Nykterhetsdemonstrationen i Viksta 1901

 En nykterhetsdemonstration hölls i den uppländska socknen Viksta den 7 juli 1901 och som samlade 1 500 deltagare. Det stod ingenting i källan om varifrån demonstranterna kom ifrån och man kan utgå ifrån att det var många från utsocknes som deltog eftersom Viksta socken hade 1 073 invånare detta år. Nykterhetsrörelsen var väldigt starkt under denna tidsperiod och det hölls flera sådana möten som dock inte är belagda med källor i denna notis. Det var flera olika grupperingar med olika namn eller ändamål som sysslade med att motverka alkoholismen och en sådan organistation var Templaordern.

Källor:
BiSOS(Befolkning) 1901
NE(CD-ROM), "nykterhetsrörelsen"
Tidningen Upsala 8 juli 1901

(Tidigare publicerat)

Om travhästen Callit

 Callit var när han slutade som tävlingshäst 1989 den mest vinstrikaste travaren i Sveriges travhistoria. Han tjänade in 8 798 165 kronor under sin karriär och han vann 65 av sina 109 lopp. Han är efter Tibur-Calotta-Cahoot, hans far var en gång i tiden en av Frankrikes främsta travare och han har drygt 800 avkommor i Sverige. Modern som är undan Captain Rodney-dottern Lotta Rodney var inte så lyckat som travare och hon har två tredjeplatser på 20 starter, däremot har hon lyckats bättre som modersto(utnämnd till elitsto).

Callits första start var på Färjestad den 28 mars 1984 som han också vann på tiden 1.20,8 och han kördes genom hela sin karriär av Karl O Johansson. Han vann sina tre första starter innan han gjorde bort sig på en galopp, under sin treårssäsong vann han sin kvalheat till Svensk travkriterium och han blev trea i själva "finalen". Han vann Sprintermästaren som fyraåring och han vann också St Leger på Åbytravet under samma år. Som äldre vann han bl a Axevallalöpningen 1986 och Hugo Westlins minneslopp under samma år, 1987 vann Kalmarsundspokalen och Solvallas Jubleiumspokal samt trea i finalen i Elitloppet, 1988 vann Gävle Stora pris, Årjängs sprinterlopp och Nordisk mästerskap och 1989 Göteborgspokalen, Olympiatravet, Gulddivisionens final på Romme och Birger Bengtssons Minneslopp (hans sista vinst).
I aveln fick han 256 registrerade avkommor och dessa är födda mellan 1991-2005, han är död sedan en tid tillbaka.
 
Källor:
 
blodbanken.nu
http://www.qhurth.com/trav/horsers/callit.htm
travsport.se

Malmfyndigheter från Uppland till Östersjön

 I Spårläget nummer 2/2020 finns det en trevlig artikel av Jan Kruse om järnfyndigheten på Lilla Båtskär cirka en mil söder om Mariehamn. I Spårläget 2/2015 tipsade undertecknad om en bokserie om industriella bergarter som man kan få fram uppgifter om ett stort antal gruvor eller gruvhål samt olika brytningar i ett antal län. Syftet med denna lilla artikel är att skriva lite grann om den malmstråk som finns i Östersjön mellan Uppland ut till Östersjön vid Åland. En del av objekten som finns utmärkta där har även haft lokdrift.

En del av dessa objekt "har som sagt vad" haft lokdrift och en del har haft spår men inga lok. Böckerna finns som pdf-filer på SGU databas över publikationer med namnet GeoLagret eller om man söker på t ex industriella bergarter på Google med pdf efter sökorden. Böckerna utgår inom länsgränsen och inte efter landskapen. 

Brytning efter olika sorters malm har gjorts på många platser här och var i vårt avlånga land. Det började att bryta malm redan under medeltiden och fram till 1900-talet. I Uppland och i Roslagen har det gjorts försök att utvinna malm på såväl fastlandet som ute på öarna utefter Upplandskusten. Kruse skrev bl a om att det finns en malmstråk som löper in till den svenska kusten. En blomstringstid tycks har varit från slutet på 1700-talet och långt in på 1900-talet. På en del platser tycks det har förekommit försök till brytning och där är gruvhålen oftast bara ett par stora med lika djupa hål.

