Södermanlands läns tidning hade kring förra sekelskiftet en spalt med titeln ”Från skilda håll” och som kunde en del underliga eller udda berättelser från världen över. En av notiserna som publicerades den 31 oktober 1895 handlade om Japans brist på husdjur. Det fanns inga kor eftersom japanerna varken drack mjölken eller åt kokött. Hästar fanns det däremot i obetydliga antal och dessa användes av de utländska medborgare som hade en anknytning till landet på den tiden som också hade hundar (även den hårlösa japanska hunden var det bara utländska medborgare som hade). Japanernas egna kläder var gjorda av lin och bomull samt ull, som avslutning kan också nämnas att det fanns inga grisar heller.
söndag 14 april 2024
söndag 7 april 2024
Några ögonblick om Sirius på 1980-talet
Efter nedflyttningen från Allsvenskan 1974 så följde fem säsonger med blandat resultat i division 2 (Norra) med placeringarna 4:a, 10:a, 3:a, 7:a och 13:e. Säsongen 1979 blev Sirius näst sist i norrtvåan och åkte ur tillsammans med Enköpings SK och Gammelstaden. Bara två säsonger innan hade Sirius nosen på Allsvenskan igen när de blev 3:a efter Västerås SK och Sandvikens IF. När kräftgången inleddes i slutet på 1970-talet så bildades en s k Utredningskommitté som skulle gå igenom allt som berörde klubben och som borde göras (mer om det senare kanske). Ordningen i denna artikel är varken kronologisk eller tematisk, hoppas att det går bra ändå.
Sirius inledde med att sluta 4:a i division 3 (Norra Svealand) och nu inleddes en ökenvandring med bl a tre säsonger i division 4 (1983 o 1987-88). Det är några positiva ögonblick från 1980-talet som denna artikel kommer att handla om. En av de främsta milstolparna från denna tid var mötet mot GUSK (Gamla Uppsala SK) den 7 oktober 1983 som var dessutom motståndaren som kämpade om seriesegern denna säsong.
I den sista omgången den 7 oktober 1983 så möttes GUSK och Sirius i en seriefinal på Gamlis IP och Sirius ledde med 32 poäng (32 plusmål) före GUSK med 31 poäng (36 plusmål). Det kom 1 137 åskådare till matchen som inte blev så jämn som många hade nog trott. Sirius ledde med 2-0 efter sju minuter och vann till slut med 6-1. Antar också att det var publikrekord för GUSK och även premiärmatchen 1980 mot Tierp borta på Vegavallen (den 4 maj) anses vara denna klubbs publikrekord när det kom 650 åskådare till matchen. Denna match hade blivit uppskjuten och Sirius vann med 2-1 genom ett hörnmål av Håkan Larsson och en straff av Jan Fors.
Flyttar man fram ett par så möttes två f d allsvenska klubbar på Studenternas i Uppsala den 23 maj 1982 när Sirius tog emot Hallstahammar SK (två allsvenska säsonger under 1930-talet med några års mellanrum). Det kom bara 207 åskådare till Studenternas och Sirius vann matchen med 3-0 genom mål av Roland Järnqvist, Zaine Söderlund och Bo Bergman. I bortalaget spelade Tor-Arne Fredheim som senare skulle spela för IFK Norrköping och efter karriären även ha tränaruppdrag. På hösten 1982 så var det en mörk period och klubben hamnade i en svår svacka med flera förluster och med nedflyttning som följd.
På mitten av 1980-talet kom måltjuven Lasse Pettersson till Sirius och han gjorde bl a två mål mot Råsunda IS den 2 september 1985 (en av de bättre lagen i division 3 på den tiden).
Det kom ytterligare positiva minnen från den dystra 1980-talet är klubbens vinst med 8-0 mot Norrskedika den 25 september 1988 som troligen är den senaste matchen i division 4. Målen gjordes av Tommy Sjölund 2, Mats Eriksson 2, Johan Tesseus, Håkan Svedman, Lasse Pettersson och Dennis Karlberg. En annan milstolpe som numera är bortglömt är segern med 5-0 mot Hofors på Studenternas den 8 augusti och samtliga målen kom under de första 35 minuterna.
