirka 15 000 personer per år dog i farsoten – d.v.s. under perioden sammanlagt 180 000 människor. Andra stora rödsotsepidemier inträffade 1808-13 med sammanlagt 50 000 döda och 1851-60, då cirka 26 000 människor dog i farsoten. Bara under 1857 dog 10 650 svenskar i rödsot.

En avgörande orsak tycks vara de soldattransporter som varade i landet under denna tid eftersom kriget mot Ryssland pågick. Detta krig kom att kallas för det finska kriget och det var på grund av detta som det var svårt att hindra sjukdomen att spridas.

Som synes dog tre av barnen i februari år 1810. Dödsorsaken anges som rödsot, dvs dysenteri. Under 1808-1809 års krig rasade rödsoten svårt bland lantvärnet och spred sig med trupptransporter över hela landet. Åren 1809-1813 avled inemot 50 000 människor i rödsot i Sverige. Lantvärnet bildades sedan kriget mot Ryssland inletts år 1808 genom att alla män mellan 20 och 25 år som inte tillhörde krigsmakten skulle skriva in sig i hemvärnet. Av detta lantvärn uttogs 30 000 lantvärnsmän som sedan organiserades i 51 bataljoner."

Källa: http://user.tninet.se/~gek102c/soldat.htm

Det var under den valda tidsperioden som det var flest offer och detta skiljer sig emellan olika socknar. Det är lite frapperande att Fröslunda socken i Uppland inte hade ett enda fall av sjukdomen fram till 1814 då en man/pojke dog av rödsot. Det var andra dödsorsaker som drabbade denna socken och ingenting tyder på att dödligheten hade tagit fart. Däremot grannsocknen Biskopskulla hade tre dödsfall av rödsot 1808 och 10 under nästa år som var ett år med hög dödlighet. Går man ner på sockennivå finner man att det kunde variera mellan olika socknar. Biskopskullas folkmängd var under 1805 på 654 invånare och fem år senare 653. Rödsoten drabbade inte dessa socknar så hårt och det går att ta reda på det med hjälp av bl a Tabellverkets material. Björklinge hade år 1805 en folkmängd på 1 148 invånare och fem år senare var folkmängden 1 097, alltså en klar folkminskning och vad berodde detta på? Jag valde denna socken eftersom den låg utefter en väg som gick norrut som senare skulle bli E4:an tills motorvägen i området blev klart.

Antalet födda/döda och dödsorsaken rödsot i Björklinge mellan 1805-13

1805: 27/27/1
1806: 28/28/1
1807: 35/37/0
1808: 38/44/9
1809: 36/71/3(17 personer hade dött av okänd eller oangiven sjukdom)
1810: 28/45/7
1811: 42/38/2
1812: 33/36/1
1813: 37/35/2

Siffrorna är lite försvånande eftersom det stora antalet av personer vars dödsorsak var okänt under 1809 när endast tre personer avled på grund av rödsot. Det som går att läsa i tablån var att dödligheten var högre än antalet födslar under samma tid. Mortaliteten översteg fertiliteten från 1807-10 och alltså under den tidsperiod som det var hög dödlighet i Sverige.

(Tidigare publicerat)

Dåliga tider

 Det har alltid varit tidsperioder med svält, missväxt eller grasserande sjukdomar i såväl Sverige som utlandet. En svår period var i början av 1770-talet när dödstalet var 53 promille för året 1773. Ett flertal socknar fick i princip dubbelt så stor dödlighet än antalet födslar och i vissa områden var det ännu värre. År 1771 var skörden knapp och året efter var det missväxt medan det var medelmåttligt under 1773. Den medelmåttliga skörden kunde troligen inte hjälpa eftersom rödsoten(dysenteri) drabbade landets befolkning mer eller mindre hårt.

Källor:
Bohlin Per-Erik, "Om skördarna i Sverige under 1700-talet och början av 1800-talet", Statistisk tidskrift 1956
Gadd Carl-Johan, "Järn och potatis", Göteborg, 1983
Historisk statistik över Sverige(Befolkning), 1969
Utterström Gustav, "Jordbrukets arbetare, Stockholm, 1957
Winberg Christer, "Folkökning och proletarisering", Göteborg, 1975

(Tidigare publicerat)

Pesten i Låssa socken 1710

 I Låssa socken i Uppland dog 111 personer 1710 och redan under nästa år så hade antalet dödsfall sjunkit till 18. Pesten utbröt mellan augusti-december och då dog 96 personer och i jämförelse med Tabellverkets material så så går det inte att göra det eftersom materialet saknas.

Källa: O T Hult, ”Pesten i Sverige 1710”, Stockholm, 1910

Källmaterial: Tabellverkets material 

Döda i pesten på Lidingö

 När pesten drog fram i Sverige 1710 så krävde det en del människoliv och en märkbar förändring skedde i bl a Lidingö socken som hade nio dödsfall 1707. Nästa år var det endast sex människor som dog för att sedan öka till tio året efter. Under peståret 1710 var det 137 som dog varav 130 mellan 1/8-31/10. Sedan återgick antalet döda till det normala året efter. Det var bl a 298 som dog i Östra Ryd socken några mil därifrån.