I bokserien med titeln "Industriella bergarter och mineraler" över Stockholms län som utkom 2004 finns det en mängd gruvor uppdelade efter grundämnen och en del bergarter. I boken finns det uppgifter om Utö järnmalmsgruva, Herrängsfältet och Edebo på Väddö (de två sistnämnda hade ju lokdrift). Men hur många vet att det har förekommit brytning på några platser runtom Grisslehamn och på lilla ön Långgrundet utanför Singö. På denna ö skall det finnas en liten s k järnmalmsskärpning och där har det troligen utförts ett försök till brytning liksom på ett par platser på Singö. En del gruvor känner man till historien bakom dem som t ex när ett utmål utfärdades och ett exempel är Mälby järnmalmsgruvor i trakten av den nämnda Grisslehamn. Där utfördes ett utmål 1873 och gruvverksamheten pågick till 1907. Ett annat projekt ligger i Uppsala län och mellan öarna Gräsö och Singö. Det är Sladdarön som också finns benämnd i boken "Industrilok i Uppland" och där ett engelsk företag gjorde försök till järnmalmsbrytning under 1860-talet. Det påstod att ett ånglok fraktades över till ön och det tog bara drygt ett år så avbröts driften p g a försämrade järnfyndighet. En ort som man vet har förekommit brytning men man känner inte till några historiska årtal är den kallade Kvarnberget som ligger ca inte så långt ifrån Kvarnberg som ligger vid Fibysjön i Uppland. Där gav man t ex upp efter man hade kommit ner till 2 meters djup.

I de nämnda böckerna finns det brytningar efter såväl andra grundämnen som t ex bly och koppar. Det har även förekommit brytningar efter bergarter (gatstenar och byggnadsmaterial) samt efter olika mineraler som har påträffats i de redan nämnda länen samt på andra platser i Sverige. Även i Fornminnesregistret finns det uppgifter om gruvor och en del av dem hade egna lok.

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvariet

Freding Mats, "Industrilok i Uppland", 1991

Malmer, Industriella bergarter och mineraler;

Stockholms län, 2004

Uppsala län, 2006

Länkar:(går även med iPhone)

Till Fornminnesregistret eller Fornsök:

https://app.raa.se/open/fornsok/

Till GeoLagret på SGU, sök t ex på "industriella"i sökfältet.

https://apps.sgu.se/geolagret/?Query=serie='SGURapporter'

F d SJ-lok i Storfors

 Storfors bruk i Värmland har haft två normalspåriga ånglok som tidigare gick på SJ.s banor. De hade axelföljden B1 och här kommer en liten sammanställning om de båda loken.

---NOHAB (Trollhättan), 1883 med tillverkningsnummer 166, f d SJ Pb315 Bufvan, skrotat vid okänt tidpunkt, kom 1911.

---NOHAB, 1889, 266, f d SJ Pb376, skrotat vid okänt tidpunkt, kom 1911.

Källor:

Diehl Ulf m fl, "Normalspåriga ånglok vid Statens Järnvägar", 1973

Karlsson Lars-Olov, "Ånglok vid Sveriges industrier", 2015

Mortons dåliga facit

 Det är lite konstigt med upp- och nedflyttningen i den skottska ligan kring det förra sekelskiftet och på den tiden bestod ligan av två divisioner. En anledning till det var att ligan fylldes på med nya klubbar och för att fylla på i den högsta divisionen flyttades inte klubbarna i högsta divisionen ner. Det blev antagligen Mortons räddning när de blev sist med sju poäng säsongen 1902-03 och 11:a av 14 klubbar 1903-04. Säsongen 1904-05 blev de näst sist på 18 poäng (26 matcher) och fyra före Motherwell, två bakom den klassiska amatörklubben Queens´s Park. Efter en rad av placeringar på den nedre halvan i division 1 blev klubben 6:a säsongen 1911-12.

Källor:

Smailes Gordon, "Scottisch Football League Records", Derby, 1995

Soar Phil, "Hamlyn´s A-Z of British Football Records", Twickenham, 1984

Montroses meriter

Den skottska ligaklubben Montrose FC bildades 1879 och har spelat i ligan sedan slutet på 1920-talet. De större framgångarna har dock uteblivit förutom att de vann division 2 (nivå 3) säsongen 1984-85 och 2:a i samma division säsongen 1990-91. "The Scottish Qualifying Cup" som spelades mellan 1895-2007 vann de redan 1921 och denna cups regionala finaler "Midlands" 1947 samt South 1948. I den lokala cupen Forfarshire Cup vann de 1891-92, 1921-22, 1926-27, 1931-32, 1932-33, 1951-52, 1960-61, 1972-73, 1991.92, 2001-02 och 2007-08 samt att de har spelat i ytterligare nio finaler.

Källor:

Rothmans Football Yearbook (blandade årgångar)

Scottish Football National Archive

Wikipedia: Den engelskspråkliga, "Montrose FC"

Svenska registreringsnummer

 I början hade Sverige registreringsnummer på motorfordon bestående av en länsbokstav och en sifferkombination på fyra siffror. I april 1972 började man att använda "reg-nummer" bestående av tre bokstäver och tre siffror. De gamla länsskyltarna byttes ut om ägaren flyttade till ett annat län.

Källor:
"Boken om uppfinningar", Borås, 1993
Harding Anthony (redaktör), The Guinness rekordbok om bilar", (sv version), 2007