Källor:
Brinkhagen Svante, ”En vital del av Uppsala sedan 1907” (Siriusbibeln), Uppsala, 2021
Clas Glennings statistiksida
Lundh Håkan, ”I backspegeln”, 2019
Uppsala Nya Tidning, diverse nummer
Stora Vörta tegelbruk
Detta tegelbruk anlades utanför Nättraby som sin tur ligger cirka halvmilen väster om Karlskrona i Blekinge. Tegelbruket var känt sedan länge, men uppgifterna har varit mer eller mindre knapphändiga och allt började med att själva Stora Vörta gård anlades under 1700-talets första hälft. När tegeltillverkningen kom igång finns det ingen uppgift om och själva anläggningen brann ner under pingsten 1874. Den uppbrända anläggningen byggdes upp igen och grosshandlare med efternamnet Ruben var den som låg bakom det som byggdes upp igen under 1800-talets sista kvartal. Under våren 1890 tog släkten Mattelin över tegelbruket och de hade bruket tills den nedlades samt revs 1959. En bana med okänd spårvidd fanns på tegelbruket och det var också på drygt 300 meter långt. Det har antagligen funnits ett motorlok där och på 1800-talet användes en ångmaskin för malning av leran.
Källor:
Ericson Jan, ”Stora Vörta tegelbruk—-En tidigare okänd motorlokslokal”, Spårläget 1/2020
Fornminnesregistret
Priedits Janis, ”Industribanor i Blekinge”, del 6, ÖSJ-Bladet 2/2009
torsdag 28 mars 2024
Stormen 1795
Den 9 maj 1795 drabbades norra delen av dåvarande Uppsala län samt vissa delar av Stockholms län av stormbyar. Det var bl a Frösåkers härad och Roslagen som blev drabbat av stormen. Stormen orsakade att många träd runt om det drabbade landskapet knäcktes. Jag har försökt få fram uppgifter i mortalitetsrapporter i demografiska databasen utan att finna någonting. Uppenbarligen hade en del människor i de drabbade områdena tur.
Källa: Fredric Wilhelm Badhoff, "Beskrifning öfver Roslagen", Norrtälje, 1910(Tidigare publicerat)
Blyrand
Blyrand var ett symtom som oftast drabbade arbetare i blyhyttan i Sala under slutet av 1800-talet och för att undvika blyrand med tandlossning som följd så stoppade arbetarna in snus för att skydda tandköttet. De fick också mycket mjölk för att få i sig kalk, en lovande metod enligt dåvarande provinsialläkarprotokoll.
Källa: Bob Engelbertsson, "Företagshistoria med nya infallsvinklar", Historisk Tidskrift, 1979
(Tidigare publicerat)
Några av Aberdeens legendarer
Följande listan är varken kronologisk eller tematisk ordning och det är ett försök att skriva om Aberdeens legendarer, det blev dock nio stycken.
JOE HARPER
Joe Harper spelade för klubben vid två tillfällen och var en betydande forward som spelade fyra landskamper för Skottland. Kom från Huddersfield 1968 och gjorde då 68 mål på 102 matcher innan han gick till Everton, gjorde en sejour för Hibernian innan han återvände 1976. Säsongen 1971-72 gjorde han 33 mål på 34 ligamatcher för Aberdeen. Under fem år sedan återkomsten blev det ytterligare 57 mål på 102 matcher och han målrekordet för Aberdeen, gjorde bl a 122 mål i ligan av 205 sammanlagt. För klubben vann ligan 1980 och bl a cupen 1970.
BOBBY ARCHIBALD
Hans karriär varade lite mer än tjugo och han spelade för Aberdeen mellan 1914-20, det blev 16 mål på 109 matcher (skottska ligan fortsatte under första världskriget medan den engelska ligan hade uppehåll). En betydande vänsteryttern som spelade för ett tiotal klubbar i Skottland och avslutade i två engelska ligaklubbar.
BENNY YORSTON
Han kom till klubben i mars 1927 och var en fruktat målskytt som gjorde 101 mål på 143 matcher tills han såldes till Sunderland för 2 000 pund i januari 1932. Efter en match mot Kilmarnock den 14 november 1931 så misstänktes lagledningen att hela kedjan var involverat i en spelskandal som dock aldrig bekräftades att det hade ägt rum. Ingen av kedjan spelade för klubben igen och varför det blev så kan ingen svarar på idag, inte ens klubbens egna historiker. Matchen slutade 1-1 och Yorston svarade för målet i matchen. Hans brorson Harry spelade även för Aberdeen mellan 1947-57.
WILLIE MILLER
Född i Glasgow, men spelade hela sin karriär för The Dons och det blev 560 matcher mellan 1971-90 och var med att vinna Cupvinnarcupen mot Real Madrid i finalen på Nya Ullevi i Göteborg 1983. Samma år vann klubben även den skottska cupen mot Rangers i finalen med matchens enda och Super Cup mot Hamburger SV inför bara drygt 15 000 på deras hemmaarena. Managern i Aberdeen var då Alex Ferguson som skulle vinna titlar senare med Manchester United. Willie spelade 65 landskamper för Skottland mellan 1975-89 och var manager i klubben mellan 1992-95.