Källa: O T Hult, ”Pesten i Sverige 1710”, Stockholm, 1916

Dödlig utgång med skavsår

 Jag har minst sett två fall där människor har dött till följd av skavsår och det var en dödsorsak förr i tiden. Skavsår är inte så svåra egentligen och jag har inte hört talas om att en person kan har dött av det under 1900-talets senare hälft. I mediearkivet finns det ingen artikel som handlar om en person som har dött av skavsår. I Uppsala nya tidning fanns det en notis om att en man hade dött till följd av skavsår den 25 februari 1916. Det var statskarlen Eriksson i Nytorp i Rasbo socken som fick ett skavsår på ena foten. Han fick blodförgiftning(sepsis) och han fördes in till sjukhuset i Uppsala(hette väl inte Akademiska sjukhuset då?) och avled där. Enligt notisen var det under en lördag som han dog medan notisen i tidningen var en måndag. Sedan minns jag en motsvarande notis i Södermanlands läns tidning och det var tidigare, möjligen runt sekelskiftet(hittade inte den där notisen för tillfället). Men hela verkade vara en olyckligt dödsorsak och det var nog inte så många som dog av denna dödsorsak heller(men svaret kanske kommer vid ett senare tillfälle).

(Tidigare publicerat)

Dysenterin i Sverige

År 1749 var dysenterin eller rödsot och på den tiden dog inte så många människor av denna sjukdom som dessutom minskades succesivt fram till omkring 1760. Den höll på denna nivå med endast dödstal på ett par promille fram till början på 1770-talet då den istället ökade i sin omfattning. Under svältåret 1773 var det på den absoluta toppen när det gällde antalet döda och så många som dog under detta år har aldrig uppnått så mycket i Sverige. Redan under nästa år minskade den drastiskt i sin omfattning och därefter blev det toppar som dock inte kom upp till hälften av den topp som var under 1773. Det kom en större topp av sjukdomen under 1809-10 men det var inte så hög som rekordåret. Vid slutet på 1820-talet försvann den i princip helt för att komma tillbaka i viss mån under 1850-talet för att återigen försvinna helt. En ytterligare topp var under 1880-talet men den var obetydligt eftersom de sanitära förhållandena har blivit mycket bättre och fortsatte att bli bättre.

Källor:

Gadd Carl-Johan;
"Järn och potatis", Göteborg, 1983
"Den agrara revolutionen", Det svenska jordbrukets historia, band 3, Borås, 2000
Larsson Daniel, "Långsiktiga förändringar i dödligheten före 1800", Göteborg, 2005
Utterström Gustav, "Jordbrukets arbetare", Stockholm, 1957

Termometerbristen

I början av året 1916 var det brist på termometrar som användes för att ta tempen på febersjuka personer. Under de två första veckorna av februari kom en försändelse till medicinalstyrelsen med ett begränsat antal termometrar. Det hade bara kommit försändelse med 20-31 stycken åt gången och det var lite eftersom de bara användes en gång. Termometrarna var numrerade och lämnades enbart när det inte fanns någon risk att skicka dessa till utlandet.

Källa: Uppsala Nya Tidning 14 februari 1916

Olyckshändelser

I slutet av april 1899 blev en 81-årig man i Uppsala omkullslagen av en portdörr som plötsligt slog upp av en vindstöt så han bröt ena benet. Ungefär samtidigt fick en 16-årig yngling ett metallspån i ögat på Västlands bruk i Norduppland och det var oklart om ögat klarade sig. I Malmö den 24 september 1904 föll en 60-årig kvinna som tidigare hade lidit av hjärnblödning från tredje våningen på järnvägsstationen med omedelbart död som följd. Hon var gift med en bankdirektör och hon stod antagligen lutat från ett fönster. Avslutningsvis en händelse som utspelades på gossefartyget af Wirsén den 4 juni 1866 när en av gossarna föll ner på ett ställe på fartyget och skadades så svårt att han avled två timmar senare.

Källor:

Dagens Nyheter 9 juni 1866
Södermanlands Läns Tidning 2 oktober 1904
Tidningen Upsala 27 april 1899

Mjältbrand i Ramdala

Enligt ett telegram från den 15 maj 1897 hade byn Ramdala socken i södra Sverige blivit förklarat smittat av mjältbrand och därmed var denna by isolerat.

Källa: Stockholmstidningen 17 maj 1897

Missväxten i Uppland 1743

År 1743 var det missväxt i Uppland och inkluderade både dåvarande Uppsala län samt vissa områden i Stockholms län. Vilket det innebär att skörden blev sämre under efterföljande år och det blev även sämre avkastning. Priset på exempelvis råg och korn pendlade inte under början av 1740-talet i själva staden Uppsala och den enda skillnaden var att det var dyrare att handla spannmål i Enköping än i Uppsala.

Källor:

Lindgren Håkan;
"Spannmålshandel och priser vid Uppsala akademi 1720-89", Uppsala, 1971
"Märkesgångssättningen i Uppsala län 1720-89", Festskrift till K-G Hildebrand, Stockholm, 1971
Utterström Gustav, "Jordbrukets arbetare", Stockholm, 1957

En timmes uppehåll

Telefonistsjukan blev en benämning under 1890-talet när läkare rådde att telefonisterna på de större telegrafstationerna skulle ta en paus på en timme efter varje tretimmarsskift. Symtomen för denna åkomma var öronsusningar, tung i huvudet och huvudvärk samt rubbningar i kroppsrytmen i beroende vad denna åkomma sitter någonstans.

Källa: Enköpings tidning 5 oktober 1895