Industribakgårdar

 

På baksidan på industritomter och övriga företag inom ett industriområde så kan hitta en del som folk har haft användning för tidigare. Det kan vara plastbehålkare, en del av apparat eller maskin eller smulor av någonting. Det är bara ett par exemplar som man hitta eller se.

Kvinnlig jägare i Jämtlands län 1900

 Hennes titel för året 1900 var jägareänka och mycket möjligt att hon fortsatte med jakten efter hennes man hade dött. Hon föddes i Härnösands landsförsamling 1856 och hade sex barn som föddes mellan 1883-98.

Källa: Svarkatalogen, databas(folkräkning) 1900

(Tidigare publicerat)

File Hajdar

 På Gotland har det förekommit kalkbrytning och det var så även i File Hajdar i södra delen av ön. Kalkbrytningen inleddes i mindre skala 1947 och upphörde vid okänd tidpunkt. Samtidigt som brytningen påbörjades så anlades även en järnväg som var drygt 300 meter långt och hade spårvidden 600 mm. Loket tillverkades av Orenstein & Koppel i Tyskland och tyvärr är tillverkningsåret okänt, loket var dieseldriven med motor från samma firma. Det köptes 1947 från Valleviken som sin tur köpte loket 1933 och loket fanns 1952.

Källa: Industrilok på Öand och Gotland, 1983

Svina sågverk

 Längs med gränsen mellan Uppland och Västmanland finns de några industriella objekt med eget spår som borde har tagits med i ”Industrilok i Uppland” från 1991 och som någon anledning inte gjorde det. Det är delar av Uppsala län som förut tillhörde Västmanlands län. Men dessa ligger inom Upplands gränser vars västra gräns inte har stämt överens med könsfördelningen inom området. I boken togs Harbonäs upp som objekt med eget spår och där pågick det marmorbrytning. Några kilometer söderut ligger Svina gård och där har det förekommit småskaligt industri. Ångsågen var igång fr o m 1916 och var nedlagt i början av 1970-talet (rivningen skedde under 1980-talet), detta såg låg ödsligt inne i skogen och det finns även spår efter en banvall. Skorstenen var tio meter hög, sågen hade cirka 200 meter järnväg med 600 mm spårvidd, flottningsrännor och en smedja. Inom området finns även rester av en kvarn, småindustri och lägethetsbebyggelse inom en sydostlig riktning mellan Svina gård och länsväg 272.

Källor:

Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet 

Freding Mats, ”Industrilok i Uppland ”, 1991

Tågposten nr 1/1974

Branden på Roo säteri 1879

 Roo säteri ligger i närheten av Lidköping och i mars 1879 blev det en ladugårdsbrand på säteriet. Det var många djur som fick sätta livet i samband med branden. Det var 16 hästar, drygt 30 kor och många får, svin samt höns innebrändes också. Enligt notisen i källan hände det den 1 mars redan.

Källa: Sala Tidning 12 mars 1879 (kb.se)

Omkring Malsta

 Den s k för Malstaätten dog ut på 1300-talet och ungefär samtidigt som kyrkan nämndes för första gången i en förteckning över kyrkogodsen i Attundaland. Själva kyrkan uppfördes omkring slutet på 1200- och början på 1300-talet, den har aldrig behövt byggas ut förutom lite åt söder i början på 1930-talet. Klockstapeln ligger på en höjd i närheten och kom till under 1600-talet. Själva kyrkan är som själva socknen liten och där har det bott omkring ett par hundra personer. Runt kyrkan finns också runristningar och söder om kyrkan ligger en vik av Malstasjön som kallats för Degaröviken. Där finns det ett inhägnat minnesmärke efter en kvinna och två barn som dog dysenteri (rödsot) under dess värsta år under 1809-10. Det skämdes man för eftersom man ansåg att rödsot bara drabbade fattiga och inte de rika, så man hävdade att de drunknade i sjön istället. Strax norr om kyrkan gick järnvägen mellan Rimbo och Norrtälje som lades ner 1969, men banvallen är fortfarande kvar.

Bilderna på såväl klockstapeln och kyrkan togs i slutet på juli 2023.

Längst in i denna vik av Malstasjön ligger minnesmärket vid en liten grotta, minnesmärket ligger något åt höger från vikens mitt på bilden.

Kyrkobeskrivningen av Malsta kyrka är skriven av Mereth Lindgren och publicerades i ”Upplands kyrkor”, nr 12 1975 och finns också i häftad version. Sedan har även används Fornminnesregistret som lanseras av Riksantikvarieämbetet.

Sågverk med spår i Åsarna

 Åsarna är en känd ort inom skidkretsar och ännu mindre att orten hade ett sågverk med järnvägsspår en gång i tiden. Sågverket anlades av Skönviks AB vid sjön Hålen precis där som Ljungan mynnar ut till sjön. Detta hände under åren 1916-17 och sågverket hade två ramar som vid senare tillfälle blev tre. Själva Skönsviks AB anlade ett tjugotal sågverk runtom i Norrland vid denna tidpunkt och enligt uppgift så arbetade iallafall ett par hundra personer vid sågverket. Ägarna till sågverket såg en möjlighet att exportera trävaror och trodde att det skulle bli högkonjunktur samt goda tider för sågverksnäringen. Men under 1920-talets första år så kom den oundvikliga att sågverken fick läggas ner. Sågverket lades ner redan 1921, driften i själva kolgården pågick fram till 1927 och försäljning av maskiner såldes av 1935-36. Sågverket hade en rundbana som förde in stubbveden in i ett klipphus för att sedan komma ut igen och en bana gick även mellan kolugnarna och sågverket. Inlandsbanan nådde Åsarna i slutet på 1910-talet och då kunde frakta iväg timmer/skogsprodukter söderöver, järnvägsstationer öppnades dock 1922.

Källor:

banvakt.se

Ericson Jan, ”Industribanor i Jämtland och Härjedalen”, 2015

”Fördjupad översiktsplan för Åsarna, Bergs kommun”, 2017

https://www.hembygd.se/sarna-hembygdsf-rening/plats/4021932/picture/5102062

”Järnvägsdata med driftplatser”, 2009

Källnot: Översiktsplanen för Åsarna finns även på Bergs kommuns hemsida.