ALEX MCLEISH
Han bildade Aberdeens försvarslinje med Willie Miller, en bra kombination efter Martin Buchan hade gått till Manchester United 1972 och han stannade där i ganska många år. McLeish spelade 493 matcher med 25 gjorda mål mellan 1977-95 och det blev även 77 landskamper för Skottland.
FRED MARTIN
Han är en av klubbens största målvakter genom tiderna och som kom jämföras med Jim Leighton (1978-88 o 1997-2000), Bobby Clark (1965-80) och John Ogston (1958-66). Martin stod i 208 matcher mellan 1946-60 och var med när klubben vann ligan för första gången 1955 (Paddy Buckley blev klubbens främsta ligaskytt med 17 mål).
EOIN JESS
Född i Aberdeen och spelade vid två tillfällen för hemmaklubben. Fast han började i Rangers utan att få spela någonting och den första tidsperioden omfattade 1988-96 (201/50). Gick till Coventry och kom tillbaka året efter, den andra tidsperioden var 1997-2001 (111/29). Spelade 18 landskamper för Skottland och gjorde två mål.
PADDY MOORE
Han var bara 41 år när han dog i juli 1951 och föddes i
Ballybough i närheten av Dublin, började i Shamrock Rovers. Spelade bl s för Cardiff och Tranmere Rovers i engelska ligan innan han återvände till Shamrock Rovers (han vann den irländska cupfinalen 1931 o 1932, gjorde mål i båda). Kom till Aberdeen i maj 1932 i samband med att klubben fick tre irländska spelare och klubbkamraten Jimmy Daly blev även klubbkamrat i The Dons. Daly försvann snart från Aberdeen medan Moore gjorde 45 mål på 66 matcher till 1935. Spelade för Shamrock Rovers vid olika tillfällen under sin karriär.
DOD BREWSTER
Hans förnamn var egentligen George och spelade för The Dons mellan 1913-20 (119/9) och såldes till Everton, var en betydande centerhalv. Spelade en landskamp för Skottland.
Källor:
vintagefootballers.com
Wikipedia engelskspråkiga
fredag 22 mars 2024
Liverpools svagare säsong efter ligatiteln
Liverpool tog sin första ligatitel säsongen 1900-01 och starten på nästkommande säsong var inte så bra egentligen. Den första matchen för säsongen inleddes på en måndag med fem matcher i den gamla division 1 och mötet med Small Heath (nuvarande Birmingham City) var den enda matchen i toppdivisionen som slutade mållöst. Sedan föll de med matchens enda mål mot Stoke och sedan två oavgjorda matcher innan de vann med 3-1 mot Small Heath den 28 september 1901. Efter nio matcher av säsongen 1901-02 hade Liverpool vunnit en ligamatch, spelat oavgjort vid fem tillfällen och förlorat två med en 11-placering som följd.
Den 2 november vann de med 3-2 mot Manchester City på bortaplan och en vecka senare vann de 4-1 mot Wolverhampton hemma på Anfield Road (målen gjordes av Andy McGuigan 2, Charlie Satterwaitte och straff av Tommy Robertson). De åkte då upp på 7:e plats i tabellen och det var jämnt eftersom de åkte ner fem placeringar när de föll med matchens enda mål mot Newcastle United den 23 november på St James Park (målet gjordes av Robert McColl). Den 30 november tog de emot 1890-talets storklubb Aston Villa inför drygt 18 000 åskådare på Anfield Road som då var lite grann på nedgång. Sam Raybould gjorde matchens enda mål i den 76:e matchminuten och Liverpool klättrade upp till en 6:e plats.
Klubben förlorade tre raka ligamatcher i december och den 4 januari vann de med 7-0 mot Stoke City på Anfield Road, Andy McGuigan gjorde då fem mål mot svag motståndare och Stokespelarna blev mer eller mindre sjuka sedan de hade ätit dåligt fisk. Spelarna i Stoke lämnade planen tillfället för att …… och hade som lägst sju man på plan. Den 11 januari föll de med 0-4 mot Everton på bortaplan och samma motståndare som de slog ut i FA-cupens första omgång.De åkte dock ut mot Southampton som då höll till i Southern League. I ligan var de jämna matcher förutom när de vann med 4-0 mot Manchester City den 1 mars.
Liverpool blev elva i divisionen och de främsta målskyttarna i ligan var Sam Raybould 16, Andy McGuigan 9 och Tommy Robertson 5.
Källor:
lfchistory.net
Pead Brian, ”Liverpool—-A complete record”, Derby. 1990
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)