Firman Lundqvist & Huddén tegel och trävaru AB i uppländska Vittinge tillverkade tre eldrivna motorlok med spårvidden 600 mm och som tjänstgjorde på tegelbruket i orten. Det var alltså tegelbrukets egna lok som tillverkades 1934, 1937 och 1944, samtliga trafikerade det spårnät som fanns inom tegelbruket. Det lok som blev tillverkat 1937 tjänstgjorde också på bolagets tegelbruk (sågverk) i Knivsta. Dit kom detta lok 1944 och var i tjänst fram till skrotningen 1960. Det äldsta loket skrotades 1955 när även det yngsta gick i samma öde. Alla loken gjordes efter ritningar av bolagets disponent Falke och det är inte känt idag hur kraftfulla dessa var.
lördag 4 september 2021
Vittingeloken
Notiser
Nya i skottska cupfinalen
tisdag 31 augusti 2021
Motalabanans lok som slutade i Forsbacka
Hallsbergs-Motala-Mjölby järnväg var den första enskilda järnvägen som kom under staten 1879. Ett av denna järnvägs ånglok som tillverkades av R W Hawthorn & Leslie Co i Newcastle 1872 och i SJ:s ägor fick loket litteran Qr med SJ-nummer 282. Forsbacka järnverk köpte loket 1899 som blev det första loket på Forsbackas interna spår. Redan 1915 skrotades loket och då hade bruket fått ett annat ånglok från Uppsala-Gävle järnväg.
Källa: Mats Freding, "Industrilok i Gästrikland & Hälsingland", 1992
Ekebybruks järnvägsstation
Ca tre kilometer från Uppsala Norra ligger Ekebybruk och p g a Uppsala-Enköpings järnvägs tillkomst 1912 så fick tegelbruket normalspårförbindelse. Stationen hade ett rundspår på 275 meter och ett stickspår på 55 meter med lastkaj. Stationen hade också två stickspår till både tegelbruket och kalkfabriken. Stickspåren lades ner tillsammans med övrigt järnvägstrafik 1978 och revs upp i början av 1980-talet.
Frimärkssamlingar
Grosshandlaren H Lichtenstein i Stockholm gjorde i början av 1896 iallafall två större köp av frimärkssamlingar. Han köpte först en samling på 20 000 frimärken och i början på mars en frimärkssamling av doktor Astley som innehöll 9 000 frimärken varav flera s k rariteter. En del av dessa frimärken hade ett på drygt 500 kronor och denna samling kostade grosshandlaren 18 000 kr (en krona i dagens penningvärde var värt drygt 60 på den tiden). Denna grosshandlare var också medlem i den svenska turistföreningen.
Malmbrytningen i Herräng
Malmproduktionen på Herrängs malmsfältet och inklusive Lappgruvan var ungefär 2,5 miljoner ton järnmalm mellan 1833-1962. Det bröts även mindre antal av zink- och kopparmalmer som utvanns igenom flotationsanriktning under såväl 1940-talet som 1950-talen. Men järngruvorna har anor sedan 1500-talet och driften har dock inte gått hela tiden, liksom det har också varit några ägarbyten. Under 1870-talet stod Herrängs gruvbolag som ägare och 1878 lades driften ner p g a låga malmpriser. År 1889 bildades Herräng Gruf AB som sedan upplöstes för att återigen rekonstrukteras 1910. Inom själva malmfältet fanns det flera gruvor som bröts i olika omfattningar och tidsperioder. Den äldsta är Kuggvassgruvorna som började att brytas redan 1574. Glittergruvan bröts inom 50x40 meter stort område och den är 83 meter djup vars hål är helt vattenfylld, slutligen Gustavsgruvan som började att brytas under 1700-talet.